Fest ingen fest, fest ingen fest ..

Vi började till påsken, här skulle kalasas och has trevligt, det blev inställt pga väder och Corona. Sen var det till min födelsedag, som ställdes in pga väder, denna gång mest Corona. En försenad planerad födelsedagsfest med tårtor, tävlande, skoj och grillad middag nu på lördag ställs in pga väder och Corona. Men skam den som ger sig, vi siktar på nytt datum … Men erkännas ska att jag tycker det börjar bli tjatigt nu, glad att vi inte har handlat all mat som var tänkt att bjuda på.

Av sju fågelholkar har bara en fått nya hyresgäster, de nya holkarna kom kanske upp lite sent. Som vanligt är det skönsjungande svartvit .. lucka .. 😀 mitt minne är som en såll vissa stunder. Blommorna gör det de är bäst på blommar i våra få planteringar, inga rådjur har ätit tulpaner och annat detta år. Skulle behöva rensa runt i rabatterna men kommer jag ner orkar jag inte så länge, sen kommer jag inte upp själv. Maken drog iväg med golfklubborna, det gjorde han rätt i, så jag får bara vara, med ytterdörren öppen, fågelsången kliver in och jag njuter i min soffa.

I tisdags träffade jag min nya tandläkare, en ung lite försiktig kvinna, noga kollades allt och en äldre kollega hämtades för att diskutera hur det bäst ska göras med tomma platsen där tanden lossnade förra sommaren. Dessutom tog hon foton på undersidan av min tunga, något vitt växer där och jag är rädd att det är cancer igen. Så bild och remiss till en tand/käkkirurg som kommer skära bort den och skicka till labb. Så skönt att få det gjort.

Jag ber om att bara få vara ifred, är det så jäkla mycket att be om? Ränner hela tiden på något som har med kroppen att göra. Urtrött på mina inlägg som så ofta handlar om sjukvård.

Här tappade Wp min text, skriver in lite av den igen.
När jag gick ut från tandläkaren hoppade jag in till grannen, ortopedspecialister med rehab. Ville höra med en vän som jobbar i receptionen, om jag behövde remiss, för att få en kortisonspruta i min ständigt värkande artrostumme? Det fixade hon och trodde inte mina öron när jag fick samma datum som återbesöket hos tabdläkare bara några timmar senare.

Trevlig helg 🔆🐄🔆

Oväntat möte med glädjen

Lördagen bjöd klackarna i taket, glädje som oväntat hälsade på. Min dotter ringer och frågar om jag kunde ta emot en kompis som har vuxit upp i området, som skulle lämna fina målningar som min dotter hade köpt. Va är NN konstnär? Minns att hennes bror blev duktig tatuerare, så självklart finns konstnärsådran hos fler av de fyra syskonen. Så fick jag en länk av dottern, där jag kunde gå in och titta på målningarna. Jag blev riktigt häpen, så vackra målningar och inte fattar jag hur jag har missat detta? Klart jag satte hjärtan vid fantastiska målningar, jag är ju väldigt svag för blommor och njöt av hennes akvareller med blommor.

Så kommer hon med sin lilla hund och en kompis, jag kilar ner och öppnar porten. Så märkligt det är med dessa kvinnor och män som växte upp med oss vuxna runt om sig. Hon gick i parallellklass till dottern, brodern spelade handboll med vår son, med min man som tränare, plus hans egen pappa som hjälptränare. Alla dessa år vi träffades och umgicks på olika vis, allt som hände och ungarna som växte.

Så räcker hon mig en påse med dotterns målningar och drar upp en underbar tavla med blommor som jag nyss satt hjärta på. Hon sa att hon blev glad att jag gillade just blommorna, det var de hon tyckte mest om att måla. Den underbara var till mig, jag blev så rörd, känner så starkt allt det där som finns mellan oss, kunskap om våra tidigare liv och nu står hon där så kapabel i livet med sina fyra egna ungar, gift, socionom och konstnär. Så vi pratar, om mamman som nyss dog så oväntat och tankar, känslor runt våra liv. Jag känner att vi inte är klara där, vi hörs och ska träffas över en kaffe på vår väg till vårt land, då kan vi hälsa på dem på deras landställe. Jag kände så stark glädje efter vårt möte och tankarna flög högt och brett, ungarna hennes behöver raggsockor på fötterna inne i huset på landet, så tänkte jag och ska rota och se hur många jag har att ta med. Med kärlekskänsla kommer som så ofta lusten att dela med mig av något jag har gjort eller ibland köpt, något jag kan göra en annan glad av. Skrattar för mig själv, raggsockor är väl inte det andra tänker på i första hand? 😂

Det är ju så spännande att träffa de nu vuxna ungarna från förr, några har bott eller bor kvar i området.

Nu har jag precis avslutat och börjat på ännu ett par sockor till en av mina barnbarn, killarnas vuxna raggsocker. Ni minns mina lådor, som jag vill ge barnen den dag jag inte finns. Tre tovade vuxenvantar och ett gäng sockor till flickorna. Snygga armband till flickorna, blir nog klackringar till grabbarna … Tiden får visa vad mer som ska läggas ner i överraskningslådorna.

Tjing på er alla, imorgon är det dags för tandläkaren, sen drar vi till landet. I helgen ska vi ha kalaset med alla ungar små som vuxna.

Uppvindar idag

En redigt blå himmel, tärnor och mås glider förbi utanför fönstret, jag känner mig så lycklig över att de är här igen i mängder. Så vacker när de flyger jäms med fönstret eller längre ner, så jag ser deras kroppar ovanifrån, mäktigt.

Vi blev hemma, funderade på att åka till landet, men insåg att jag inte är helt ok än och så ska jag till tandläkaren på tisdag. På tisdag är jag garanterat smittfri om det är Corona, så här ska inga andra smittas.

Igår åkte vi ner till en drive in station där jag lämnade prov, lika bra och kolla om det är Covid eller en vanlig förkylning, en vanlig med konstiga symtom. Alla dessa skyddspåbylsade människor som lämnade ut testet och informerade, timme efter timme. När jag lämnade mitt prov, tackade jag för att de finns. I ur och skur står de där, de som vill finnas, klart de har lön, skam vore det väl annars.

Har faktiskt tittat på inspelningar om Covid från andra delar av världen och tyckt det är hemskt. Men när rapporter började komma från Indien, då brast något i mig, den totala sårbarheten människor hamnade i och i deras system där pengar, som för den delen alltid har förtur till mänsklig vård. Nu visar vilka som får lov att andas, de som har familjer som har råd och möjlighet att skaffa syrgas till sina anhöriga.

Det är något med Indiens framvällande massa, som gör allt så kopiöst ofattbart stort. Som ung skrev jag brev med några indier, det var så spännande när de berättade om sin vardag. Ormarna bodde på taket, inget konstigt alls med det … Ouiiii! Hur de tänkte om livet och sin vardag var jag så nyfiken på. Sen med egen familj tog vi oss till Stockholms enda affär med ”invandrad” mat från världens alla hörn. Där doftade det helt annorlunda, mot svenska affärer och märkvärdiga saker såldes i lösvikt. De hade allt och lite till, vi bunkrade splittade linser, kryddor av okända slag och lagade indisk mat i flera år med ungarna. Det var ett nöje att sätta sig till bords och vi fick våra favoriter.

Senare fick jag en helt annan kontakt med Indien. Som astrolog, ja, tänkas va, så konstigt att jag som inte var en fena på matte lyckades klura ut de matematiska uträkningarna för horoskop och allt som hängde ihop med den kunskapen. Så jag läste, rent av pluggade på engelska till och med, fanns inga böcker om ämnet på svenska. Men i England kunde du studera det hela på universitetet, på mitt bibliotek svarade bibliotekarien på min fråga ”Om de hade något om astrologi? Astronomi? Nej, Astrologi sa jag igen? ”Sånt för vi inte sa kärringen” med nedlåtande ton och min.

I StockholmsAstrologernas styrelse hamnade jag och det har jag skrivit om förr, en omvälvande tid med spännande människor och deras enorma kunskaper om allt runt astrologi och andlighet. Där dök en Guru upp, inte han personligen, men hans namn Sai Baba, honom som så många vallfärdade till för att möta andlighet. Själv tyckte jag om att lyssna till deras historier om sina resor till Indien, landet jag fascinerades så enormt av, rent av längtade till, men aldrig skulle våga åka till. Jag vill än idag inte åka dit, men älskar alla tänkbara dokumentärer därifrån. För den delen är jag inte mycket för Gurus/andlighet och att åka iväg, sitta utanför ett hus på en stor gårdsplan i timmar, dagar för att kanske få en glimt av den upphöjda. Nej, så funkar inte jag, är väldigt realistisk, stående med båda fötterna på jorden, med min egen personliga närhet till andlighet, befriad från dessa präster och högheter som valt att tolka sin egen närhet till det gudomliga som högst stående och med tolkningsförtur.

Snart sticker maken till en fotbollsmatch med sonen och äldsta barnbarnet som lär vara en begåvning över det vanliga med trasan. Ja, de dyker upp pojkarna, uppmärksammas under några år för att sen kickad åt sidan för nya bättre talanger. Jag är inte så imponerad av männen i männens värld av sparkande. Visst vore det roligt om det verkligen med tiden blev något, om det nu är det han vill. Men så otroligt mycket träning och jävligt slit för att oftast inte bli mer än korpen. Jag gifte mig med en ”begåvning” fast i handboll. Allt snurrade runt honom, träning, matcher och jag satt hemma med barnen, såg honom på tv-sporten ibland på söndagarna. Sen åkte de nattåget upp från Skånes matcher till Stockholm, anlände Centralen måndag morgon. Måndag middag dök han upp, då hade jag inte sett honom sedan fredag morgon.

Nu, måste jag sticka ut innan solen försvinner.

Fyller i fyller ej ✍🏻

Tänker att jag ska skriva en dag när jag mår bra, men gårdagen med lite bättre kraft i kroppen, blev ett dyk i alla mina garner. Håller ännu på med sortering i nyuppsatta hyllor till lådorna garnet förvaras i. Rensar ut till dagis i omgivningen, men det går så långsamt. Orken är inte mycket att hurra för.

Så gryr ännu en dag med tveksamt väder och jag vaknar med denna förbenade huvudvärk och nästäppa igen, börjar tappa dagarna på hur länge jag har hållit på. Mina tankar går lite spretigt, antingen fick jag inga antikroppar nog av vaccinet, vilket de konstaterat att vi transplanterade på grund av medicinen inte alltid får. Sen trasslade livet till sig, när jag hämtar 6-åringen i skolan och har picknick, samma dag som hans pappa tappar lukt och smaksinnet och åker iväg och tar Covidprov. Jo, han hade Covid och senare togs prov på ungarna som pigga till tusen, lite snoriga och hostiga också hade Covid. Asså hur jävligt osannolik är det inte att jag hämtar ungen på elscootern och picknickar första gången på över ett år och samma dag får sonen med familj Covid? Jag har inte gjort något med ungarna eller haft dem nära på all denna tid.

Så antingen blev jag smittad pga för lite antikroppar av vaccinet eller så har jag biverkan från vaccinet? Men oavsett, hur lång tid ska det hålla på så här? Jo, så är det ju med min kropp, att den inte kan avsluta förkylningar och annat på den normala tid som andra lider sig igenom, här tar det evig tid att bli frisk.

Idag ska maken och jag köpa 🍰 ☕️ tårta till kaffet. Jag fyller 67-år idag och jag kan omöjligt fatta att det är mig det handlar om, inte sjutton kan jag vara 67? Vi ska ha kalaset senare i maj pga just Coviden, så att alla är friska., om nu vädret inte är helt hopplöst. De där 70-taggarna är ju så långt ifrån min ålder … not. Asså jag kan inte sätta ord på känslan, fattar inte att jag lever överhuvudtaget.

Nu ger jag mig för idag. 🦤

Skurtant och retsticka ✍🏻

Där for maken iväg, måste köpa en ny tv till mamma, hennes tv är från 2006 eller så och då fungerar det inte längre att se mer än 1:an och 2:an efter digitaliseringen. Jag är lite skruttig, så han fick åka utan mig, dumt att chansa, vill inte smitta henne med något.

Funderar på att ta hink med vatten och rengöringsmedel i och gå ner till scootern, torka av den och sen skura av golvet precis där den står. Har inte bestämt mig ännu, sen kan jag ju fortsätta och städa, rensa bland alla böcker vi har i bokhyllorna där nere.

Jag opererade bort cancerfödelsemärket den 10 februari och ännu har det inte riktigt läkt, kommer lite, med betoning på lite, blodprickar på underbyxan ännu då och då. Jag har sett att tråden hon sydde med kommer upp som pyttesmå ”nystan” det är så litet, men det blir som små hål där resterna av tråden som skulle försvinna av sig själv dyker upp. Helt galet tröttsamt, men jag väntar lite till, innan jag beställer tid till distriktan på vc, för vad kan hon göra egentligen?

Jag har en spegel med två sidor, en vanlig spegel på ena sidan och en med förstoring på andra sidan. Jag vill varna för att någonsin se er själva i förstoringen!

Mitt numera äldre ansikte tappar allt i förstoring, huden jag säger bara huden. Hur ska man kunna älska sig själv när åren går? Nu menar jag bara utseendemässigt, allt dras nedåt och förfulas. Jag kan ju ha hur vacker själ som helst, 🤐 men skalet vill jag banne mig byta ut. Fast andra med äldre utseende störs jag inte ett dugg av, tänker på mina tanter och gubbar jag har skött om tidigare i mitt liv. Dessa små gulliga tanter … jag kommer aldrig bli någon sån gullig tant för någon, det känns verkligen som något omöjligt. Nja, vi behöver ju alla sorters människor, så jag får nöja mig med det.

Sonens Corona verkar vara av den lättare sorten, om han nu inte fejkar, för att han fattar att jag blir så sjukt rädd att han ska dö. Idag skulle de låta testa alla ungarna, ska bli ”intressant” om de är smittade, ungarna är ju pigga, snoriga, hostiga sedan länge. Jag hämtade ju 6-åringen i skolan förra tisdagen, utan att veta att sonen precis i samma veva tappade smak och lukt i ett nafs och stack och testade sig.

Jag skyller mitt usla mående på omslag i väder, värsta som finns fram och tillbaka. Halsont mer än vanligt, är något jag jag har haft i mänger av år, halsont som ingår i fibromyalgidiagnosen. Allt går i skov och kanske känns det mer pga kortisonnässprayen mot allergin och intag av kortisonspray mot astman? Jag vet så lite nu för tiden med min kropp, den har så mycket för sig, sedan många år och medicinering. Tänker på förr, då visste jag på stunden när mensen kom, hade aldrig fel. Kände min kropp så himla väl, vilket jag fått bekräftat på många vis genom tidigare år. Var hos en som trycker på punkter under fötterna … kan sjutton inte komma ihåg vad de k … zonterapi va? Hon tryckte och jag kände av olika ställen på kroppen, hon hade aldrig varit med om det tidigare. Vi testade, hon gjorde sitt utan att berätta, var jag skulle känna det och jag talade om var det kändes.

Kallas det självhävdelse att berätta goda saker om sig själv? Undrar just var gränsen går för att berätta positiva saker om sig själv? Herre min gnu jag är ju trots allt uppvuxen med Jantelagen, hämmande saker det där. Blanda upp en svensk med en halv uppkäftig dansk, tja det är väl inte det optimala i landet vara ingenting, knyta handen i fickan och tiga. Lagomma fisljumma landet ingenting, som så gärna ger bort allt de har till främlingar. Haha! Nu surnar några till surmjölk, så där får man fan i mig varken tycka eller tänka. Tur att jag och några till tycker så, om alla tyckte lika skulle det inte vara så lätt att känna sig god. Utan mörker inget ljus, utan de onda ingen god, tål väl att tänka på lite i alla fall.

Nää, nu ska jag inte retas mer, nu tar skurkärringen i mig över och går ner och skurar av scootern och städar efter andra i källaren. 🙏🏻

Det stinker av 🍤-skal ✍🏻

I natt läste jag väldigt länge efter en lång stunds klurande med korsord, det börjar kurra i magen och jag suckar. Det är som ett psykologiskt sug, jag somnar inte om jag inte äter något, plus dricker te eller mjölk. Jag har sedan länge slutat försöka smyga förbi Frasse ut i köket, han skuttar upp innan han ens har vaknat, livrädd att han ska missa en ostbit eller annat när jag som ett nattligt spöke i nattsärken drar mig till köket.

Upptäcker i en burk med lock, rester av vår räkmiddag och kokta ägg på samma hylla, räkmacka med ägg är ju inte fy skam mitt i natten. Sätter igång att skala och är noga med att lägga ner alla skal i burken och sätta på locket. Det luktar ju apa av gamla räkskal, tänkte att maken kan kasta resterna på morgonen när han går ut med Frasse. Så burken fick stå i diskhon, klart han öppnar den när han kommer till köket, inte ont anandes. Stackarn!

När jag kliver upp luktar det apa överallt, jag känner vad som stinker och kollar i köket … tom burken utan lock står i vatten och skalen har maken tagit med till soporna. Men du milde så det stinker, stackars maken, jag vädrar hysteriskt. Var väl inte så jag hade tänkt att det skulle lukta en söndagsmorgon. Men jag njöt på natten av mackan, borstade tänderna för andra gången och somnade som en stock. Funkar varje gång.

Nu är maken och Frasse på Gärdet i Stockholm och träffar alla andra ägare med sina Västgötaspetsar springande fritt, hopp, skutt och lek. Jag tror inte de kommer vara lika många denna söndag, grå himmel och enstaka förvirrade snöflingor som knappt hinner landa förrän de försvinner. Jaha nu ringde maken, denna gång morrade och muttrade en del hundar inklusive Frasse, så maken satt i bilen på väg hem. Han tyckte att Frasse blev för upphetsad, lika bra att åka hem. Så tråkigt med den reaktionen, vi vet ju inte så där värst mycket hur han egentligen hade det med två andra Colliehundar i sitt hem, jag har förstått att de rök ihop och Frasse fick nog på nöten. När han kom till oss tappade han tussar av päls runt hela halsen, tror det var bitmärken som gjorde att pälsen lossnade på det viset.

1 februari 1709

Är Woodes Rogers knappt myndig, tar då över sin fars rederi. Han övertalas att ställa fartyg till förfogande i kriget mot spanjorerna. På natten i en vik jag förstod inte var, ankrar de upp och tror sig se fiendens eld på stranden. Visar sig vara en kvarlämnad skotte som nu efter många år fick följa med Rogers båt hem igen. Denna skotte Alexander Selkirk, mannen vars öde att bo ensam på en öde ö under flera år, inspirerade Daniel Defoe att skriva romanen Robinson Crusoe 1719.

Dagboksboken är inspirerande på alla sätt och vis, bara älskar när nyttig eller spännande upplysning glider in lika lätt som min nattliga räkmacka gjorde. De där Aha stunderna är verkligen underbara, synd bara att min något åldrade hjärna har skaffat sig mer teflon med åren. Det glider in och ut lika lätt tänker jag ofta.

Nu ska jag be att få meddela att alla mina garner ligger fint i stora plastfickor med blixtlås, aha ni anar inte hur mycket garn jag har. En stor kasse garn ska jag skänka till dagis som pyssel om de vill ha. Men idag är det tygerna som ska tas om hand, så det rör faktiskt på sig i vårt kaosartade arbetsrum.

Frågade sonen min med Covid, hur han mådde idag? ”Som en Formel 1 bil i verkstaden! En kungskobra i skogen! Titanic innan hon sjönk!” Tror nog grabben min har fått en lättare variant och jag är så otroligt glad för det, så blir det för de flesta, men man vet ju inte vem som klarar sig och vem som blir dödssjuk.

Nu måste jag ta tag i dagen, maken och Frasse är hemma, lugnet lägger sig.

Baktakt utan ugn ✍🏻

Det här att ha maken hemma förvirrar mig, tror det är helg hela tiden på något knasigt vis. Nu har han fått sin första pensionsutbetalning och vi firar med skaldjur till middag. Inte för att utbetalningen är så stor, utan för att det var hans första. 🥂🍰 🎉

Sonen är pigg, vill jobba, men det går ju inte för sig. 🦠 Han blir flåsig om han anstränger sig och jag vill så gärna dela med mig av min långtidsverkande astmaspray Budesonid som innehåller en av få saker som hjälper vid andningsbesvär och hosta vid Corona. En storsäljare för Astras företag, finns både mer akut spray att ta och så denna med långtidsverkan med kortison. Nu tänker jag på antalet dagar han har varit sjuk, många blir ju jättedåliga fem dagar in och andra 8-10 dagar. Jag kommer inte bli lugn förrän två veckor har gått sedan det började.

Jag har hamnat i någon slags baktakt, tycker inte jag får något gjort. Igår lyckades jag tova ett par herrvantar till ett par typ liten dam eller barnvante. Brukar aldrig bli fel, men sånt händer så klart de där dagarna man inget får gjort. Jag har ju skaffat mig en mission med det här att jag ska sticka till mina vuxna barnbarn, nu är yngsta 4 och äldsta 11, så det är en idé jag vill genomföra och lämna efter mig till dem i framtiden. Vantarna som kympte (det ska stå kympte) var ju så klart ett par i herrstorlek, far och bada de är jättestora, innan de tovades och blev för små. Så det är bara att börja om, gilla läget. 🔆

Maken drog iväg och handlade, kom hem med fina tulpaner och Betsy Sandbergs fina chokladpraliner till mig. Han är nog livrädd att jag ska smalna av i helgen hahaha! Själv har han verkligen slankat av efter nästan två års promenerande med Frasse. Äsch, jag är så fet att jag inte orkar ta tag i det, tur att jag inte är kort i rocken för då skulle jag nog se ut som en fyrkant med rundade kanter, oval eller sälformad kanske är närmare sanningen.

Kram Alla Goingar!

Det här med svanar ✍🏻

När vi åker till och från landet har jag blivit så snopen av att se svanar i åkrarna och inte få heller, ibland har jag inte hunnit räkna dem när vi kör förbi. En översvämmningsvår efter idogt regnande hade naturen skaffat en sjö vid en åker, så många svanar har jag aldrig sett på land och i den lilla sjön tidigare. Jag undrar så ifall de alltid har suttit i åkrarna hela våren och i så fall varför? Maskarna kanske är extra lätta att komma åt, vad vet jag.

Men nu jäklar i min låda läste jag att det har slagits rekord i en ort strax utanför Umeå, ett rekord av svanar hela 8,400 mot tidigare rekord 6,600. Finns det en svansjö där undrar jag, eller sitter de i ortens åkrar och käkar? Vi har ju svanar i havet här hemma i stan, jag blir inte klok på dessa svanar på landet i åkrarna. Fascinerad och väldigt undrande.

Idag har jag storgråtit då sonen blev konstaterad med covid19, jag har tänkt så länge att han varit utsatt på många olika vis via jobb och lite andra saker och att han bergis kommer åka på skiten. Jag blir rädd, han är i den åldern det drabbar många illa och man dessutom, det är ju de som oftast dör. Så nu kommer min själ vara i gungning tills han är frisk igen.

Fantasi om det som inte blev ✍🏻

Hopp i sängen sent i går kväll, korsord, ny tidning och sen boken som fängslar mig just nu, 365 dagar Utdrag ur kända och okända dagböcker av Anders Bergman & Emilie Perland. Berättelserna ett tvärsnitt om allt i vår historia på gott och ont, varje berättelse en dag från någons dagbok. Så det blev sent eller tidigt i natt hur man nu ser på det, när mobilen ringde ville jag inte vara med, tänk att jag tror jag ska smälla av, när det är dags att kliva upp. Men idag hade jag ett uppdrag.

Klockan två skulle jag hämta 6-åringen på skolgården, han skulle få åka, stå framför mig på elscootern, till fiket, där skulle vi köpa tårtbitar och sen sammanstråla med farfar och Frasse i parken. Farfar hade kaffe, papptallrikar och skedar med sig. Där stod jag på skolgården med alla dessa ungar i olika åldrar. 🤪 Hej hej hej hur gammal är du! 67 år sa jag, 47 sa någon, som blev rättad. Hur fort går den här? Får jag åka med, snälla? När vårt barnbarn kom var en del lite avis, andra sprang med, när vi långsamt åkte iväg. Ungar är ju så underbara i sin direkthet, fritidsledare måste ha ett härligt jobb, så meningsfullt och så mycket kul de hittar på. Pratade med två av fritidsledarna, en sa att hennes son skulle vara så sotis att inte han fick åka. 😂

Sjutton så jag känner att jag verkligen borde utbildat mig till lärare/fritidsledare och haft ungar i typ ettan till sexan, bästa åldern. Att ha dessa lyssnande ungar, att få berätta, fånga upp deras intresse, lyssna till deras tankar och veckla in sig i allt mellan himmel och jord.

Fixade två träffar med min egen skolklass för en del år sedan, då kom vi så klart att prata om skoltiden och en tjej kom ihåg att jag ville jobba med gamla, hon rös och kunde aldrig fatta hur sjutton jag kunde vilja jobba med gamla? Det gjorde jag också på olika vis under många år, jobbade med äldre, tänker att jag kanske borde ha valt barnen. Vi alla är olika och jag har haft en medfödd läggning att umgås med barn och äldre, något jag inte förstod under många år. Tänk om en skoltrött unge som mig, fått lite mer vägledning, jag hade så tydlig begåvning för tex syslöjd, matlagning och bra med barn, var barnvakt redan som barn. Så något kunde väl syokonsulenten ha hjälpt till med. Slöjdfröken eller hemkunskapsfröken kunde ju också varit roligt. Man kan ju fantisera lite om allt som inte blev.

Nu har vi ätit lax i ugn, tänk jag tycker just lax är så himla gott på alla möjliga vis. Men det ska helst vara färsk lax, de där frysta laxbitarna i plastförpackning är inte riktigt de bästa i min smak.

Igår stickade jag klart ett par sockor till ett barnbarn, vuxen storlek, minns ni att jag tänkte sticka vantar och sockor till dem som vuxna, lägga i en fin kartong som de får när jag inte finns. Jag har ni börjat på tovad vante nr 2 nu blir det rosa toner till en av flickorna.

Kram på er alla! 🕶☀️🕶

Grattis till mig själv

Wp säger att det idag är 14 år sedan jag började skriva här, inte klokt.

Nu har jag spelat Fia med knuff med barnbarnen, jag vann. Lärde yngsta att hålla tärningen i öppen handflata och liksom rulla iväg tärningen. Skrattade gott, hon var så kletig att tärningen satt fast i handflatan, frågade om hon hade lim i handen. 😃 Handtvätt är inte hennes bästa gren.

Maken och sonen handlade fågelholkar på vägen hem från golfandet, gamla holkar ska rensas och nya sättas upp. Vädret briljerar ännu och jag har bjudit chokladbollar stående barfota på trädäcket, det var så härligt att känna de ljumma plankorna under fötterna.

Nu snackar vi mat igen, sonen har köpt rostbiff och vi entrecôte, grillat blir det och vad som ska serveras till får vi se. Igår grillade maken palsternackor och det var väldigt gott, rotfrukter är verkligen något alla borde äta mer av, så gott även i ugn, blandat med andra rotfrukter.

Tingeling, snart ut till mina små skunkar igen. 💛☀️💛

Hejda tidens flykt

Kliver ur bilen och njuter av det vårlika vädret och fåglarna som håller låda i vår trädgård på landet. Tiden har bara rusat iväg och jag inser att jag redan ikväll kan krama mina barnbarn, det ser jag fram emot. Tog sista sprutan i torsdags, så nu får det bli mer liv i livet, maken har en vecka kvar, sedan är det tre veckor sedan hans första dos. Det nya nu är ju att vi ska kunna umgås då med våra nära, men jag kommer ha munskydd och hålla avstånd vid andra tillfällen med okända runt om.

Det är extra rörigt för oss med immunsänkande medicin, verkar inte som om vi får upp stort antal antikroppar efter vaccinering. De testar nu varefter med just vår grupp transplanterade, så allt blir bra. Min läkare ringde igår och sa att de skulle testa just oss i höst för att se om vi behöver ännu en dos. Det är en förvirrande värld vi alla har hamnat i och inte blir det bättre av att lyssna varken på politikerna som skaffat sig en massa tv-tid utan att ha så mycket att säga, som folkhälsomyndigheten att tolka detta virriga, gör en inte trygg precis.

Jag fick redigt påslag av värk och stelhet i kroppen efter första sprutan och CRP 16, oroat mig som sjutton för spruta nr 2 helt i onödan, har bara fått rejält ont i armen efter vaccineringen.

På väg hit åker vi förbi Ländia, fabriken som gör kokosbollar och chokladbollar. Säger till maken att vi kan väl stanna vid macken och handla en stor kartong med kokosbollar … barnbarnen kommer ju ikväll och de kommer gå åt. Klart han hoppar in och handlar, bråttom bråttom … väl framme och packar upp visar det sig att han tog en kartong med chokladbollar. Fatta att han hade ett uppdrag och köper fel sort, irriterande, de kommer att gå åt. Men alla vet hur det är att vara sugen på något, tro sig få det och upptäcker att det inte blev rätt sort.

Veckan som gått har varit knepig, först var det tandläkartiden som blev inställd, antog att tandläkaren fått covid, sa tandsköterskan, ny tid i maj. Fotvården blev av, så skönt för både fötter och själen att sitta i stolen och umgås med min vän L sedan många år, sen igår den sista sprutan. Hemma har vi verkligen rört till i mitt arbetsrum, tömt dessa förbenade kartonger som stått travade och skapat nya högar i rummet. Högar som ska till Myrorna både kläder och prylar, prylar till ungarna om de vill ha, och ännu mer högar med mina tyger, mönster, mönstertidningar, mönsterböcker tar aldrig slut. Problemet är hur jag ska förvara alla mina garner, tyger och allt runt om detta handarbetande. Men nu har vi det så lyxigt med gemensamma tiden, att det känns mest roligt med planerandet av det vi ska förändra både hemma och här på landet.

I veckan var vi till mamma med kläder jag har skickat efter till henne, frukt och blommor. Jag stod och ordnade tulpanerna i en vas till henne när maken säger ”där stack hon.” Jag hämtade henne i det gemensamma lunchrummet pratandes med en av killarna som jobbar där. Det funkar inte längre med hennes tankeverksamhet. Jag har ju jobbar med äldre i många år, så jag känner igen det mesta, har upplevt hur det kan vara att bli gammal. Men fan rent ut sagt, nu är det min mamma som rullar iväg från mig när jag är på besök. Jag finns inte mer, jag blir arg, ledsen och besviken känner att det inte är kul att fixa till henne hela tiden, när hon rullar iväg efter 5-10 minuter. I veckan som kommer ska maken och sonen köpa ny TV till henne, de har bytt från analogt till digitalt i hela vårt land och hennes TV är från 2006 och klarar bara att visa 1 och 2:an. Men klart att jag inte anklagar henne för något, bara kände att det blev så jobbigt känslomässigt, jag kämpar så med mitt eget, att orka med mig själv och mitt. Att ta tag i allt runt henne är så ofta mer än jag orkar, men jag gör det.

Nog om det mamma är senil och mer förvirrad varefter tiden går.

Nu ska jag göra en sallad modell råkost, maken grillar fänkål och andra grönsaker + kyckling …någonting, finns så mycket olika sorters file, stek, minut, sjutton minns allt.

Ha en skönt solig Vårhelg 💛🕶💛

Nya tag 💉 tror jag ..

Egentligen händer inte ett dugg efter påsk, vilket är så skönt. Maken fick sin spruta och med den feber, han sov mycket en dag, sen var det över. Själv har nog inflammationen i min kropp fått fnatt efter vaccinet, har som en matta av dov, varm värk från fötterna upp till knoppen. Oroar mig lite, ska ju ta spruta nr 2 nästa vecka och jag vill inte må mer dåligt i kroppen. Just idag skiner solen från en blå himmel, fåglarna trängs i vår fågelmatarstation, Bofinkar i mängder och andra hungriga sötnosar kvittrar förtjust där ute. Jag borde så mycket, men mitt kroppsliga knäppa läge håller mig fången, det krävs så mycket skärpning för att komma till skott. Efter vanlig tvagning, tandborstning och påklädning är jag dessa dagar helt slut. Kastar mig i soffan och flåsar. 🛌

Sen ska utekläder på för att ta mig ut, blåsigt som bara den. Ta ett varv runt på tomten och sen sitta där och njuta av solen i lä, fast jag inte borde med tanke på hudcancerrisken. Maken gör som vanligt allt på tomten, just nu krattar han och trivs med det, själv vill jag, men det är ingen idé att ens försöka kratta, min kropp är just en kratta. Mentalt har jag hållit på så många år med nystart av träning och bantning att jag bara inte orkar mer. De där två jag har haft på axlarna i hela mitt liv, ”sätt igång” ”skit i allt, ge upp” har smält samman i en uppgivenhet. Mer ”gå och lägg dig” du kommer dö för tidigt.” ⛑

Ser och lyssnar på sekunderna som rinner iväg på väggklockan, alla konstiga tankar väller fram. Tankar om träd som kommer stå kvar efter att jag har gått, livet som bara kommer rulla vidare utan mig, precis som efter alla som dött. Låter väl riktigt depressivt, men nej, detta är tankar som jag nog alltid har haft inför evigheten i havets rullande över stränder, solnedgångar, uppgångarna är för tidigt, då sover jag, morgontrötta mänska. Den mörka himlens stjärnvalv och jag med alla andra i evighet som stått så där, med huvudet uppåt, för att ta in det oändliga, stora vackra runt om oss.

Jag tar nu tag i .. en Alvedon och ger mig ut i det dagen bjuder, ska fan sitta här och gnälla längre. 👒

Lägger till några rader. 🕶

Har skrotat runt på tomten, betraktat blåsippor och vitsipporna som nickar i blåsten, satt på ljugarbänken i solen och tänkte tro sjutton jag är gråtmild och pyttelite deppig, det blir jag ju alltid vid denna tid. Vårdepression är inget ovanligt, men tog otroligt många år innan jag fattade att det var det som knep vid denna tid. Det är ju så smärtsamt vackert, allt som liksom tar sats och börjar om att blomstra. Ville bara lägga till dessa rader. ☀️

Vi trotsar påskens kyla

Denna påsk var en lisa för själen, men kylan och behovet av att inte frotteras inomhus, fick oss alla att vara klädda för polarkyla.Vi började med sonens middag på långfredagen med lammstek och lammytterfile, rödvinssås, smörstekt brysselkål och potatisknyten med potatis, lök, morötter och jordärtskocker, gungande i smör. Avslutning med ostar, favorit Gorgonzola och bondost. Jag kan garantera att våra middagar inte är någon bantningskur precis, utan ett möte i gourmandernas paradis.

Påskafton var det maken som stod för maten, själv stöp jag i soffan på eftermiddagen och sov allt för länge. Kroppen kunde jag sälja billigt denna helg, men det går så länge det går, sen går luften totalt ur. Men maken är upplärd och tuktad i matlagningskonsten av sjusovaren.

Förrätten bjöds en Toast Skagen att dö för, sonens insats, sen ägghalvor med laxröra med pepparrot så gott. Så middagen var räddad, Porchetta fyra timmar i ugn. Små potatisar med klyftad rödbeta och lök allt ugnsbakat Fetaostsås till det hela.

Efterrätt, vit choklad smält med varm grädde, citronsaft och citroncest. Den stod i kylen i timmar för att vispas upp före servering i glas med smulad kaka och lite mer cest ovanpå. Det blev helt tyst när gänget tog första skeden av efterrätten. Så gott!

Igår trodde jag verkligen på våren, då solen så generöst bjöd på sig själv. Vore det inte för blåsten som tog i mer och mer efter tiden gick, kunde vem som helst tro på vår. Sonen åkte hem med familjen och vi var alla så nöjda över vår mysiga men kalla påsk. Jag har ljugit ungarna fulla med berättelser om livet, här har djupa saker avhandlats. Min mammas stroke, varför kan hon inte gå och varför är hennes arm så svag?

Vi kastade oss in i hjärnans vindlingar och lät blodproppen fastna i den del som styr kroppens rörelser. Hjärnans inblandning i allt som sker, så spännande att prata om. Vad händer om proppen sätter sig i den del som styr talet? Afasi, jaha, det är så det hänger ihop.

Frågor om min morbrors död tog L upp, L, han som kände på sig att det var dags för min morbror att gå. Döden döden, så mycket att prata om, fundera på, som människan gjort i alla tider.

Äntligen satt vi där ungarna och jag pratandes om allt i livet, aldrig lever jag så intensivt som när jag ser deras stora intresse över allt märkligt farmor berättar. Högsta vinsten av tillfredställelse, att kunna skapa detta totala varandet i nuet i en 6-åring och en 11-åring. Syrran har ännu inte ron i kroppen, så lillsyrran fick stöka med sitt.

I morse när jag vinglade upp och in på toa, ser jag snön som yr, vitt på marken och inser att maken och Frasse är ute i aprilvädret. Snabba kast mellan aprils väderlekar, vilket jag faktiskt älskar. Mardrömmen vore att sitta i ett land med evig värme och sol, så fantasilöst. Vår kommande sommar ska tuktad med AC inomhus för första gången. Så denna sommarvärme känner jag en något nyfiknare längtan efter, när den kan tuktas med AC när min kropp smäller av.

Snart ska vi packa ihop och draga vidare, maken får sitt första vaccin imorgon, så lika bra att åka hem idag och tillbaka efter sprutan. Hoppas ni alla har haft en skön påsk med möten, god mat och vila.

Vaccin menyer och annat

Jag lyckades fråga Svenonius, högsta chefen för region Stockholm, ”om det inte var så att min man som bor med mig skulle få sina sprutor i samma veva.” Jo, sa hon och sen börjades läsandet runt, samtal till vårdcentralen och nu har han fått en tid till vaccin nästa vecka.

Suck, så onödigt trassligt, om vårdsektorn hade läst på, så hade alla vi transplanterade i Stockholm inte behövt ringa runt och störa i onödan. Om jag satt som sköterskan på Danderyd och tog emot folk som förväntade sig att få ett papper som bevis till sammanboende om deras rätt att vaccinera sig i förtur på vårdcentralen. Om hon var jag, hade jag gått högre upp och ordnat det hela, jag har svårt att förstå hur folk är så oföretagsamma, där kom person på person och frågar om samma sak och hon bara sitter kvar i båten. Dessutom lyckades andra sjukhus vaccinera både den transplanterade och dennes medboende.

Läste precis om forskning från USA på människor med medicin som sänker immunförsvaret för att transplantatet ska stanna kvar i kroppen. Första vaccinsprutan verkar inte ge något skydd alls, det forskas vidare och som tur får jag ännu en spruta. Redan innan vet de att annat vaccin på oss, inte tar lika bra som på friska. Så där 20% mindre effekt på oss.

Idag är dagen allt händer, maken åkte och hämtade nya bilen, sen till sitt jobb för att bli avtackad på jobbet, han går äntligen i pension. Jippi! 🍾🥂

Sen ska vi handla blomma till dottern och åka en snabbis över med påskägg till deras ungar. De är förkylda, så vi kommer bara lämna över våra påskgåvor och åka hem igen. Får med oss påskägg till sonens ungar från dottern. Sonen med familj firar ju gärna helger med oss, så vi ska äta och ha det trevligt på landet. Klart vi sitter utomhus, regnar det får vi flytta bord och stolar till under taket över ingången och upp med stort solparasoll. Allt går, det har vi lärt oss under denna period.

Vi planerar sonen och jag, handlade gjorde maken redan igår vid 21-tiden på kvällen, allt för att slippa trängsel. På påskafton kommer morbrors fru, hon som blev ensam när min morbror dog i vintras. Pälsa på dig sa jag till henne, vi ska bjuda på förrätt: Toast Skagen och ägg med laxröra. Varmrätt Porchetta med små potatisar, klyftade rödbetor och gul lök i ugnen, till det creme fraishe med fetaost och kryddor som sås och så sallad. Till kaffet blir det antingen en marsipantårta eller en citronfromagetårta, vi ska äta tårta till kaffet även på fredag, så jag vet inte vilken jag känner för att göra.

På fredag bjuder sonen på middag, lamm med rotfrukter, rödvinssås och brysselkål. Må Påsken komma vi är redo 🐣🐥🐣🐥🐣🐥🐣🐥

Men så skönt att vara hemma ensam en lite längre stund, inte för att jag på något vis vill vara utan min gubbe, men lite luft ensam några timmar, mår jag bra av. Jag har hunnit med en hel del, inklusive rastat Frasse. Vi hade ju besök av hans fd ägare förra helgen och det var kram och pusskalas, hon satte sig på ändan på gräsmattan, det gick hett till av glädjen att se varandra. Så mysigt att se deras kärlek och sen var Frasse liksom klar och ställde sig mellan maken och mig helt lugn. Fd ägaren och jag har mailat om mötet och tänkte samma sak, Frasse har det bra, när han var färdig med hälsandet, visste han vilka han nu hör ihop med. Vi tänkte samma tanke där, hon sa att hon såg att han var så lugn och mådde psykiskt så bra, hon är så glad att han får bo hos oss. Snacka om att vi är lyckliga som fick honom.

Kram på Er Alla önskar er en riktigt skön och vilsam helg.

Glad Påsk 💚🐥💚

Bit för bit ☕️ och tankar

Imorse gjorde det ont när mobilen talade om att det var dags att gå upp och ta sin medicin. Så trött och virrig slängde jag in tabletterna med för lite vätska, det trycker sig ner allt för torra och gör ont. Så där som någon gång har hänt som barn, med en för stor nersvalt typ köttbit.

En grå dag, lika grå som min kropp känner sig, tror vaccinet bubblar runt och ökar upp inflammationen jag ständigt har i kroppen. Idag blir det en Alvedon dag.

Maken är ute med Frasse på sin långtur, vet inte om det blir en eller en och en halvtimmes tur. Jag hade tänkt mig besök hos mamma idag, men kroppen orkar inte. På tisdag ska hon äntligen opereras för gråstarr, det ska bli så skönt att det äntligen blir av. På torsdag ska vi hälsa på mamma med påsktårta, påskägg, tidningar och frukt. Först ska jag bara till vårdcentralen och lämna alla blodprov och annat. Sen bär det av till landet och friheten att välja själv hur länge vi ska stanna där, onsdag är makens sida arbetsdag. 🥳✨⭐️💥☀️🌈🥂🍾

Stickade nytovade vantar.

Nu har jag fått en idé om att skaffa fem typ skokartonger med snyggt papper på, kommer köpa snygga lådor, en för varje barnbarn. Varje unge ska få ett par tovade vantar och ett par sockor i vuxenstorlek. Sen har jag lite annat fint som jag tänker lägga ner i lådorna och stoppa in lite kärleksord i vantarna, de ska hitta lappen, när vanten ska prövas. Dessa lådor ska fyllas med personliga gåvor, sånt jag tycker skulle passa just det barnet. Tänk om jag hade fått en sån låda efter min mormor, då hade jag storgråtit av glädje. Nu är ju inte min tanke att de ska storgråta, mer att de kommer minnas mitt eviga stickande och den förhoppningsfullt sköna känslan att jag får värma deras händer och fötter även som vuxna.

Så nu har skallen lite att spinna på framöver, får väl skynda mig, vet ju aldrig framöver vad som händer med alla muterade virus.

Mamma sa i telefon att hon inte hängde med, jag pratar för snabbt. Gud så jag har tänkt på det. Jobbade i många år med äldre och anpassade mitt prat för att de skulle hänga med. Men, som om jag inte har tänkt tanken, att min mamma inte skulle hänga med i mitt prat. Mamma är ju mamma, hon fattar vad jag säger … fattar, men hinner inte med. Allt förändras, mamma är mamma, men likväl inte, jag är hennes mamma numera. Jag vill inte att det ska vara så, så kapabel som hon har varit genom livet, chef på jobbet, rest långa resor ensam, Kina, Ryssland och andra länder. Varit en orädd kvinna, på många vis ett föredöme att växa upp med.

Nästa tanke kommer till mig själv, mitt eget åldrande. Det kommer nog bli ensamt om jag bor på boende, ensamt på besök från barnen. Men det överlever jag säkert, många föräldrar får nog sitta ensamma, hoppas på de fem barnbarnen, kanske de tittar in en gång om året, det blir fem besök. Sen kommer ungarna i maj när jag fyller år och en gång till jul. Vilken tur att jag inte förväntar mig så mycket, det förenklar för mig. Fast tankarna snurrar.

Tänker på hur det ser ut redan nu oavsett Corona, mamma får väl besök typ två ggr om året av dottern, hon pratar, men det händer inget. Sonen åker dit några fler gånger, men det är nog hans fru som vill och trycker på. Får man ens skriva sånt här? De flesta har yta som ledord, bara det ser fint ut för andra, så är allt bra. Lyckliga familjer, tror ni de finns, som glider genom hela familjelivet med bara kärlek och leenden, fester, mys och livet leker, gärna på långa fina resor, god dyr mat, vinglas i fokus som visar på lyckan i livet.

Min längtan efter ärlighet i skrivandet är både självklart och förbaskat svårt. Det som skrivs om andra är ju bara min vinkel av saken, personen. En liten skärva av allt den andra personen är.

Mina barn är ju det absolut bästa som har hänt mig och jag älskar dem som man numera säger ”till månen och tillbaka.” De växte upp så olika redan från början, det är det som är så fantastiskt spännande med att få barn, vad blir det av dem som personer. Vissa delar av utvecklingen är ju bara jubel och klockspel, andra drag skylls på maken för inte skulle väl jag … jo, då. Så vissa drag är tydliga redan som små och en del gillar jag inte, men det hör ju till deras personlighet.

Man får heller inte tycka mer om den ena än den andra ungen, fast alla vet att man gillar alla sina barn, fast på väldigt olika vis och vissa delar kommer du ärligt aldrig, riktigt tycka om. Precis som de kommer tycka mindre bra om vissa av mina personlighetsdrag.

Nu tror jag att jag ger mig för denna gång. Nu har det grå vädret blivit ett fint regn som klänger på rutan och gör min utsikt lika diffus som livet ibland kan vara. Jag envisas med att försöka skala av mig själv, bit för bit, men det blir lätt ensidigt och sig själv ser man ungefär lika tydligt, som ut genom ett riktigt regnigt fönster. Men avslöjande blir texten, för er som läser och ser min ynklighet som människa.

Så här dagen efter själva vaccinerandet mår jag ännu bra, bara vänsterarmen som kunde ta en paus. Men igår några timmar efter undret skedde, blev jag yr på nytt vis och mådde så konstigt. Några timmar trodde jag att jag skulle bli riktigt sjuk, men det la sig. Läste runt och hittade fler som känt sig så där konstiga, så vet ni om ni upplever detsamma.

Ni kan glömma hushållsnäras vaccinerande i samma veva som vi transplanterade får vårt vaccin. Det har Region Stockholm tagit bort, men det fungerar tydligen fint på andra orter. Så i maj lär de ha vaccin till resten av befolkningen och det tror jag fan i mig inte på. Även om de får vaccin, så klarar inte regionen av att organisera det hela. Sämsta regionen i hela landet, det skäms de inte för. Det som gör mig så arg är att de går ut med upplysning om att vi ska kallas och hushållsboende, min man då, ska få ett papper som ger honom förtur till vaccination på vårdcentralen. Sen kommer jag där till min vaccination och ber om pappret till min man, syrran som kollade mitt leg visste inte ett dugg om det. Inte min vårdcentral heller. Hur vore det om regionen kunde upplysa oss om det som blir pannkaka? Nä, misslyckanden ligger de lågt med, oavsett hur och vem, vad det drabbar.

Igår ringde Frasses förra ägare, hon ska upp till Stockholm idag och kommer över på en fika, ute så klart. Det ska bli så spännande att se hur Frasse reagerar. Jag tror han får glädjefnatt, men det var inte förra ägaren så säker på. Det blir bra att träffas en stund, få prata lite om Frasse och livet.

Förra helgen tog maken med sig Frasse till en Västgötaspetsträff på Gärdet. Tänk er 26 hundar av samma ras, lösa och lyckliga i en stor grupp. Först var Frasse lite avvaktande, men sen lossnade det och han for runt med hela gänget. En timmes promenad en gång i månaden, maken kommer åka dit igen. Trevligt folk och måste vara så kul att se alla glada hundar, en ras som älskar sin egen ras bäst, ras”ister” helt enkelt hahaha! Jo då, det var andra hundraser med och de lekte så fint med varandra hela högen, lika bra att förtydliga i landet där allt nagelfars och ondska ständigt upptäckts i varje sneseglande ord.

Nu minns jag inte vad jag har skrivit tidigare … men cancerfri är jag, såret blödde lite senast igår, så det är det värsta sår jag någonsin haft på att läka uselt, opererades 10 februari. Tänker på det lååånga ärr jag fick efter njurtransplantationen, det läkte så snabbt och fint jämfört med detta lilla skitsår.

Påsken närmar sig och för mig är det inte bara påsk utan maken går äntligen i pension. Det ska firas på på landet med sonens familj och min morbrors änka. Det ser jag fram emot, barnbarnen, maten, samt att bara vara ute tillsammans. Nu ska jag ta tag i dagen, eller om den tar tag i mig?


Äntligen, lägger ner oron

Nybakta Kubbar är aldrig fel.

Nu har jag fått möjlighet att boka in vaccindatum, det blir torsdag nästa vecka och som ni nog förstått är jag väldigt kluven. Säger Jaaa! och hoppar invärtes av lättnad efter att få tid till vaccineringen, samtidigt som jag känner en väldig skepticism. Om det var ett ”normalt” vaccin, skapat av en bit av viruset, hade jag nog aldrig haft funderingar. Men det nya som ska in och rota i kroppen på ett helt nytt vis, får mig att bli rädd. Inte rädd att dö i närtid, utan rädd för vad det eventuellt gör med folks kroppar i ett längre perspektiv. ”Går inte att byta rad, då försvinner både bakgrundsfärg och storleken på bokstäverna.” Det här fåniga tekniska ”möjligheterna” som inte fungerar när man inte fattar hur fan man får till det.” … Så här fortsätter jag utan radbyte, så vet ni varför. …. Jag har ännu inget hört från gyn om provsvar, har nu ringt upp och ska bli uppringd efter 13.15, efter 38 dagar borde väl provet vara klart? Ingen som helst ordning på sånt tydligen och såret är nästan läkt på sin 38:de dag. Det är ingen mer cancer på stället, det vet jag, men hur kan de låta bli att ta ansvar för den avslutande delen av ett ingrepp med provsvar? De kan väl för tusan låta en sköterska ringa upp när provsvaren är ok, eller hur svårt kan det vara att skicka ett brev med resultat när provsvaret, inget farligt är? Läkare behövs till de som verkligen får tunga besked, så låt övrig personal ta hand om bra provsvar. … Här hemma räknar vi dagarna till makens pension, med en glad förväntansfull stämning. Till påsk planerar vi ett första race till barnbarnen med påskägg och blommor till ungarna. Sen in till mamma med påskägg, blommor, tidningar och något extra gott på tallriken. Funderar på en smörgåstårta som hon kan bjuda sina vänner på och personalen. Jag får i nutid komma in till min mammas rum på besök, hon är fullvaccinerad, men vill inte riskera något. Så fort jag också är vaccinerad då ska hon få besök. Jag har en del att ta hand om, byta hennes gardiner, kolla i badrummets skåp, vad jag behöver fylla upp med. För plötsligt verkar ingen ha ansvar för sånt, i stort sätt bara invandrat folk plötsligt som jobbar där, de gör ett fint jobb med de äldre, men verkar inte förstå det här med kontakt med oss som ska köpa det som behövs. Eller informera om annat som är viktigt att veta som anhörig. Flera svenskar har slutat sista året och jag undrar hur de har det med den nya chefen? Hon är ingen favorit varken för anhöriga pratar för mig själv, eller de anställda. Är väl bäst med invandrat folk som man säkert kan hunsa runt med hur som helst. …. Nu kom posten med ett brev som upplyste om att provet var helt utan cancer, en långvarig kronisk inflammation i huden. Va, i huden? Jag fattar inte det provsvaret, vad betyder det? Jag har väl inflammation i hela kroppen det visar andra provsvar, men inte trodde jag de skulle se det av det provet. Men nu är detta avslutat för min del och tack gode gnu att jag slank ur det så pass lätt, cancern menar jag. 🍾🍬🎂🥂🍹🍻🍸🍼🫖🍿🍩☕️☕️☕️🥛🍷🤸‍♂️🏆🥇🧹🎈🎊💌 Hurra för livet! … 🎈Kram på er alla!

Ljusningen 🌷🌞🌷

Med posten kom idag brev från Danderyds sjukhus, både den vanliga remissen till provtagning och bekräftelse på att jag kommer få vaccinet via dem. Tror jag blir bokad nästa vecka … jag känner mig 😀 fast kanske är det så här det kommer kännas långt framöver 🤥?

Ännu inte hört något provsvar, såret ser ut att förbenat långsamt läka? Vågar inte tro det riktigt än.

Nu ropar maken att Kålpuddingen är klar!

Så tjing för denna gång. 🐑

Lite grått, lite gnäll

Detta var bara början på Everts besök.

Evert drog in med ett fasligt oväder, han blev inte bjuden på kaffe, fast jag ärligt gillar ruskväder, när jag kan sitta inne.

Jag är lite deppig av att operationssåret aldrig läker igen, lite var och två hål nu, inte bara ett, hälften har läkt. Så jag som gjorde rent i fredags och tänkte nu får det sitta till söndag, så det torkar ut och läker, glöm det. Imorgon får jag ringa vårdcentralen igen och boka återbesök till syrrorna.

Just denna helg har friden inte saknats, däremot har energin flytt sin kos. Det blir tråkigt när allt man gör är ett besök på djuraffären, köpandes hundmat. Jag har nog inte berättat att Frasse la av att äta när tikarna löpte där ute, spelade ingen roll vad vi lockade med. Han har ju fått toppenmat sedan han kom, hemlagat hela tiden efter recept som passar hund, kompletterats med kalk och andra vitaminer/mineraler han behöver när man lagar hundmat själv. Här pratar vi lyxmat för en hund, kyckling, nötkött, köttfärs, fisk med både kokta, färska och rårivna grönsaker och ris så klart.

Att hålla på så här, att fundera på vad han kan tänkas äta fick maken att åka till hundaffären förra veckan och kom hem med vad han trodde var de där hårda små hundmatsknastret. Visade sig vara mjukfoder i portioner, Frasse gick nästan i spagat av lycka och åt som aldrig förr. Så nu har vi det lätt vid utfodring, 1 påse mjukfoder Royal Canin, klipp upp, kläm ut, servera. Där ser ni repris på mäns förmåga att handla 😀 tror han handlar hårda ”pluttar” men kommer hem med portionerad mjukmat.

Dagen bjuder en grå något uppsprucken himmel och jag tänker inte gå ut. Fick nya korsordstidningar med early bird igår med lagom svårighetsgrad, jag vill inte ha dem för svåra. Att ibland lyckas lösa hela korsordet ger tillfredställelse som känns viktig på något plan jag inte har grottat ner mig i och har kunskap om.

Fridens

Det var det lilla 🌼 🐘 🌼

Så blev det vitt ute igen och snön yr lite till och från sedan igår, visst ser det kallt ut på bilden? Men bara några grader minus bjöd Bore på.

Jag vet inte vad jag har gjort senaste tiden, dagarna bara flyter ut och snabbt har veckorna hastat förbi. Stickar så klart, läser och löser korsord, sen det där joxet mellan, som inte går att smita ifrån, tvätt och plock.

Ännu håller jag på och byter bandage, det är ett hål (efter stygn) kvar som inte vill läka och imorse var det lite var just där. På med Alsolsprit, tvätta rent och så nytt bandage. Nej, jag har ännu inget provsvar fått, men är ju övertygad om att det inte är någon mer cancer där.

Förra helgen sjöng vi för sonen på hans födelsedag i mobilen, han vill inte firas på något vis, så vi får väl rätta oss efter det, fast jag tycker det är botten. Alla tillfällen att ses är värdefulla och ännu mer nu med Corona i hälarna. Fast sista födelsedagen ute för dotterns dotter var en regnig historia, men allt går utom små barn.

På fredag ska jag till frissan, klipp och sling med munskyddet på, min frissa har alltid munskydd. Sen i helgen får vi kanske besök av Frasses första ägare, vi tar en fika på baksidan av huset, med rätt avstånd mellan oss.

Dottern min fick fnatt när hon hörde att vi skulle träffa någon som kom från en annan del av vårt land. Hon överdriver så lätt och jag lovade att hålla två meters avstånd till besöket.

Läser på Fb njursida om alla som fått både första och andra vaccinsprutan, men Region Stockholm är ju sämst i klassen, de har inte ens börjat beta av de äldsta efter de äldre på boende och med hemtjänst. Jag ligger i fas två och känner irritation över att de banne mig inte kan organisera ett dugg. De påstod att vi hade så mycket unga människor i Stockholm, därför skulle vi få mindre vaccin. Så fan heller, vi får procentuellt så mycket vaccin som vi har gamlingar. Precis som alla andra regioner. Det ljugs om så mycket, bara de slipper stå ansvariga för ett dugg, alltid någon annans fel om inte annat. Allt för många politiker är bara bläk! Jag förstår att det blir problem när det inte kommer tillräckligt vaccin, men ljug inte om orsakerna.

Roligare än så här blir det inte idag, min hjärna är som en tom påse.

Kram på er alla. 🌷🐄🌷

Bara några rader

Igår var jag tillbaka till vårdcentralen med mitt sår, det ser bättre ut, men en ny tid till på torsdag. Hoppas så att det sista har läkt samman, är trött på detta, det är ju andra gången jag håller på med detta sår. Första gången skar de bort märket och frös ner en bit. Det skulle vätska sig sa systern och om det gjorde i flera veckor, att sen börja om efter den sista operationen, med samma ställe var ingen höjdare precis. Provsvar har jag inte fått ännu.

Strålande sol och en tur ut borde sitta fint, men jag har plötsligt blivit släkt med sengångare. Kanske bakar jag något till kaffet senare ..

Ord gräver och urholkar när de kommer från helt fel person och av fel anledning

Ord kan vara så tilltalande, smeker vårt ego eller boostar självkänslan, finns så många ord att välja mellan, med så många olika känslor i.

Men så illa dessa små rackare kan landa, ibland utan att man har tänkt sig en hård landning överhuvudtaget, meningen var inte tänkt att göra ont. Eller för att visa förakt, förminska, sätta sig på folk.

Vissa saker som uttalas kan aldrig tas tillbaka.

I denna splittringens tid, när makten som förväntas visa vägen, pumpar på om onda människor och nazister, det vi med andra tankar anses vara, vi klumpas ihop i SD. Alla andra tankar om utveckling normala människor har, innebär att människorna vet vad regeringen håller på med, det är regeringen som står för hat, mobbing och hot mot vanligt folk och ett annat regeringsparti.

Det är genant att höra på deras påhittade brösttoner, inga andra håller så ihärdigt på med sin hemkokta splittring av folket i vårt land.

Oavsett hur människor tänker och det kan vara väldigt olika, ärligt talat vem vet hur vi alla får ihop vårt tänkande, om hur vi vill ha det. En del människor har ju verkligen tankar jag är så långt ifrån att jag på Fb inte har dem i mitt flöde, men vänner är de och jag går själv in och läser allt av privat natur. Det gäller att skilja på den privata människan och hennes politiska ställningstagande. Regeringens skrämselpropaganda använder sig av känslor för att så splittring. Om folk bara förstod det.

Dyka efter skräp

Lördagen resultat 550 kg batterier. Några ton skrot och bildäck. Ett kassaskåp, tre mopeder och cyklar i mängd.

Kassaskåpet var det brytmärken på, men tjuvarna hade inte fått upp det, så dykteamet öppnade och fann en plånbok och lite andra saker. De ringde upp ägaren till kassaskåpet som berättade sin historia och fick tillbaka sina saker. Han och frun åkte utomlands, på köksbordet hemma låg almanackan där tiden de skulle vara borta stod tydligt att läsa. Så tjuvarna tog det lugnt och rensade hela villan inklusive kassaskåpet.

Tänk så mycket jag fick uppleva, se och höra vid vårt besök hos dykteamet på kajen.

I strålande sol men kylig vind

far jag med scootern med ett av barnbarnet Leo 6 år stående mellan min ben. Han får vara med och gasa, det är en stor stund för honom. Efter en stund byter jag unge till Wilma 4 år, hon njuter en tag, men verkar inte riktigt lika intresserad, det viktigaste är att det är hennes tur. Sen är det T:s tur, jag frågar om han vill och var beredd på ett nej, när man är lite cooool och elva år är det kanske inte ballast i stan att stå mellan farmors ben och åka. Men klart han ville, han fick gasa själv, jag sa till honom att ”jag ser inte ett skvatt, så ta det lugnt.” Men det gick så bra, lärde honom hur man tar trottoarkanter och hur man slipper dem ifall man passar på att köra upp och ner där kantstenen är nedfasad.

Vi var på väg mot äventyret på Agabryggan, hela sonens familj och så vi två med Frasse. Vid kajen fanns dykare, kranbil, containers, här döks det för fullt, upp hissades skrot i mängd. Det var spännande när de drog upp gamla kassaskåp, mängder av däck och 30 bilbatterier, cyklar, en modern fast rostig moped, många sopcontainers, burar som de har i affärer osv osv. Hur sjutton ska vi få slut på allt dumpande av skräp i vatten och vår natur. Inte blir det bättre av att snö dumpas ner i vattnet från bryggor, mängder av grus och skräp från det dumpandet, plast från däck, metaller och från avgaser. Hur kan man påstå att man tänker på naturen när man tillåter sånt?

Efter en stund tog vi oss till en fin ny lekplats där de minsta lekte en stund, vi vuxna satt på en vacker plats vid vattnet med fina bänkar och en marfastgrill. Så fint att se hela området efter stranden så omtänksamt omgjort. Breda bryggor, planteringar, grillar några fik och restauranger, på tal om grillen jag först pratade om så invigdes den av någon genom att skita i den, lämna efter sig en bajshög och toapapper. Sånt förakt många har för oss i vårt land, en sån sak skulle aldrig hänt under den tid jag växte upp.

Sen bar det av hem igen, vi var genomblåsta och nöjda med dagens spännande input. T körde stående framför mig hem, när han klev av sa han ”jag älskar dig” och jag svarar samma, min fina grabb som ska till Göteborg under sportlovet med en släkting som har hus där.

Strålande vårväder

… och jag känner mig så nöjd med min vårdcentral. Ringer och frågar om jag kan boka en tid till distriktssköterskan? Får förklara att mitt sår aldrig läker på vänster sida, 17 dagar sedan operationen. Hon bokar in mig direkt kl 13.00 till sjuksyster Anna.

Så tacksam att bli omhändertagen av ett proffs, hon tog in en läkare som tittade, så nu får jag komma tillbaka på måndag och framåt tills det har läkt som det ska. Min vårdcentral gör mig aldrig besviken.

Men en sak retade mig i väntrummet. Vårdcentralen vill att alla tar på sig munskydd när vi kommer in, ”de vet inte var folks munskydd har varit” så det är bara sprita händer och ta på upplagda munskydd. Redan ute i kassan syns och hörs hon, den enda utan munskydd, babblande högljutt i mobilen.

Självklart satt hon i mitt väntrum, den enda som inte satt på sig munskydd. Jag njöt när en karl med ryggrad hämtade ett munskydd, gav henne och sa ”ser du inte att du är den enda som inte har munskydd”? Hon började protester om att hon har astma … det har jag också och ännu en kvinna sa att det har hon också. Fan så skönt det är ibland, att det fanns en med ryggrad som gjorde det vi alla fegisar tänkte. Heder till honom, om hon går utan ute kan vi inte göra något åt. Men sitta på en vc och strunta i andra, dessa egon ska bara ha däng.

Nu med alla spretande (trådar) suturer avklippta, gör det inte ont på samma vis i såret, jag ser fram emot en fin helg. Mamma ska få besök och lite ska donas med här hemma som vanligt.

Maken är och handlar, skaldjur till middag. Känner mig så glad och lättad att jag fick hjälp med såret. Nu kan jag andas igen.

Snöfritt

Sittligger i soffan muttrande för mig själv, operationssåret har ännu inte läkt efter 16 dagar och småblöder, fast stygnen verkar ha försvunnit som de skulle. Jag tror jag har kommit på felet, när vi … ja, maken måste hjälpa till, jag ser inte ett skvatt av den delen av kroppen. Nå, tjocka magvalken drar jag upp, så det slätar till operationsstället och så på med större aqua resist plåster. Tror nu att det kommer läka ihop om jag inte drar upp och antagligen isär såret så där, tänker att det är det som har dragit isär hela operationsområdet. Inte har jag heller hört något provsvar, det kan dröja hur länge som helst. Antar att allt bara handlar om förtur för covid nu för tiden på labben.

Igår var jag ut med scootern och Frasse, jag njöt av turen, luften och omväxlingen. Men du milde tid, hundskit överallt, så pinsamt att folk verkligen tror att det som göms i snö är borta. Folk har alltid klagat på hundskit och vi som sköter oss tröttnar på att också få en släng av sleven. Men jag ser hundskiten som ännu ett tecken på tidens nedåtgående kurva, har nog aldrig sett så mycket. Skräp överallt, hundskit, ritat på väggar, allmän förstörelse av busskurar och allt tänkbart. Likväl bor jag på en plats som ännu är förskonad från mycket av det jag ser i andras områden.

Samhället visar uppåtgående toppkurva för misshandel, bedrägerier, våldtäkt, mord och allt fanstyg vi tidigare saknat i denna mängd i vårt land. Löfven måste vara nöjd nu när han är bäst i varje gren, det kan han skryta med när han åker runt och delar ut våra skattepengar till EU-medborgare som ska få medborgarlön via våra EU-pengar och fortsätta gå extremt tidigt i pension, medans svensken som ska betala jobbar över pension.

Respektlösheten för naturen och vår gemensamma omgivning har tagit över, det syns så tydligt när man åker mot vissa trakter, väggrenen är full av skit. Jag låter arg, men är egentligen ledsen över förfallet vi har bjudit in i vårt land.

Men livet går vidare som tur är.

 

 

Envis på ett dumt vis 🐘

Bilden är ovanligt goda Mandelkubb, smidigt och smart att baka i form.

Några regndroppar på mitt fönster och jag vill skrika Nej! Snälla väder, dra på kylan igen, det blir så tråkigt för alla när det blir grått och slaskskitigt utan snö. Tänk på ungarna, snart är det sportlov.

Här händer inte så mycket, jag fick ju höra av läkaren när hon opererade mig, att jag hade ett likadant ”märke” högt upp på låret, att visa upp på hud, du måste ringa och boka tid sa hon. ”Nämen sa jag, det är väl ett blåmärke” sa jag. ”Nej, du måste ringa och be dem kolla upp det” sa läkaren.

Ringa kunde jag glömma, alla tider var varje dag uppbokade. Paniken steg i mig, men så fick jag för mig att nyttja 1177 eftersom jag redan är patient på hud, har så att säga rätt att få be om hjälp. Så nu har jag fått tid till början av mars, allt skedde smidigt via 1177.

Jag har inte varit snäll mot mig själv sista veckan. Som vanligt snurrar tankar om att minska medicineringen, inte den som har med njurarna att göra utan sömntabletten. Vilket rävgift dessa tabletter är, fast de fungerar bra som just insomningspiller. Hittade en förpackning med speciella sömntabletter, som inte gör en beroende, tänkte … trodde jag. Att jag skulle sluta med de andra och ta detta rävgift istället, för dessa blir man inte beroende av. Men jösses jag har varit helt väck, legat och inte kommit upp, fast jag har sovit som en stock på nätterna. Dessa förbenade biverkningar och utsättningsbesvär i kombination så klart, av den tablett jag har sovit på i mängder av år. Efter en vecka hjälpte maken mig att inse att jag ska ta de vanliga sömntabletterna, ingen ide att gå igenom detta, då den nya icke beroendeframkallande tablett fick mig att må prutt, vilket den är känd för. Därför låg den kvar i min medicinlåda minus ett par tabletter sedan tidigare försök. Envis och dum som en åsna.

Jag förstår inte varför jag envisas med jämna mellanrum att försöka avgifta mig själv, det blir ett helvete. När man nu är en sån som ogärna tar tabletter, så får jag perioder, när jag vill befria mig och min kropp ifrån gifter. Det har fungerar flera gånger, jag har trappat ut sömntabletten under fysisk vånda, konstaterat att jag klarat av det och sen efter några sömnlösa sängrullande nätter gett upp och tagit tabletten igen.

Imorgon är det barnkalas igen, bakom dotterns villa ska vi träffas, om nu inte regnet vräker ner. Risken finns, om det bara duggar tar jag med paraply … jäkla väder, jag vill så gärna träffa de mina och ungarna.

Annars händer inte så mycket, jag stickar mest, har börjat följa en serie Bridgeton på Netflix, vackra kläder, överklassens baler och intriger. Faktiskt rätt skönt att låta sig vaggas med i en fantasivärld, tanken på att överklassen, adeln och de kungliga faktiskt haft och har så många privilegier. Fast fy tusan för att som i The Crown som handlar om engelska kungahuset, ha folk runt om sig i hela sitt liv, bli på-avklädda, slippa allt som är vanligt liv och ansvar för sig själv och det självklara runt om. Men intressant att följa just engelska kunga … borde heta drottninghuset i generationer.

Fredag igen, entrecôte, pommes och bea till middag, klart bra inledning på helgen. Hoppas ni får det bra. Kram 🌷⭐️🌷

Inre besök av kärlek

Idag vaknar jag tidigt och har ont i skallen, ligger och småsover på förmiddagen i soffan och ser för min inre syn plötsligt Frasse tillsammans med vår första hund Watson, de står tillsammans i vårt vardagsrum. Jag häpnar av hur verkliga de ser ut … hör hur Frasse på riktigt går ut på golvet, kastar upp tennisbollen i luften. Så fint besök, jag känner mig lycklig, tänker ju ofta på Watson.

Döden döden 🦉

Lite trött är jag efter den lilla operationen, men mår bra, har till och med duschat. Tänk så fina omlägg det finns numera med både uppsugande kompress och rejält stort plast”plåster” så att det fungerar att duscha. Stygnen försvinner av sig själv och det känns bra, mindre bra kändes det när läkaren plötsligt tittade mig på sidan av låret högt upp och sa ”den där får du kolla upp, ser ut som en ev blivande skivepistelcancer.” Nää, sa jag är nog ett blåmärke, får ju ofta det. Vänta några dagar och se om det gulnar, om inte ring hudmottagningen och boka tid. Suck, finns de som inte gör annat än får skära bort hudcancer, efter den jäkla medicinen vi måste äta för att njuren ska stanna kvar. Fatta att jag blir psykiskt trött.

Om några månader fyller jag 67 och på sista tiden har jag upplevt en härdsmälta av tankar om att jag snart är 70 år. 70-åringar som skulle få vaccin, 70-åringar hit och dit, inte hörde jag dit ens i den minsta tänkbara tanke. Så insikten bara brakade in i min totalt oskyddade tankevärld. Men skulle jag leva till 70? Med kompisens njure och en kropp som inte är att lita på. Tror inte jag varit rädd att fylla någon ålder tidigare i mitt liv, men nu inser jag , hängande på en luftpumpad räddningsbåt att luften långsamt pyser ut. Döden är mer närvarande i 70 än i 60 det är säkert. Döden, döden lär Astrid Lindgren ha sagt tillsammans med sin syster i telefon varje dag, så var det kapitlet avklarat.

Så jag säger samma döden, döden. 👎🏿

Dagens isbild är tagen genom fönstret så lite speglingar från fönstret hängde med, det bjuder jag på.

Fridens 🐓

Idag bjuds ispussel 🦉

Har varit till Danderyd och opererat bort några cm extra där födelsemärket med cancer satt tidigare, nu bara vänta på biopsisvar. Vilken tur att jag fick samma läkare som förra gången, så mjuk och trevlig, skrattar så gott när vi skämtar.

Tänk att hon kände igen mig, jag satt där i väntrummet med munskyddet på tillsammans med ännu en patient. När läkaren pekade på mig att komma, svarade jag med att peka på den andra kvinnan med munskydd och undra om hon var säker på att det var mig hon villa ha med sig. Hon ”kände så väl igen mig” sa hon, vilket inte jag gjorde med henne just då. Skrattande gick vi in i det lilla operationsrummet.

Snart ska maken åka och handla färdig mat, vi har ännu inte bestämt vad vi ska äta. Själv ska jag bara ta det lugn, har tagit Alvedon 665 som jag hade kvar, funkar nog bra när bedövningen släpper.

Kram på er 🦒

Dagens is

… blir ju sällan total, då båtar hela tiden tuggar upp rännan. Det är speciellt ljudet från isen när båtar tar sig igenom. Många arbetspråmar kör ofta förbi, jag är väldigt svag för dem och allt de drar, puttar framför sig. Känns ibland som om de släpar runt på halva stan, plus grävskopor och annat de behöver.

Vaknade tidigt imorse, oro i kroppen inför den lilla operationen imorgon. Känner mig inte speciellt orolig, men tydligen är mitt undermedvetna oroligt. Orolig är jag att de ska hitta fler cancerceller, men själva operationen är ju inget att oroa sig för. Bedövning, snitt, skär bort, sy igen.

Nu ska vi iväg provköra bil. Tjing🌷

Utan stickor och garn

… skulle jag nog dö. Fingrarna måste ständigt gå, känslan att verkligen skapa något är ren livslust. Ni vet den ”berömda väggen,” klart jag hälsade på den. Vägen tillbaka broderade jag mig fram, jag har en stor låda full med tavlor i petit point vilket betyder pyttesmå korsstygn. Allt detta koncentrerande på något i händerna skänker ro, jag tror det är själva upprepandet som gör något med vår hjärna.

Kom att tänka på att jag nog alltid har gillat upprepande rutiner, som ung mamma hade jag ett bestämt sätt att hantera min dag. Ordning och reda, bädda, diska undan från frukost, fixa, tvätta osv. Vet att en vän vid ett besök sa ” här kan man äta på golven.” Jag var väldigt pedantisk, sånt fick jag med mig från mormor och mamma, hel och ren, ordning och reda, duktig kvinna reder sig själv och höga krav på produktiviteten. Sylta, safta, gelea, baka, koka, steka, konservera, mosa. Idag är jag en betraktare av ett hem i delvis förfall, klarar ju inte av allt det där längre. Det har tagit eoner av år att acceptera tillkortakommandet med allt som var så självklart. Nu överdrev jag nog, kommer aldrig att acceptera, att jag inte klarar av sånt självklart jag vill göra.

Nu stack maken iväg, han har ju haft bil genom arbetet i så många år, att vi plötsligt nu när han snart pensionerar sig kom på, att vi måste ha en ny bil. Så vi har plöjt igenom bilmodeller i vår jakt, helst en Volvo, men vi konstaterade att det är att slänga pengarna i sjön, de tappar ju så mycket i värde, så fort man har köpt den. Dessutom är den så sjukt dyr, inte värd priset, om man själv ska betala den.

Så det lutar åt en Hyundai Tucson, vi måste ju ha rejält med plats till hundburen bak, dragkrok och andra saker maken vill ha tekniskt. Jag har inte körkort och min inblandning i bilaffärer är att välja färg. 😀 Skrattar gott för mig själv, jag bryr mig inte så mycket om annat än att bilen ska fungera och gärna vara lite högre, så man slipper kravla sig ur bilen som en skadeskjuten kråka. Tänk en låg sportbil, då skulle jag nog få stoppa ut armarna först och krypa ur bilen.

Det är nu med åldern jag verkligen förstår det här med sittriktiga möbler, minns pappa som satt upprätt i sin för mig i yngre år obekväma fåtölj. Alla låga soffor, som man liksom får kräla sig upp ur, borde ju vara bannlysta. När man väl står upp är man helt slut som mänska. Nu är ju just jag en sån som omöjligt kan sitta som folk i en soffa, jag sitter med benen under mig eller som en skräddare. Jo, sånt kan man göra om man har en överrörlighet i lederna medfött. Märkligt när jag knappt kan gå ibland, det knakar och brakar om fötter och ben, stelheten sitter som ett smäck. Men sätt tanten i en soffa, så blir hon plötsligt mjukare än yngre personer, konstigt men sant.

Nu bara måste jag sätta snigelfart på mig. Tjing!

Längtan och lust till vår framtid

Från igår har vi fått 10-15 cm nysnö, härligt nu när solen skiner och snösvängen duktigt har gjort sitt. Jag har precis varit och tagit nytt blodprov, den där koncentrationen av medicin i blodet som kontrolleras. Hoppas att jag kan stanna med den låga dygnsdos jag är nere på nu.

Att vänta på att maken ska gå i pension är lite som vara gravid, men pensioneringen har i alla fall ett datum som han inte kommer gå över tiden med. Jag har längtat så länge efter vår gemensamma tid, på ett vis är det bara positivt men ärligt, jag som inte orkar så mycket oroar mig att han ska känna sig instängd med mig.

Det ”bästa” med Coronan är att vi nu har kamperat tillsammans ett år, jag menar han jobbar ju hemifrån. Så han har sett mig boa mycket i soffan, sett mig totalt packa ihop och sova större delen av dagen. Vi har pratar om att han ska känna sig fri att sticka iväg på museum, golf eller vad han nu vill när jag är i mina skov. Vissa delar av mitt mående, har han aldrig sett så tydligt tidigare. Jag brukar som den fåntratt jag är mörka och låssas vara piggare än vad jag är. Det här sovandet, när jag är helt borta, såg han första gången i somras. Då väckte han mig försiktigt, frågade om jag inte skulle vakna? Då hade jag sovit hela dagen och behövde nog bara sova vidare. Bara lägga korten på bordet, han har ju hört mig berätta om vissa konstigheter, men han har ju jobbat jämnt och inte sett.

Framöver kommer landet att få längre besök, (vi) maken har massor att dona med. Tomten är stor och vi ska äntligen skapa vår äng och planteringar med grönsaker. En stuga till ska upp, nja en lite större bod till trädgårdsprylarna, verktyg osv. Men den ska vara så stor att den går att dela av, en säng ska finnas i ena delen. Tänker att när barnbarnen blir äldre och vill ha ett ställe för sig själva, så kan de på sommaren häcka där inne. Tänk en skön dagbädd med många kuddar, mysigt överkast och filtar. Böcker och serietidningar, golvlampa och fin gardin för det enda fönstret. Misstänker att jag själv kommer boa där inne, med dörren ut till sommaren öppen.

Sen vill jag åka färja på dagtur, äta gott, sticka i solen eller inne om det regnar. Titta på folk, bara vara. Sen det stora äventyret, Norrland. Ta bilen, dra iväg med maken och Frasse, bo på hotell längst vägen, drömmen att se renar i sin rätta natur. Gäller bara att pricka mygg och knottfria perioden, finns det en sån?

Det var lite av mina drömmar om den tid som står och väntar. Den tid som bara måste få bli vår gemensamma. Tänk att det snöar ute igen, himmel med moln och blå strimmor med en tveksam sol som stundtals tar sig igenom. Nu ska jag ta en påtår och sticka mig igenom Hem till gården, även dit har minskydden nått och bara en halvtimmes program varje vardag, med reklam avbrott blir det inte mycket kvar av serien. Så fort den tar fart, är dagens program slut. Men jag härdar ut, ser ingen annan serie på dagtid, tittar inte mycket på tv på dagen alls. Då är det stickorna som går, poddar och swebbtv som tar min tid.

Fridens

Aldrig vara avslappnad och glad 🕊

Tänk så jag kan skratta åt Frasse fri och lycklig på landet, det här med snö är hans grej. Han har hoppat runt, rullat sig och tryckt ner nosen och frustande tagit upp den. Bollen sökte han i 15 cm snö, svår att hitta, men skam den som ger sig.

På tal om snön, under söndagen var det strålande sol och i orörda åkrar gnistrade det som om en vinternattshimmel fallit ner. Så gudomligt vackert och jag som en torr trasa suger i mig allt det vackra och får lyckokänsla över att leva.

Ännu en dag med strålande sol lockade mig ut idag, hämtade scootern och åkte runt i området. Nu var pulkabacken perfekt preparerad för åkning och en längre och en kortare isbana har kommit till på ena sidan. När jag kom in i källaren igen passade jag på att kasta gamla instruktionsböcker, säkert 20 år gamla. Folk har svårt att skiljas från sina faktaböcker, i stället för att kasta dem klämmer de in dem bland de andra böckerna. De tar bara plats och ingen vill ha dem. Jag vet, för det är jag som till slut rensar bort skräpet och städar i hyllorna.

Som vanligt någon idiot som hade ”varit” på scootern, lagt en trasig kudde i sitsen. Alltså, jag fattar inte vad det är med folk? Kan de inte bara ge faAn i andras saker? På den tid den har stått där nere, sedan i somras, har någon repat displayen, stulit korgen, kletat färg baktill, satt en gammal hatt högst upp på ryggstödet, hängt en väska över baksidan, lagt en trasig kudde på sitsen, hängt tillbaka en korg utan handtag att bära korgen i. Allt för många i vår huslänga med 6 portar har tydligen ett överskott av folk med IQ badboll.

Sen tänkte jag så klart på min mamma som idag skulle fått sina starrsjuka ögon lasrade kl 13.00 efter ett besök förra veckan med möte av sjuksyster, optiker och läkare. De gav henne ny tid till idag och ringer strax före lunch och avbokar, pga Coronan. Ta er i brasan säger jag! Hon har fått sina två vaccinsprutor och var hos dem förra veckan, hur sjutton illa fungerar inte vården? Varför ringde de inte i morse eller varför gav de henne en ny tid, hon var lika gammal förra veckan?

Sen undrar jag vad alla dessa avdelningar som inte sköter sina jobb egentligen gör hela dagarna? Förbannad är ett snällt ord för hur jag känner det. De skulle kalla henne igen? Så mycket mygel nu för tiden, att jag direkt tänker att det var väl någon viktigare person som fick hennes bokade tid. Hur kan de bara hålla på så här, inte svårt att fatta att vården inte fungerar oavsett Corona eller ej. Varför skulle vården fungera, när nästan inget annat fungerar i vårt av politiker nerbantade samhälle. Det fungerar ju inget vidare ens utan Corona.

Själv väntar jag ännu på en operationstid, känns så mysigt att gå här dag efter dag och fundera på om cancern sprider sig eller ej.

Nu ska jag ta hand om mitt halvjästa dadelbröd.

Fridens!

Cancern Mamma Frasse 🕊

Maken står framför tv:n och ”pratar med Com Hem” … det tekniska trilskas, det ska tryckas på knappar och jag är så glad att det inte är jag som ska sköta om det hela. Tänker på förr, njursvikt och dialys, svag i kroppen och Com Hem i luren. Enligt dem var det alltid vårt fel att saker inte fungerade. Vi behövde byta sladdar, det skulle dras ur och sättas i och hela ormboet av sladdar låg bakom soffan. Jag kröp runt, flåsande med Com Hem i luren, upp kunde jag inte ta mig, utan fick krypa runt och fram till motionscykeln, där kunde jag dra mig upp. Ryser av minnet och i nutid blir jag så stressad av tekniska prylar som inte fungerar, att jag blir som blockerad i skallen.

Jag har inte varit så social på några veckor, skrivlusten har varit svag och det är ärligt talat lite tungt sinnet. Jag fick ett av mig bokat samtal från gynläkaren som bekräftade att de skulle skära bort en bit till för att vara på säkra sidan. Det är bara att hoppas att de inte hittar några cancerceller längre ner.

Jag fick välja om jag ville göra det på operation eller på mottagningen, jag valde det sista, för då kanske det blir gjort lite snabbare. Jag har hållit mig ”uppåt” inte målat fan på … men efter samtalet med min vänlige läkare som flera gånger bad om ursäkt att hon inte själv har hört av sig, berättades att hon och hennes man fick Corona, hon var frisk, men maken hennes var ännu dålig.

Så synd bara att hon pratar så dålig svenska, svårt att riktigt förstå vad hon säger. Egentligen skulle jag ha rätt till tolk, vilket verkar vara en rättighet annat folk har. Men ok, idag ska mottagningen ringa upp, så jag får möjlighet att höra när operationen kan äga rum.

Sen har en ”njur” medicin som sänker immunförsvaret fått för hög koncentration i blodet, så jag har fått dra ner på den medicinen en gång. Lämnar blodprov och fått dragit ner den ännu mer. Ev får jag ändra medicin, det är den som gav mig cancer, ändra till en lämpligare sort. En som egentligen är samma skitmedicin, men lite snällare, typ.

Mamma min var till ögonsjukhuset förra veckan och ska på måndag dit igen och få gråstarren bortlasrad. Hon ringer upp, pratar med mig, men hör inte ett ljud av vad jag säger. Om man låter luren glida ner på axeln, brukar man inte höra vad folk säger. Hon blir bara mer och mer förvirrad i tillvaron. Hon glider iväg från mig, det här att prata i telefon har varit så bra genom alla år. Men nu är det mest jag som skriker i hopp om att hon ska höra mig och själv pratar hon på, berättar det hon tänkte i ett envägssamtal som lämnar mig i en massa konstiga känslor.

Frasse, har ännu inte blivit sig själv efter att tikar löper, det luktas, slickas ute, han äter eller inte alls och om han äter är det torrfodret, han kan tänka sig. Slickandet har blivit maniskt, soffan, oss och andra prylar. Men det sista nu är att han slickar sig på benen. Inatt höll jag på att få fnatt, det slaskar och jag kan inte sova, sen irrade han ut och in i sovrummet, upp och ner i vår säng. Så nu har vi något nytt besvär att ta hand om. Jag funderar på om förra ägaren hade kemiskt kastrerat honom för att han blev så här knäpp? Vi avvaktar med veterinärkontakt ett tag till, sen får vi ta tag i det.

Jag har blivit grå…

Det här med hår på skallen vill jag prata om.

Som en riktig lintott föds jag, med pottfrisyr a la 50-talet växer jag upp, spikrakt inte en pytteliten virvel en gång. Genom åren hänger inte bara det väldigt blonda med, utan det spikraka släpper inte taget. Efter sommarlov undrar kompisar vad jag har gjort med mitt hår? Kritvitt! Svaret är: solen, salta bad, vinden, skärgården, båtar och hav, allt har gjort sitt.

Sen föds det barn och håret mörknar lite, men bara lite. Åren går och en antydan till fall kan skönjas baktill, frissan påpekar att jag har fall i håret. Det var med stolthet och stor glädje jag mottog dessa ord, jag som genom åren stått ut med permanentvätskor och allsköns piffande för att bli efterlängtat lockhårig. Min danska pappa var väldigt lockhårig, men som vanligt verkar inte döttrar ärva pappors lockar. Irriterande minst sagt.

Hårfärgen blandas nu med ständigt mörkare tåtar, det slingas ett par gånger om året till någon som jag känner igen, när jag tittar mig i spegeln. Men hallå, var tog hon vägen blondinen ”den äkta varan,” hur kan man komma på tanken att tillåta en sån förändring?

Åren de bara går och sjukdom tillsammans med medicinering bjuder plötsligt på lockar både på sidorna och baktill, redigt minsann, men luggen förblir rak. I samma veva blir håret riktigt mörkt baktill och nu jäklar har det plötsligt blivit ljusare grått framtill. Jag minns att min dotter sa något om att jag hade blivit gråhårig och även morbrors (Roffe som dog) fru sa att det var väldigt snyggt med slingorna/hårfärgen, det var förra sommaren. Men inte förrän igår förstod jag att det snygga handlar om slingor tillsammans med det grå.

Alla dessa ord för att komma fram till att jag har blivit gråhårig och lockig i mitt tjocka hår, som alla frisörer till sin förtjusning konstaterat, tjockleken. Gråhårig, det tål att tänka på, står framför spegel och liksom snegla på luggen från olika sidor. Ifrågasättande, är jag verkligen gråhårig, är det så?

Jag har alltid tyckt det varit snyggt med grått hår. Vissa sorters grått hår, jag är ännu inte säker på vad jag själv är för sorts gråhårig, men slingas måste det fram i vår.

Var iväg och lämnade blodprov på förmiddagen, en sänkning av en medicin måste koncentrationen i blodet kontrolleras. Grått och blött, skitigt och nött, utevistelse gör mig mest trött.

Nu ska jag sätta på TV:n och se Hem till gården medans stickorna går varma. Tovade vantar på gång till goa svärdottern, hon jobbar som pedagog med barn i särskolan, de är ofta ute med ungarna. Då behöver man extra varma vantar.

Tjing! 🌿⭐️🐕⭐️🌿

Se upp i backen hundra hål i nacken

Vi fick vår lördag i kälkbacken, det var en härlig eftermiddag med hela familjen. Sonen grillade korvar vilket inte var det lättaste, kolen ville sig inte och precis granne med vår obstinata grill höll en annan man på och trixade i en annan grill. Blev mycket prat och skratt om eldande och sårad manlighet när det inte ville sig. Ungarna åkte i backen, det var härligt att se, orädda ungar, det gick snabbt och de kom ända fram till oss. Varefter dagen gick kom det mer och mer folk, mycket pappor roade sig i backen med sina barn. Efter tre timmar packade vi ihop, frusna i tår och fingrar, men så nöjda.

Såg att det ska komma varmare väder och regn, så tråkigt att snön kommer töa bort, så blir allt grått och skitit ute igen.

Sitter i mobilen när jag känner soplukten in i vardagsrummet, påtalade när maken gick ut med Frasse att det luktade av soporna. Men se det tyckte inte han … surt sa räven. Enligt min näsa luktar det inte, det stinker, så jag hoppade upp mitt i samtalet och bar ut vanliga soporna och påsen med matrester på balkongen. Inte hjälpte det, så jag avslutade samtalet drog på mig ytterkläder och tog påsarna med ut till sopstationerna vi har utanför. Visst är det konstigt det här med lukt, män har nog ett extrafilter i snoken, som gör att de inte känner lukter snabbt. Min dotter är nog mer normal, men sonen han ska då alltid vara så galet sjukt lik mig. Han känner lukter allt för bra och ulkar … tänk att ha tre ungar som han skulle byta blöja på, torka kräk och allt som finns på hans och min topplista med äckel + stank. Tur att blöjstadiet är över och att han har en fru som inte känner vare sig lukt eller smak något vidare, hon har nog fått ta över framtida skurande efter ungarna.

När jag stod där ute i snöandet det är så fint ute, njutbart inte bara för mig utan områdets ungar myllrar runt kälkbacken. Jag stod kvar och bara njöt, lyssnade på lyckliga barn i sitt rätta element. Ljuset blir så speciellt när det ligger snö överallt och mer faller långsamt ner.

Idag ringde min njurläkare, jag lämnade prov, efter det ringer hon upp. Hon undrar hur jag mår sedan sist och jag berättar om cancern som togs bort och vi konstaterade att det är den sort vi transplanterade får av medicinen. Den sort jag nu ska dra ner lite på, koncentrationen av den medicinen får jag var tredje månad lämna prov för. Sen ska jag ta nytt prov i slutet av nästa vecka. Sen har vi kontakt igen. Jag ska också bli uppringd av gynläkaren som undersökte mig efter cancermärket tagits bort, hon ringer den 26/1.

Så nu får vi se hur det blir framöver med både det ena och andra. Jag tror allt kommer ordna sig.

Nu håller jag tummarna för att familjen håller sig frisk till på lördag så vi kan gratta min T:s 12-årsdag. Pulka, kälk-och stjärtlappsåkning för alla som vill, sonen kommer grilla vid uteplatsen där pulkabacken tar slut. Jag längtar så efter hela högen, dotterns man fyllde år i tisdags, så jag har köpt fler deckare till honom.

Jag har tänkt en del på sista tiden, men jag känner mig för trött för att skriva. Tankarna snubblar på varandra och spårar ut i ingenting. Så lika bra jag håller truten.

Stor Kram vill jag skicka till er alla. 🪴🌷🤍🌷🪴

Ibland förstår jag mindre än vanligt

Jag kikade ut på förmiddagen och konstaterade att det inte hade snöat, utan jag kunde åka scootern till apoteket, skomakaren. Så gick mina tankar, kliver in i källarutrymmet där scootern står och häpnar. Någon har tagit vit färg och liksom kletat ut vit färg runt min scooter på golvet, tanken kanske var att det skulle markera platsen som en parkeringsplats. Lite färg var även kletad baktill på scootern. Jag står där och undrar vad det är med folk nu för tiden?

Då ser jag att min korg plötsligt hänger på plats igen, men utan själva handtaget man behöver för att kunna bära korgen med sig och bak har de hängt över ryggstödet med axelremmen, en svart fyrkantig väska?

Invärtes gapar jag och fattar inte vad det är med folk, jag ska gå ner imorgon och se om jag kan få bort färgen från scootern. Ska fota det och skicka till vår förvaltare, höra om de kan hjälpa mig med en bur att köra in den i, som går att låsa på samma ställe.

När jag var klar hos min frisör tänkte jag strunta i mössan, ville ju vara lite tjusig ett tag i håret. Scootern stod parkerad i en gång med tak utanför och min min var nog rätt fånig när jag svängde ut i snösmockan som mötte mig. Fy bubblan, svinkallt blåste det blött snöslask mitt i plytet. Men jag känner mig glad att jag hann uträtta mina ärenden och så glad jag känner mig att håret blev klippt. För att inte tala om huvudmassagen jag fick av frisören, som är samma frisör maken använder. En Iranier som varit i vårt land väldigt länge, vi pratade om läget och halkade runt i den sörja politiker i snart varje land har åstadkommit. Han var mer rädd för USA än jag, själv tror jag Kina är det största hotet mot väst. De köper in sig på strategiska platser i hela världen, till politiker som tror de fixar jobb, vilket det kanske bli tillfälligt. Men det finns andra farligare hot med att låta Kina sälja in sig i ägande, som vindkraft i vårt land. Inte ska vi vara beroende av andra länder för elförsörjning som det nu har blivit. Äsch, vi struntar i det, kan Mp och politiker strunta it, så varför bry sig? 🤣

Nu ska jag äta middag och dra mig i soffan resten av kvällen. Ha de …

Hihihi jag leker med färgerna, men vet inte hur man får samma färg att återkomma. Teknikens under är mest stora frågetecken från mig.

En släng längtan

Kom nyss hem från 3-månadersprovtagning. En liten pigg thailändska försökte kommunicera bakom mask och visir, så svårt att förstå vad hon sa, med sin rätt dåliga svenska, bakom alla skydd. Men allt går om man vill, jag hade även svårt att förstå personalen bakom samma mundering på min gynundersökning. Nej, jag har ännu inte hört något, jag tänker att det har varit så mycket helger.

Jag längtar efter min mamma, efter ett sånt där samtal vi hade förr, ibland glimmar det till i telefon, en liten stund. Tänker att hon långsamt glider bort, när vi träffas tappar hon lätt fokus om andra sitter i rummet. Som om hon skulle missa något viktigt om hon inte släppte kontakten med oss. Andras besök och göranden är viktigare, ibland rullar hon bort till andra och glömmer bort oss. Det gör ont.

Nu är det ju ännu mer avstånd mellan oss, utan riktiga möten. Jag känner hur hon glider iväg, understimulerad som de är nu, hänvisade till varandra på boendet. Ett gäng människor som slumpvist, hopfösta med flyende kroppar och hjärnor, var och en sin egen ö.

Jag kastar in min tamp till mamma, vill att hon tar den och förtöjer sig med mig. Men gråstarren gör att hon inte ser, stroken att hon inte förstår och jag vill bara gråta, när jag ser hennes händer så lika mina ligga i hennes knä.

Mormors händer, mammas händer, mina händer, min dotters händer, det tydliga arvet som min själ inte vill förlora. Dessa arbetsamma händer, kärleksfulla, mjuka, starka kvinnohänder, generation efter generation.

Jag borde något idag, men det får nog räcka med besöket i sjukvården. Vila idag, imorgon utekalas med min älskade 12-åring, ofattbart att det är 12 år sedan allt stort hände. Jag fick min njure och han, första barnbarnet föddes. Nu ska vi fira honom, hoppas snön ligger kvar, så fem barnbarn och deras föräldrar kan åka pulka och kälke. Sonen bjuder säker på något på grillen som lägligt står i backen slut, det är här områdets folk strålar samman, grillar året runt. Vi bor fint med ett väl uttänkt område för umgänge.

Detta gnissel

Det gnisslar, gnäller och piper om Frasse, så liten och ynklig man kan bli när tikarna skvätter hormoner i överflöd ute. På landet lugnade det ner sig, men så fort vi kom hem var det dags igen. Läste någonstans att tikarna löper i perioder hela sitt liv, himla jobbigt då väl även de har en ”bäst före ålder” för att bli mamma igen.

Nu känner jag mig väldigt lugn och jordad igen, det satt fint med en vecka av inte ett skvatt mer än slöhet och sömn. Erkännas ska att jag var väldigt uppskruvad, så inre stressad av allt som hände sista månaderna av det gamla året. Sen är jag så in i märgen trött på min kropp, som fnattar runt med det ena och det andra. Det bara måste vara något hela tiden, som veckan som gick, torrhet och klåda i ögonen. Hade känt av det redan hemma, men på landet drog det igång och jag hittade en gammal plastflaska med droppar för torra ögon. Kyss Karlsson, den skulle jag inte ha använt, gammal som gatan och efter det blev det ännu värre.

Jag har nu gjort två saker, bokat tid för Frasse på hans spa nästa vecka, schamponering, kloklipp och putsning här och där. Jag är ju allergisk mot honom, det vet jag redan, droppar allergimedicin i ögonen i perioder.
Sen hoppade jag in på mitt apotek på vägen hem och köpte nya droppar mot torra ögon. Såg en större necessär i grönt med märket Bulldog original wash bag, tre olika krämer för smörj, rengöring och dusch till min man för 223 kr, sen pensionärsrabatt på den och ögondroppet blev -83kr! Första gången jag har varit där på rätt dag att nyttja pensionärsrabatt, de kändes strålande.

Så är vi hemma, tvättmaskinen jobbar på och maken står i köket igen, han har verkligen gått igång på matlagning. Ikväll blir det entrecôte, potatis i ugn, bea och sallad, säkert ett glas rött från Portugal, han har en jobbarkompis som kommer ifrån Portugal, som tipsar om goda viner.

Själv ska jag sticka vidare på ett par sockor till sonen, han har aldrig fått några, för sockor till män tar ju aldrig slut att sticka. Här snackar vi pråmar till sockor, ändock har han ”bara” 44 i storlek. Jag stickar sockor till barn och kvinnor, för det är tråkigt att sticka så långa fötter. Har också virkat lite nya grytlappar till landet, har dessutom flera i påsen med bomullsgarn. Så nu ger jag bort grytlappar 😄 dottern fick en redig grå och vit som hon önskade sig, jag skickade den på posten till henne den 30/12 kom fram idag.

Nu närmar det sig mat sa kocken …

Tiden flyter iväg

Så kom det då lite snö som bjöd en morgon med ljus dager. Upplivad började jag med Frasses frukost, han är ute med Husse och går. Sen på med kaffebryggaren och fram med brödet jag bakade igår. Frukost här på landet blir en långdragen historia, varar över lunchtid och rör till det här med ätande. Men vem bryr sig, vi sitter här i vår isolering på landet, gör som vi vill med ätandet, sovandet. Allt verkar utdraget och försenat, har väl aldrig varit med om maken till seg liv.

Kan tänka mig att fina damer från förr satt i detta långsamma varande med sina broderier, tittandes ut på landskapet, drömmande om att någon, vad som helst skulle komma och avbryta tristessen. De var garanterat mindre hjärntrötta än vi är, ibland blir jag ilsk över att hela den här nya IT världen kom emot mig så sent. Likväl var jag tidigt med dator -94/95 tack vare makens jobb, så tidig att det inte fanns något speciellt att använda den till. Jag sa ”vad sjutton ska man ha den här datan till?” Bara att sparka igång den tog en evig tid.

Tänker att användbarheten av datan kom för sent för mig. Skrivandet har ju varit min grej, tänker på de mycket tidiga små grupper av oss med skrivlust, som samlades på låsta sidor. Där öste vi på, var och en på sitt vis, bedrövligt från min sida. Det har tagit många år att hitta just mitt sätt att uttrycka mig. Många stavfel och annat som skulle fått mina tidigare svensklärare att få spader. Men idag struntar jag i detta, jag vill vara fri när jag skriver, inte oroa mig för vad andra ska leta upp för fel i mitt sätt att uttrycka mig. Samtidigt vill jag lämna ett bra språk, fast vad är ett bra språk nu för tiden? Mitt skrivande vill nå ut, framförallt nå in och det vet jag att det gör. Bara jag skriver om rätt saker, vilket inte är nutida saker som dagens samhälle, invandring och politiker, överhuvudtaget inget som har med samhällets nutida sanning att göra.

Tikar löper …

Vad kallar man det hanhundar gör när tikar löper? Frasse har hållit på ett bra tag nu, äter gör han, men avbryter och går runt och tillbaka, lämnar en rest av rastlöshet i sin skål. Piper och gnäller, nosar i evighet ute på sina rundturer, synd om honom.

Nu ska jag ta tag i dagen, innan det är mörkt ute igen, innan den är lika försvunnen som någons lypsyl.

Är det nu vi önskar en God Fortsättning?

Första dagen åkte områdets ungar på någon centimeter i Icabacken som vi kallar den. Det var så mysigt att se barn och vuxna vimla runt med stjärtlappar och allt annat tänkbart att åka på. Igår var det ännu mer snö och ännu mer ungar och vuxna, jag var så glad å deras vägnar att de fick lyckan att göra sånt som barn ska göra under uppväxten på jullovet.

Imorse blåste det rejält och snön regnade snabbt bort, ute ser det mest murrigt och skitigt ut. Jag är bara trött, har inte lust till något speciellt, flyter med tiden, virkar några varv och så mycket mer blir det inte.

Magen har varit knäpp, vet inte om det är magkatarr eller bara något nytt uppblåst, inte så hungrig, har ingen lust att laga någon mat. Igår åt vi lutfisk, det var så gott med vitsås, kokt potatis och svartpeppar. Det gillade både jag och magen, en av julens favoriter.

Julafton blev en helt ny upplevelse, vi träffades alla ute bakom dotterns hus. Det var så skönt att se alla samlade, vårt julgäng i många år nu. Vi vuxna, alla med munskydd, lite knepigt att dricka glögg och äta korv med bröd. 😀 Lek och tävling för ungarna, vi vuxna pratade och njöt av stunden. Plötsligt började tomtens bjällror höras … alla ungarna sprang mot framsidan av huset och upptäckte att tomten hade lämnat en säck med ett paket var till ungarna. Tomten var ju rädd att få Covid19, så han skyndade vidare utan att hälsa.

Sen åkte var och en hem till sig.

Vi var ju över till mamma före julafton, lämnade klappar, frukt och en tårta till kaffet, vilket var väldigt populärt. Hon ringde igår och var lite förvirrad, hon brukar hänga upp larmet (som hon har hängande runt halsen) på väggen och ”nu hittar hon inte väggen.” Suck, så tråkigt när seniliteten tar henne mer och mer. Hon hänger inget på någon vägg, hon har det dygnet runt runt halsen. Men hon skrattar samtidigt åt att hon inte hittar väggen. Humorn spränger igenom dimmorna i alla lägen och vi kan gemensamt skratta åt allt tok hon får för sig. Hon hör på mitt tonfall att det är något fel på det hon säger, svarar mig med att hon nog har trasslat till det och då kan jag säga att hon nog har gjort det. Jag känner mig så tacksam över vår gemensamma humor och lättheten att skratta åt tokiga saker vi gör, säger.

Nu ska värma lite Jansson till middag. Kram på er alla!

Makens Lussebullar med vaniljkräm.

Mitt i smeten

Jag har precis hackat årets sillsallad och upptäckte till min ilska att sillfiléerna redan var inlagda sk 5-minuterssill. Det blir en del felköp, fast jag skriver så noga vad maken ska handla. Det där med uppmärksamhet just vid handlande är inte på topp som i andra fall, kan det vara någon defekt män har på generna, något tillfälligt förblindande i mataffärer?

Fan ta bofinken, det ska ju vara salt sillfilé, precis som den är, bara sköljas av lite. Jaha så detta år blir det en variant av min absoluta julmats favorit, äts med en klick vispad grädde.

Maken har verkligen hamnat i smeten, han vill mycket i år, patén står nu i ugnen. Jansson är på G, skinkan ska griljeras och lussebullarna som jag har tänkt att baka i flera veckor, tänker han också baka. Jag ska sätta degen till honom, igår gjorde han wienernougat. Jag bara suckar, han har som blivit tagen av matlagning sista året.

Nyss ringde sonen för andra gången han är som vanligt ungefär som jag var när det begav sig. Först köper han en okokt skinka och det står att den ska vara i ugnen säger han undrande? Han minns bara vår kokta skinka i stora kastrullen, skinkspad och sen doppabulle. Lite prat och skinkan åker in i ugnen med folie, går bra det också. Nyss ringde han och undrade ”ska tjocka revbensspjällen putsas?” Han brukar kunna det mesta, men bra att ha gamla gardet i soffan beredd att svara på frågor. Han har som vanligt tänkt göra mängder av mat, han njuter av att ha fullt upp i köket.

Jag är lite trött just nu, vi var iväg till min mamma med julklappar, frukt och en 12-bitars citronfromagetårta till 2-kaffet som räcker till både personal och de boende på hennes avdelning. Vi fick prata lite genom ett öppet fönster, hon såg ut att må bra, sa att det var bra med henne. All personal hade munskydd och visir, ännu ingen Covid på deras hem. Jag bad att få mammas post, har ju inte varit in på hemmet på länge, de flesta av hennes räkningar har vi på autogiro.

I bilen på väg hem, hittar jag brev med inbokad tid till S:t Eriks Ögonsjukhus vilket står på kuvertet, hon skulle varit där 10 november, koll och operation av starren, hon ser snart inte ett dugg. Herre min gnu så förbannad jag blev, hon som knappt ser. Hur svårt kan det vara att hålla koll på posten som de anställda lägger i de boendes postfack. Alla har en person tilldelad som ska se om just sånt här och annat. Jag tål inte slarv av sånt här som handlar om att de skiter i rutinerna. Dessutom får hon betala 350 kr för att hon inte kom och sen slarvades en sjukhustid bort i dessa tider. Oförlåtligt!

Så nu ska jag sitta och ringa om en ny tid, ringa hemmets föreståndare och vara förbannad, undra vad de har en sjuksyster anställd till, om hon inte kan kolla lite i posten, mamma är ju inte helt klartänkt längre och sjuksystern vet att mamma väntar på operation som blev inställd för att Covidskiten kom.

På vägen hem in till sonen med ungarnas julklappar, imorgon ska vi till dottern, äta varmkorv i trädgården, lämna julklapparna och sen åka hem.

Fast jag sörjer att inte få träffa mina nära, så ska det bli skönt att mysa en julafton med min man. Vi ska äta gott så klart, glo på TV och ha vår egen klappöppning. Det är verkligen något helt nytt för oss, vi hade ju alla hemma hos oss jul in och ut när ungarna växte upp.

Ha nu en skön helg. ❤️🧑🏻‍🎄❤️🎅🏻❤️

GynAkuten

Nyss ringde GynAkuten, ska dit kl 14.00

Här går det undan, tacksam känner jag mig att de ringde mig så snabbt, men oron rör om i magen. Läskigt, har egentligen ingen aning om vad de kommer göra.