Lyx, blåst, regn och tankar

Så är blåst och regn i farten igen, det drar från Värtan upp över berget och rakt på vårt hus, så mycket ljud från fönstren av blåsten och havet. Själv ligger jag bra till, det är stackars maken som har lång morgonpromenad med Frasse.  De har väl båda regnrockarna på och tyngder hängande, så de inte flyger iväg. Jag är så glad att slippa, men dumt att klaga, solen har verkligen varit mer än generös denna vecka och jag satt senast igår med näsan i vädret och bara njöt av ljuset och värmen.

Men vi har konstaterat att helgerna sedan länge bara bjuder busväder, vilket gör mig ledsen å alla arbetares vägnar.

Gårdagen var sol och lyxig middag, skaldjursplatå som jag hade beställt till oss. Så vi njöt och jag sippade på lite bubbel till det hela.

198253A0-7101-4F51-BEE9-0978A9F68D5B

 

Vad väljs att fotas? Så sällan vi äter en sån här platå, försenade bröllopsmiddagen, fick bli denna generösa skaldjurslyx. Men att fota vardagsmat gör ofta ingen glad, det behövs proffs till att fota mat, de fuskar med många saker när mat ska fotas. Sprayer som ger bättre färger eller bra stekyta, fukt som ska få det att se saftigt ut, trix och fix och så en duktig fotograf.

Tycker sällan bilder tagna på mat hemma hos oss vanliga, ser så gott ut som i mattidningar. Sen finns det en annan aspekt av det hela, när och vad man fotar i mat och dryckesväg.  Jag tänker på yta här, hålla skenet upp på mitt lyxiga, lyckliga liv. För visst fotar många glimtar av sitt till synes lyxliv med fina middag, vinprovning, resor och vackra bubblande glas, med dyrt innehåll.
Jag unnar alla både lyx och flärd, men vissa har liksom inget vardagsliv, inga lugna dagar utan intet, ingen stekt falukorv med potatis.. Deras liv serveras alltid med foton på glas med alkohol, det är glasen som symboliserar ledighet, frihet och lyx.

Ok, jag är anti till drickande, inte i lagom mängd då och då. Växte upp med en pappa som blev alkis, om än den skötsamma sorten som skötte sitt jobb, städade, lagade mat och var en lugn man. Men det präglade min barndom detta drickande på en mängd olika vis. Syster min blev som sin pappa med spriten, vi hade olika pappor och jag som mötte min biologiska pappa först i 18-års ålder, inbillade mig att han åtminstone inte drack.

Det var tungt, väldigt tungt att komma hem första gången till min biologiska pappas familj,  han var en riktig alkis. Med fru och flera barn, nedkissade madrasser som stod på tork efter mina oroliga halvsyskons sängvätande. En sorg i mitt hjärta, jag som redan jobbade med familjer via socialen, familjer som hade det så där miserabelt.

Jag fortsatte i mitt unga liv att leta efter en man som inte tyckte alkoholen var nr 1 vid alla tillfällen. Jag ville ha en skötsam man vid min sida, en blivande pappa som hade våra barn och familjen som prio 1. Inte en bakfull man/pappa som var väck varje helg och med tiden all tid. Så mycket vidrig jag såg under de åren som hemsamarit och senare hemvårdarinna. Så skulle mina barn Aldrig få det, om maken blev sån väntade en stor fet spark i arslet på honom, ut ur mitt och barnens liv.

Det ser nog hårt ut, nu när alkoholism klassas som sjukdom, vilket jag personligen inte tycker att det är. Sjukt är det, håller med, men ansvaret att bli drogfri ligger hos den drabbade. Men barnen som skadas för livet av att kvinnor varit för svaga, inte tänker på det friska barnen som ska bevaras så, att de har fler rättigheter än en vuxen alkis.

Min älskade mormor var en av de där riktigt starka kvinnorna en del av oss flickor har turen att växa upp med. Mormors första man var precis en sån där ynkrygg till alkis som sparkade henne i magen när hon var gravid. Han var hennes stora kärlek, men ut åkte han, hon blev ensam med två barn. ❤ ❤ ❤ Så handlar en kvinna med kraft, det klarade inte min mamma av.

Livet är verkligen inte lätt att leva alla gånger, men hela tiden gör vi val av vilken väg vi ska gå. Vi vinglar alla på denna livets väg och tar ibland vad vi tror är genvägar som bara blir senvägar. Att vingla hör till, liksom att ta svåra beslut, det är det som är livet. För mig var valet självklart när det kom till alkohol/droger, jag ville leva med själen vidöppen för allt som kom emot mig. Menar att jag vill leva nyktert så jag inte missar något.

Men nu ska jag hjälpa min man med lite städning här hemma, min fina städerska har jag avbokat på tisdag, då jag kommer vara på landet med Frasse. Maken ska iväg till London i affärer och jag klarar av att gå ut med Frasse på landet alla gånger, om jag är just på landet. Han kan släppas ut på tomten och jag kan ha koll på honom utan att behöva gå långa turer fyra gånger per dag.

Blåst både här och där

Persiennerna slår i takt med blåsten mot rutorna, jag laddar för att gå ut med Frasse. Pratade nyss med Malmö, kallar henne så här inne. Men plötsligt började det låta så märkligt och jag hörde inte vad hon sa … ? Tänk att det inte fungerar om mobilen blir helt urladdad, blir trött på mig själv som så lätt glömmer att just ladda den. 🙂

Malmö och jag hann konstatera att vi båda mår dåligt av all negativ information om hur sketet vårt land sköts. Det sista jag gick  igång om, var en invandrare så klart, med HIV som våldtagit en kvinna. För en gångs skull både dömd till fängelse och utvisning. Toppen, tänk att det fungerar ibland … men då går regeringen in och bestämmer att han inte ska utvisas.

Jag blir så förbannad, vilket svek mot oss kvinnor från denna sk feministiska hycklarregering. Allt kriminellt skräp ska till varje pris hållas kvar, speciellt de som hotar kvinnor, gamla och barn. Inget våld är nog grovt för både domstol och utvisning, lite mänskliga förluster av svenskt folk som regeringen och andra i översta skiktet tycker är ett rimligt pris, bara de sämsta kriminella får vara kvar.
Vart ska vi alla som bryr oss och mår dåligt av förfallet ta vägen till slut? Alla de som inte ser och förstår, de kan ju fortsätta leva i sin bubbla och gemensamt fortsätta demolera vårt land tillsammans med regeringen totalt. I sin missriktade humanism och pjolltfjoll om kriminellt folk.

Nu var det inte det jag tänkte skriva om, men Malmö stackarn bor ju i den del av landet där klaner o annat skräp har tagit över det mesta, staden totalt ekonomiskt beroende av resten av landet. Usel kommunal ledning, kommer aldrig bli sig likt igen.

Nej, jag tar nog paus från eländet ett tag, blir bara deprimerad och vad sjutton hjälper det att tänka högt om detta förfall? Det är så här ännu en stor klick i Sverige vill ha det, tills det kommer för nära som här igår. En trettonåring blev nedslagen bakifrån och rånad på väg hem från skolan. På Facebook förfasade sig folk och var samtidigt ursinniga, folket i sina stora hus, skyddade trodde de ”Sånt händer inte här” vilket de flesta folk i västvärlden säger när mord och grov kriminalitet dyker upp i deras lugna, trygga kvarter.

Tänk att folk inte kan läsa ihop alla hemskheter som dygnet runt händer och skrivs om, som sker i hela vårt land. Inte i Danmark, Norge eller Finland på samma vis alls, vad kan det bero på? Analys, tänkande fantasi nog att förstå att vi alla kommer drabbas till sist, om än inte personligen, så via anhörig, grannar eller vänner som råkar illa ut.

Så länge det inte är för nära är det väldigt bra och går att försvara, hitta ursäkter om alla de som är taskigt vaggade.
640FC468-399F-4C63-9E63-16C6A92A4698           Jag har varit ute, blåser så in i hoppsan och regnstänk. Men nu kan jag ta det lugnt resten av dagen. Funderar mycket på det här jag nyss skrev om, hur jag ska tagga ner det hela, helst göra som många andra, hålla käften, inte ha åsikter som stör. Bara tro gott om allt och alla, för att inte tala om Pk-folk och regeringen, varken hör, ser eller pratar, aporna ni vet, pratar de så kommer det bara lögner utan verkstad.

Tänk att det passar så många att vara så, sjukt svårt när man har ett annat tänkande och kynne. En sak är väl att ha olika åsikter, men förljugenhet har jag svårt för, man kan väl inte vara totalt blind för så stora förändringar i sitt eget samhälle att man inte börjar fundera över vad faAn som händer? Att försvara grovt kriminella och bedragare som lurar oss på våra skattepengar, varför måna om dem, men inte om vårt eget folks bästa. Det är ju faktiskt vi som i första hand har rätt till vårt land, till våra skattekronor, pensioner, vård omsorg i alla de åldrar vi går igenom. Vad sjutton är det för sk svenskar som så gärna gör oss till mindre värda i vårt eget samhälle? Vad sjutton lider de av?

Mitt i all skjuter en väns namn upp, hon får en by pass operation just nu och jag ska tända ljus och skicka kärlek till henne.

Hej svejs och gå inte igång på det jag skriver, är ingen som helst idé, allt kommer fortsätta precis som vissa av er vill, inget händer ju i vårt land.  🙂

Klassträff

Nu har vi kämpat oss fram i blåsten, men inte så kallt som tur är. Jag bad Frasse hoppa upp på ett bord, perfekt borsta pälsväder, allt flög iväg utan problem. Kanske kan fåglarna hitta något att bygga bo med?

Faktiskt första riktigt bra turen för min kropp, inget packade ihop, ingen käring som satt på sniskan på bänkarna runt huset hahaha! En lycklig dag!

Helgen har varit vilsam, en tur till mamma i söndags till fikatiden, mycket prat och skratt, fast tanterna hade mycket åsikter om det samhälle vi nu har fått på 5-6 år, härliga tider, knappast. De har ju andra äldre vänner som bor på eländiga boenden, jag blir lättad att det finns äldre som inte är dummare än att de har räknat ut vad som händer i samhället och vilkas fel det är.

Sen väl hemma blev jag uppringd av en klasskompis jag hade i nian, vi fick ju välja inriktning på studierna och jag som bara ville ut och jobba valde handelslinje vilket ingick att lära sig skriva maskin. Så roligt det var att lära sig och sån nytta jag har haft av det som sekreterare i arbetslivet på tidning och andra platser.

Men nu ville min vän att vi ifrån den klassen skulle träffas i slutet av maj. En av killarna äger en fin klädaffär på Östermalm, så det finns plats för ett gäng att sitta bakom affären. Sen fixar hon som ringde mig buffé via sitt jobb till bra pris, hon jobbar på ett av de bättre ställena i Stockholm, mums. 

Så det blev ett väldigt mailande och ringande igår, det var ju så länge sedan att vi fnissande konstaterade att vi inte mindes alla och inget klasskort togs det året. Men killarna hade lite bättre ordning på just vilka killar som gick där med oss.

Skrattade så gott med min vän när hon berättar att det är klädkillen på Östermalm som har tagit kontakt och vill dra ihop det hela. De pratar i telefonen och min vän kunde inte placera honom, hon ber honom skicka en bild. Han skickar en bild på sig i nutid! ”En gubbe jag verkligen inte kände igen” sa min vän och vi skrattade gott.

E3DBA517-3326-4E75-9C07-83BE2AA105E3

Jag har själv ordnat två klassträffar med min vanliga klass, de jag gick tillsammans med 1-8:an. Det var roliga träffar, god mat och massor av prat så klart. Vi var 30 i klassen och de flesta kom, på första träffen sa tjejerna att det var ”väntat och typiskt, att det var jag som drog igång och fixade festen.” Hmm, jag var inte medveten om att andra såg mig så, redan då, hade inte tänkt så om mig själv före denna klassfest. Fast efter tankar om det borde jag inte varit förvånad, vet ju att jag har varit drivande i kombination med icke rädsla för att ta i och lusten att ordna trevligheter. Ligger säkert något bekräftelse behov och skvalpar i mig, den då duktiga flickan. 🙂
Stackarn.

Ordnade också två olika jättestora träffar med alla oss som växte upp i Sätra Danderyd och alla vi umgicks med i de olika gängen. Så många ungar vi var i varje port, nu är alla mer än vuxna, till och med småsyskonen som fladdrade runt oss lite äldre, var ju så kul att träffa. Först fixade jag pizzerian, så vi trängde in oss och var och en åt vad den ville, sen gick vi över till vår tidigare ungdomsgård där nya ägaren till pizzerian öppnade upp och fixade disco. Vi hade så roligt, dans, prat och massor av skratt. Möta föredettingar och kompisar jag inte sett på massor av år, också prata vi om de som hade gått ifrån oss, för i alla gäng går några för tidigt i sjukdom, andra i olyckor, några i sprit och droger, en strypt och ännu en mördad, vi var väldigt många i de generationerna och livet var inte nådigt mot alla.

Fridens!

 

Pölsa

Solen igen och idag  gick det bra att ta sig ut och runt, suttit i solen och borstat pälsen på Frasse igen, så härligt med ljuset.

Mår bättre, det gör mig så lättad. Igår ringde min njurläkare och konstaterade att jag hade kanonresultat på senaste proven. Det var före magsjukan, men så tacksam är jag för varje månad njuren stannar kvar och gör sitt jobb.
Vi stannar hemma även denna helg, jag vill bara ta det lugnt, får nog ringa en av året-runt-boende grannarna och höra efter så inget träd har blåst ner på fel ställe.

Om jag säger att jag håller på och kokar pölsa så fattar alla att jag börjar må så mycket bättre. Denna gång kokar jag fläsklägg för 20kr kilot, en redig bit kokar med buljong och lök. Sen ska lökar hackas och stekas, lite sirap och kryddor blandas med buljongkokt korngryn. Blanda, smaka av och servera med kokt potatis och rödbetor.

Fredag och livet landar för ett tag, tar jag tacksamt emot. Ha nu en skön helg!

Här en favorit, så söt!

8C813954-FE4D-432B-9A27-0DD96381290F

Mot en stund i solen

En solig dag, känner mig ännu så svag och dessutom orolig i magen, sjutton sån tid det tar för min kropp. Igår blev det en flopp när jag var ute med Frasse, jag hade min svimmigaste dag på länge, så att gå ut med hund var ingen höjdare. Naturligtvis mötte vi två hundar, den första lyckades jag behålla auktoriteten, men sen kom killen med svarta hunden när vi rundade huset och Frasse blev bananas och jag som bara måste sätta mig på närmsta bänk kände mig svag och desperat, sånt känner hundar direkt.

Så klart jag klarade att ta mig runt sittande på bänk här, bänk där, från baksidan av huset in i grannhusets hiss, satt i den. Utanför grannhusets port, satt på bänken och så in i min port och satt på brädan i hissen. Väl hemma vilandes en stund, reste mig och då höll det inte längre, kastade mig ner på alla fyra på golvet och la huvudet i mattan. Lägga sig ner vill jag undvika, ska ju upp igen och det är rena OS för min kropp. Kryper till soffan och lägger mig där, så förbenat tacksam att jag klarade mig till vi kom hem.

Men idag, känns det lite bättre och solen som jag längtat efter gör sitt bästa, ska ta med borstar och annat, måste borsta ur Frasses päls.

Annars händer inte mycket, jag lyssnade på vacker musik men slutade med det, bara grinar och det tar jag som ett tecken på att jag är svagare än vanligt på alla vis. Men det är bara att hämta upp sig själv via knäna, så det går över med lite tid.

Igår pratade jag med min vännina som har legat på sjukhuset så länge, hon är hemma nu, med hela havet stormar som väller ut och in för att vårda, hemtjänsta och rehabilitera henne. Hon borde fått komma på ett rehab några månader så klart, men vi vet alla att det blir billigast för kommuner att bara stänga ner sånt folk är i behov av. Allt ska skötas hemma av i första hand den stackars maken i detta fall, sen resten av det billigaste alternativet efter en hemmaboende anhörig som man så gärna sliter ut.

Jag ska vänta några veckor sedan tar jag med Frasse och går över på en fika, bakar och tar med något.

Nu ska vi ut i solen!

29338CCE-18D9-4C45-A890-6EC9317CA405

Nästa man till rakning

Imorse vaknade jag av att tanken ”hunden kan väl inte andas så?” När man är övertygad om att maken är på jobbet, blir det konstigt att höra honom andas bakom min rygg. Han berättar att han har mått illa hela natten och bestämt sig för att sjukskriva sig. Ännu mår han bara illa och med tur blir det kanske inget mer för honom. Gud så jag hoppas på det, jag lider av ångest av att höra andra kräkas. Det blir hörlurar på och så får jag lyssna på politiskt långrandigt babbel eller poddar. Bara det pratas, så jag inget hör.  🙂

9A2EF136-1322-4786-942D-16E304B319D9

Då stämmer det att jag blev smittad när vi var hos veterinären, ingen mat har varit dålig och det känns skönt att mer få en bekräftelse på hur det har gått till. Oavsett vilken typ av influensa det nu är, så vill jag inte tro att jag fick vinterkräksjukan, den fan ska jag vara immun emot. Har aldrig haft den, inte min man heller eller mina barn vad jag vet, fast de drabbas ibland, när deras ungar kräks, av vad det nu är. Mest sonens fru som inte verkar ha genen och de två barn sonen har med henne som ständigt kräks. Vår son verkar oftast klara sig och min T, vilket välsignelse det är med genen.

Nog om det, jag har min första mer normala morgon, drack lite kaffe till smörgåsen, inte var det helt ok, men jag överlever. Jag vill passa på och tacka er alla för empatiska rader under mina sjukdagar, jag har inte orkat skriva svar. Sjutton så kass man blir av influensa och det där att man inte kan äta som folk efteråt är ju också egentligen självklart, men oväntat. Ännu är magen inte normal, men några dagar till så slipper jag nog bajsa senapsgula flytande korvar vilket tydligen har med gallan och levern att göra efter ett magsjuka, färgen menar jag. Förlåt om jag blev för rak just där.

Nu ska jag försöka ta mig upp.

Fridens!

Magsjuk på alla vis

Jag som i stort sätt aldrig blir magsjuk åkte dit i natt så det inte var klokt. Kräkts har jag gjort några gånger i mitt liv, men att det kommer från båda håll var en ny upplevelse. Höll på till sex imorse, sen har jag skakat och varit så försvagad att jag bara har kunnat sova. Maken stannade hemma idag och tog hand om Frasse och mig, han har skypat med jobbet och de var så nöjda med att han inte kom in till jobbet. Vi har pratat igenom det jag har ätit de sista dagarna och det blev vi inte klokare av, eftersom vi oftast äter samma mat.
9534E821-A256-4849-B830-B00348C003FD

Vår dotter tror att jag blev smittad hos veterinären, eftersom jag inte har träffat annat folk, inte handlat eller så. Så nu är det Resorb och vatten, mat vill jag inte ha ännu. Tidigt imorse tänkte jag om och om på att ringa ambulans, då vi med en njure snabbare blir uttorkade och ofta får ligga på sjukhus med dropp. Men bara tanken på att bli hämtad … hur gör man, skiter man på sig samtidigt som man har en spypåse framför sig? För ligga på bäcken får man väl göra när man väl är framme och har fått en säng.

Att man blir så sabla sjuk av detta är ju inte klokt, tänker på alla stackare som åker på vinterkräksjukan. Tack gode gud att vi har den där genen som än så länge skyddar, den muterar kanske till slut. Men då har jag kanske tackat för mig och gått.

Det blev ingen resa till landet, skönast att bara få vara hemma och krya på sig.

Fridens!

Jag tar det i rätt ordning

Gårdagen var en märklig dag av en missad högtid, en sorg som svepte över mig och oro för Frasse på djursjukhuset.

Jag ska ta det i rätt ordning.

Det var vår 42:a bröllopsdag som blev helt bortglömd vilket i sig inte är ovanligt i vår familj. Jag får blommor året runt av min man och vi firar minsann med goda middagar väldigt ofta. Så vi tar igen firandet på lördag.

På väg med Frasse till djursjukhuset drog mörkret genom hela mig så fort vi svängde av mot stället. Hela sorgen vällde över mig och jag kämpade mot en häftig gråt som försökte slippa ut. Sist jag var här fick vi hjälp att släcka vår hund Watsons liv, jag blev överraskad av den starka känslostormen, men fick ordning på mig själv.

Det här med sorg efter djur har varit en avgrund utan botten för mig. Det började med vår kanin och det är en lång story, sorgen verkade aldrig ta slut, men la sig så småningom. Tiden bjuder in en valp som vi döper till Watson, passande för en terrier. Trettonde på det fjortonde året, står jag där vid hans nedsövda kropp och väntar på att hjärtat ska sluta slå. Den sorgen går nog aldrig över och folk som inbillar sig att man inte sörjer djur, de är nog de mest icke empatiska som finns.

Allt gick bra med Frasse och tiden får visa om det hela läker eller om det är ledband, korsband, kan sjutton inte hålla ordning på allt veterinären sa. Band som kan hänga kvar i en eller flera avslitna ”trådar” och senare brista.

DE79C6E1-01A0-4A3A-ACF6-36FCF7D9EAF3
Nu ska vi ut i solskenet på en kort promenad, en tur som passar matte. Solen skiner och jag mår riktigt bra idag, än så länge.

Tjing!

 

Rent hus?

Skriver och raderar, när lite solljus igår äntligen flödar går jag i baklås, lite tungsint och tänker en massa tankar som jag kunde vara utan. Så det är tomt på inspiration och lust, tröttheten lurar hela tiden på mig.

Frasse går nu mestadels på alla fyra och har igen börjat hoppa upp i soffan och sängen, men jag känner oron propsa på ett veterinärbesök, hundar kan hålla masken om det onda allt för bra.

Nu lider jag av att se allt som jag behöver ta hand om här hemma, det är nog bara städkäringar som reagerar som jag, när jag ser det som förr fixades i ett huj. Klarar inte av att dammsuga, fast det ska gudarna veta att det behövs. Önskar ofta att jag var både lat och blind som många är när det gäller städning hemma. Jag har jobbat från unga år inom hemtjänsten, den riktiga hemtjänsten när vi såg människan som en helhet. Sen är jag utbildad till något som heter Hemvårdarinna, det var en fin tanke från kommunerna. Jag och mina kollegor hoppade in i familjer när de vuxna blev sjuka, när allt ballade ur och det kunde vara eländes elände eller en mamma som låg på sjukhus och hade många barn hemma som behövdes tas om hand plus själva hemmet. Så nog har jag sett hur olika vi människor är när det kommer till städning och renlighet. Det bästa som fanns var att Röja runt i ett hem där de inte hade en susning om ordning, reda och rent.

Därför har jag jobbigt med att inte kunna städa själv.

Nu ska jag ringa och boka veterinärtid till Frasse.

E733FEF8-5E6D-41C8-84BA-EF663A48431F

Poltergeist eller va?

Här på landet plockar vi ner våra ljusstakar och fönsterstjärna, alltid lika tråkigt att bli av med mysljuset. Jag har hittat ett företag som säljer konstgjorda blommor, så naturtrogna och vackra. Har köpt några både hit och hem, måste beställa fler just till landet, så bekvämt att ha i fönstren, aldrig törstar de eller vissnar.

Jag minns inte om jag skrev om smällen mellan mig och maken? Vi sitter i vardagsrummet, jag i soffan med Frasse sovandes på mig och maken i fåtöljen bredvid soffan. Plötsligt smäller det så högt mellan oss att vi båda hoppade högt och bara tittade på varandra. Vad tusan var det där?

Det har vi ännu inte kommit på.

EA5030C3-F8A3-460A-A53A-9BD2CA4454C5

Så igår kväll på väg hit hoppade vi in på McDonalds och åt middag. Väl framme packade vi upp och satte på kaffe till tårtan jag hade köpt på bageriet via Karma. Jag får ett meddelande om bröd/kaffebröd/tårtor som blivit över efter dagens försäljning. Jag väljer vad jag vill ha, betalar halva priset och maken hämtar på vägen hem. Utmärkt system, vi äter alltid hembakt eller fint bageribröd nu för tiden. Också ett bra sätt att inte kasta mat, vinst för alla.

Här satt vi med tårtan och kaffet när äggklockan plötsligt börjar ringa, vi tittar på varandra och undrar båda, har du rört äggklockan? Den står i köksfönstret och ingen av oss har rört den. Nu begriper jag inte ett dugg, det är inte spöken utan det som kallas poltergeist, om det nu är något. Vi är lika förvånade båda två, någon slags energi som har uppstått mellan oss, som då utlöser detta. Men jösses, vi har levt ihop sedan -76, borde det inte visat sig tidigare?

Vad tänker du om det hela?

Idag har vi haft lite av varje väder, fint regn, hårt regn, grått och lite solsken på slutet. Maken har lekt med Frasse som bara älskar att springa efter bollen. Maken kastar och Frasse springer, sån energi han har i kroppen. Sen har hans öron blivit droppade och husse har masserat hörselgången i 30 sek mot smuts. Sen skakas det på öronen och resten av kroppen, förhoppningsvis flyger då smutsen ut. Utmärkt att göra ute, precis som att husse har borstat bort mängder av päls. Lite spa och gym-dag för Frasse helt enkelt.

Själv har jag bara varit, för det är jag absolut champion på, nu kaffe och en bit tårta. Senare grillar maken entrecote och jag får hitta på det vi ska ha till. Ikväll börjar Mello igen och jag tänker som vanligt hålla mig borta. Inget som roar just mig, jag kommer leta på kunskapskanalen, där hittar jag många livräddande program. SVT Play är också något jag kan rekommendera när tv dränks i Hotell Paradis, Fixa en bonde, och alla töntiga tävlingar mellan fd kända idrottsmän/kvinnor.

Nu java och tårta.

Fridens

 

Fler barnbarn jippi

Igår kväll upplystes jag om att jag hade fyra barnbarn till, lyckan var total och jag kände en stor stolthet över pappa Frasse och mamma Sniskan, det var inte klokt så glad jag blev. Fick se bilder på de fyra ursöta valparna, som nu är större och redan boende hos sina nya hussar och mattar. Minns svagt att Frasses tidigare ägare sa något om Frasses äventyr med Sniskan, det var hon som visade mig bilder på de små. Mysigt att hans underbara gener finns där ute till framtidens valpköpare.

Igår bakade jag på ”fri hand” som oftast, ihop en limpa som blev otroligt bra. Ett helt paket urkärnade katrinplommon, en redig omgång müsli, vetemjöl special, lite mörk sirap och rågmjöl. Fråga mig inte om hur mycket av varje, men det fick jäsa väldigt länge både i bakmaskinen och sen i formen. Jag var tveksam, det såg så mörkt ut, men smakade otroligt gott. Ett bröd varje trög mage skulle ha tillgång till, inte bra för mig då, men inte sjutton kan jag låta bli att äta.

ABB8379A-E288-4D99-B71F-DE4278ABD302

Härliga måndag igen, hårt regn slår plötsligt på rutan, samtidigt som himlen är lite blå med solljus som tränger sig igenom, men det grå tar över igen. Veckan har bara ett måste, ta blodprover och urinprov imorgon och invänta min njurläkares samtal. Självklart kommer Lina och städar den eftermiddagen, som vanligt allt på en gång. Resten av veckan är ekande tom på uppdrag, underbart. Det betyder att jag kommer må bra, dona med det jag orkar, varefter jag känner för det.

Fridens

 

 

 

Var glad, var glad

Igår slog det mig plötsligt varför jag flåsar något så vansinnigt, lungorna är ju tilltäppta av förkylningen så klart.

Självklart tar jag fram min peak flow meter och puffar till. Tro sjutton jag flåsar som har ett barns lungkapacitet, jag vet ju vad jag blåser som frisk och vad jag har blåst tidigare när jag varit sjuk i luftrören. Så fram med astmamedicinen och öka upp medicineringen av bara den.

Maken och Frasse kom precis hem, han fick åka över till min mamma, lämna kläder jag har köpt till henne, lite foton från förr och frukt. Jag skulle verkligen behöva lite hjälp med att besöka henne, sonen får sina ryck, men han har samma förkylning som mig nu, så han går bort. Dotter vill nog när hon säger att hon tänker hälsa på, men det blir aldrig något av med det.

En bitterfitta är jag nog, när det kommer till detta kapitel i mitt liv. Av årets alla dagar kommer de båda med familjer garanterat när mamma fyller år och precis före jul, sonens familj dyker upp på sommarfesten och några gånger till spontant genom året. Jag tänker så mycket om detta, tänker på om jag själv blir boende så där och inte kan ta mig någonstans och så veta att de om de dyker upp bara tycker det är jobbigt och gör det av tvång. Nä fy för den lede, jag tycker det är så botten ja, min besvikelsen är stor. Inte tänker jag tvinga dem till något, men stå inte och böla mormors begravning sen, någon gång i framtiden. Usch, denna reaktion är så typiskt mig och käften ska man hålla, absolut inte lägga mig i, bara hålla masken och se glad ut.

Kan det bli något lyft på slutet? Har pizza i ugnen och bröd som jäser …

Maken har äntligen lånat sonens riktiga proffsiga borr så nu har vi fått upp fler tavlor och annat som bara har väntat på att sättas upp.

Nu är pizzan klar.

Helleborus niger 'Double Fantasy'

Slänger fram en sko

Innan jag är riktigt uppe och vaken börjar Frasse vanka runt oroligt, han tittar uppfodrande på mig och jag suckar. Tar på mig strumporna, Frasse blir uppspelt, ”äntligen fattar hon” tänker han. Jo, nog fattar jag, klär på mig och går ut, han hade brått att bajsa, så jag är inte sur på honom. Känns skönt att jag kan läsa hans signaler, första gången han for omkring som ett orosmoln hade han nyligen varit ute med maken. Så vi tänkte väl inte att han var nödig, funderade på om han hade löpande tikar på gång ute? Vi har ju aldrig sett honom uppspeedad efter löpande tikar, han har ju bara varit här sedan september.

Då tittar han på mig och går sen och hämtar en sko som han slänger fram! Herre min gnu viken smart hund, synd att inte varken husse eller matte fattade ett smack. Men nu blev det fart på husse, som berättade när de kom in igen, att Frasse behövde bajsa. Han är oftast bra i magen, men jag har kokat hemlagad mat till honom och det kanske har påverkat fibermängden i tarmen, till det mindre. De har så otroligt mycket kolhydrater i torrfodret, med hemkokt bajsar han normalt och inte så enorma mängder.

Fredag igen, dagarna rusar iväg.

6A8F9E7D-F6A1-410F-ACB1-EE5C94EA05F4

 

 

 

Långlinan blev inget hit

Ljus som plötsligt slänger solsken in i mitt fönster, ut ska vi, bara jag kan kämpa mig upp ur soffan. Det verkar som om denna förbenade förkylning aldrig vill släppa taget. Mina olika kombinationer av sjukdomar gör inte livet lätt just nu, det här att gå ut med hund när jag mår som jag gör är så jobbigt. Lågt blodtryck, hjärtklappning och svårighet att gå är ingen höjdare, att sitta på olika soffor för att orka ta mig hem är jag sjukt trött på. Som jag flåsar kunde jag nog ta anställning som flåsare på en porrlinje på nätet.

Igår packade jag ner nya långlinan när vi gick ut, går en sväng och sätter mig på en bänk vid ett bord ute och kopplar Frasse till långlinan. Allt för att han ska få nosa runt lite längre, medans jag sitter i lugn och ro. Han tvekar, går några meter ifrån mig, stannar och ser sig omkring.

Det är nog detta som är trixet med rasen vallhund, de håller ordning på sin skock, fast skocken bara är jag. Så långlinan är inget för honom, inte ens när vi gick drog han iväg, utan höll sig runt benen på mig, med massor av meter lina ringlande helt i onödan.

I eftermiddag kommer T efter skolan, jag längtar efter honom fast jag egentligen inte orkar just nu, så måste vi få träffas. Han har säkert massor att berätta om och jag kan krypa ner under filten i soffan när han sätter igång.

Nää, sjutton så jobbigt det är att se så mycket hundhår, torr tvätt som behöver plockas ner, damm, prylar som ska sorteras undan när jag inte orkar. Igår tog jag den lilla orken som fans och bakade två bröd med äppeltärningar och hackad mandel, lite graham och resten vetemjöl special. Blev väldigt saftigt och gott, åt en sån smörgås med avokado, tomat, tunn paprika och mitt eget hemtrampade örtsalt till frukost.

Detta med bild på sig själv, vi satt ju här i helgen och rensade ur foton som vi helt hade glömt. Jag är ju nästan aldrig med på bild, eftersom det är jag som är fotografen här hemma. Maken glömmer alltid bort och kommer han ihåg att fota, så kan du ge dig den på att jag är kapad, bara halva skallen kvar. Eller halv kropp, eller varför inte en enorm himmel och en rest av något längst ner på bilden, oftast jag. Men nya bilder finns det inte på mig direkt, hittade några äldre på mig själv, där hela jag var presenterad. Så jag bjuder på en bild, fast jag normalt försöker vara anonym.

7B2CDC62-8B8F-460B-8319-F0585BFF644C

 

Nu sticker vi ut en sväng. Fridens!

Saknar förr

Efter ännu några bomber denna natt i Kista, kan jag bara konstatera att politikerna stod för sitt ord om att öka antalet jobb.
Framtidsyrke nr 1 lär bli glasmästare, bara sätt igång och anställ fler över hela landet.

Är det inte bomber, så stenas fönster sönder över hela landet varje natt. Bara för att förstörelselustan och kopplingen till hjärnan är minimal, om vilka det är som får betala det hela.
Att folket redan betala mer än för dyrt för dessa sk barn det framkommer allt för sällan.

Ibland tänker jag att det är ingen bra idé att börja dagen med att läsa nyheter. Nyheter nu för tiden, har inte ett dugg med den värld jag växte upp i att göra, med vårt då, som i förr, trygga land.

Att läsa nyheterna idag är som att läsa om Libanon i min uppväxt, Vietnam … allt hände där den här typen av leverne hörde till. Deras klaner, ever ending inre strider, inbördeskrig, bomber, mord på längden och bredden. Allt det hörde till alla dessa länder som ingen framtid ville ha, det såg dessa gubbar till, klanerna stred och strider om makten.

Otäckt var det att läsa om allt elände, krigarna struntade jag i, varför inte ställa dem på långa led, gör slut på skiten som inte bryr sig om varken barn, kvinnor, gamla, sjuka eller sitt lands framtid.

Bryr sig bara om makten, precis som vi har fått det i vårt land i nutid, med våra politiker, trodde jag väl aldrig att det skulle bli så här hos oss. Men har man valt ledare som slår sig ihop i ohederlig allians, som tillåter allt, bara de får vara just i maktposition.

Så bäddar de för ett slags inbördeskrig i konsten att bomba, förstöra, splittra ett land, allt detta våld dygnet runt är banne mig inte Kalle och Petter som står för. Oavsett om alla inte vill se, inse det, så hände detta med den våg av manliga invandrare som till varje pris i påstådda humanismens tecken, skulle in i vårt land, till vilket pris som helst.

Priset betalar vi nu alla med ett samhälle som går kräftgång bakåt. Det är gamla som blir rånade och misshandlade, barn likaså, kvinnor våldtas och tror även små pojkar råkar ut för det. I sina länder tar de små pojkar och använder sexuellt, då tillgången på kvinnor är noll, kvinnor och flickor sitter inlåsta med de äldre kvinnorna, vaktas av dem och av sina bröder och äldre män.

Så det är sunda killar vi får hit. Not!

Tror jag slutar här, borde aldrig ha läst ”nyheterna” vi vet nu vad vi får till livs av sk nyheter varje morgon. Nu vet vi vart vårt land är på väg. Kanske till och med de mest godhjärtade, blinda, börjar förstå vart det har burit och bär.
Fast förmodligen inte, de vill in i kaklet, utan att förstå vad de dömer oss till.

En dröm, en utopi, det här med alla i en kärleksfull ring. Sånt kräver vuxna mogna människor, en stor del av jordens befolkning är outbildade, leds av maktens män utan förstånd. Sen blanda kulturer där alla håller på sitt, blir ju aldrig någon gemensam framtid av sånt.

AD45CEC2-DE93-4793-965D-419761DA4134

Det som går och det som kommer

Med solens tveksamma besök rakt in i mina irisar som ljusskyggt kisar och samtidigt både njuter och vill dra ner rullgardinen. Dagen den sista på året och tankarna som rullar in och ut besökta av minnen från året som gått.

Det här som ständigt finns runt om oss i luften, så tydligt avslöjat av solens strålar, hur kan kroppen hantera alla dessa partiklar? Det är så spännande att sitta och titta på denna magiska partikeldans, tänka att den har följt människan i alla tider och alla har vi suttit och betraktat de små partiklarnas sällsamma rörelser, så närvarande och oftast osynlig.

Själva kroppen min har ju haft nya idéer om att konstra till livet under året. Jag lever om än ”rumphugget” som jag brukar säga, med förtvivlan blandat med den stora glädje just livet skänker. En ”nygammal” diagnos gav lättnad, att inte förstå vad som händer när det sk autonoma systemet inte är just autonomt hela tiden. Att sitta där och vara på väg bort och hålla god min till andra, i väntan på att det ska gå över, är så galet jobbigt.

Undrar just hur mycket tid jag har spenderat av mitt liv med att låssas må bra, för att inte vara till besvär för andra. Att inte orka vara ”uppståndelse” när livet ska vara en fest, eller en lugn fika med en vän, under fotvården, i kön på Ica, på väg till bussen. Att bara vilja vara som alla andra, orka finnas till mest hela tiden, utan att dra uppmärksamhet till detta förbenade kroppsliga.

Min njure jobbar ännu på och mina värden är väldigt bra, otroligt tacksam är jag över det.

Barn och barnbarn har självklart en stor plats i mitt liv, så futtigt livet vore utan dem. Jag är oerhört tacksam att ha dem i livet, vem vore jag, utan de små armarnas kramar, de stora ögonen som tittar på mig och tåligt lyssnar på mina berättelser om livet, om allt spännande livet bjuder. Vi resonerar, letar upplysning på Google och bildarkiv av alla de sorter får besök i vår lust att förstå och lära mer. Dessa ungar, så olika i både utseende och sätt, så spännande att få vara med och få det mest njutbara av barnbarn.

Tänker med glädje på att jag fick en dotter och en son, känner mig så tacksam över att inte bara fått möjligheten att föda barn, utan att ha turen att ha fått en av var sort. För skillnad är det på könen och deras väg mot vuxenlivet, oavsett vad vissa grupperingar vill göra oss till, skillnad finns, tack och lov. Jag är stolt över våra barn, handlingskraftiga, arbetsamma människor med normala liv. Guldkantat ibland, och slitigt andra gånger, men de är vettigt folk med bra fostran. Precis som vi andra, vi ur den svenska äldre generationen.

B70F0938-6EE4-42B4-B7AC-D81E9349889A

Pling plong där gick rasistlarmet för de som letar efter sånt, de som inte vill varken se, höra eller inse att vårt land bryts ner. Men håll fast för bövelen, vilken dag som helst drabbas även den, som inget ser eller vill förstå. Det politiskt bortkastade året 2019 där ingen tog ansvar, där sanningar tubbades på, där makt och ekonomiska fördelar till politiker, var viktigare än att kraftfullt ta ansvar och regera.

För Sverige och svenskarna, vilket självklart inkluderar allt invandrat skötsamt vanligt folk, som också oroas över tillståndet i landet. Tänk att jag ska behöva lägga till något så självklart, som att det gäller svenskar och ”invandrat skötsamt, vanligt folk.” De som tvingar folk att skriva sånt, är alla dessa hopplösa goda, blinda människor som inte kan skilja en bra invandrad människa från en som mördar, eldar skolor, bilar, våldtar, skändar, förgriper sig, bedrar, stjäl allt vi äger.

En människa som till varje pris vill ha kvar grovt kriminella i vårt land och ynka dem som media och SVT så gärna gör. Det är så synd om dem, att de knappt går att straffa dem vid grova brott, ännu mindre att skicka tillbaka dem till den medeltid de kom ifrån, herre min gnu, de kunde ju ta skada i sitt eget land. Att de våldtar, hotar, hatar, misshandlar vårt eget folk har tydligen noll betydelse för varken makten eller rättsväsendet. Allt går i senkommen baktakt, inget av våra lagar verkar ligga i tiden. Utformade för att passa oss, vår typ  av kriminalitet, vårt kynne, funkar usel på IQ-befriat grottfolk.

Den goda människan

En människa som bugar, bockar och vänder andra kinden till i evighet. En oseende, aggressionshämmad och icke agerande människa, som hukar när taket blir lågt och håller sig för god att protester, fast hela mattan ryckts undan deras fötter. 2020 lär inte bli något som helst bättre, med den oseende fega makten och dess PK-bärare stående i fören på det sjunkande skeppet Svea.

 Men rent personligt 2020 vill jag leva med min familj, mina vänner. Jag vill fortsätta skriva inlägg som är lättlästa, roande och andra mest irriterande. Fortsätta läsa mängder, tycka och tänka både högt och lågt, sticka vidare och njuta så ofta jag kan av det liv jag fick. 

Jag önskar er alla Ett Gott Nytt År!