Framförallt bakdelen

E4A07897-7877-4ED3-A1F9-5120F6D49150Så satt jag i väntrummet igen, väntar på min tur att visa upp ändan. Det såg bra ut, på med nytt omslag och kom tillbaka imorgon igen. Kunde väl aldrig tänka mig att min bakdel skulle bli så uppskattad.

Själv fick jag svårt att ta mig hem, kroppen fick nog och ville inta vågrät ställning, jag hängde som en ostkrok på Rulle, satt i Rulle och kände mig helt uppgiven. Lyckades ta mig till busshållplatsen, rätt buss dök upp och jag knöla mig in bland vagn och annan pensionär på lånad stålhäst från landstinget. Min egenköpta Rulle är så smart att han kan dra in magen så han blir så smal, så det är beundransvärt, bara 15 cm plats tar han i det läget, med ett enkelt drag i en tamp.

Den eviga kampen mellan busshållplatsen och min port fick sällskap av ett stilla regn. Sista biten, hissdörren som jag svär över, hur sjutton den kan vara så tung och otymplig. Väl hemma slirar jag in som vore jag ett fyllo klockan fyra på morgonen, en sån som varken tar sig hit eller dit. Hänger än här en där, lägger mig i soffan, tvingar mig upp, kommer inte längre än till sängen. Där bestämmer sig kroppen för att ligga lite längre och magen knorrar och min fina Gateausmörgås med kalkon ligger kvar i väskan.

Till slut blev det både smörgås och en latte, sen sa min kropp gonatt och jag har inte riktigt vaknat än. Fast maken står och steker torsk i köket, pratar lite med mig, så känner jag att det här med att åka iväg varje dag inte längre är något för min kropp.

Men det kommer jag inte låssas om, Rulle och jag åker bäst vi vill, kan ju alltid sitta i Rulle och vänta på att jorden slutar snurra, vilket aldrig kommer hända. Mitt liv är kort, så det är bara att packa ihop och dra iväg.

Igår hände en liten sak som var ovanlig för vårt land, jag satt och väntade på bussen till min doktor. Fel buss kom, alla andra klev på, men jag satt kvar med Rulle framför mig. Då ropar chauffören skrattande ” kom och åk med, klart du ska åka med!” Jag blev så paff att jag nästan inte kunde prata, ska ta nästa buss, klämde jag skrattande ur mig. Klart han inte var ursprungssvensk, en stor härlig svart kille, jag gillar osvenskt manér. Folk kan ju tro annat för att jag är förbannad på mycket som har med invandring att göra. Själv har jag i större delen av mitt vuxna liv fått höra att jag är osvensk och det har jag alltid tagit som positivt.

Fridens

 

 

Som en böld i ars

Jag har suttit lite på sniskan hela helgen, inte beroende av alkohol, utan en plötsligt uppkommen böld på fel ställe. Som en böld i arslet, säger man ju om dåliga tillstånd och jag erkänner, jag hade ingen aning om, att det var så här det var. Nästa gång jag säger ”som en böld i arslet” då vet jag vad jag talar om.

Ringde min fina husläkare som tillsammans med en kollega fixade mitt tillstånd med bedövningsspruta, snitt, kläm, tryck och någon slags klo om jag inte missförstod, den var djup bölden och behövde tömmas helt och hållet. Ett slags dräneringsrör och omslag, tillbaka imorgon och byta förband.

Jag försöker variera mig, så ni inte tröttnar på mina inslag och mina dyk i journalen, detta var garanterat min första böld i arslet och aldrig vill jag ha någon mer. Jag såg min son lyfta sin dotter ur ett snett läge som gjorde ont i hans redan sjuka nacke och rygg, då berättade jag om hur jag lyfte dotterns yngsta snett sist och fick ont i ett knä, svullnade och larvade sig. Men då när jag berättar, så ser jag minen av leda, ”nu börjar hon igen blicken och gnälla över kroppen sin.” Svärdottern har inte mycket till övers för mig, fast jag inte har sagt eller gnällt ett ord över min kropp och likväl ska behöva se den där minen. Så känner jag mig ledsen, beklämd över hur lite hon begriper. Och nej, jag har inte sagt ett ljud till sällskapet i midsomras om ”mitt på sniskan sittande.” Jag har varit mest glad över mitt braiga mående, fast det var lite knepigt när jag gjorde tårtan och rände runt, dukade bordet, fixade kaffet osv.

Då var hon på midsommarfirande när jag fixade som sagt tårta, kaffe och dukade och pyntat midsommarbordet. Plockade av gjorde jag, maken och ev son och äldsta barnbarnet som jag ber om hjälp ibland. Kvar stod ungarnas tomma safttetror på bordet och lite skräp efter barnen, hon reser sig och går till sitt.

Äldre och yngre generationen, det är trevligt nästan jämt, men svårt  är det när man har så olika uppfattning om så många saker. Ja, det är svårt när det inte finns några likheter kvinna till kvinna. Inget pyntande av hem, ingen ordning med uppfostran, barnens kläder, ingen matlagning, inget läsande av böcker, få ämnen att mötas över, prata om, ser inte, hör inte, fattar inte, lever i sin egen värld. Men har ett hjärta av guld vilket förlåter det mesta.

Men nog tänker jag på detta mer än som är nyttigt, jag har alltid själv vart ”baktung,” men då har jag gjort allt och lite till och det kan jag garantera att jag har begärt mycket av mig själv genom åren. Sitta det gör man när man har gjort rätt för sig. Det är därför jag har det så knepigt med mig själv nu för tiden, när kroppen inte orkar det som för mig är naturligt, att hålla igång och fixa.

Att ha en ung baktung mitt i sin bästa tid i livet, då när man orkar allt och lite till, och jag funderar över hur lite man kan dra till gemensamma stacken när vi träffas. Så jag taggar ner, stänger av, håller käften. Väl medveten om att jag får hjälp med precis vad som helst om jag ber om det eller säger till. Men det där att inte tänka själv.

Varför är vissa av oss självgående, ser, uppfattar rörelsen runt om oss, avläser behov både egna och andras. Vad var det i fostran som fick oss så? Vad missade uppfostran med de andra, eller är det en läggningssak, gener?

 

 

Svenska traditioner är guld värda

53061627-2F0A-4983-A3BD-593E85C1451BVänta nu en sekund, tänkte jag, efter att ha läst ett inlägg om en midsommar som inte lät så glad. Jag själv uppväxt med verkligt firande från alla vuxna runt om mig, alla högtider firades som en stund av glädje, samvaro, med allt det där vi fyller den med, skratt, dans, tomtar, midsommarstänger, påskägg, god festmat och dryck.

För mig som inte varit så mycket för firandet, det där lät säkert konstigt, men jag har gjort allt firande lika ordentligt, som mina föräldrar, så länge mina barn var just barn. Tradition blir bara just tradition, om vi vuxna för små grodorna vidare till nästa generation.

Ja, fy så jag har knäat runt stången med små svettiga händer i mina, flåsande trampat på hälarna på närmsta vuxen. För ungarnas skull, inte för min egen. Min belöning som vuxen var/är att sitta tillsammans med alla runt ett härligt festbord med mat. Nej, den lilla pärlan är verkligen inte speciellt närvarande i mitt hem, vi konstaterade igår att den lilla plastlådan med små flaskor av nubbe har varit fram och tillbaka i källaren i 1 1/2 år. Sill och en klar ev två, punkt.

Men så fort mina ungar blev vuxna kunde jag sluta pynta påskkärringar, midsommarblomster, krimskrams till jul osv. Mitt arbete att föra traditioner vidare var slut, tack och lov.

Hahaha tji fick jag, nu är nästa generation här och de ska ju också få traditioner med sig. Men nu kommer förändringen, jag njuter av mina barnbarns glädje, förväntningar och lusten att uppleva tradition. Själv kan jag ju sitta mitt i, men ändå är det mina egna barn, som nu har ansvaret för det här med traditioner.

Som vuxen blir jag lätt deppig på nyår, inget nytt, fan vet varför. Midsommarstångens dans har förlorat sin glans. Julens stress att få tag i klappar, ena familjen är glad för allt som de får, den andra dikterar mer vad som är passande, inte så kul. Påsk, suck då äts det mest, barn är glada för sina påskägg. Allhelgona, ibland besök vid gravarna i mörkret, uppskattat av lite större barnbarn, sen äts det igen. 🙂

Tappade tråden, son med ungarna kom farande, pratandes, sen ringde mobilen, mer pratande. Så nu tar jag tag i dagen, ha det gott ni alla.

 

Ta en svängom i tanken eller runt midsommarstången

Sitter mitt i midsommarens förväntningar, själva tårtbotten jag bakade igår var för tunn för att delas på, så det blev till att halvera längs med, vilket blev bra, var ju en mindre plåtlängd. Jag gjorde tårtan under tiden resten av familjen var till hembygdsföreningens midsommarfirande. Jag skakade ut alla mynt i min plånbok till T, maken fick 200 kr, tur att någon har kontanter när det vankas lotteri, 5-kamp i stor stil med deltagare från snart tre år till blivande pensionär. Allt T vann var en chokladkaka, vi skrattade gott och konstaterade att han hade fått många chokladkakor om han handlat dem på Ica i stället.

Tårtan till kaffet var min mission och det klarade jag av, men det var inte mer än knappt. Alla sa att jag skulle ta det lugnt, de kunde alla hjälpa till, när de kom hem från midsommartjosan. Men jag vill så förbenat mycket vara till någon slags lycka och glädje. Tårtan var god, min son och T som inte är stora tårtälskare tog båda om, gott betyg.

Nu laddar vi för middagen, på ett stort fat ska jag servera kokt potatis, hela matjesillsfiléer hackad rödlök, dill, gräslök, äpple, kokta ägghalvor, rom, sen smält och brynt smör över det hela. I kylen står en créme fraîche med citronsaft och smaksatt citrussalt. Sist ska jag vrida svartpeppar över det hela. Kall öl och en klar klarar vi nog av till maten.

Sonen har gjort en stor smörgåstårta med räkor och lax och massor av annat gott. Sen fick jag en present från en Fb vän, ett paket med många franska specialostar, kex, torkade jordgubbar, fikonmarmelad, choklad och hemgjort rosévin, hemtrampat från deras växthus. Helt överväldigad och mycket lycklig blev jag och sonen kommer älska ostfatet efter maten. Funderar på att göra efterrätt till ungarna, det som inte blev av sist att äta. Maräng, glass, banan och chokladsås … får nog bli så.

Strålande sommardag har vi haft 23-24 grader och blåsigt tack o lov, myggen är otroligt många i år, så vi bugar för vinden. Myggmaskinen satte vi igång redan igår när vi kom hit, men den behöver gå dygnet runt i säkert en vecka för att bli av med eländet.

Dansa nu runt i tanken eller på riktigt, ät gott, drick gott och ha en underbar Midsommar med eller utan 7 sorters blommor under kudden.

Kram till er alla! ❤

Någon slags midsommar blir det

32E6B4A4-3632-4FAB-8809-4FDEDDD3C252Skulle väl kunna säga att jag är i stargropen för Midsommar. Har planerat mat och tårtan, ska handla ikväll, så det är gjort, det sista känsliga får jag storma in på Ica och handla på torsdag kväll. Vill inte handla allt på just torsdagen, tror att resten av befolkningen tänker handla just då och jag orkar inte med allt folk och köandet.

Hälsa på mamma ska jag med lite gott i en korg som hon kan bjuda de andra på någon kväll i helgen. Jag har också köpt kärlekspelargoner till hennes fönster, så hon har något fint att titta på. Sen blev det lite snack med sonen angående maten, vi har alltid ätit sill och matjesill och/eller smörgåstårta kokt potatis, gräddfil, gräslök, ägg, räkor osv. ja men ni vet hur ett midsommarbord ser ut i matväg. Men så gifter han sig, sonen alltså, med en som inte äter sill överhuvudtaget. Fel, fel, fel!

Sen det här med lunch, jag är ju rätt nyvaken vid den tiden och är inte alls sugen på mat. Vill ju vakna först, lagom för mig med tårta o kaffe på eftermiddagen sen kommer Middagen med stort M som i Midsommar. Men klart att sonen med familj som har med sig två ”väckarklockor” som börjar snacka tidigt på morgonen, så är ju de hungriga vid lunchtid. Generation farmor, häck väck vid den tiden och generation full fräs, vi funkar inte så bra just med detta. Jag tycker de kan slänga i sig någon slags lunch själva, före de ska fira midsommar med hembygdsföreningen. Sen kommer de hem äter tårta och fikar och så kommer middagen vid middagstid med allt det goda. Mutter mutter …

Idag har jag bakat surdegsbröd, de blev väldigt goda, ni ser dem ni på bilden.

Men hua så det drog ihop sig ute, grått och mörkt, hoppas det kommer regn. Här har förvaltarens gubbar planterat nya gräsmattor/sått frön. Men vattna och så i mer frön har de tydligen inte kunskap om att man måste, om det ska bli en fin gräsmatta.

Fridens

Drottningen på min ära

754614AF-B378-4DA5-8E89-2E252B781A54Nu är han på väg, skolan är stängd och idag även fritids, så snart kommer han och vi har längtat så, vi har inte setts sedan den 4 juni. Nu ska jag få höra om hela Londonresan, ska bli så spännande att höra vad som fastnade, alla tankar runt ett annat land, själva resan, språk, mat.

Ikväll börjar sonens och min planering inför midsommarätandet, ska bli så mysigt att ses igen och äta festmat. På dagen brukar de dra iväg till midsommarfirandet, ta lotter, dansa lite och njuta av kommunens ordnade midsommarfirande. Jag brukar stanna hemma och fixar tårtan till kaffet eller hur vi nu tänker oss eftermiddagen.

Att här ”känns lika hemma som hemma” är nog inte så konstigt, han har ju varit här så mycket genom åren. Han kom till lunch och jag värmde favoritfödan, fiskbullar och potatis. Han tar en redig portion och hämtar mer, när han går för tredje gången säger jag, ta du hela kastrullen och sleven. Tomt blev det i kastrullen, sen var han mätt.

London var shopping, tunnelbana, pizza och långa vandringar mellan de ställen de tänkte besöka, London är ju verkligen stort. Men kan ni tänka att han hade sån tur att Drottningen stod på en balkong på slottet och vinkade, just när han var där. Jag sa att den tanten är så pass gammal, att det var tur att han fick se henne, det kommer du att minnas i hela ditt liv.

Sen hände en märklig sak, på väg hem till Sverige igen, sitter han på en bänk på flygplatsen när en kille kommer fram och frågar om han är T? Då är det hans 12-åriga ”halvkusin”, ni vet nu för tiden blir det så märkliga familjer pga ingifta, skiljda, barn hit och dit. Denna kusin leker han ofta med, pappan till grabben är gift med T:s moster. Hur är det möjligt, vara i samma land, utan att de visste om det och åka samma flyg hem. De fick dessutom sitta bredvid varandra hela flygresan hem, det spelades kort och annat så tiden skenade nog iväg. Men visst är det festligt att kusinen frågar om han är T, det är ett så oväntat möte att han inte tror sina ögon.

Han var nöjd, mer än nöjd med sin första utlandsresa och det var kul att höra honom berätta om allt. Han stannade över middag och konstaterade att nu var det inte så ledsamt att lämna mig, när farfar skulle köra hem honom, för nu ses vi ju redan på torsdag kväll på landet.

Nu måste jag sätta fart, min fina städerska kommer efter lunch, jag brukar plocka undan så det går smidigare att städa.

74B8C639-0A5F-4F1D-9FC0-105D79F7B90A

Titta så fantastiskt min vän tovade av min hund från ett foto. Tårarna rann när jag packade upp honom, han var sig så lik. Om du vill ha din hund avbildad på samma vis, kontakta mig, så hjälper jag till med kontakten.

Vaknar i ottan och tänker att det var dagens första bottennapp, försökte verkligen somna om, men det gick inte.  Vädret fungerar dock som rena uppåttjacket för mig, åskväder som rullar på rätt avstånd, häftiga skurar med lite av Karibienstuket över sig, hinkvis i stötar. Yes, oväder är härliga, när jag inte sitter i stugan med mullret rullande över skallen, med knallar som får mig att bli skiträdd.

Så vad kan mer tänkas gå fel? Det här med 5:2 diet betyder att jag äter rätt normalt fem dagar i veckan och minimalt 500 kcal/dag två dagar, måndag och torsdag är de dagarna. Efter en tidig bra frukost värmde jag till lunch köttfärssås och halva tallriken med grönsaker av olika slag. När halva lunchen är uppäten får jag en sån där konstig känsla av att det inte är onsdag idag. Sliter fram min almanacka och konstaterar att jag plötsligt trott vi har två onsdagar per vecka. Blir så trött på mig själv, nu får jag ta miniätandet imorgon i stället. Det går långsamt med nedgången, sist jag vägde mig var det -9 kg och jag känner ännu att jag vill kämpa vidare, det är inte så svårt, ska vara miniätardagarna i så fall, de är kämpiga sent på kvällen. Nu är det bara 15-20 kg kvar … höhöhöhö!

Nyss ringde maken, han har slagit till på en ”suga i sig myggmaskin” med gas och el. Nu ni myggjävlar ska ni få, i kön till kassan pratade han med flera män om hur in i hoppsan med mygg det är i år. En annan man stod med samma maskin i famnen, han sa att han såg en myggmaskin för 12 tusen och då kändes 6.200 med gas och allt som hittat. Jag tror även våra närmsta granne kommer ha nytta av vår maskin, helt gratis, men det bjuder jag gärna på. De är inte snyltare som den andra längre ner, han kan slåss med sina egna mygg.  🙂

Igår började maratonloppet med att stryka kökshanddukar och örngott, asså varför låter jag strykberget växa sig så högt. Jag strök några timmar igår, maken fortsatte efter middag och nu snart är det min tur igen. Förr var det ordning på sånt, nu kan jag gnälla över det hela länge, innan jag kommer till skott.

Sa jag att jag fick besök förra veckan av en kille från kommunens  bostadsanpassning? Han rinde bara, var i närheten och undrade om han kunde komma om 5-10 minuter, klart han kunde. Sen bar det av ner i vår källare, närmare bestämt till cykelrummet som också är skyddsrum, om det blir krig. Så vi jagade där nere i källaren, långa gångar och jag har inte varit i cykelrummet på hundra år så jag mindes inte ens var det låg.

Men tur som en tok så stod en av husvärdarna i källargången, han som jag har pratat så mycket med genom åren, på de hembesök som har blivit. Så han virrade vidare med oss, hittade ett ställe där de kan dra el och sätta in plankor, så jag kan dra ut scootern över, två höga trösklar. Så två dörrar … ja, just den lösningen var inte min tanke, men de där skjulen man har ute blev jag upplyst om kostar 60-70 tusen och det vill de helst inte sätta ut, förstod jag på tonfallet. Sen upplyste husvärden oss att de inte plogade vägen bakom huset under vintern. Så det känns så bökigt att få till det. Pratade med min rehabtjej som håller i det hela hon berättade att allt står och faller med att bostadsanpassningen godkänner själva laddandets plats. Sen visade det sig att om de sätter upp ett sån skjul, så ägs det av mig och det är ju knepigt om man som jag hyr min lägenhet. Man måste ta det med sig om man flyttar, jag ska inte flytta.

Så där knatade vi utanför på baksidan och innanför i gångarna, när de ville åka hiss och kolla in ett barnvagnsrum som vore toppen, om det inte var för hissen och hissdörren. Hissen är för liten och hissdörr + porten orkar jag inte få upp samtidigt som jag ska få med mig scootern, det vet jag ju redan.

Så håller jag på att svimma och sätter mig på bänken framför grannhuset, inte tänkte dessa gubbar på att det fanns en anledning till varför jag behövde scootern. Killen från kommun bad om ursäkt, han såg mig vit i nosen, flåsande, så jag inte kunde prata. Och mitt i allt kom T från skolan, han var på väg till mig. Han är så söt, han såg att det var risigt med farmor, så han höll i mig, stöttade mig när vi gick hem till vår port. Sen var jag usch, ruskigt slut resten av dagen, men ville inte visa T för mycket utan ”höll i mig själv” allt vad jag kunde.

Ni är det bara att vänta och se vad bostadsanpassningen och min förvaltare kommer fram till.

Själv ställer jag mig och stryker nu, vill bara bli av med det sista.

Fridens

 

 

Beiga, blå, turkos/rätt lila …

391F4BBE-CDA0-461F-A572-31866A0266D6Ibland förvånar jag mig själv, ville ändra lite på bilden och färgen runt min blogg. Nu har jag inte så mycket att välja på, det är bestämda färgkombinationer att hålla sig till på vissa ställen. En färg jag har så svårt för är lila, det händer att jag ryser av vissa lila färger. Det känns otroligt konstigt att ha lila och vilken lila, jag ser att den funkar med bilden, men varje gång jag kommer in tänker min hjärna att den har kommit fel.

Sen funderar jag på vad som gör att jag har så svårt för lila, det finns trots allt en del nyanser som på rätt ställe är vackra. De som gillar lila är ofta helt galna i färgen och köper allt de bara kan och större delen av hemmen inreds med lila gardiner, ljus osv. Visst accepterar jag andras val, de får göra som de vill, men det är väldigt få som klär i lila, samma med orange. När jag ser kläder med rött och orange som är så ljuvligt tillsammans i vissa kombinationer, då sörjer jag att inte passa i orange. ”Alla passar i  allt” säger en del, det håller inte jag med om. Om jag håller mig till mig själv, så ser jag ut som ett vandrande lik i många färger, det gäller att hitta tonen som passar mig och vem sjutton är så färgsäker när det gäller sig själv?

Min mormor var en grön person, men den tidens färger var oftast ”smutsiga” färger som blåbär och mjölk. Jag gillar inte dessa smutsiga färger som dyker upp samma tid som hösten varje år i vårt land. Minns min första resa till USA och shoppingturerna, alla kläder var i dova smutsiga färger, förstod plötsligt varför de kallar oss för pastellfolket. Det kan man inte kalla amerikanerna.

Men tillbaka till grönt så var det den färgen även min mamma valde i många år och jag ratade grönt. Grönt är ju verkligen vacker i naturen, på andra, gardiner osv. men inte på mig.

Jag har förflyttat mig till soffan utanför vår port, tänkte fortsätta skriva här, men har en svärm av flugor som flyger runt mig och avbryter mitt skrivande, när jag viftar bort dem. På tal om flyg så flyger min T hem från London ikväll, hans första flygtur och resa utomlands. Nerverna låg utanför veckan före resan och vi pratade mycket om vad England var kända för, vad som fanns att se, att de pratar engelska, har andra pengar än oss. Vi letade bilder och filmer från London i första hand, han mailade idag så lycklig, många nya kläder var inhandlade. Jag längtar tills han hälsar på, för nu har han mycket att berätta.

Nu lämnar jag er, snart kommer grannen som nyss gick förbi ut med vasen som han lånade, när han fick mina pioner som inte passade att ta med till landet.

Hur tänker du med färger, är du lika fast som mig i vad du passar i?

 

Vinnarskallar fördelar och mygg

54D66AB2-AFD4-4183-9F73-81AB8DC50B7F

Humle utan Dumle.

Att sitta i stugan och höra hur kubbpinnarna möter trä och rösterna skallar av skratt och vinnarskallars rop. Men jag tror mig veta att myggen kommer vinna fajten, snart går de förbi altanen ner till sitt eget, med ungar som ännu hänger ihop, nästan hänger ihop, efter dagens påfrestande värme, dopp i lilla plastpoolen, planterande frön, i hopp om grönsaker längre fram och utebliven eftermiddagsslummer. Nu får de snart sova den tröttes sömn och samla nya krafter till morgondagens spring i ben.

Själv känner jag mig så nöjd över gemensam middag, i solens sista jagande strålar, med partytältets sidor nedfällda, för att slippa just dagens sista strålar. Mätt när grilloset lagt sig och kaffet hälls upp, då drar jag mig tillbaka och känner en inre tacksamhet över att jag finns. Mitt i allt detta vackra, naturen, fåglarna och min familjens närhet, lycklig helt enkelt. Kanske ointressant för andra, elände väcker mer intresse, än en lycklig skit på jorden.

Det här med värme … är ett nytt spännande kapitel, ett är ännu säkert, jag mår inte bra av värme. Samtidigt som jag konstaterar för andra året i rad att jag mår bra av värme. Nu blev det komplicerat, jag kommer alltid hålla låg profil i värme, helst hålla mig inne med fläkt eller AC:n tuffande för fullt. Samtidigt har värken, stelheten släppt taget om min kropp och jag som helhet, mår så mycket bättre av just värmen. Men nog får jag känna mig glad över något så oväntat, fast jag fortsätter att kräva normal svensk sommar. För bövelen, jag kan ju inte svika alla andra som mår skunk av värmen, för jag vet ju hur de har det, fast jag nu själv har fått en fördel av det hela. Undrar var den fördelen var tidigare, hur kan det plötsligt ändra sig så?

Nu dags för en påtår.

 

 

Inget sus och dus

3DFD47D0-AAAA-461B-B1B7-FEF97D9D1691Nationaldagen på min ära, firar jag med ett kaloriintag av 500 kcal. Ingen tårta, inget bubbel inget sus och dus.
Går man på 5:2 så gör man och jag släpar efter i viktnedgången sedan förra helgens väldiga lass av kalorier och bubbel.

Fick ett ryck efter duschen och rev ner duschdraperiet, samlade ihop matta och lite annat, här ska tvättas. Sen skulle jag duscha av och skura runt … det var då min kropp insåg att det är 30 grader i skuggan, vilket även känns här inne.

Lägg av sa kroppen och ja, jag la av. Slängde ut tvätthögen och fångade min gräsklippande slavs blick och pekade lite försiktigt på tvätthögen. Jojo, han svettades synligt och såg väl inte så där obotligt kär ut i mig just då.

Men nu tänkte jag mig en stunds frisk luft på altanen i skuggan så klart. Packade kallt vatten, korsord och stickning, satte mig i gungstolen och njöt i flera sekunde.
Så in i helvitti med mygg, helt galna måste de ju vara när de anfaller mig. Mitt blod är ju medicinförgiftat, av sånt ingen mänska vill ha i sin kropp.

Bättre fly än illa fäkta tänkte jag och tog mig in i stugan, satte på fläkten och klämde ner ändan i den av mig lätt nedsuttna soffan.

Nu snurrar tankarna, en maskin som lockar och suger i sig mygg, undrar om du min son kan köpa med dig en sån till pappas födelsedag. Klart jag betalar, det blir min present till honom, mig och er skunkar, stora som små. Igår kväll kom han farande in med reafart, så in i hoppsan med mygg och han är ju stora myggfavoriten, stackarn.

Kan ni tänka er att det inte fanns någon kompensation att hämta på Ica. Fast mannen från Gudruns gjorde sig besvär med att ringa, be om ursäkt, tala om att lastbilen gått sönder, men vi skulle ha en låda med olika varor att hämta till denna helg. Låter fint … men inbilla sig inte att jag inte kommer leta upp, ringa och ifrågasätta. Så onödigt och här har jag fantiserat sedan förra helgen, vad det kunde vara i lådan.

Nu ska jag sippa vidare på mitt kalla vatten med lime i och be för en normal svensk sommar, bevare mig väl om det blir som förra sommaren.

Trevlig Nationaldag önskar jag er alla!  

Fast jag gott kunde göra räven sällskap.

Kalas under trummande regn på tälttak

Tänk så perfekt väder det var i fredags för kalas och tävlingar med barn och barnbarn. Så synd då, att det var på lördagen vi hade bokat kalaset, den dag det skvätte från och till och sen öste det på. Förra gången kom den 1 1/2 dm snö och oväder. Tack för det! Hahahaha!

De mina delades upp i två lag och utförde sina tävlingar, fem i varje lag och jag som domare. Så vi skrattade, hejade och ylade, grannarna måste ha blivit förskräckta. Ungar njuter verkligen av att tävla med de vuxna, ju äldre desto mer seriösa, inställda på att vinna, de yngre har fullt sjå att hålla ordning på potatisen på skeden utan att använda handen. En härlig unge missade sopborsten hon skulle rundat och sprang vidare som en gazell. Tunnelboll var också uppskattat, men inte lätt att hålla ordning på, att den som står sist, ska springa fram en gång och rulla bollen bakåt.

Yngsta tösen sprang lite hit och dit, satt i mitt domarknä  ett tag, näst yngst blev hysterisk av rädsla när de tävlande vevade upp ljudnivån i hejaropen, det kändes nog aggressivt i hennes värld. Annars bara hysteriskt roligt med ätandet av kolasnöre och kakan på pannan, den sista tävlingen är nog den som roar mest. Att få kakan från pannan in i munnen utan händer, blir en grimaschtävling av stora mått, två i taget tävlar och vi andra skrattar så vi får ont i magen. Kakor rullar i golvet, det är smulor i ögonen, i hela ansiktet, så jag får smula av en av de yngsta efteråt.

Maken satte upp partytältet och la en stor pressening över, tältet har tyg som går ner på sidorna. Där inunder satt vi och fikade efter tävlingarna, mysnivån var hög med trummandet av regnet på presseningen. Mina tårtor, Prinsesskladdtårta och Lemoncurd med jordgubbar var himmelskt goda, dotterna hembakta biskvier något att dö för. Jag gjorde uppehåll i dietandet hela helgen, så idag är det kämpigt att komma igång med dieten som hör till 5:2, men det är bara att kämpa på. Var på mitt -9 före helgen, men har säker gått upp av allt jag mulade i mig.

Middagen blev underbart god med allt grillat kött och tillbehör, men mina grillbakade permesanbröd gick bort, fanns helt enkelt ingen plats på grillen. Kommer minnas denna kalasmiddag hela livet, under trummandet från regnet. Och jag var så otroligt lycklig över att denna dag mådde jag sååå bra, fredagen var värsta bottennappet för min kropp, och jag fick ångest över att jag skulle ha fest dagen efter. Men ibland har jag tur, kände mig lycklig in i hjärtat och att dotterns yngsta så gärna kravlar upp hos mig gjorde mig salig. Tänk att man kan få  en så kärleksfull kontakt fast man ses så sällan. Kan inte annat säga än att mitt hjärta sjöng av glädje och kärlek. Hon säger ”Min mormor” själv vill jag säga  ❤ Min familj ❤

Minns ni köttet, fläsksida, som inte levererades? Företagets lastbil hade gått sönder, de ringde och bad så mycket om ursäkt. De har lämnat en kartong med mat på Ica som vi kan grilla kommande helg, det var väl en trevlig gest.

Maken fick tidigare i veckan vad han sa var något jäkla flygfä som bet honom på benet, det blev en stark reaktion och kliade. Jag sa åt honom att sätta på asolsprit för att torka ut och dämpa det röda. Inte sjutton blev det bättre och igår fick jag fnatt. Ni vet hur de flesta män är med att gå till doktorn. Jag skrev upp nummret till vår läkare och krävde att han gick dit idag. Morrrr!

Joho, Rosfeber igen, denna gång kom han tidigt och fick 60 penicillintabletter och order om boastrumpa på ett svullet ben. Varför är ni män så där fjompiga?

No No Porchetta

D78C674C-DE7C-4FB0-B580-F29C24F5992E

Kalas på gång!

Hej, jag ska hämta 3 kilo beställd fläsksida!

Tjejen letar och letar, hon ringer kollega och frågar om var det förvaras … slutar med att det inte har kommit något. Men så kul, rena uppåttjacket för mig som står med hela vagnen full med allt som hör till denna icke blivande Porchetta. Min festmat på lördag, då hela gänget kommer och firar med lek och tävlingar, goda tårtor och hembakta biskvier. Men just nu svävar middagen i det blå, middag blir det, men vad som blir får vi se.

Suck, ringde Ica i Norrtälje sent igår, kvinnan lovade att höra med köttkillen imorse då hon kom in till jobbet, höra av sig oavsett om det fanns eller ej. Inte har hon ringt och jag fattar om det inte finns, men finns det någon som kan göra det som lovats eller förväntats?

Nu låter jag väl surar än sur, men det började med blommorna jag trodde jag skickade till mamma i söndags, inte fick hon några blommor, fast det ska ha levererats. Så någon snodde hennes blommor. Jag har ringt och pratat med blomföretaget, en supertrevlig man som beklagade, undrade om jag ville få pengarna tillbaka eller nya blommor skickade? Men så visade det sig att de bara hade leverans på kvällstid i det postnummerområdet, undantaget var Mors Dag, så kan det vara när företag är i starten. Så jag valde pengarna åter, vilket är på gång nu enligt Klarna.

Så ringer sonen, de kommer hit till landet senare idag, vi pratar och jag berättar om köttet som inte fanns och min fråga till honom ”vad ska jag köpa för kött?” Han tar med sig från sin frys, lammkotletter, vildsvin och rådjurssadel. Men inte vill jag äta upp hans kött, men det vill han, bättre att det går åt, svårt när det är så stora bitar sa han, stora bitar till två vuxna och tre små barn.

Så nu funderar jag över hur jag ska använda 2 krukor Salvia och allt annat som skulle mosas till en smakfull pasta och smetas på inne i fläskrullen. Det blir nog bra, men besvikelsen är stor, inget går upp mot Porchetta.

Igår fick sonen sin nya bil en Kia hybrid, han ringde så stolt och glad, kom och hämtade mig och T som var hos mig. Jag fick åka med en tur, alla ungarna satt i baksätet. Jag minns som igår när han ringde mig och sa ”Nu kommer jag snart upp för backen”. Där kom han, nytt körkort och första begagnade bilen. Minns hur mitt hjärta svällde av stolhet och glädjen jag kände med honom. Igår, repris på glädjen och stoltheten vi föräldrar gemensamt känner för våra barn när det går bra för dem.

Nu ska jag sätta mig och planera ordningen på matlagning och bakande till på lördag. En Prinsesskladdtårta och en jordgubbstårta med jordgubbskräm, lemoncurdfyllning, grädde och massor av gubbar ovanpå. Grillade permesanbröd, stekt kapris ned salvia, vit bönröra, grillade kvisttomater, sparris, potatis på något vis, kött olika sorter. Efterrätt hade jag planerat, men den glömde jag någonstans, så nu blir det nödlösning, glass i stora lass med maränger, chokladsås och bananer. Det går alltid hem.

Fridens

Pioner

D4062C58-DBC3-4720-A03D-F0153197E8EBIdag imponerar pionerna verkligen. Jag fick buketten av min dotter igår.

Blommor slutar aldrig förvåna mig, så sinnrikt, alla detaljer, färger och smarta lösningar, ljuvligt doftande, illaluktande, lena, blanka, kletiga, ludna allt så uttänkt.

Det ringer en väckarklocka hos grannen hör jag, tänker ”hoppas de är hemma och stänger av”. Nej, den ökar i styrka, tills jag inser att det är min egen väckarklocka. Ska sjutton vakna före klockan ringer. Satte mig på sängen och tittade ut över området, till min glädje ser jag svalorna som flyger rena linjetrafiken utanför, de har bon under taknocken på ett av höghusen.

 

 

Om att mista hela stycket

7E17F262-4E7F-45FC-8003-EC4D1DD39BC0

Tittar ständigt ut på det gröna genom vårt panoramafönster, det gröna nytvättade, ljuset blänker intensivare i bladen av regnet som vräker ner. Att det trummar så intensivt på taket, att få höra regnet är som balsam, något saktar ner inom mig. Inga måsten, inget borde, bara vara.

Men stundens vilsamma varande blir hård verklighet om några timmar, då ska stugan få sig en duvning, så den är välkomnande nästa gång vi kommer. Det ska röstas på vägen hem, vad det nu ska tjäna till, de gör som de vill, oavsett hur vi röstar.

Nyss ringde sonen … det här med mors dag, vi firade aldrig det så där, som vissa verkar göra. Mina föräldrar tyckte väl att det var ett fånigt påhitt, pappa köpte blommor till min mamma året runt och han lagade ofta mat åt oss alla. De var moderna på det viset, att de tidigt delade på det mesta. Klart vi ungar plockade blommor och ritade några teckningar, så var det med det.

Men allt det här kommersiella, för det är handlarna som har tänkt sig tjäna en hacka på mor och fars dag och senare alla hjärtans dag. Sånt gillade inte mina föräldrar och jag blev nog likadan, har inte trimmat mina ungar i detta, utan tänker att det är viktigt alla dagar om året, inte en utvald dag av andra.

Själv har jag inte mått så bra några dagar, så jag ringde mamma i fredags och sa att vi inte kommer på söndag. Jag har däremot skickat Mors Dags blommor till henne, jag har insett att på äldre dar vill hon inte vara ”sämre” än andra. Det betyder att besök är viktiga för henne själv, så klart, men jag tror ännu mer, för att visa de andra som bor där och personalen. Med besök, blommor och korgar med lite gott att bjuda andra på, blir man någon. Skapar en rörelse av liv runt sig, lilla mamma som blivit mer och mer virrig i nuet, men förr har hon himla bra ordning på ännu.

Ibland blir jag väldigt rädd, när jag ser bilder, filmer med stora folkmängder samlade, då slår ångesten till. Tänker att alla dessa har egna uppfattningar om hur livet ska levas, vad som är rätt och fel, trosinriktning, politisk val, personlighet, uppfostran, upplevelser. Tro sjutton det går bäst när folk av samma ursprung, förväntningar, uppväxt, skola, ev religion, lagar, förordningar, oskrivna lagar ska komma överens om vad som ska gälla i vårt samhälle. Leva tillsamman, sträva mot samma mål går smidigare på så vis. Med det inte sagt att andra länder folk inte skulle kunna anpassa sig fint och leva med oss. Men det går inte att komma ifrån allt otrevligt som drabbat vårt samhälle sedan 2015 och det eskalerar hela tiden.

Nu är vi drabbade som många av de länder jag läste med fasa om genom alla år, hat, ekonomiskt bedrägeri, våld och kriminalitet och en stat som har gapat över för mycket och nu misst hela stycket. Stycket är ju vi och vårt samhälle, vårt land.

Med dessa tungsinta tankar lämnar jag er, önskar den som så önskar en trevlig Mors Dag!

På tal om dagen så har sonen ringt och dottern skickar blommor som kommer imorgon. Sonens fyraåring ringde och tacka för det goda bröder jag hade bakat, sånt smälter mitt hjärta.

Kram på er alla!

Darrål anmäler sig

344C6953-138C-4635-95B5-77D63E255959Skakigheten sedan igår, när jag tog av mig blodtrycksmätaren är kvar, tre gånger i timmen fram till 22.00 och sen två gånger i timmen under natten. De två sista mambatrycken runt armen varje gång den satte igång, då var det dags att andas som vid förlossning. Djup inandning och lååång utandning tills det värsta la sig. Jag säger bara fibromyalgi … att dra mig i armarna, eller klämma om än kärleksfull, gör förbenat ont och värken stannar kvar och förflyttar sig. Så efter detta dygn med en galet tryckande mamba, är min kropp helt slut. Jag darrar och det gör ont än här än där, men i med en Alvedon, så får det banne mig räcka. Idag är den dag jag borde haft mätaren på mig, idag har jag alla kroppsliga besvär, svimkänsla så fort jag reser mig, svag i hela kroppen och kan dessutom leka darrål.

Jag ska baka ihop ett surdegsbröd och väntar på min bästa vän 10-åringen som ska dyka upp idag. Vi ska se barnfilm och mysa, låter passande för mig idag.

Idag får jag pumpa upp mig själv, känner mig lite uppgiven, jobbigt med kropp som mestadels trilskas, vad jag vill spelar ingen som helst roll.

Nu mot surdegen här ska bakmaskinen få baka.