Ännu inget slut 🤧

Som en sommardag med ljumna vindar ute, men här på landet har hösten tagit för sig, mer än hemma i stan. Mycket blad har fallit, björkarna blev gulare och gulare ju längre vi kom på vägen hit. Här är så tyst och det passar min trötta kropp, nästan fri från förkylningen vill jag mest bara sova. Det här med värk i de förbenade bihålorna i pannan är fram och tillbaka. Äntligen tänker jag på dagtid för att till kvällen få ont igen, men luftrören är banne mig snart som de ska.

Jag skulle vilja ut och gå, men det är ingen idé med den här kroppen, maken sa att vi kunde ta med den liten hopfällbara trebenta stolen. Det var ju en bra lösning, men jag vet inte hur lealösa mina ben kommer bli av en tur, ska ju hem igen.

Annars händer inget runt mig sedan länge, jag stickar som vanligt, läser och tittar på serier på tv. Jag som aldrig har suttit och glott på serier på dagtid. Jo, Hem till gården som sändes en halv timme sedan corona slog till, den har börjat nu igen, men jag har liksom tappat lusten. En kvart serie, lång reklam och sen några minuter serie igen kan jag vara utan.

Ännu har Stockholm inte lyckats komma ut med info om den tredje sprutan för oss med sänkt immunförsvar, vilket gör att vi inte fått någon större mängd antikroppar av de två första. Det har de vetat hela tiden, men det är tydligen inte viktigt för oss att ha något skydd överhuvudtaget. Så inte ens när det äntligen bestäms att vi ska få är Stockholms län igång. De har väl för bövelen listor kvar i datorerna sedan första omgången.

Så där lite sjukjournal, lite gnäll och fritidssysselsättning. Nu vill jag bara ur denna sega hopplösa förkylningen. Jag vill leva igen!!

💛💐💛

Vilken tid det tar att bli🔝frisk 🌷

I torsdags var det tre veckor sedan helvetesförkylningen satte igång, ännu är jag inte frisk fast jag sprayar som en galning med kortison, har dock slutat själva kortisontablettkuren efter första veckan. Bronkit med tung panna vilket för mig är varning för bihålorna, så mycket som jag har snutit mig skulle det vara förvånande om inte hela skallen var full av snor.

Så det är ännu tunghostat, rasslar, piper och har sig, flåset är stort så fort jag gör något litet fysiskt. Gör inte så mycket alls, bakar bröd typ var tredje dag, men det sköter sig ju själv i hushållsmaskinen, jäsa en timme och så hälla över i bakform, jäsa igen och in i ugn. Lite plockande här hemma, sen får det räcka, stickar och har äntligen börjat läsa igen, en deckare.

Maken har hämtat och kört grabbarna till sin träning och matcher, tror han mår riktigt bra av att hänga med. Det lär nog bara bli mer med tiden och varför inte, grabbarna blir lyckliga när han kommer. Han berättade att den äldsta T 13-år i januari inte var ett dugg generad trots kompisar runt om, han kramades som vi normalt gör när vi träffas.

Jag har dåligt samvete för att tiden rinner iväg, kunde inte åka till mamma med förkylningen och hälsa på. Men i veckan som kommer ska vi åka till landet, då ska jag ta på munskydd och hoppa in. Jag tror inte jag smittar längre, det som sitter i mig, är nog inget som hoppar över till andra.

Jag har nu hört att vi som har sänkt immunförsvar ska få en spruta till, då vi inte får några eller väldigt få antikroppar. Andra län har ju redan satt igång att vaccinera, men Stockholms län, hahaha de hamnar nog i skämtligan. För mig personligen gör det inte så mycket, är ju ännu för risig för att ta sprutan.

Nu ska vi äta kräftor och räkor till middag, vi har skjutit på det i flera veckor, inte mycket anledning att äta sånt gott när man ingen smak känner. Men ikväll ska här surplas och bröd rostas …

Kram på er alla 💞

Infektionsnod 🏵🩺🏵

Idag var jag på besök på en infektionsnod .. ett litet hus utanför min vårdcentral. Trodde väl aldrig att jag skulle hamna där, Coronahuset där tydligen vi alla som drabbas av förkylning hamnar för att undersökas. Läkaren var väl påklädd för skydd mot det mesta, men mest mot Corona.

Förkylningen sitter fast i lungorna och jag har hövve fullt av snor, bihålorna värker och rasslande hostan tar så pass mycket kraft, att jag blir helt matt och yr efter en omgång. Jag ska få penicillin, men först togs prov på vilken bacill jag behöver penicillin emot. Så de ringer väl imorgon eller på fredag.

För första gången har jag testar ljummen koksaltlösning, sprutar in i en näsborren och det rinner ut genom den andra. För mig har det alltid varit läskigt, har alltid inbillat mig att det var otäck på något vis, var det inte alls. Tvärtom, detta skola bli min melodi vid förkylningar och allergier framöver.

Igår tog jag min första scootertur sedan/jag blev sjuk, då passade vi ungarna och åt glass på Agabryggan, det var torsdagen den 12/8 och turen igår gick till vår 7-årings skolgård. Vi skulle hämta de två yngsta, jag valde grabben som jublar när Farmor hämtar med scootern. Han var så himla lycklig när han såg mig komma körande, det gäller att njuta de här åren man får så mycket öppen kärlek. Thihi ok, kanske scootern är det som drar mest, men Farmor vill så gärna inbilla sig att hon betyder något extra en kort sekund. Maken hämtade femåringen på lekis och vi möttes på väg hem, sen hämtades ungarna av päronmamman hos oss.

Så här händer inte så mycket mer än hosta och snytande, stickar på en kofta till ett barnbarn, läser på paddan, är trött på politik, sover rätt mycket, äter för mycket, mest pga kortisondos i en vecka, blir så hungrig och fet av kortison, längtar till jag blir frisk.

Hej hopp hoppas ni alla mår bra. 🥰

Barnbarn ett riktigt virus ⚔️ 🧨 🩺 🩹

Självklart fick jag en redig förkylning efter veckans barnbarnspassning, som gick rakt ner i lungorna och satte igång astman, piper, väser och knäpper i lungorna. Så det är en inte pigg Maggan som stadigt sprayar kortison i luftrören och näsdroppar i näsan. Startade en kortisondos med fler extratabletter för att hjälpa luftrören.

Min läkare svarade inte på sin telefontid eller på inlägg via 1177, så idag ringde jag mottagningen för att höra om jag kunde få komma och sitta med en ansiktsmask och andas in medicin. Men i coronatider gör de inte sånt … klart jag testade mig för Corona, men det var det inte som tur var. Även maken fick en släng och den lille boven i dramat som bjöd på bacillen, han har också varit hemma från fritids några dagar. Jäkla ungar, de är giftiga, men härliga att umgås med. Att min läkare inte hörde av sig berodde på att hennes mamma har dött, tråkigt för min läkare och jag förstår att det inte blev någon ordning på de vanliga rutinerna.

Maken har fått ett ryck, fast jag bara tittar på, han har flyttat köksbord och stolar till balkongrummet, så det blir som ett matsalsrum, inte nog med det han torkar golv och lister. Äntligen börjar det ta sig här hemma, tanken var ju att vi tillsammans skulle fixa här hemma, med start veckan efter passningen av barnbarnen, deras sista lediga sommarlovsvecka. Men host och snörvel kom i vägen, men maken han kämpar på, fast jag sagt att han borde tex gå kortare turer med Frasse, inte städa, möblera om här hemma. Men han gör som vanligt, kör sitt race. Vilket jag likväl är tacksam över, han lyssnar ju ändå inte på mig.

Våren, sommaren vart tog ni vägen? Känns som om jag inte hann med någon av er riktigt detta år. Ute regnar det och regnet rinner efter alla fönster, så skönt med svalare väder, när hälsan inte är på topp. Jag har ännu inte kommit in i min vanliga läslust, större delen av sommaren har jag inte läst böcker. Så märkligt, kanske en mättnad på allt läsande, skrivande i paddan och på mobilen. Böcker finns i travar, men lusten har gömt sig.

Det här var sommaren jag har kommit mina barnbarn närmare, det är verkligen en lisa för själen med dessa ungar. Mamma min ringde mig igår med hjälp av en av de fina tjejerna på boendet. Inga besök på ett bra tag nu och så förkylning på det. Mamma har blivit så virrig och jag känner så starkt med hennes frustration och förtvivlan över hur rörigt det känns för henne. Minnet är så kort och inte förstår hon heller allt när jag pratar och berättar.

Jag känner mig själv virrig rätt ofta och undrar om jag håller på att bli dement redan nu? Undrar om andra står som mig som fån halvvägs på väg mot, ja just det vad då? Skulle jag hämta, lämna det är ofta den förvirrade frågan för mig.

Men jag vill inte klaga, har haft det så bra nu när maken är hemma varje dag, han pysslar med sitt och jag med mitt. Vi pratar om mycket, men njuter ofta av tystnaden tillsammans, han läser mycket och jag stickar, läser eller skriver.

Nu ska jag ta tag i dagen, fridens på er alla!

Klipp o sling 💇🏼‍♀️

Igår en skitdag, sov större delen, kroppen bara la av och imorse ville den bara fortsätta sova, men jag hade tid hos frissan kl 14.00. Tog tablett och tvingade mig iväg, jag har några kartor av Alvedon 665 kvar, som får ta udden av kroppsgnöl.

Rätt långhårig sa jag ”klipp mig kort” och nu är det gjort. Känns som om jag har blivit av med några kilo, slingad blev jag också. Trevligt att prata med personalen, jag har ju gått till dem många gånger genom åren, var så skönt att bara kunna drop in när jag orkade och ville bli fin. Min vän som har salong var upptagen när jag ringde, så det blev mitt andra ställe. Maken blev klippt av en av tjejerna för ett tag sen, det är kul att de känner oss båda. De kommer från Turkiet men är inte turkar, står still i skallen … om maken kommer in med Frasse snart, ska jag höra vad som är rätt folkslag … nu kom det, kurder. Herre min gnu så seg skallen är ibland.

Nu har vi åkt hem från landet, tror vi har varit där i två månader, skönt att komma till stan. Vi har en del att fixa här hemma och jag mår inte så bra som jag önskar. Men nya tag efter helgen, då ska vi passa sonens tre ungar på dagtid deras sista sommarlovsvecka. Maken kommer gå ut med Frasse på morgonen, ta med honom och sen gå ner till ungarna. Sen kommer de hit till lunch, eftermiddagarna blir det lite utflykter typ Historiska museet, en gård med djur och sen får vi se hur vädret blir. Men det blir nog maken som får ta hand om utflykterna, jag vill inte förhala deras trevliga utflykter med att inte må bra.

Nu har vi kommit fram till att vi ska äta hämtmat, blir Thaimat.

Fridens! 🦕

Sovstuga med gnöl fast jag borde hålla 🙊

En konstig dag, gick upp och gick till sängs igen. Vill bara sova och gjorde det många timmar. Just idag är kroppen knäpp igen, började igår kväll med vibrationer i öronen från och till, viket jag har känt av i några dagar. Sen ont i ena örat och bihålan på samma sida för att sen plötsligt trumma på med huvudvärk. Jag testade att ta kortisonnässpray, men inte sjutton hjälpte det.

Tror det stavas medicinska biverkningar, men från vad vete tusan. ME, fibromyalgi, POTS allt i en salig blandning, välj det som känns bäst för stunden. Oavsett vad, så finns det inget att göra rent medicinskt, njurens medicinering tillåter inget mer medicinerande, utan här får jag bara gilla läget. Jag blir deppig av detta helt okontrollerade tillstånden av fysisk svaghet, som värkande onda ben som inte orkar bära mig. Yrseln som tar mig när jag reser mig eller står och köar, är ingen höjdare kan jag lova, paniken som bryter ut när jag köar i affär. Ska jag lägga mig ner, sätta mig lutad mot godispelaren?? Men hemma i stan har jag nu min elscooter att sitta i, åka runt i affären med. Men jag ska likväl stå upp och fysiskt packa ner maten i kassar, klämma in kassarna på fotplattan och hinna sätta mig. Snabbt måste det gå så jag inte snurrar omkull.

Att duscha är jobbigt, lägg till tvätta håret och jag får ta med handduken, lägga mig blöt på den på sängen för hjärtat pumpar och jag flåsar hysteriskt. Flåsandet är jag så trött på och hur jag någonsin ska få upp farten, fattar jag inte. Jag har skrivit om det många gånger genom åren, det går inte att träna med en kropp som blir sjuk av träning. Men har jag någonsin gett upp? Jo, när jag efter träningsförsök blivit sjuk och inte klarar av ett dugg mer. Men så börjar ju kroppen hämta sig och hela tiden dessa förbenade tankar om att jag måste klara av något. Så som vanligt har hjärnan en plan inför hösten, samt extra tillägg för bantning.

Som om skallen min bara har två mål som jag aldrig når, gå ner i vikt och träna. Ärligt talat faller jag ibland ner i mörkaste hålet i min frustration över att inte kunna bestämma över mitt fysiska liv, utan min kropp gör som det vill, när det passar den, själv är jag inte tillfrågad om jag vill sova en natt och lägga mig och sova vidare efter frukost. Eller drabbas av andra fysiska konstigheter när som helst, jag har nu läst mig till, att de som fick långtidscovid har samma symtom som oss med POTS. De söker nu på nätet och hittar till vår sida, blir ju intressant att se, om ökningen av vår typ av besvär hos människor över hela klotet, gör att läkare får mer kunskap om att vi finns och med tur mer forskning.

Min turer ner i svarta hålet är för det mesta kortvariga, ibland räcker det med att gnöla här inne, så mår jag bättre. Att acceptera att ålder och sjukdom tar ut sin rätt, har jag svårt att just acceptera, så svårt att vara en som vill, när kroppen inte hänger med. Det finns så otroligt mycket jag har fått ge avkall på genom åren. Tänk bara när ungarna var här sist, de åkte till badet och min älskade T bad så innerligt att jag skulle åka med, jag kunde sitta på soffan som förr, sa han. Då var det svårt att inte överskrida sina gränser och säga ja. Inom mig grät jag av sorgen att inte kunna vara den farmor jag vill vara, men att åka med och bli en stoppkloss som inte pallar värmen, inte orkar sitta upp som en vanlig mänska på en bänk och till slut tvinga dem att åka hem med mig. Förkorta deras badande, nej det gick ju inte.

Imorgon fyller maken och dottern år, då kommer dottern med familj och ska bo i ungarnas stuga några dagar. Jag är innerligt tacksam att min sovardag kom idag. Hoppas nu jag kan stå på benen på kalaset och verka vara mig själv. Dottern har kommenterar när jag har varit hos dem ”att jag alltid verkar dålig, när jag är hos dem”. Hon förstår inte, att det är så jag har det, att jag inte orkar som vanligt folk. Som om hon tror att det har med ”vem jag besöker att göra”, orkar inte spela pigg längre, orkar inte. De hälsar nästan aldrig på hemma hos oss och vi bjuds i stort sätt aldrig in till dem. Det är ungarnas födelsekalas och före pandemin julafton. Hon har körkort och egen bil, men det hjälper inte, bara titta över en dag/kväll med eller utan ungar har inte funnits på hennes karta. Jag som inget körkort har har åkt buss och tunnelbana i hela mitt liv till vänner som har bott långt bort. Då när jag var frisk och mitt i livet.

Men jag har inte haft sånt besvär med hennes ointresse, hon har ringt nästan varje dag året om och kan prata hur länge som helst om sig och sitt liv. Men visst är det märkligt att ha körkort och bil och inte njuta av friheten att bara sticka över till .. tänkte skriva till morsan, men sticka en tur till vem som helst på en fika. Jag känner mig älskad av båda mina barn, men jag förstår mig inte alltid på dem, säkert förstår de inte mig heller.

Nu har jag annat att göra … Tjing!


Barnvakt 🎠

Så sitter vi där ute i plötsliga lagomvädret, proppmätta efter Dans fantastiska asiatiska födelsedagsmiddag till Emma som fyller år. Vi pratar och ungarna far omkring som vanligt, så pratas det om syrsorna som låter överallt … Va?

Nog har jag hört att gamla inte hör syrsorna, men det var ju gamla det, är det gammal jag har blivit i ett nafs? Så märkligt, maken ”hör” säger han, men det var väl tusan att han hör syrsorna, mig hör han inte alls vissa dagar. Maken säger att vi redan har konstaterat att jag inte hör syrsorna, minns jag inte. Det är ju inte som om man blir påmind om dem när jag inte hör dem. Hörs de inte, finns de inte eller?

I fredags blev vi barnvakter till sonens tre ungar, de var uppspelta att komma till landet och vara hos oss. Det var ju en evighet sedan vi hade alla tre på en gång. T och L var så himla nöjda och till och med W sa ”det är cool att vara med farmor och farfar”, vilket hon nog hört L säga, låter precis som något han skulle säga.

Men är man minst och ovan att vara utan sina päron, så rinner det lite saknadens tårar då och då. Evigheten låg mellan W och mötet med mamma igen. Men det fixade jag första kvällen, pratade och körde till slut utmattningstaktiken, när det var mer tårar än insomning. Upp och hoppa, sen satt hon uppe tills hon somnade sittandes. Sen var det inga problem att sova i sängen.

Men så vi pratar, vi letar fakta på paddan, boaormar och annat stort slingrande Farligt! Farfar stegar upp längden på ormarna på golvet. Med skräckblandad förtjusning förstår de hur stora de kan vara, finns de här? Nej, tack och lov.

Hur låter egentligen en Skallerorm? Jag letade och letade, hittade ingen. Men sonen hittade ljudet när vi hade ätit klart hans asieninspirerade middag. Jag ser ännu för mitt inre L:s stora ögon när han lyssnar på ljudet från Skallerormen, nästan så öronen står ut, totalt koncentrerad.

Dessa barnvaktsdagar har varit intensiva, men helt underbara. Maken har kört uteaktiviteter, det har badats och badats, inte så svårt att roa när värmen vibrerar och badringarna är fyllda med farfars andedräkt. Själv har jag mer tagit hand om hemmafronten, jag är ett säkert kort för barn och hund, alltid på plats, sittande eller liggande i soffan. Redo med berättande, att se dem förstå är nog det allra bästa jag vet. Aha uttrycket i deras ansikten är för mig högsta vinsten. Förste glassutdelare och fixare här hemma, det är min lott.

I farmors kök har det lagats mat som ligger på barnmenyn, fiskbullar gör succé varje gång, grillspett där de fick välja vad som skulle vara på, farfar handlade prinskorv och köttbullar enligt önskemål. Sen på med härligheten, tränga på paprika och champinjoner mellan köttbullar och prinsar. Sen att äta sina egengjorda spett, får alla ungar att äta upp allt. Så snälla och mysiga barnbarn kan vara, det lilla groll som hördes var inget, en gång sa jag ifrån på tre dagar.

Förstår inte vad päron klagar över? 😂🤣😂 En bra fostrad unge är trevlig borta och hopplös hemma. Det brukar vara ett bra mått på att man har lyckats med sin fostran. Idag städar de kåken, tvättmaskinen går, allt för att syrran med familj som kommer senare i veckan ska ta över kåken några dagar. Familjen ska vidare på äventyr i sommarlandet Sverige.Själv tänker jag passa på att boa i soffan till nästa gäng kommer.

Fridens ⛵️

Slänger in några rader ⛱ ⛵️ ⛱

Retar mig på alla förbenade förpackningar där det står ”Öppna här”. Kyss mig där bak! Inte går det att dela dessa två plastflikar, de sitter som limmade och saxen åker fram. Undrar hur ofta jag står där och svär över dessa idiotiska förpackningar? Klipper, hackar och skär mig fram för att nå innehållet.

Överhuvudtaget livets jävligheter för mig, är också en halv böj ner mot golvet, det är där allt hamnar, som jag tappar. Böjer överkroppen ner mot golvet för att plocka upp något och får åka samma karusell som när jag reser mig upp från sittande. Tjoho yrseln bjuder upp till dans!Blodet fastnar i knävecken och överkroppen får klara sig bäst sjutton den kan. Brukar inte bli så bra, jag stapplar fram till närmsta stol böjd som en ostkrok, eller en variant av ringaren i NotreDame. Jag är så glad att våra barnbarn har blivit lite äldre, att krypa runt på golvet är inget för mig i nutid. Kommer jag ner kommer jag nästan inte upp.

Kroppen börjar bli nött, fingrarna fumlar, prylar slinker så lätt ur handen, mattkanten har plötsligt blivit något att snava på, minnet sviker, orden flyger runt får inte alltid tag i dem, jag letar ständigt efter saker … samtidigt hittar jag annat och glömmer det jag egentligen letade efter. Reser mig och går några steg, stannar upp och funderar vart jag är på väg? Går tillbaka i hopp om att syftet med promenaden ska dyka upp. Många frågetecken blir det varje dag?????

Ute är det över 31 grader och det straffar sig, blir till att sitta inne och krama vår AC. Nej, jag mår verkligen inte bra av värme, längtar till 18 grader, gärna lägre för då mår jag bra jämfört med detta. Hallå där värmegalningar, avrättning av mig är inte tillåtet i vårt land, fast det verkar så dygnet runt, avrättningar är det nya vi. Eller åtminstone re ger ing ens, så här vill de ha det, allt för makten. Makten att göra inte ett skvatt.

Varje morgon läser jag hur många som har gått åt under natten, knivade, skjutna, misshandlade … tänker på uppväxten i vårt då lugna land, när ett mord kunde hålla oss alla upptagna en hel sommar. När jag förr läste om dessa barbariska länder där inbördeskrig, terrorister och rövarband ständigt tog livet av sin/andras befolkning av religiösa skäl eller dikatoriska klanledare med hjärnor av ärtstorlek som ständigt höll/håller igång krig och terror mot sin/andras befolkning. Det var otäckt att läsa om och hur ofta tackade jag inte för att vara född i vårt trygga, vettiga land.

Arma människor att ha det så, nu har S Mp C V och L bjudit in klanhövdingarna med ärthjärnor och deras söner, familjer. Så nu läser jag inte längre dessa hemska nyheter från andra länder, nu har vi alla dem runt knuten.

Nu har halva dagen gått och jag måste ta mig upp … jag går mest i baktakt nu för tiden, det får vara så när det passar mig. Läser man till 03 på nätterna, så blir det tung sömn till framåt tio tiden, frukost/lunch, läsa på nääätet, skriva lite, då blir det dusch vid ett tiden.

Vad är det för ynklig skit som skjuter vår polis? Tar sig rätten till något så oförlåtligt?

Nu känner jag ursinnet rinna över och färgar in hela mig. En polis skjuten, en ung man som inte finns mer och det är banne mig oförlåtligt och skyldig till möjligheten att göra så, är våra tillfälligt avsatta pappskallar till politiker i fd regeringen, som snart kommer sitta där igen pga en teknisk omoralisk finess som de har räknat ut.

Våra poliser, som maktkåta politiker skiter fullständigt i, hur de har det i dessa kriminellt överbelastade orter/städer. Att tillåta invandrad kriminalitet att bre ut sig, ta över och bete sig bäst fan de vill, släppa in dem utan minsta kontroll av varifrån och vem de är, är totalt ofattbart korkat.

Jag lider med polisen som mördades, hans anhöriga, hans vilja att finnas där, när vi alla andra var rädda, han som inte tilläts använda det våldsmonopol poliser i andra länder med självklarhet tar till när det behövs. Auktoriteten lika med noll, att dag ut och in höra dessa avskums hatiska skrål och tåla deras medfödda aggressiva beteende, för det är så de lever i sina egna länder. Med skillnaden att deras poliser inte tolererar ett dugg och där åker de kriminella på stryk så det visslar om det, blir rent av ihjälslagna. Sånt behövs för ett totalt ouppfostrat folk med lågt IQ snarstuckenhet, aggressivitet, tar för sig allt och lite till.

Våra poliser, jag lider med dem varje dag. Övergivna i sin hopplösa ställning, där inte ens staten står på deras sida när det kommer till kritan, det visar oförmågan, oviljan till att förändra till det bättre. Ville staten, regeringen något skulle de kasta ut kriminella invandrare, hela klaner, familjer, rensa upp i vårt land. Ta hem specialutbildade soldater och sätt igång utrensningen, alla som beter sig har förverkat sin rätt att vara här. Skjuter du våra poliser, då har du satt din sista jävla potatis. Ska på en gång lägga till att detta inte handlar om alla de normala skötsamma invandrare som arbetar och vill höra till oss och vårt land.

Den här bilden är till dig okände polis, du som ville så rätt, var så ung och blev så oförlåtligt skjuten.

Stängt för Semester 🤍🍒🤍🍓🤍

Lika bra jag skriver så, för det är inte mycket fart varken på mitt skrivande eller läsande hos er. Fick brev med posten från sjukhuset, patologens svar om provet på tungan var ofarligt. Tacksam att jag slipper oroa mig.

Nyss drog jag och min elscooter till Ica, jag körde runt där inne länge, njöt av min frihet att handla så länge jag vill, oavsett vad kroppskrället signalerar. Sen körde jag runt extra omväg på väg hem, mötte grannar, pratade och kände mig nästan som förr.

Snart åker vi tillbaka till landet, rätt skönt att komma hem, hämta paket på posten, fick städat av städfirman, första gången på nästan ett år. Men min Lina var så klart uppbokad av andra, fick en Agnes som imponerade med sin städning, inte behöver jag sörja Linas städning, fast jag saknar Lina. Märks att de får gå kurs och lära sig städa ordentligt. Hon till och med vek toapappret som man gör på hotell och likaså hushållsrullen, vilket jag aldrig har sett tidigare.

Trevlig sommar önskar jag er alla 🤍🌷🤍🌼🤍🌸🤍🐝🤍🥰🤍

Vår midsommar 🍓

Tänkte dela mitt midsommarinlägg från Facebook. Tiden sprang iväg med en farlig fart och helgen har varit så ofattbart härlig med våra barn och deras respektive + barnbarnen.

Jag hoppas ni alla har haft en skön midsommarhelg. 🌸🍓🌸🍒🌸🍓🌸🍒🌸

Det drar ihop sig, i kylskåpet trängs midsommarens alla tänkbara delikatesser, skallen min surrar av planerna på hur allt ska fixas så trevligt som möjligt imorgon. Taket på paviljongen är nyimpregnerat, allt för att mota eventuella skurar. Där kan vi sitta oavsett väder och äta i lugn och ro.

Nya tävlingar på gång, penna på snöre ner i flaska, spiktävling och ballongstafett. Sen har maken köpt ett nytt krocketset, det gamla har gjort sitt, Kubb finns också i källaren. Själv tänker jag bara sitta på altan och njuta av spektaklet som en riktig smitare. Skulle jag stå på huk och få ner pennan i flaskan lär jag inte stå kvar och står jag kvar på huk så kommer jag inte upp. 😂 Så altanen blir bäst för mig eller inne om myggen tar mig, det är fasligt mycket mygg. Just den där översvämningsmyggan har ju inte vett att hålla sig undan på dagen och lever rövare som värsta kamikazepilot. Vi har garderat oss med myggstift och så lilla maskinen vad den nu heter som brukar ligga under och på bordet, osar lite och skrämmer iväg vad som än inande försöker anfalla.

Detta år blir det två sittningar, lunch med matjestårta, inlagd sill, Skärgårdssill, potatis, kokta ägg, kex och olika fina ostar. Nubbe öl/vatten, läsk och mitt nya citronöl 0% alkohol. Hallontårta till kaffet. Det kan bli mer på lunchbordet, vet inte om Dan har slagit till med gubbröra eller annat. Mätta lär vi bli. Ungarna som inte vill ha sill får grillad korv.

Sittning nr 2 Blir Surf N turf grillad entrecôte, flapsteak, vanliga räkor, Gambasräkor, räkor i vitlök och räkor på spett, rotfrukter i ugn och såser, förbenat många olika såser och sallad. Till kaffet dotterns Pavlova med hemtrampad flädercurd, blandat med grädde och jordgubbar. Ungar som trilskas får dotterns hemtrampade köttbullar. Nog överlever vi.

Kan ju tala om att taket inte blev tätt av impregneringen maken kämpade med, så när störtskuren slog till under en timme, så fick vi dra en pressening över, sen klarade vi oss bra. Men så typiskt män som aldrig lyssnar, ”köp en ny sa jag”. Men nej då, det skulle skuras bort svartmögelprickar med medel, torka i solen och sen sprutas med impregnering. Tror alla medel kostade hälften av en nyköpt paviljong, vilket det nog lär bli snar ändå.

Ps. Inte en tävling blev det, ungarna lekte oavbrutet och vi vuxna njöt av att kunna sitta och prata, umgås som vi alla har längtat efter så länge. Dotterns yngsta är värsta kelgrisen, när jag låg i soffan och vilade knölade hon sig upp och låg på mig, klappade mina kinder, pussade på mina armar och hade precis som sin mamma, min dotter ansiktet typ 10 cm från mitt ansikte. Så mycket minnen från dottern som liten for genom mig. Jag förstår att Gullrumpan är älskad på sitt dagis, en liten buse med glimten i ögat, men sååå mycket empati och kärlek. Tänk hon och sonens yngsta som är ca 6 månader äldre, de har blivit så kära i varandra. De bara leker och leker och längtar efter varandra. Dottern berättade att dagen efter, de åkte hem sent på kvällen, på morgonen grät Gullrumpan av saknaden efter kusinen. Jag har nog aldrig sett två små flickor mellan fyra och fem år, vara så samspelta timme efter timme.

🍒🤍🍒🤍🍒🤍🍒

Snigelns fart 🐌

Maken stack iväg med en lång lista av göranden, på vägen hit igen så hämtar han upp min T, det var ju så länge sedan han var med oss. T har fyllt 12-år och det var med stor kärlek i hjärtat jag hörde att han ville komma till oss själv några dagar. Resten av sonens familj kommer ju på torsdag.

Så jag som inte gillar värme har ju fått så det räcker, igår 32 och just nu bara 26 grader. Halleluja för vår AC denna sommar.

Så fort maken åkte iväg fick jag fart, överdriver lite när det gäller farten, men tog fram dammsugaren den utan sladd och blev överraska över vilket vanedjur jag är. Varje gång jag gick lite längre bort med dammsugaren letade jag efter sladden, försökte liksom dra den med mig, famlande i luften efter något som inte fanns, mer än som en reflexrörelse. Knöt ihop soporna och ställde dem utanför dörren, torkade ur själva sopskåpet, där blir det så skräpigt och maken ser inte just det stället.

Snart kommer de hem och det ska bli kul att vara ensam med T och prata var inte igår precis.

Är sent ute men har nu efter samtal med A duschat av mig och ska äta lite lunch kl 15.00 Ingen som helst ordning på mig.

Fridens 🔆😎🔆

Dammar av både hemma och åsikter

Idag planeras stordåd, dammvippan den omtalade i tv-reklamen ska få dansa runt här hemma och tänka vad man vill om reklam, men vippan är precis lika bra som dammtorkaren till golvet av samma märke. Maken får ta fram dammsugaren, för nog blir det skräpigt med oss två och Frasse på denna lilla yta.

Annars har jag bara tänkt ta hand om mina fötter, sitta i en balja ute med svalt vatten är väl ingen dum ide. Sitta ute i skuggan en stund och fixa fötterna, något blekare än mig får man leta efter, maken ser ut som om han har varit till havs i strålande sol ett par veckor, redigt brun. Minns min ungdom, herregu hur låter inte det?

Kom hem från Mallorca och direkt ut på min favoritnattklubb Racing som startades av Picko Troberg, om jag inte minns fel. Sitter med en kille som var svart som natten och pratar … han tittar på mina ben, lägger handen ovanför knät och känner hettan i dem (från solen samma dag) och säger ”Oh, trodde du hade mörka nylonstrumpor på dig”, han var tvungen att känna efter, så otroligt brun var jag om benen. Så att vara ljusblond behöver inte betyda att man bara blir röd av solen, vissa av oss ljusa, har pigment så det räcker och blir över. Det är sånt jag tänker på när jag ser ner på mina numera bleka ben.

Just nu ser det ut som om hela mitt gäng kommer samlas igen till midsommar, dottern med familj brukar ha annat för sig, men detta år lutar det åt att de kommer hit. Jag tänker att det blir så roligt för ungarna, de leker så in i norden bra ihop. Skallen min är redan igång med planering av ätandet, men alla kommer bidra i denna matglada familj. Matjesilltårta snurrar i min skalle, det gillar alla. Sen får vi se det ska väl vara sill o potäter på längden och bredden. Grillat så klart och inte att glömma jordgubbstårta som i dotterns hand nog blir en stor Pavlova, ni vet hemgjorda marängbottnar med grädde och jordgubbar. Något att dö för.

Dieten går så där, mitt första delmål är imorgon och jag var 6 hg ifrån det när vi var hemma sist. Men det är ingen garanti, för jag lutar mig så lätt tillbaka här i ingentinghänderlandet och tar en glass eller varför inte lite kakor till kaffet. Ja, hopplös känner jag mig, äter så himla bra mat. Det är inte där problemet ligger, varning utfärdas till kvällsfikat, utan något sött känns det så tråkigt. Sen är det väl ett måste med en eller två mackor för att klara alla nattens drömska utflykter.

Midsommar är åter inställt meddelade Hembygdsföreningen, ingen dans runt stången, inga lotter, tombola eller åka traktorsläp med lokala bonden för ungarna. Sorgligt, men passar väl vår regering, vi har ju ingen kultur, inga seder och bruk att upprätthålla enligt dem. Vi är ju så glada åt multikulti, så vi äntligen kan få allt vi har saknat i århundraden. Tänk så mycket kultur vi har fått nu … jag skulle inte ta illa upp om någon berättade, vad för kultur vi har berikats med? Vad fick vi i stället för Midsommar, Påsk, Pingst, Jul, Alla helgon, Kristi himmelsfärd?

Mat … kultur? Behövde vi 2 miljoner invandrare för att laga mat som kultur? Vi har väl ändå lyckats överleva vårt eget släkte med vår egen mat sill och potäter, för det var väl allt? Nää, multikulti är inte kul längre, när man är i ett affärskomplex och inte ser en svensk, då mår jag illa, då har något gått jäkligt fel.

Måndag blir väl lite spänning i huruvida regeringen blir kvar eller fälls. Detta regeringsspektakel borde tackat för sig för länge sedan, att se statsministern dyka upp som gubben i lådan igår, så lägligt med ett lockande erbjudande som tagit 2 1/2 år att dela med sig av till barnfamiljerna, om en veckas extra ledighet. Allt för att locka familjerna att rösta på dem i ett ev nyval. Skämmes ta me faAn.

Drömmen vore ju om pappskallarna vågade tillstå sina tillkortakommande, det blev fel, låt oss vända oss till alla andra partier och gemensamt för vårt folk, vårt land reda ut detta skit vi har ställt till. Då hade inte hopplösheten dansat i varje vrå, politikerföraktet inte varit totalt och vi hade kanske fått det vi som medborgare har rätt till, ett land skött för vårt bästa, inte för alla andras folks bästa eller vad som passar EU, eller vad som passar Löfven, att åka runt som en ekonomisk frälsare i världen.

.Ungefär så tänker jag just nu, kärringen mot strömmen, en viktig uppgift jag har tagit på mig. Ensam är jag inte!

Tungan och jag överlevde ⚜️

Klarade av den lilla operationen under tungan, lite fick de bränna tunna blödande kärl, men den biten gick som jag tänkte mig, utmärkt. Värre var början, undersökningen, ulkandet när hon drog i tungan och kände runt i hela munnen. Det var precis den pärs jag var rädd för. Nu bedövar vi så slipper du ulkandet sa hon och sprayade något som gjorde att jag inte kunde svälja, fick en spypåse att spotta i och pappersnäsdukar. Allt rann, näsan ögonen och saliven, så obehagligt, men som hon sa ulkandet gick över. Trevlig läkare och syrra, så skönt att det är gjort, provsvar om några veckor, ska bli så skönt att höra att det inget är. Det skulle göra väldigt ont sa läkaren, men det klarade jag bra, ibland är det finemang att ha hög smärttröskel, idag har jag inte behövt ta något för värk i tungan, mer i hela kroppen.

Vi var till veterinären kl 13.00 Frasse har förhudskatarr och jag blev instruerad hur jag skulle sköta om det. Sen skulle jag till fotvården, men det gick bara inte. Kroppen la bara av och jag ringde Laura och sa att jag inte kan komma, skickar maken i stället. Så blev det, så nu är han fin om fötterna till midsommar, själv får jag ta fram mina maskiner och fixa fötterna när vi är tillbaka på landet.

Igår tog jag värktabletter när jag kom hem från sjukhuset, gjorde en egen soppa, allt för tungans skull. Men det funkade bra att dricka soppan och även att äta en smörgås, så detta sår läker snabbt hoppas jag. Nu vill jag inget mer gällande sjukvård och min kropp på två tre veckor hahaha! Då är det dags att ta alla blodprov för njuren, var tredje månad år ut och in. Men är allt ok så får jag frist i tre månader.

Så där ja, nu vet ni hur det hela landade. 😀

Jaha, avigt värre 🙊🙈

På väg till mamma med allt möjligt inser jag plötsligt att min klänning sitter bak och fram … och jag som nyss var in på Ica och handlade till just mamma, med den klänningen. Suck, händer sånt här bara mig? Konstaterade att jag inte klarade av att vända på den i bilen, så jag fick vänta till jag kom till mammas boende.

Dörren på boendet öppnas av en av de invandrade kvinnorna och jag skrattar gott och berättar att min klänning sitter bak och fram. Vi skrattar tillsammans och då berättar hon för mig ”att besöka bekanta till henne med för djup urringning går inte, så hon brukar göra just som mig, sätta klänningen bak och fram.” Så vi skrattar tillsammans i korridoren.

Så hemma i stan några intensiva dagar, maken ska få dragkroken till bilen tidigt imorgon och tänk att jag på bara en vecka fick tid till ”tungan” på öron-näs och hals imorgon eftermiddag. Jag kan då inte klaga på mina möten med sjukvården. Men jag ska villigt erkänna att jag är rädd för den lilla löjliga operationen av tungan. Inte för operationen som så utan stället … jag som ulkar så lätt. Tvi vale om de drar för hårt i tungan, eller om det blöder så det rinner ner i halsen. Tvi vale. Rapport kommer,

Sen på tisdag har vi veterinärtid till Frasse som har haft ”snoppedropp” lite för länge och behöver nog någon medicin, passa på och väga honom också. Han har nog gått ner lite i vikt, det är bara bra, önskar att jag kunde säga detsamma.

Inte nog med det, sen fotvården för min del.

Fridens 🐝

Vackra ord som uppvindar, bris, själ och fågelsång 🍋

När jag sitter där i skuggan på altanen, smekt av sommaren bris, med händer som vandrar runt i blomman vars utblommade skrufs, prompt måste bort för att nya blommor ska bildas, det är då jag ser min mammas händer.

Det sorgsna och rörda sveper igenom min själ, mamma min mamma. Du finns, men ändå inte och jag ska snart titta in till dig. Bråkdelen av en stund ser du mig och gläds, sen tappar du fokus och rullar iväg med rullstolen och jag vet inte om jag orkar hålla på så här. Du säger att du har det bra och jag tror dig, fast ledan nog tar sitt kvävande tag från och till. Så mycket som är här och nu, snart har tiden och stunden runnit iväg och känner jag då, ångest över att jag inte orkade nu?

Jag vill bara vara, helst på rygg i soffan med stickningen, boken, tidningen, paddan, mobilen, korsordet på bordet. Är det så här resten av mitt liv kommer vara? Jag har inget emot det, klämmer in annat görande mellan turerna i soffan. Väljer jag detta? Ja, faktiskt, med åren och krämporna har det kokat ner till detta varande. Redan i uppväxten drog jag mig i det längsta hemma på morgonen, inte i sängen, utan inväntande att hela familjen hade gått iväg. Då satt jag i tystnadens kök med en skvätt ljummet kaffe efter mammas bryggda. Jag satt där i tystnaden, lyssnandes på husets morgonljud, klockans tickande och där i det vilsamma visste jag att jag hörde hemma. En evig längtan har bott i mig, att bara få vara.

Visst vet jag, vill jag motionera, men att veta vad man ska och kunna är två olika saker. Min kropp blir sjuk av träning, jag har prövat så många gånger. Kommer igång, tar mig knappt hem, kämpar på flera gånger i veckan, svårare och svårare att ta mig hem. Efter ett tag behöver jag mer än dagen efter för att orka träna vidare, sen ställer jag in ett träningspass av tre i vecka. Ligger all annan tid och mår så dåligt, till slut ger kroppen upp totalt och jag får sluta träna, sen tar det ett halvår för kroppen att må bättre igen. Undrar hur många år minus det blir i mitt liv av att inte ha kondis, hur många minus blir det av att ha en transplanterad njure och andra sjukdomar? Att vara fet helt enkelt och ska man överhuvudtaget bry sig om sin vikt? Hur lång tid extra får jag om jag går ner 30 kilo i vikt, tränar upp ett redigt flås, fast jag blir sjuk av träningen. Vad betyder skapligt välmående på rygg i soffan med god mat, med allt fettbildande som är så gott? Väga för och emot, väger ”må skapligt” tillräckligt mycket, för att övertrumfa några års minus?

Tankar som tar mig med, inte blir jag klokare alla gånger av dem, släppa taget och bara vara i det förbenat flyktiga nuet. Jag vevar vidare i min existensiella livsångest … men mår lyckligt bra oftast ändå. Mannen, barnen, barnbarnen och vänner, hur mycket tror människan man kan få ut av ett liv?

Åska och regn sommaren är här 🎯

Revisorn som sonen döpt räven till slank precis över tomten med ett gäng skränande kråkor efter sig. Måste vara svårt att jaga byte med kråkgänget efter sig.

Asså jag minns inte vad jag skrev sist, hur många dagar det var sedan jag var in här. Nu har jag varit hos tandläkare och fått en ny tand och ett hål som krupit bakom en lagning lagat. Efter det in till läkare och fick kortisonsprutan i tumbasen, var ingen höjdare, men gick snabbt. Verkar fungera, får väl se i längden hur det går. Läkaren sa att det bara var att ringa för påfyllning efter 3,6,12 månader, när det nu behövs.

Sen var det hudmottagningens läkare som remitterade vad det nu är under tungan till öron-näs och hals, där de har kirurgisk utrustning ifall alla blodådror som sitter där börjar blöda. Sånt har de inte på hudmottagningen. Jag var så trött när maken hämtade mig i torsdags efter mötet med hudläkaren, vi åkte direkt ut till landet. Maken hade handlat och packat allt inför lördagens kalas som äntligen blev av, under tiden jag tog en taxi till sjukhuset.

12 person blev vi på vårt efterlängtade kalas, att se alla fem barnbarnen sitta i en lång rad vid fikabordet var en så gudomligt skön glädje. Massor av prat och skratt, jag fick fina presenter precis sånt jag gillar. Vacker temugg, te, kakor och marmelad, en trave böcker, en av var som dottern läst i sin bokcirkel, fick nya så klart, ser fram emot att läsa speciellt Caitlin Doughty Will my cat eat my eyeballs? And other questions about dead bodies. Nyfiken är jag på Jag är Malala flickan som fick nobels fredspris 2013 och Kvinnor kan förändra världen av Melinda Gates. Det finns några till, men dessa är förstahandsvalet. Sen ett gäng jordgubbsplantor vilket vi verkligen blev glada över. Jag tänker att de inte behövde ha något med sig, jag är så glad bara de kommer.

Kalaset blev precis så mysigt som jag hade drömt om, dessa ungars kramar och prat är så härligt att vara mitt i. Farmor hit och mormor dit, sen att de trivs så bra att leka, som de lekte och sonen vår ordnade tävlingarna för alla.

Nu regnar det ute, ett stilla sommarregn som jag och Frasse tog sista kissturen i, såg allt för många svarta sniglar. Maken åkte hem, han ska ta sista sprutan imorgon och hämta lite på posten.

Nu ska jag lösa korsord så ha det bra … 😎🐄😎

Tiden, stanna den! ✍🏻

Vi har precis kommit in från en rundtur med Frasse, jag på scootern, åkte efter i lugnt mak. Frasse skäller på hundar och bollar … vi gick genom området, förbi mängder av grillande folk, fotbollsmatch med småttingar med suporters som tjoade, andra barn som sparkade bollar och då tror ju Frasse att det är hans tur att vara med. Frasse speedade upp sig av allt sorl och hojtande hit och dit skällde, morrade och maken, han är väl inte så där snabb att bryta i tid med en levergodis.

Tiden rusar fram och jag har väl inte mått så där bra som en kan önska. Var till tandläkaren och det var inget mer fel än tanden som lossnade förra sommaren. Så nu ska den åtgärdas, hon tog också bild på mitt märke under tungan och skickade remiss till typ privat käkkirurg på Östermalm. Var där igår och säga/tycka vad man vill om privat vård, men så trevligt med bemötandet. Jag önskar jag hade råd med privat vård med alla kroppens behov.

Läkaren tog upp alla uppgifter och gick igenom munnen allt såg bra ut, men märket som inte ser ut att vara något märkvärdigt med, ska bort. Vi började prata och hur som helst ville han inte göra operationen på mig, då jag har så mycket blodkärl just där. Han tyckte att jag skulle be min njurläkare om remiss, hon vet att jag redan har haft helt utvecklad cancer på ett födelsemärke och förstadie på ett annat. Han opererade så gärna, men inte igår på en fredag, ifall jag skulle få blödningar pga blodkärlen. Då kan jag inte få hjälp av dem typ idag, om han hade tagit bort den och jag får problem. Sen var han vänlig nog att påpeka att det skulle kosta många tusen att ta bort den privat. Så det var bättre att ta det på vanliga sjukhuset med alla resurser, eftersom jag redan är inne i den vården och går stadigt till hudkliniken.

Så trodde ni den sjuka delen var avklarad? Icke, jag ringde njurmottagningen om att tappas på blod, den huvudvärken, tröttheten och yrseln stod jag inte ut med längre. Syrran tittade i journalen och undrade om det kunde ha åkt upp så snabbt, sedan senaste provtagningen. Ja, sa jag. Sen ringde min njurläkare och skrattade samtidigt som hon sa ”Säger ”jag” att det är dags, då är det så”. Mycket riktigt för högt Hb, så i onsdags tappades jag på så där 4-5 dl. Resten av den dagen sov jag, vet inte varför det blir så ibland, andra gånger mår jag bara toppen efter.

Så nu har jag tandläkare och sen ortoped som ska ge kortisonspruta i tummen på onsdag, ska också ringa min njurläkare om den där remissen till tungan. På torsdag bär det av till landet och på vägen storhandlar vi till kalaset som äntligen blir av, annat kan jag inte tänka mig och blir det inte av, då ger jag fan i mig upp.

Tankarna tar sig in och jag funderade i veckan på en av dotterns nära manliga vän under uppväxten. Hur går det för honom, vad gör han, bor, hur många barn? Ni vet hur man funderar över folk då och då, så ringde dottern igår med en hälsning från den killen. Av en slump fick de tag i varandra och jag skakade lite på mitt huvud, hur ofta det händer mig precis så där.

Vet inte om ni minns vår fd hundvakt Bertil med sin fru Irene? De ville inte skaffa egen hund, men hade ju Watson så ofta, han bodde hos dem under tiden jag låg på sjukhuset och fick min väns njure. Sen var de så aktiva med att promenera och tog Watson med sig när jag inte var så uppkäftig under njursviktstiden. De hängde med på våra påskmiddagar och till landet några gånger. Irene dog för några år sedan och efter det ville inte Bertil ha kontakt som förut. Han deppade tror jag, som försökte ringa och boka besök, men se det ville han inte ha. Till slut la jag ner, ville inte tränga mig på.

Tiden gick och han blev senil och hamnade på ett hem. Jag fick en del info om honom via fd arbetskompisar på dagvården, där han gick innan det blev tvunget med ett hem. För några dagar sedan tänkte jag på Bertil, vilket jag så ofta har gjort, lever han? Sa till maken frågande ”Undrar hur det är med Bertil”? På vår tur idag mötte vi tidigare grannar till oss och Bertil, han dog förra veckan. Usch, det var sorgligt fast han var över 90 år. En så fantastisk kille, han var rak, ärlig och så hjälpsam, den generation som ofta har något med sig som många senare generationer saknar. Vad jag menar med det får ni fundera på …

Snacka om att jag hade tur igår, hade beställt all min medicin från apoteket och skulle hämta det på eftermiddagen. Frågade när hos plocka ner allt i en pappkasse, ”Har jag fritt ännu”? Tänk att det var fritt sista dagen, så nu klarar jag mig ett bra tag framöver. Sånt borde jag ha koll på, men när jag inte mår så bra och det hela tiden ska åkas till läkare och labb, då snurrar det av stressen i skallen på mig.

Men jag har det så bra med allt annat, stickningen är ju väldigt viktig för mig. Jag har precis stickat och tovat vantar till min tandsköterska. Hon har tidigare fått tovade vantar och säger att hon aldrig fryser i dem när hon åker skidor, utför tror jag på vintern. Dottern hennes försöker sno hennes vantar, så får hon ett par till kan ju dottern ta de första. Sen har jag stickat två par sockor till vuxen man. Vilket är till mina barnbarn, när de vuxit upp och så håller jag på med ännu ett par tovade vantar. Har helt snöat in på tovade vantar och vanliga sockor, lätt att hålla i och skapligt snabbt går det.

Nu ska vi äta, ytterfile som är marinerad och har gottat sig i ugnen med potatis och rotfrukter. Idag började jag om med ätandet, jag kan inte vara så här jäkla tjock längre. Gick med i Aftonbladets Wellobe igen, inte med ett rungande Jippi utan mer uppgivet fan också.

Ha det nu bra och njut när sommaren kliver över tröskeln. 🔆

Kunde ge mig på de

Tog mitt Hb blodprov idag och det var allt för högt, kvinnor ligger normalt mellan 120-150 mitt låg på 160, så det blir tappning nästa vecka. Min läkare ringde och bekräfta att jag alltid har rätt, jag känner verkligen av för högt Hb, huvudvärk, yrsel, trötthet och så en känsla av hetta i händerna. Jag har ingen lust att få trombos eller andra konstigheter som döden i blodproppsform någonstans alls.

Vi åkte till metropolen Hallstavik där de har en utmärkt, trevlig vårdcentral, som alltid fungerar så bra och väl där möter jag samma sköterska som sticker mig. Gu så härlig person hon är, önskar att hon fanns på mitt labb.

Sen åkte vi till centrum för maken skulle handla på Ica och jag sa ”parkera så jag ser folk.” Det är skillnad på folk i mindre orter och i stan, det är inte illvilja från min sida, jag har inget emot en enda person, det är mer ett konstaterande, där jag sitter känner jag mig lite som en gapande fågelholk i skogen. Folk ser annorlunda ut i mindre byar, städer, mer praktiskt klädda, typ kamouflagebyxor och annat just bekvämt/praktiskt som de har som jobbar i skogen eller på gården. Tjocka och tjockare, slitna kvinnor, unga som äldre och män med sina jätteskutor gungar fram, kvinnor med slitet hår, oklippt sedan länge, en stor grupp rediga arbetsklädda klev ut från restaurangen och såg ut precis som de gör i hela vårt land, med sina varselvästar. De såg vanliga ut och fina på sitt vis, så kom den äldre vanliga tanten som jag alltid hurrar för, hon gick förbi och såg ut som tanter gör i hela vårt land.

Vad vill jag nu säga med detta? Ser inte så många välklädda, friserade, oslitna människor på den lilla stund jag var där och undrar vad som gör skillnaden så pass stor? Det finns ju precis samma typ av människor över hela landet, men på de mindre orterna ser jag fler av de som dels inte har klädsmak och ser väldigt slitna ut. Jag själv är både fet och mest bara praktiskt klädd, men jämför jag mig i stan med andra så tycker jag att flertalet är relativt välklädda, friserade och kvinnorna är ofta sminkade, vilket inte jag är. Så vad gör att jag kan se att jag är på en mindre ort och handlar? Tycker det är en intressant gåta. Ska väl på en gång skriva att jag själv passar in väldigt bra där i den skaran folk.

Ikväll blir det matjessill, gräddfil och gräslök, i landet har vi gräslök som inte är av denna värld, hög som bara den och tjock. Jag ska klippa ner den och frysa in, vill inte att den börjar blomma.

Fridens 🔆🐄🐂🐑🐏🐎🐐🐖🐓

Bråkdelen av en atom, ett andetag ✍🏻

vårt besök på jorden, mitt i det myllrande livet från minsta kryp till människan finns det stunder vi känner oss ensamma. Vi drömmer våra drömmar, spinner nät att fånga dem i, längtar och väntar att drömmen ska slå in.

Jag har hört så många vänner berätta om hur de har drömt om att olika drömma ska slå in. Själv har jag funderat på det här med drömmar, har inte haft så många medvetna drömmar.

Undrar om andra har nya drömmar hela tiden om prylar, karriär, privatliv? Vad är andras drömmar spunna av?

En klar har följt mig så länge jag kan minnas, jag ville ha barn, innan jag en själv slutat vara barn. Så stark längtan var att få barn, inget har varit i närheten i sin djupa tydlighet.

Jag har rest en del själv, sen med min man och företaget jag hade ett tag. Men jag har aldrig haft resandet som någon stor längtan, av alla länder jag har besök är det Mallorca som är favoriten, ett ställe som kändes som om jag kom hem varje gång. I nutid längtar jag aldrig efter att resa utomlands, längtar jag efter något, så är det friheten husbilen bjöd. Packa ihop och dra iväg till en gärna enslig natur, backa in i spenaten, öppna dörren mot naturen, ljuset och allt som hör skogen till. Jag visste inte att jag trivdes så bra på en så liten yta. Så där ja, husbil drömmer jag om, men vi har ju vårt sommarställe i stället.

Nyss satt jag på altanen, lyssnande på journalister som har en podd Ingrid&Maria.se Plötsligt ser jag ett rökmoln komma genom skogen, det är ju eldningsförbud och visst hajade jag till och i samma veva insåg jag, att det var frömjöl. Makalöst mycket frömjöl i luften detta år, inte så konstigt att jag och andra allergiska behöver både tabletter och spray för att överleva. Ute är allt gult, bilen, altanen, bord och stolar. Vi väntar med att skrubba altangolvet och olja in det, för resultatet blir inte bra.

Igår låg jag med huvudvärk och sov hela dagen, känns hopplöst och jag undrar var huvudvärken kommer ifrån? Två omgångar samma månad, hoppas det är något tillfälligt. Ska imorgon ta blodprov, kolla mitt Hb, är det högt blir det blodtappning igen.

Jag har fullt upp med kroppen mest hela tiden. Har snart tandläkartid, hon ska fixa tanden/kronan som lossnade förra sommaren. Har tid hos ortoped som ska spruta kortison i min värkande artrostumme. Måtte det fungera så jag slipper värken ett tag, det funkar för en del. Snälla låt det fungera för mig. Ha trodde ni det var slut där? Så ska jag till en mun och käkspecialist som ska kolla ett ”födelsemärke” eller vad det nu är under tungan. Antingen är det inget, jo, något är det, men är det ofarligt skulle det vara skönt, eller så bedövar han och tar ett biopsiprov.

Snart kommer maken hem från golfrundan, så skönt att vara ensam en stund, andas för sig själv behöver vi båda ibland. Igår var han flitig när jag sov, klippte allt gräs plus efter ängen så alla hundägare som vill kan gena den vägen. Han planterade ner blommor och potatis, blandade jord och gödsel runt jordgubbarna och annat. Tvätten gick i källaren, hörde centrifugeringen, fast jag sov. Sån tur att han är lika flitig i nutid som jag var som frisk, är så glad att han är en sån pärla, när jag inte klarar av att vara mitt bästa jag längre.

Nu drar det ihop sig till grillad lax och något mer så klart som jag inte har bestämt ännu. Maken kom nyss hem, så det vankas snart middag. 🐄🐄🐄

Fest ingen fest, fest ingen fest ..

Vi började till påsken, här skulle kalasas och has trevligt, det blev inställt pga väder och Corona. Sen var det till min födelsedag, som ställdes in pga väder, denna gång mest Corona. En försenad planerad födelsedagsfest med tårtor, tävlande, skoj och grillad middag nu på lördag ställs in pga väder och Corona. Men skam den som ger sig, vi siktar på nytt datum … Men erkännas ska att jag tycker det börjar bli tjatigt nu, glad att vi inte har handlat all mat som var tänkt att bjuda på.

Av sju fågelholkar har bara en fått nya hyresgäster, de nya holkarna kom kanske upp lite sent. Som vanligt är det skönsjungande svartvit .. lucka .. 😀 mitt minne är som en såll vissa stunder. Blommorna gör det de är bäst på blommar i våra få planteringar, inga rådjur har ätit tulpaner och annat detta år. Skulle behöva rensa runt i rabatterna men kommer jag ner orkar jag inte så länge, sen kommer jag inte upp själv. Maken drog iväg med golfklubborna, det gjorde han rätt i, så jag får bara vara, med ytterdörren öppen, fågelsången kliver in och jag njuter i min soffa.

I tisdags träffade jag min nya tandläkare, en ung lite försiktig kvinna, noga kollades allt och en äldre kollega hämtades för att diskutera hur det bäst ska göras med tomma platsen där tanden lossnade förra sommaren. Dessutom tog hon foton på undersidan av min tunga, något vitt växer där och jag är rädd att det är cancer igen. Så bild och remiss till en tand/käkkirurg som kommer skära bort den och skicka till labb. Så skönt att få det gjort.

Jag ber om att bara få vara ifred, är det så jäkla mycket att be om? Ränner hela tiden på något som har med kroppen att göra. Urtrött på mina inlägg som så ofta handlar om sjukvård.

Här tappade Wp min text, skriver in lite av den igen.
När jag gick ut från tandläkaren hoppade jag in till grannen, ortopedspecialister med rehab. Ville höra med en vän som jobbar i receptionen, om jag behövde remiss, för att få en kortisonspruta i min ständigt värkande artrostumme? Det fixade hon och trodde inte mina öron när jag fick samma datum som återbesöket hos tabdläkare bara några timmar senare.

Trevlig helg 🔆🐄🔆

Oväntat möte med glädjen

Lördagen bjöd klackarna i taket, glädje som oväntat hälsade på. Min dotter ringer och frågar om jag kunde ta emot en kompis som har vuxit upp i området, som skulle lämna fina målningar som min dotter hade köpt. Va är NN konstnär? Minns att hennes bror blev duktig tatuerare, så självklart finns konstnärsådran hos fler av de fyra syskonen. Så fick jag en länk av dottern, där jag kunde gå in och titta på målningarna. Jag blev riktigt häpen, så vackra målningar och inte fattar jag hur jag har missat detta? Klart jag satte hjärtan vid fantastiska målningar, jag är ju väldigt svag för blommor och njöt av hennes akvareller med blommor.

Så kommer hon med sin lilla hund och en kompis, jag kilar ner och öppnar porten. Så märkligt det är med dessa kvinnor och män som växte upp med oss vuxna runt om sig. Hon gick i parallellklass till dottern, brodern spelade handboll med vår son, med min man som tränare, plus hans egen pappa som hjälptränare. Alla dessa år vi träffades och umgicks på olika vis, allt som hände och ungarna som växte.

Så räcker hon mig en påse med dotterns målningar och drar upp en underbar tavla med blommor som jag nyss satt hjärta på. Hon sa att hon blev glad att jag gillade just blommorna, det var de hon tyckte mest om att måla. Den underbara var till mig, jag blev så rörd, känner så starkt allt det där som finns mellan oss, kunskap om våra tidigare liv och nu står hon där så kapabel i livet med sina fyra egna ungar, gift, socionom och konstnär. Så vi pratar, om mamman som nyss dog så oväntat och tankar, känslor runt våra liv. Jag känner att vi inte är klara där, vi hörs och ska träffas över en kaffe på vår väg till vårt land, då kan vi hälsa på dem på deras landställe. Jag kände så stark glädje efter vårt möte och tankarna flög högt och brett, ungarna hennes behöver raggsockor på fötterna inne i huset på landet, så tänkte jag och ska rota och se hur många jag har att ta med. Med kärlekskänsla kommer som så ofta lusten att dela med mig av något jag har gjort eller ibland köpt, något jag kan göra en annan glad av. Skrattar för mig själv, raggsockor är väl inte det andra tänker på i första hand? 😂

Det är ju så spännande att träffa de nu vuxna ungarna från förr, några har bott eller bor kvar i området.

Nu har jag precis avslutat och börjat på ännu ett par sockor till en av mina barnbarn, killarnas vuxna raggsocker. Ni minns mina lådor, som jag vill ge barnen den dag jag inte finns. Tre tovade vuxenvantar och ett gäng sockor till flickorna. Snygga armband till flickorna, blir nog klackringar till grabbarna … Tiden får visa vad mer som ska läggas ner i överraskningslådorna.

Tjing på er alla, imorgon är det dags för tandläkaren, sen drar vi till landet. I helgen ska vi ha kalaset med alla ungar små som vuxna.

Uppvindar idag

En redigt blå himmel, tärnor och mås glider förbi utanför fönstret, jag känner mig så lycklig över att de är här igen i mängder. Så vacker när de flyger jäms med fönstret eller längre ner, så jag ser deras kroppar ovanifrån, mäktigt.

Vi blev hemma, funderade på att åka till landet, men insåg att jag inte är helt ok än och så ska jag till tandläkaren på tisdag. På tisdag är jag garanterat smittfri om det är Corona, så här ska inga andra smittas.

Igår åkte vi ner till en drive in station där jag lämnade prov, lika bra och kolla om det är Covid eller en vanlig förkylning, en vanlig med konstiga symtom. Alla dessa skyddspåbylsade människor som lämnade ut testet och informerade, timme efter timme. När jag lämnade mitt prov, tackade jag för att de finns. I ur och skur står de där, de som vill finnas, klart de har lön, skam vore det väl annars.

Har faktiskt tittat på inspelningar om Covid från andra delar av världen och tyckt det är hemskt. Men när rapporter började komma från Indien, då brast något i mig, den totala sårbarheten människor hamnade i och i deras system där pengar, som för den delen alltid har förtur till mänsklig vård. Nu visar vilka som får lov att andas, de som har familjer som har råd och möjlighet att skaffa syrgas till sina anhöriga.

Det är något med Indiens framvällande massa, som gör allt så kopiöst ofattbart stort. Som ung skrev jag brev med några indier, det var så spännande när de berättade om sin vardag. Ormarna bodde på taket, inget konstigt alls med det … Ouiiii! Hur de tänkte om livet och sin vardag var jag så nyfiken på. Sen med egen familj tog vi oss till Stockholms enda affär med ”invandrad” mat från världens alla hörn. Där doftade det helt annorlunda, mot svenska affärer och märkvärdiga saker såldes i lösvikt. De hade allt och lite till, vi bunkrade splittade linser, kryddor av okända slag och lagade indisk mat i flera år med ungarna. Det var ett nöje att sätta sig till bords och vi fick våra favoriter.

Senare fick jag en helt annan kontakt med Indien. Som astrolog, ja, tänkas va, så konstigt att jag som inte var en fena på matte lyckades klura ut de matematiska uträkningarna för horoskop och allt som hängde ihop med den kunskapen. Så jag läste, rent av pluggade på engelska till och med, fanns inga böcker om ämnet på svenska. Men i England kunde du studera det hela på universitetet, på mitt bibliotek svarade bibliotekarien på min fråga ”Om de hade något om astrologi? Astronomi? Nej, Astrologi sa jag igen? ”Sånt för vi inte sa kärringen” med nedlåtande ton och min.

I StockholmsAstrologernas styrelse hamnade jag och det har jag skrivit om förr, en omvälvande tid med spännande människor och deras enorma kunskaper om allt runt astrologi och andlighet. Där dök en Guru upp, inte han personligen, men hans namn Sai Baba, honom som så många vallfärdade till för att möta andlighet. Själv tyckte jag om att lyssna till deras historier om sina resor till Indien, landet jag fascinerades så enormt av, rent av längtade till, men aldrig skulle våga åka till. Jag vill än idag inte åka dit, men älskar alla tänkbara dokumentärer därifrån. För den delen är jag inte mycket för Gurus/andlighet och att åka iväg, sitta utanför ett hus på en stor gårdsplan i timmar, dagar för att kanske få en glimt av den upphöjda. Nej, så funkar inte jag, är väldigt realistisk, stående med båda fötterna på jorden, med min egen personliga närhet till andlighet, befriad från dessa präster och högheter som valt att tolka sin egen närhet till det gudomliga som högst stående och med tolkningsförtur.

Snart sticker maken till en fotbollsmatch med sonen och äldsta barnbarnet som lär vara en begåvning över det vanliga med trasan. Ja, de dyker upp pojkarna, uppmärksammas under några år för att sen kickad åt sidan för nya bättre talanger. Jag är inte så imponerad av männen i männens värld av sparkande. Visst vore det roligt om det verkligen med tiden blev något, om det nu är det han vill. Men så otroligt mycket träning och jävligt slit för att oftast inte bli mer än korpen. Jag gifte mig med en ”begåvning” fast i handboll. Allt snurrade runt honom, träning, matcher och jag satt hemma med barnen, såg honom på tv-sporten ibland på söndagarna. Sen åkte de nattåget upp från Skånes matcher till Stockholm, anlände Centralen måndag morgon. Måndag middag dök han upp, då hade jag inte sett honom sedan fredag morgon.

Nu, måste jag sticka ut innan solen försvinner.

Fyller i fyller ej ✍🏻

Tänker att jag ska skriva en dag när jag mår bra, men gårdagen med lite bättre kraft i kroppen, blev ett dyk i alla mina garner. Håller ännu på med sortering i nyuppsatta hyllor till lådorna garnet förvaras i. Rensar ut till dagis i omgivningen, men det går så långsamt. Orken är inte mycket att hurra för.

Så gryr ännu en dag med tveksamt väder och jag vaknar med denna förbenade huvudvärk och nästäppa igen, börjar tappa dagarna på hur länge jag har hållit på. Mina tankar går lite spretigt, antingen fick jag inga antikroppar nog av vaccinet, vilket de konstaterat att vi transplanterade på grund av medicinen inte alltid får. Sen trasslade livet till sig, när jag hämtar 6-åringen i skolan och har picknick, samma dag som hans pappa tappar lukt och smaksinnet och åker iväg och tar Covidprov. Jo, han hade Covid och senare togs prov på ungarna som pigga till tusen, lite snoriga och hostiga också hade Covid. Asså hur jävligt osannolik är det inte att jag hämtar ungen på elscootern och picknickar första gången på över ett år och samma dag får sonen med familj Covid? Jag har inte gjort något med ungarna eller haft dem nära på all denna tid.

Så antingen blev jag smittad pga för lite antikroppar av vaccinet eller så har jag biverkan från vaccinet? Men oavsett, hur lång tid ska det hålla på så här? Jo, så är det ju med min kropp, att den inte kan avsluta förkylningar och annat på den normala tid som andra lider sig igenom, här tar det evig tid att bli frisk.

Idag ska maken och jag köpa 🍰 ☕️ tårta till kaffet. Jag fyller 67-år idag och jag kan omöjligt fatta att det är mig det handlar om, inte sjutton kan jag vara 67? Vi ska ha kalaset senare i maj pga just Coviden, så att alla är friska., om nu vädret inte är helt hopplöst. De där 70-taggarna är ju så långt ifrån min ålder … not. Asså jag kan inte sätta ord på känslan, fattar inte att jag lever överhuvudtaget.

Nu ger jag mig för idag. 🦤

Skurtant och retsticka ✍🏻

Där for maken iväg, måste köpa en ny tv till mamma, hennes tv är från 2006 eller så och då fungerar det inte längre att se mer än 1:an och 2:an efter digitaliseringen. Jag är lite skruttig, så han fick åka utan mig, dumt att chansa, vill inte smitta henne med något.

Funderar på att ta hink med vatten och rengöringsmedel i och gå ner till scootern, torka av den och sen skura av golvet precis där den står. Har inte bestämt mig ännu, sen kan jag ju fortsätta och städa, rensa bland alla böcker vi har i bokhyllorna där nere.

Jag opererade bort cancerfödelsemärket den 10 februari och ännu har det inte riktigt läkt, kommer lite, med betoning på lite, blodprickar på underbyxan ännu då och då. Jag har sett att tråden hon sydde med kommer upp som pyttesmå ”nystan” det är så litet, men det blir som små hål där resterna av tråden som skulle försvinna av sig själv dyker upp. Helt galet tröttsamt, men jag väntar lite till, innan jag beställer tid till distriktan på vc, för vad kan hon göra egentligen?

Jag har en spegel med två sidor, en vanlig spegel på ena sidan och en med förstoring på andra sidan. Jag vill varna för att någonsin se er själva i förstoringen!

Mitt numera äldre ansikte tappar allt i förstoring, huden jag säger bara huden. Hur ska man kunna älska sig själv när åren går? Nu menar jag bara utseendemässigt, allt dras nedåt och förfulas. Jag kan ju ha hur vacker själ som helst, 🤐 men skalet vill jag banne mig byta ut. Fast andra med äldre utseende störs jag inte ett dugg av, tänker på mina tanter och gubbar jag har skött om tidigare i mitt liv. Dessa små gulliga tanter … jag kommer aldrig bli någon sån gullig tant för någon, det känns verkligen som något omöjligt. Nja, vi behöver ju alla sorters människor, så jag får nöja mig med det.

Sonens Corona verkar vara av den lättare sorten, om han nu inte fejkar, för att han fattar att jag blir så sjukt rädd att han ska dö. Idag skulle de låta testa alla ungarna, ska bli ”intressant” om de är smittade, ungarna är ju pigga, snoriga, hostiga sedan länge. Jag hämtade ju 6-åringen i skolan förra tisdagen, utan att veta att sonen precis i samma veva tappade smak och lukt i ett nafs och stack och testade sig.

Jag skyller mitt usla mående på omslag i väder, värsta som finns fram och tillbaka. Halsont mer än vanligt, är något jag jag har haft i mänger av år, halsont som ingår i fibromyalgidiagnosen. Allt går i skov och kanske känns det mer pga kortisonnässprayen mot allergin och intag av kortisonspray mot astman? Jag vet så lite nu för tiden med min kropp, den har så mycket för sig, sedan många år och medicinering. Tänker på förr, då visste jag på stunden när mensen kom, hade aldrig fel. Kände min kropp så himla väl, vilket jag fått bekräftat på många vis genom tidigare år. Var hos en som trycker på punkter under fötterna … kan sjutton inte komma ihåg vad de k … zonterapi va? Hon tryckte och jag kände av olika ställen på kroppen, hon hade aldrig varit med om det tidigare. Vi testade, hon gjorde sitt utan att berätta, var jag skulle känna det och jag talade om var det kändes.

Kallas det självhävdelse att berätta goda saker om sig själv? Undrar just var gränsen går för att berätta positiva saker om sig själv? Herre min gnu jag är ju trots allt uppvuxen med Jantelagen, hämmande saker det där. Blanda upp en svensk med en halv uppkäftig dansk, tja det är väl inte det optimala i landet vara ingenting, knyta handen i fickan och tiga. Lagomma fisljumma landet ingenting, som så gärna ger bort allt de har till främlingar. Haha! Nu surnar några till surmjölk, så där får man fan i mig varken tycka eller tänka. Tur att jag och några till tycker så, om alla tyckte lika skulle det inte vara så lätt att känna sig god. Utan mörker inget ljus, utan de onda ingen god, tål väl att tänka på lite i alla fall.

Nää, nu ska jag inte retas mer, nu tar skurkärringen i mig över och går ner och skurar av scootern och städar efter andra i källaren. 🙏🏻

Det stinker av 🍤-skal ✍🏻

I natt läste jag väldigt länge efter en lång stunds klurande med korsord, det börjar kurra i magen och jag suckar. Det är som ett psykologiskt sug, jag somnar inte om jag inte äter något, plus dricker te eller mjölk. Jag har sedan länge slutat försöka smyga förbi Frasse ut i köket, han skuttar upp innan han ens har vaknat, livrädd att han ska missa en ostbit eller annat när jag som ett nattligt spöke i nattsärken drar mig till köket.

Upptäcker i en burk med lock, rester av vår räkmiddag och kokta ägg på samma hylla, räkmacka med ägg är ju inte fy skam mitt i natten. Sätter igång att skala och är noga med att lägga ner alla skal i burken och sätta på locket. Det luktar ju apa av gamla räkskal, tänkte att maken kan kasta resterna på morgonen när han går ut med Frasse. Så burken fick stå i diskhon, klart han öppnar den när han kommer till köket, inte ont anandes. Stackarn!

När jag kliver upp luktar det apa överallt, jag känner vad som stinker och kollar i köket … tom burken utan lock står i vatten och skalen har maken tagit med till soporna. Men du milde så det stinker, stackars maken, jag vädrar hysteriskt. Var väl inte så jag hade tänkt att det skulle lukta en söndagsmorgon. Men jag njöt på natten av mackan, borstade tänderna för andra gången och somnade som en stock. Funkar varje gång.

Nu är maken och Frasse på Gärdet i Stockholm och träffar alla andra ägare med sina Västgötaspetsar springande fritt, hopp, skutt och lek. Jag tror inte de kommer vara lika många denna söndag, grå himmel och enstaka förvirrade snöflingor som knappt hinner landa förrän de försvinner. Jaha nu ringde maken, denna gång morrade och muttrade en del hundar inklusive Frasse, så maken satt i bilen på väg hem. Han tyckte att Frasse blev för upphetsad, lika bra att åka hem. Så tråkigt med den reaktionen, vi vet ju inte så där värst mycket hur han egentligen hade det med två andra Colliehundar i sitt hem, jag har förstått att de rök ihop och Frasse fick nog på nöten. När han kom till oss tappade han tussar av päls runt hela halsen, tror det var bitmärken som gjorde att pälsen lossnade på det viset.

1 februari 1709

Är Woodes Rogers knappt myndig, tar då över sin fars rederi. Han övertalas att ställa fartyg till förfogande i kriget mot spanjorerna. På natten i en vik jag förstod inte var, ankrar de upp och tror sig se fiendens eld på stranden. Visar sig vara en kvarlämnad skotte som nu efter många år fick följa med Rogers båt hem igen. Denna skotte Alexander Selkirk, mannen vars öde att bo ensam på en öde ö under flera år, inspirerade Daniel Defoe att skriva romanen Robinson Crusoe 1719.

Dagboksboken är inspirerande på alla sätt och vis, bara älskar när nyttig eller spännande upplysning glider in lika lätt som min nattliga räkmacka gjorde. De där Aha stunderna är verkligen underbara, synd bara att min något åldrade hjärna har skaffat sig mer teflon med åren. Det glider in och ut lika lätt tänker jag ofta.

Nu ska jag be att få meddela att alla mina garner ligger fint i stora plastfickor med blixtlås, aha ni anar inte hur mycket garn jag har. En stor kasse garn ska jag skänka till dagis som pyssel om de vill ha. Men idag är det tygerna som ska tas om hand, så det rör faktiskt på sig i vårt kaosartade arbetsrum.

Frågade sonen min med Covid, hur han mådde idag? ”Som en Formel 1 bil i verkstaden! En kungskobra i skogen! Titanic innan hon sjönk!” Tror nog grabben min har fått en lättare variant och jag är så otroligt glad för det, så blir det för de flesta, men man vet ju inte vem som klarar sig och vem som blir dödssjuk.

Nu måste jag ta tag i dagen, maken och Frasse är hemma, lugnet lägger sig.

Baktakt utan ugn ✍🏻

Det här att ha maken hemma förvirrar mig, tror det är helg hela tiden på något knasigt vis. Nu har han fått sin första pensionsutbetalning och vi firar med skaldjur till middag. Inte för att utbetalningen är så stor, utan för att det var hans första. 🥂🍰 🎉

Sonen är pigg, vill jobba, men det går ju inte för sig. 🦠 Han blir flåsig om han anstränger sig och jag vill så gärna dela med mig av min långtidsverkande astmaspray Budesonid som innehåller en av få saker som hjälper vid andningsbesvär och hosta vid Corona. En storsäljare för Astras företag, finns både mer akut spray att ta och så denna med långtidsverkan med kortison. Nu tänker jag på antalet dagar han har varit sjuk, många blir ju jättedåliga fem dagar in och andra 8-10 dagar. Jag kommer inte bli lugn förrän två veckor har gått sedan det började.

Jag har hamnat i någon slags baktakt, tycker inte jag får något gjort. Igår lyckades jag tova ett par herrvantar till ett par typ liten dam eller barnvante. Brukar aldrig bli fel, men sånt händer så klart de där dagarna man inget får gjort. Jag har ju skaffat mig en mission med det här att jag ska sticka till mina vuxna barnbarn, nu är yngsta 4 och äldsta 11, så det är en idé jag vill genomföra och lämna efter mig till dem i framtiden. Vantarna som kympte (det ska stå kympte) var ju så klart ett par i herrstorlek, far och bada de är jättestora, innan de tovades och blev för små. Så det är bara att börja om, gilla läget. 🔆

Maken drog iväg och handlade, kom hem med fina tulpaner och Betsy Sandbergs fina chokladpraliner till mig. Han är nog livrädd att jag ska smalna av i helgen hahaha! Själv har han verkligen slankat av efter nästan två års promenerande med Frasse. Äsch, jag är så fet att jag inte orkar ta tag i det, tur att jag inte är kort i rocken för då skulle jag nog se ut som en fyrkant med rundade kanter, oval eller sälformad kanske är närmare sanningen.

Kram Alla Goingar!

Det här med svanar ✍🏻

När vi åker till och från landet har jag blivit så snopen av att se svanar i åkrarna och inte få heller, ibland har jag inte hunnit räkna dem när vi kör förbi. En översvämmningsvår efter idogt regnande hade naturen skaffat en sjö vid en åker, så många svanar har jag aldrig sett på land och i den lilla sjön tidigare. Jag undrar så ifall de alltid har suttit i åkrarna hela våren och i så fall varför? Maskarna kanske är extra lätta att komma åt, vad vet jag.

Men nu jäklar i min låda läste jag att det har slagits rekord i en ort strax utanför Umeå, ett rekord av svanar hela 8,400 mot tidigare rekord 6,600. Finns det en svansjö där undrar jag, eller sitter de i ortens åkrar och käkar? Vi har ju svanar i havet här hemma i stan, jag blir inte klok på dessa svanar på landet i åkrarna. Fascinerad och väldigt undrande.

Idag har jag storgråtit då sonen blev konstaterad med covid19, jag har tänkt så länge att han varit utsatt på många olika vis via jobb och lite andra saker och att han bergis kommer åka på skiten. Jag blir rädd, han är i den åldern det drabbar många illa och man dessutom, det är ju de som oftast dör. Så nu kommer min själ vara i gungning tills han är frisk igen.

Fantasi om det som inte blev ✍🏻

Hopp i sängen sent i går kväll, korsord, ny tidning och sen boken som fängslar mig just nu, 365 dagar Utdrag ur kända och okända dagböcker av Anders Bergman & Emilie Perland. Berättelserna ett tvärsnitt om allt i vår historia på gott och ont, varje berättelse en dag från någons dagbok. Så det blev sent eller tidigt i natt hur man nu ser på det, när mobilen ringde ville jag inte vara med, tänk att jag tror jag ska smälla av, när det är dags att kliva upp. Men idag hade jag ett uppdrag.

Klockan två skulle jag hämta 6-åringen på skolgården, han skulle få åka, stå framför mig på elscootern, till fiket, där skulle vi köpa tårtbitar och sen sammanstråla med farfar och Frasse i parken. Farfar hade kaffe, papptallrikar och skedar med sig. Där stod jag på skolgården med alla dessa ungar i olika åldrar. 🤪 Hej hej hej hur gammal är du! 67 år sa jag, 47 sa någon, som blev rättad. Hur fort går den här? Får jag åka med, snälla? När vårt barnbarn kom var en del lite avis, andra sprang med, när vi långsamt åkte iväg. Ungar är ju så underbara i sin direkthet, fritidsledare måste ha ett härligt jobb, så meningsfullt och så mycket kul de hittar på. Pratade med två av fritidsledarna, en sa att hennes son skulle vara så sotis att inte han fick åka. 😂

Sjutton så jag känner att jag verkligen borde utbildat mig till lärare/fritidsledare och haft ungar i typ ettan till sexan, bästa åldern. Att ha dessa lyssnande ungar, att få berätta, fånga upp deras intresse, lyssna till deras tankar och veckla in sig i allt mellan himmel och jord.

Fixade två träffar med min egen skolklass för en del år sedan, då kom vi så klart att prata om skoltiden och en tjej kom ihåg att jag ville jobba med gamla, hon rös och kunde aldrig fatta hur sjutton jag kunde vilja jobba med gamla? Det gjorde jag också på olika vis under många år, jobbade med äldre, tänker att jag kanske borde ha valt barnen. Vi alla är olika och jag har haft en medfödd läggning att umgås med barn och äldre, något jag inte förstod under många år. Tänk om en skoltrött unge som mig, fått lite mer vägledning, jag hade så tydlig begåvning för tex syslöjd, matlagning och bra med barn, var barnvakt redan som barn. Så något kunde väl syokonsulenten ha hjälpt till med. Slöjdfröken eller hemkunskapsfröken kunde ju också varit roligt. Man kan ju fantisera lite om allt som inte blev.

Nu har vi ätit lax i ugn, tänk jag tycker just lax är så himla gott på alla möjliga vis. Men det ska helst vara färsk lax, de där frysta laxbitarna i plastförpackning är inte riktigt de bästa i min smak.

Igår stickade jag klart ett par sockor till ett barnbarn, vuxen storlek, minns ni att jag tänkte sticka vantar och sockor till dem som vuxna, lägga i en fin kartong som de får när jag inte finns. Jag har ni börjat på tovad vante nr 2 nu blir det rosa toner till en av flickorna.

Kram på er alla! 🕶☀️🕶

Grattis till mig själv

Wp säger att det idag är 14 år sedan jag började skriva här, inte klokt.

Nu har jag spelat Fia med knuff med barnbarnen, jag vann. Lärde yngsta att hålla tärningen i öppen handflata och liksom rulla iväg tärningen. Skrattade gott, hon var så kletig att tärningen satt fast i handflatan, frågade om hon hade lim i handen. 😃 Handtvätt är inte hennes bästa gren.

Maken och sonen handlade fågelholkar på vägen hem från golfandet, gamla holkar ska rensas och nya sättas upp. Vädret briljerar ännu och jag har bjudit chokladbollar stående barfota på trädäcket, det var så härligt att känna de ljumma plankorna under fötterna.

Nu snackar vi mat igen, sonen har köpt rostbiff och vi entrecôte, grillat blir det och vad som ska serveras till får vi se. Igår grillade maken palsternackor och det var väldigt gott, rotfrukter är verkligen något alla borde äta mer av, så gott även i ugn, blandat med andra rotfrukter.

Tingeling, snart ut till mina små skunkar igen. 💛☀️💛

Hejda tidens flykt

Kliver ur bilen och njuter av det vårlika vädret och fåglarna som håller låda i vår trädgård på landet. Tiden har bara rusat iväg och jag inser att jag redan ikväll kan krama mina barnbarn, det ser jag fram emot. Tog sista sprutan i torsdags, så nu får det bli mer liv i livet, maken har en vecka kvar, sedan är det tre veckor sedan hans första dos. Det nya nu är ju att vi ska kunna umgås då med våra nära, men jag kommer ha munskydd och hålla avstånd vid andra tillfällen med okända runt om.

Det är extra rörigt för oss med immunsänkande medicin, verkar inte som om vi får upp stort antal antikroppar efter vaccinering. De testar nu varefter med just vår grupp transplanterade, så allt blir bra. Min läkare ringde igår och sa att de skulle testa just oss i höst för att se om vi behöver ännu en dos. Det är en förvirrande värld vi alla har hamnat i och inte blir det bättre av att lyssna varken på politikerna som skaffat sig en massa tv-tid utan att ha så mycket att säga, som folkhälsomyndigheten att tolka detta virriga, gör en inte trygg precis.

Jag fick redigt påslag av värk och stelhet i kroppen efter första sprutan och CRP 16, oroat mig som sjutton för spruta nr 2 helt i onödan, har bara fått rejält ont i armen efter vaccineringen.

På väg hit åker vi förbi Ländia, fabriken som gör kokosbollar och chokladbollar. Säger till maken att vi kan väl stanna vid macken och handla en stor kartong med kokosbollar … barnbarnen kommer ju ikväll och de kommer gå åt. Klart han hoppar in och handlar, bråttom bråttom … väl framme och packar upp visar det sig att han tog en kartong med chokladbollar. Fatta att han hade ett uppdrag och köper fel sort, irriterande, de kommer att gå åt. Men alla vet hur det är att vara sugen på något, tro sig få det och upptäcker att det inte blev rätt sort.

Veckan som gått har varit knepig, först var det tandläkartiden som blev inställd, antog att tandläkaren fått covid, sa tandsköterskan, ny tid i maj. Fotvården blev av, så skönt för både fötter och själen att sitta i stolen och umgås med min vän L sedan många år, sen igår den sista sprutan. Hemma har vi verkligen rört till i mitt arbetsrum, tömt dessa förbenade kartonger som stått travade och skapat nya högar i rummet. Högar som ska till Myrorna både kläder och prylar, prylar till ungarna om de vill ha, och ännu mer högar med mina tyger, mönster, mönstertidningar, mönsterböcker tar aldrig slut. Problemet är hur jag ska förvara alla mina garner, tyger och allt runt om detta handarbetande. Men nu har vi det så lyxigt med gemensamma tiden, att det känns mest roligt med planerandet av det vi ska förändra både hemma och här på landet.

I veckan var vi till mamma med kläder jag har skickat efter till henne, frukt och blommor. Jag stod och ordnade tulpanerna i en vas till henne när maken säger ”där stack hon.” Jag hämtade henne i det gemensamma lunchrummet pratandes med en av killarna som jobbar där. Det funkar inte längre med hennes tankeverksamhet. Jag har ju jobbar med äldre i många år, så jag känner igen det mesta, har upplevt hur det kan vara att bli gammal. Men fan rent ut sagt, nu är det min mamma som rullar iväg från mig när jag är på besök. Jag finns inte mer, jag blir arg, ledsen och besviken känner att det inte är kul att fixa till henne hela tiden, när hon rullar iväg efter 5-10 minuter. I veckan som kommer ska maken och sonen köpa ny TV till henne, de har bytt från analogt till digitalt i hela vårt land och hennes TV är från 2006 och klarar bara att visa 1 och 2:an. Men klart att jag inte anklagar henne för något, bara kände att det blev så jobbigt känslomässigt, jag kämpar så med mitt eget, att orka med mig själv och mitt. Att ta tag i allt runt henne är så ofta mer än jag orkar, men jag gör det.

Nog om det mamma är senil och mer förvirrad varefter tiden går.

Nu ska jag göra en sallad modell råkost, maken grillar fänkål och andra grönsaker + kyckling …någonting, finns så mycket olika sorters file, stek, minut, sjutton minns allt.

Ha en skönt solig Vårhelg 💛🕶💛

Nya tag 💉 tror jag ..

Egentligen händer inte ett dugg efter påsk, vilket är så skönt. Maken fick sin spruta och med den feber, han sov mycket en dag, sen var det över. Själv har nog inflammationen i min kropp fått fnatt efter vaccinet, har som en matta av dov, varm värk från fötterna upp till knoppen. Oroar mig lite, ska ju ta spruta nr 2 nästa vecka och jag vill inte må mer dåligt i kroppen. Just idag skiner solen från en blå himmel, fåglarna trängs i vår fågelmatarstation, Bofinkar i mängder och andra hungriga sötnosar kvittrar förtjust där ute. Jag borde så mycket, men mitt kroppsliga knäppa läge håller mig fången, det krävs så mycket skärpning för att komma till skott. Efter vanlig tvagning, tandborstning och påklädning är jag dessa dagar helt slut. Kastar mig i soffan och flåsar. 🛌

Sen ska utekläder på för att ta mig ut, blåsigt som bara den. Ta ett varv runt på tomten och sen sitta där och njuta av solen i lä, fast jag inte borde med tanke på hudcancerrisken. Maken gör som vanligt allt på tomten, just nu krattar han och trivs med det, själv vill jag, men det är ingen idé att ens försöka kratta, min kropp är just en kratta. Mentalt har jag hållit på så många år med nystart av träning och bantning att jag bara inte orkar mer. De där två jag har haft på axlarna i hela mitt liv, ”sätt igång” ”skit i allt, ge upp” har smält samman i en uppgivenhet. Mer ”gå och lägg dig” du kommer dö för tidigt.” ⛑

Ser och lyssnar på sekunderna som rinner iväg på väggklockan, alla konstiga tankar väller fram. Tankar om träd som kommer stå kvar efter att jag har gått, livet som bara kommer rulla vidare utan mig, precis som efter alla som dött. Låter väl riktigt depressivt, men nej, detta är tankar som jag nog alltid har haft inför evigheten i havets rullande över stränder, solnedgångar, uppgångarna är för tidigt, då sover jag, morgontrötta mänska. Den mörka himlens stjärnvalv och jag med alla andra i evighet som stått så där, med huvudet uppåt, för att ta in det oändliga, stora vackra runt om oss.

Jag tar nu tag i .. en Alvedon och ger mig ut i det dagen bjuder, ska fan sitta här och gnälla längre. 👒

Lägger till några rader. 🕶

Har skrotat runt på tomten, betraktat blåsippor och vitsipporna som nickar i blåsten, satt på ljugarbänken i solen och tänkte tro sjutton jag är gråtmild och pyttelite deppig, det blir jag ju alltid vid denna tid. Vårdepression är inget ovanligt, men tog otroligt många år innan jag fattade att det var det som knep vid denna tid. Det är ju så smärtsamt vackert, allt som liksom tar sats och börjar om att blomstra. Ville bara lägga till dessa rader. ☀️

Vi trotsar påskens kyla

Denna påsk var en lisa för själen, men kylan och behovet av att inte frotteras inomhus, fick oss alla att vara klädda för polarkyla.Vi började med sonens middag på långfredagen med lammstek och lammytterfile, rödvinssås, smörstekt brysselkål och potatisknyten med potatis, lök, morötter och jordärtskocker, gungande i smör. Avslutning med ostar, favorit Gorgonzola och bondost. Jag kan garantera att våra middagar inte är någon bantningskur precis, utan ett möte i gourmandernas paradis.

Påskafton var det maken som stod för maten, själv stöp jag i soffan på eftermiddagen och sov allt för länge. Kroppen kunde jag sälja billigt denna helg, men det går så länge det går, sen går luften totalt ur. Men maken är upplärd och tuktad i matlagningskonsten av sjusovaren.

Förrätten bjöds en Toast Skagen att dö för, sonens insats, sen ägghalvor med laxröra med pepparrot så gott. Så middagen var räddad, Porchetta fyra timmar i ugn. Små potatisar med klyftad rödbeta och lök allt ugnsbakat Fetaostsås till det hela.

Efterrätt, vit choklad smält med varm grädde, citronsaft och citroncest. Den stod i kylen i timmar för att vispas upp före servering i glas med smulad kaka och lite mer cest ovanpå. Det blev helt tyst när gänget tog första skeden av efterrätten. Så gott!

Igår trodde jag verkligen på våren, då solen så generöst bjöd på sig själv. Vore det inte för blåsten som tog i mer och mer efter tiden gick, kunde vem som helst tro på vår. Sonen åkte hem med familjen och vi var alla så nöjda över vår mysiga men kalla påsk. Jag har ljugit ungarna fulla med berättelser om livet, här har djupa saker avhandlats. Min mammas stroke, varför kan hon inte gå och varför är hennes arm så svag?

Vi kastade oss in i hjärnans vindlingar och lät blodproppen fastna i den del som styr kroppens rörelser. Hjärnans inblandning i allt som sker, så spännande att prata om. Vad händer om proppen sätter sig i den del som styr talet? Afasi, jaha, det är så det hänger ihop.

Frågor om min morbrors död tog L upp, L, han som kände på sig att det var dags för min morbror att gå. Döden döden, så mycket att prata om, fundera på, som människan gjort i alla tider.

Äntligen satt vi där ungarna och jag pratandes om allt i livet, aldrig lever jag så intensivt som när jag ser deras stora intresse över allt märkligt farmor berättar. Högsta vinsten av tillfredställelse, att kunna skapa detta totala varandet i nuet i en 6-åring och en 11-åring. Syrran har ännu inte ron i kroppen, så lillsyrran fick stöka med sitt.

I morse när jag vinglade upp och in på toa, ser jag snön som yr, vitt på marken och inser att maken och Frasse är ute i aprilvädret. Snabba kast mellan aprils väderlekar, vilket jag faktiskt älskar. Mardrömmen vore att sitta i ett land med evig värme och sol, så fantasilöst. Vår kommande sommar ska tuktad med AC inomhus för första gången. Så denna sommarvärme känner jag en något nyfiknare längtan efter, när den kan tuktas med AC när min kropp smäller av.

Snart ska vi packa ihop och draga vidare, maken får sitt första vaccin imorgon, så lika bra att åka hem idag och tillbaka efter sprutan. Hoppas ni alla har haft en skön påsk med möten, god mat och vila.

Vaccin menyer och annat

Jag lyckades fråga Svenonius, högsta chefen för region Stockholm, ”om det inte var så att min man som bor med mig skulle få sina sprutor i samma veva.” Jo, sa hon och sen börjades läsandet runt, samtal till vårdcentralen och nu har han fått en tid till vaccin nästa vecka.

Suck, så onödigt trassligt, om vårdsektorn hade läst på, så hade alla vi transplanterade i Stockholm inte behövt ringa runt och störa i onödan. Om jag satt som sköterskan på Danderyd och tog emot folk som förväntade sig att få ett papper som bevis till sammanboende om deras rätt att vaccinera sig i förtur på vårdcentralen. Om hon var jag, hade jag gått högre upp och ordnat det hela, jag har svårt att förstå hur folk är så oföretagsamma, där kom person på person och frågar om samma sak och hon bara sitter kvar i båten. Dessutom lyckades andra sjukhus vaccinera både den transplanterade och dennes medboende.

Läste precis om forskning från USA på människor med medicin som sänker immunförsvaret för att transplantatet ska stanna kvar i kroppen. Första vaccinsprutan verkar inte ge något skydd alls, det forskas vidare och som tur får jag ännu en spruta. Redan innan vet de att annat vaccin på oss, inte tar lika bra som på friska. Så där 20% mindre effekt på oss.

Idag är dagen allt händer, maken åkte och hämtade nya bilen, sen till sitt jobb för att bli avtackad på jobbet, han går äntligen i pension. Jippi! 🍾🥂

Sen ska vi handla blomma till dottern och åka en snabbis över med påskägg till deras ungar. De är förkylda, så vi kommer bara lämna över våra påskgåvor och åka hem igen. Får med oss påskägg till sonens ungar från dottern. Sonen med familj firar ju gärna helger med oss, så vi ska äta och ha det trevligt på landet. Klart vi sitter utomhus, regnar det får vi flytta bord och stolar till under taket över ingången och upp med stort solparasoll. Allt går, det har vi lärt oss under denna period.

Vi planerar sonen och jag, handlade gjorde maken redan igår vid 21-tiden på kvällen, allt för att slippa trängsel. På påskafton kommer morbrors fru, hon som blev ensam när min morbror dog i vintras. Pälsa på dig sa jag till henne, vi ska bjuda på förrätt: Toast Skagen och ägg med laxröra. Varmrätt Porchetta med små potatisar, klyftade rödbetor och gul lök i ugnen, till det creme fraishe med fetaost och kryddor som sås och så sallad. Till kaffet blir det antingen en marsipantårta eller en citronfromagetårta, vi ska äta tårta till kaffet även på fredag, så jag vet inte vilken jag känner för att göra.

På fredag bjuder sonen på middag, lamm med rotfrukter, rödvinssås och brysselkål. Må Påsken komma vi är redo 🐣🐥🐣🐥🐣🐥🐣🐥

Men så skönt att vara hemma ensam en lite längre stund, inte för att jag på något vis vill vara utan min gubbe, men lite luft ensam några timmar, mår jag bra av. Jag har hunnit med en hel del, inklusive rastat Frasse. Vi hade ju besök av hans fd ägare förra helgen och det var kram och pusskalas, hon satte sig på ändan på gräsmattan, det gick hett till av glädjen att se varandra. Så mysigt att se deras kärlek och sen var Frasse liksom klar och ställde sig mellan maken och mig helt lugn. Fd ägaren och jag har mailat om mötet och tänkte samma sak, Frasse har det bra, när han var färdig med hälsandet, visste han vilka han nu hör ihop med. Vi tänkte samma tanke där, hon sa att hon såg att han var så lugn och mådde psykiskt så bra, hon är så glad att han får bo hos oss. Snacka om att vi är lyckliga som fick honom.

Kram på Er Alla önskar er en riktigt skön och vilsam helg.

Glad Påsk 💚🐥💚

Bit för bit ☕️ och tankar

Imorse gjorde det ont när mobilen talade om att det var dags att gå upp och ta sin medicin. Så trött och virrig slängde jag in tabletterna med för lite vätska, det trycker sig ner allt för torra och gör ont. Så där som någon gång har hänt som barn, med en för stor nersvalt typ köttbit.

En grå dag, lika grå som min kropp känner sig, tror vaccinet bubblar runt och ökar upp inflammationen jag ständigt har i kroppen. Idag blir det en Alvedon dag.

Maken är ute med Frasse på sin långtur, vet inte om det blir en eller en och en halvtimmes tur. Jag hade tänkt mig besök hos mamma idag, men kroppen orkar inte. På tisdag ska hon äntligen opereras för gråstarr, det ska bli så skönt att det äntligen blir av. På torsdag ska vi hälsa på mamma med påsktårta, påskägg, tidningar och frukt. Först ska jag bara till vårdcentralen och lämna alla blodprov och annat. Sen bär det av till landet och friheten att välja själv hur länge vi ska stanna där, onsdag är makens sida arbetsdag. 🥳✨⭐️💥☀️🌈🥂🍾

Stickade nytovade vantar.

Nu har jag fått en idé om att skaffa fem typ skokartonger med snyggt papper på, kommer köpa snygga lådor, en för varje barnbarn. Varje unge ska få ett par tovade vantar och ett par sockor i vuxenstorlek. Sen har jag lite annat fint som jag tänker lägga ner i lådorna och stoppa in lite kärleksord i vantarna, de ska hitta lappen, när vanten ska prövas. Dessa lådor ska fyllas med personliga gåvor, sånt jag tycker skulle passa just det barnet. Tänk om jag hade fått en sån låda efter min mormor, då hade jag storgråtit av glädje. Nu är ju inte min tanke att de ska storgråta, mer att de kommer minnas mitt eviga stickande och den förhoppningsfullt sköna känslan att jag får värma deras händer och fötter även som vuxna.

Så nu har skallen lite att spinna på framöver, får väl skynda mig, vet ju aldrig framöver vad som händer med alla muterade virus.

Mamma sa i telefon att hon inte hängde med, jag pratar för snabbt. Gud så jag har tänkt på det. Jobbade i många år med äldre och anpassade mitt prat för att de skulle hänga med. Men, som om jag inte har tänkt tanken, att min mamma inte skulle hänga med i mitt prat. Mamma är ju mamma, hon fattar vad jag säger … fattar, men hinner inte med. Allt förändras, mamma är mamma, men likväl inte, jag är hennes mamma numera. Jag vill inte att det ska vara så, så kapabel som hon har varit genom livet, chef på jobbet, rest långa resor ensam, Kina, Ryssland och andra länder. Varit en orädd kvinna, på många vis ett föredöme att växa upp med.

Nästa tanke kommer till mig själv, mitt eget åldrande. Det kommer nog bli ensamt om jag bor på boende, ensamt på besök från barnen. Men det överlever jag säkert, många föräldrar får nog sitta ensamma, hoppas på de fem barnbarnen, kanske de tittar in en gång om året, det blir fem besök. Sen kommer ungarna i maj när jag fyller år och en gång till jul. Vilken tur att jag inte förväntar mig så mycket, det förenklar för mig. Fast tankarna snurrar.

Tänker på hur det ser ut redan nu oavsett Corona, mamma får väl besök typ två ggr om året av dottern, hon pratar, men det händer inget. Sonen åker dit några fler gånger, men det är nog hans fru som vill och trycker på. Får man ens skriva sånt här? De flesta har yta som ledord, bara det ser fint ut för andra, så är allt bra. Lyckliga familjer, tror ni de finns, som glider genom hela familjelivet med bara kärlek och leenden, fester, mys och livet leker, gärna på långa fina resor, god dyr mat, vinglas i fokus som visar på lyckan i livet.

Min längtan efter ärlighet i skrivandet är både självklart och förbaskat svårt. Det som skrivs om andra är ju bara min vinkel av saken, personen. En liten skärva av allt den andra personen är.

Mina barn är ju det absolut bästa som har hänt mig och jag älskar dem som man numera säger ”till månen och tillbaka.” De växte upp så olika redan från början, det är det som är så fantastiskt spännande med att få barn, vad blir det av dem som personer. Vissa delar av utvecklingen är ju bara jubel och klockspel, andra drag skylls på maken för inte skulle väl jag … jo, då. Så vissa drag är tydliga redan som små och en del gillar jag inte, men det hör ju till deras personlighet.

Man får heller inte tycka mer om den ena än den andra ungen, fast alla vet att man gillar alla sina barn, fast på väldigt olika vis och vissa delar kommer du ärligt aldrig, riktigt tycka om. Precis som de kommer tycka mindre bra om vissa av mina personlighetsdrag.

Nu tror jag att jag ger mig för denna gång. Nu har det grå vädret blivit ett fint regn som klänger på rutan och gör min utsikt lika diffus som livet ibland kan vara. Jag envisas med att försöka skala av mig själv, bit för bit, men det blir lätt ensidigt och sig själv ser man ungefär lika tydligt, som ut genom ett riktigt regnigt fönster. Men avslöjande blir texten, för er som läser och ser min ynklighet som människa.

Så här dagen efter själva vaccinerandet mår jag ännu bra, bara vänsterarmen som kunde ta en paus. Men igår några timmar efter undret skedde, blev jag yr på nytt vis och mådde så konstigt. Några timmar trodde jag att jag skulle bli riktigt sjuk, men det la sig. Läste runt och hittade fler som känt sig så där konstiga, så vet ni om ni upplever detsamma.

Ni kan glömma hushållsnäras vaccinerande i samma veva som vi transplanterade får vårt vaccin. Det har Region Stockholm tagit bort, men det fungerar tydligen fint på andra orter. Så i maj lär de ha vaccin till resten av befolkningen och det tror jag fan i mig inte på. Även om de får vaccin, så klarar inte regionen av att organisera det hela. Sämsta regionen i hela landet, det skäms de inte för. Det som gör mig så arg är att de går ut med upplysning om att vi ska kallas och hushållsboende, min man då, ska få ett papper som ger honom förtur till vaccination på vårdcentralen. Sen kommer jag där till min vaccination och ber om pappret till min man, syrran som kollade mitt leg visste inte ett dugg om det. Inte min vårdcentral heller. Hur vore det om regionen kunde upplysa oss om det som blir pannkaka? Nä, misslyckanden ligger de lågt med, oavsett hur och vem, vad det drabbar.

Igår ringde Frasses förra ägare, hon ska upp till Stockholm idag och kommer över på en fika, ute så klart. Det ska bli så spännande att se hur Frasse reagerar. Jag tror han får glädjefnatt, men det var inte förra ägaren så säker på. Det blir bra att träffas en stund, få prata lite om Frasse och livet.

Förra helgen tog maken med sig Frasse till en Västgötaspetsträff på Gärdet. Tänk er 26 hundar av samma ras, lösa och lyckliga i en stor grupp. Först var Frasse lite avvaktande, men sen lossnade det och han for runt med hela gänget. En timmes promenad en gång i månaden, maken kommer åka dit igen. Trevligt folk och måste vara så kul att se alla glada hundar, en ras som älskar sin egen ras bäst, ras”ister” helt enkelt hahaha! Jo då, det var andra hundraser med och de lekte så fint med varandra hela högen, lika bra att förtydliga i landet där allt nagelfars och ondska ständigt upptäckts i varje sneseglande ord.

Nu minns jag inte vad jag har skrivit tidigare … men cancerfri är jag, såret blödde lite senast igår, så det är det värsta sår jag någonsin haft på att läka uselt, opererades 10 februari. Tänker på det lååånga ärr jag fick efter njurtransplantationen, det läkte så snabbt och fint jämfört med detta lilla skitsår.

Påsken närmar sig och för mig är det inte bara påsk utan maken går äntligen i pension. Det ska firas på på landet med sonens familj och min morbrors änka. Det ser jag fram emot, barnbarnen, maten, samt att bara vara ute tillsammans. Nu ska jag ta tag i dagen, eller om den tar tag i mig?


Äntligen, lägger ner oron

Nybakta Kubbar är aldrig fel.

Nu har jag fått möjlighet att boka in vaccindatum, det blir torsdag nästa vecka och som ni nog förstått är jag väldigt kluven. Säger Jaaa! och hoppar invärtes av lättnad efter att få tid till vaccineringen, samtidigt som jag känner en väldig skepticism. Om det var ett ”normalt” vaccin, skapat av en bit av viruset, hade jag nog aldrig haft funderingar. Men det nya som ska in och rota i kroppen på ett helt nytt vis, får mig att bli rädd. Inte rädd att dö i närtid, utan rädd för vad det eventuellt gör med folks kroppar i ett längre perspektiv. ”Går inte att byta rad, då försvinner både bakgrundsfärg och storleken på bokstäverna.” Det här fåniga tekniska ”möjligheterna” som inte fungerar när man inte fattar hur fan man får till det.” … Så här fortsätter jag utan radbyte, så vet ni varför. …. Jag har ännu inget hört från gyn om provsvar, har nu ringt upp och ska bli uppringd efter 13.15, efter 38 dagar borde väl provet vara klart? Ingen som helst ordning på sånt tydligen och såret är nästan läkt på sin 38:de dag. Det är ingen mer cancer på stället, det vet jag, men hur kan de låta bli att ta ansvar för den avslutande delen av ett ingrepp med provsvar? De kan väl för tusan låta en sköterska ringa upp när provsvaren är ok, eller hur svårt kan det vara att skicka ett brev med resultat när provsvaret, inget farligt är? Läkare behövs till de som verkligen får tunga besked, så låt övrig personal ta hand om bra provsvar. … Här hemma räknar vi dagarna till makens pension, med en glad förväntansfull stämning. Till påsk planerar vi ett första race till barnbarnen med påskägg och blommor till ungarna. Sen in till mamma med påskägg, blommor, tidningar och något extra gott på tallriken. Funderar på en smörgåstårta som hon kan bjuda sina vänner på och personalen. Jag får i nutid komma in till min mammas rum på besök, hon är fullvaccinerad, men vill inte riskera något. Så fort jag också är vaccinerad då ska hon få besök. Jag har en del att ta hand om, byta hennes gardiner, kolla i badrummets skåp, vad jag behöver fylla upp med. För plötsligt verkar ingen ha ansvar för sånt, i stort sätt bara invandrat folk plötsligt som jobbar där, de gör ett fint jobb med de äldre, men verkar inte förstå det här med kontakt med oss som ska köpa det som behövs. Eller informera om annat som är viktigt att veta som anhörig. Flera svenskar har slutat sista året och jag undrar hur de har det med den nya chefen? Hon är ingen favorit varken för anhöriga pratar för mig själv, eller de anställda. Är väl bäst med invandrat folk som man säkert kan hunsa runt med hur som helst. …. Nu kom posten med ett brev som upplyste om att provet var helt utan cancer, en långvarig kronisk inflammation i huden. Va, i huden? Jag fattar inte det provsvaret, vad betyder det? Jag har väl inflammation i hela kroppen det visar andra provsvar, men inte trodde jag de skulle se det av det provet. Men nu är detta avslutat för min del och tack gode gnu att jag slank ur det så pass lätt, cancern menar jag. 🍾🍬🎂🥂🍹🍻🍸🍼🫖🍿🍩☕️☕️☕️🥛🍷🤸‍♂️🏆🥇🧹🎈🎊💌 Hurra för livet! … 🎈Kram på er alla!

Ljusningen 🌷🌞🌷

Med posten kom idag brev från Danderyds sjukhus, både den vanliga remissen till provtagning och bekräftelse på att jag kommer få vaccinet via dem. Tror jag blir bokad nästa vecka … jag känner mig 😀 fast kanske är det så här det kommer kännas långt framöver 🤥?

Ännu inte hört något provsvar, såret ser ut att förbenat långsamt läka? Vågar inte tro det riktigt än.

Nu ropar maken att Kålpuddingen är klar!

Så tjing för denna gång. 🐑

Lite grått, lite gnäll

Detta var bara början på Everts besök.

Evert drog in med ett fasligt oväder, han blev inte bjuden på kaffe, fast jag ärligt gillar ruskväder, när jag kan sitta inne.

Jag är lite deppig av att operationssåret aldrig läker igen, lite var och två hål nu, inte bara ett, hälften har läkt. Så jag som gjorde rent i fredags och tänkte nu får det sitta till söndag, så det torkar ut och läker, glöm det. Imorgon får jag ringa vårdcentralen igen och boka återbesök till syrrorna.

Just denna helg har friden inte saknats, däremot har energin flytt sin kos. Det blir tråkigt när allt man gör är ett besök på djuraffären, köpandes hundmat. Jag har nog inte berättat att Frasse la av att äta när tikarna löpte där ute, spelade ingen roll vad vi lockade med. Han har ju fått toppenmat sedan han kom, hemlagat hela tiden efter recept som passar hund, kompletterats med kalk och andra vitaminer/mineraler han behöver när man lagar hundmat själv. Här pratar vi lyxmat för en hund, kyckling, nötkött, köttfärs, fisk med både kokta, färska och rårivna grönsaker och ris så klart.

Att hålla på så här, att fundera på vad han kan tänkas äta fick maken att åka till hundaffären förra veckan och kom hem med vad han trodde var de där hårda små hundmatsknastret. Visade sig vara mjukfoder i portioner, Frasse gick nästan i spagat av lycka och åt som aldrig förr. Så nu har vi det lätt vid utfodring, 1 påse mjukfoder Royal Canin, klipp upp, kläm ut, servera. Där ser ni repris på mäns förmåga att handla 😀 tror han handlar hårda ”pluttar” men kommer hem med portionerad mjukmat.

Dagen bjuder en grå något uppsprucken himmel och jag tänker inte gå ut. Fick nya korsordstidningar med early bird igår med lagom svårighetsgrad, jag vill inte ha dem för svåra. Att ibland lyckas lösa hela korsordet ger tillfredställelse som känns viktig på något plan jag inte har grottat ner mig i och har kunskap om.

Fridens

Det var det lilla 🌼 🐘 🌼

Så blev det vitt ute igen och snön yr lite till och från sedan igår, visst ser det kallt ut på bilden? Men bara några grader minus bjöd Bore på.

Jag vet inte vad jag har gjort senaste tiden, dagarna bara flyter ut och snabbt har veckorna hastat förbi. Stickar så klart, läser och löser korsord, sen det där joxet mellan, som inte går att smita ifrån, tvätt och plock.

Ännu håller jag på och byter bandage, det är ett hål (efter stygn) kvar som inte vill läka och imorse var det lite var just där. På med Alsolsprit, tvätta rent och så nytt bandage. Nej, jag har ännu inget provsvar fått, men är ju övertygad om att det inte är någon mer cancer där.

Förra helgen sjöng vi för sonen på hans födelsedag i mobilen, han vill inte firas på något vis, så vi får väl rätta oss efter det, fast jag tycker det är botten. Alla tillfällen att ses är värdefulla och ännu mer nu med Corona i hälarna. Fast sista födelsedagen ute för dotterns dotter var en regnig historia, men allt går utom små barn.

På fredag ska jag till frissan, klipp och sling med munskyddet på, min frissa har alltid munskydd. Sen i helgen får vi kanske besök av Frasses första ägare, vi tar en fika på baksidan av huset, med rätt avstånd mellan oss.

Dottern min fick fnatt när hon hörde att vi skulle träffa någon som kom från en annan del av vårt land. Hon överdriver så lätt och jag lovade att hålla två meters avstånd till besöket.

Läser på Fb njursida om alla som fått både första och andra vaccinsprutan, men Region Stockholm är ju sämst i klassen, de har inte ens börjat beta av de äldsta efter de äldre på boende och med hemtjänst. Jag ligger i fas två och känner irritation över att de banne mig inte kan organisera ett dugg. De påstod att vi hade så mycket unga människor i Stockholm, därför skulle vi få mindre vaccin. Så fan heller, vi får procentuellt så mycket vaccin som vi har gamlingar. Precis som alla andra regioner. Det ljugs om så mycket, bara de slipper stå ansvariga för ett dugg, alltid någon annans fel om inte annat. Allt för många politiker är bara bläk! Jag förstår att det blir problem när det inte kommer tillräckligt vaccin, men ljug inte om orsakerna.

Roligare än så här blir det inte idag, min hjärna är som en tom påse.

Kram på er alla. 🌷🐄🌷

Bara några rader

Igår var jag tillbaka till vårdcentralen med mitt sår, det ser bättre ut, men en ny tid till på torsdag. Hoppas så att det sista har läkt samman, är trött på detta, det är ju andra gången jag håller på med detta sår. Första gången skar de bort märket och frös ner en bit. Det skulle vätska sig sa systern och om det gjorde i flera veckor, att sen börja om efter den sista operationen, med samma ställe var ingen höjdare precis. Provsvar har jag inte fått ännu.

Strålande sol och en tur ut borde sitta fint, men jag har plötsligt blivit släkt med sengångare. Kanske bakar jag något till kaffet senare ..

Ord gräver och urholkar när de kommer från helt fel person och av fel anledning

Ord kan vara så tilltalande, smeker vårt ego eller boostar självkänslan, finns så många ord att välja mellan, med så många olika känslor i.

Men så illa dessa små rackare kan landa, ibland utan att man har tänkt sig en hård landning överhuvudtaget, meningen var inte tänkt att göra ont. Eller för att visa förakt, förminska, sätta sig på folk.

Vissa saker som uttalas kan aldrig tas tillbaka.

I denna splittringens tid, när makten som förväntas visa vägen, pumpar på om onda människor och nazister, det vi med andra tankar anses vara, vi klumpas ihop i SD. Alla andra tankar om utveckling normala människor har, innebär att människorna vet vad regeringen håller på med, det är regeringen som står för hat, mobbing och hot mot vanligt folk och ett annat regeringsparti.

Det är genant att höra på deras påhittade brösttoner, inga andra håller så ihärdigt på med sin hemkokta splittring av folket i vårt land.

Oavsett hur människor tänker och det kan vara väldigt olika, ärligt talat vem vet hur vi alla får ihop vårt tänkande, om hur vi vill ha det. En del människor har ju verkligen tankar jag är så långt ifrån att jag på Fb inte har dem i mitt flöde, men vänner är de och jag går själv in och läser allt av privat natur. Det gäller att skilja på den privata människan och hennes politiska ställningstagande. Regeringens skrämselpropaganda använder sig av känslor för att så splittring. Om folk bara förstod det.

Dyka efter skräp

Lördagen resultat 550 kg batterier. Några ton skrot och bildäck. Ett kassaskåp, tre mopeder och cyklar i mängd.

Kassaskåpet var det brytmärken på, men tjuvarna hade inte fått upp det, så dykteamet öppnade och fann en plånbok och lite andra saker. De ringde upp ägaren till kassaskåpet som berättade sin historia och fick tillbaka sina saker. Han och frun åkte utomlands, på köksbordet hemma låg almanackan där tiden de skulle vara borta stod tydligt att läsa. Så tjuvarna tog det lugnt och rensade hela villan inklusive kassaskåpet.

Tänk så mycket jag fick uppleva, se och höra vid vårt besök hos dykteamet på kajen.

I strålande sol men kylig vind

far jag med scootern med ett av barnbarnet Leo 6 år stående mellan min ben. Han får vara med och gasa, det är en stor stund för honom. Efter en stund byter jag unge till Wilma 4 år, hon njuter en tag, men verkar inte riktigt lika intresserad, det viktigaste är att det är hennes tur. Sen är det T:s tur, jag frågar om han vill och var beredd på ett nej, när man är lite cooool och elva år är det kanske inte ballast i stan att stå mellan farmors ben och åka. Men klart han ville, han fick gasa själv, jag sa till honom att ”jag ser inte ett skvatt, så ta det lugnt.” Men det gick så bra, lärde honom hur man tar trottoarkanter och hur man slipper dem ifall man passar på att köra upp och ner där kantstenen är nedfasad.

Vi var på väg mot äventyret på Agabryggan, hela sonens familj och så vi två med Frasse. Vid kajen fanns dykare, kranbil, containers, här döks det för fullt, upp hissades skrot i mängd. Det var spännande när de drog upp gamla kassaskåp, mängder av däck och 30 bilbatterier, cyklar, en modern fast rostig moped, många sopcontainers, burar som de har i affärer osv osv. Hur sjutton ska vi få slut på allt dumpande av skräp i vatten och vår natur. Inte blir det bättre av att snö dumpas ner i vattnet från bryggor, mängder av grus och skräp från det dumpandet, plast från däck, metaller och från avgaser. Hur kan man påstå att man tänker på naturen när man tillåter sånt?

Efter en stund tog vi oss till en fin ny lekplats där de minsta lekte en stund, vi vuxna satt på en vacker plats vid vattnet med fina bänkar och en marfastgrill. Så fint att se hela området efter stranden så omtänksamt omgjort. Breda bryggor, planteringar, grillar några fik och restauranger, på tal om grillen jag först pratade om så invigdes den av någon genom att skita i den, lämna efter sig en bajshög och toapapper. Sånt förakt många har för oss i vårt land, en sån sak skulle aldrig hänt under den tid jag växte upp.

Sen bar det av hem igen, vi var genomblåsta och nöjda med dagens spännande input. T körde stående framför mig hem, när han klev av sa han ”jag älskar dig” och jag svarar samma, min fina grabb som ska till Göteborg under sportlovet med en släkting som har hus där.

Strålande vårväder

… och jag känner mig så nöjd med min vårdcentral. Ringer och frågar om jag kan boka en tid till distriktssköterskan? Får förklara att mitt sår aldrig läker på vänster sida, 17 dagar sedan operationen. Hon bokar in mig direkt kl 13.00 till sjuksyster Anna.

Så tacksam att bli omhändertagen av ett proffs, hon tog in en läkare som tittade, så nu får jag komma tillbaka på måndag och framåt tills det har läkt som det ska. Min vårdcentral gör mig aldrig besviken.

Men en sak retade mig i väntrummet. Vårdcentralen vill att alla tar på sig munskydd när vi kommer in, ”de vet inte var folks munskydd har varit” så det är bara sprita händer och ta på upplagda munskydd. Redan ute i kassan syns och hörs hon, den enda utan munskydd, babblande högljutt i mobilen.

Självklart satt hon i mitt väntrum, den enda som inte satt på sig munskydd. Jag njöt när en karl med ryggrad hämtade ett munskydd, gav henne och sa ”ser du inte att du är den enda som inte har munskydd”? Hon började protester om att hon har astma … det har jag också och ännu en kvinna sa att det har hon också. Fan så skönt det är ibland, att det fanns en med ryggrad som gjorde det vi alla fegisar tänkte. Heder till honom, om hon går utan ute kan vi inte göra något åt. Men sitta på en vc och strunta i andra, dessa egon ska bara ha däng.

Nu med alla spretande (trådar) suturer avklippta, gör det inte ont på samma vis i såret, jag ser fram emot en fin helg. Mamma ska få besök och lite ska donas med här hemma som vanligt.

Maken är och handlar, skaldjur till middag. Känner mig så glad och lättad att jag fick hjälp med såret. Nu kan jag andas igen.

Snöfritt

Sittligger i soffan muttrande för mig själv, operationssåret har ännu inte läkt efter 16 dagar och småblöder, fast stygnen verkar ha försvunnit som de skulle. Jag tror jag har kommit på felet, när vi … ja, maken måste hjälpa till, jag ser inte ett skvatt av den delen av kroppen. Nå, tjocka magvalken drar jag upp, så det slätar till operationsstället och så på med större aqua resist plåster. Tror nu att det kommer läka ihop om jag inte drar upp och antagligen isär såret så där, tänker att det är det som har dragit isär hela operationsområdet. Inte har jag heller hört något provsvar, det kan dröja hur länge som helst. Antar att allt bara handlar om förtur för covid nu för tiden på labben.

Igår var jag ut med scootern och Frasse, jag njöt av turen, luften och omväxlingen. Men du milde tid, hundskit överallt, så pinsamt att folk verkligen tror att det som göms i snö är borta. Folk har alltid klagat på hundskit och vi som sköter oss tröttnar på att också få en släng av sleven. Men jag ser hundskiten som ännu ett tecken på tidens nedåtgående kurva, har nog aldrig sett så mycket. Skräp överallt, hundskit, ritat på väggar, allmän förstörelse av busskurar och allt tänkbart. Likväl bor jag på en plats som ännu är förskonad från mycket av det jag ser i andras områden.

Samhället visar uppåtgående toppkurva för misshandel, bedrägerier, våldtäkt, mord och allt fanstyg vi tidigare saknat i denna mängd i vårt land. Löfven måste vara nöjd nu när han är bäst i varje gren, det kan han skryta med när han åker runt och delar ut våra skattepengar till EU-medborgare som ska få medborgarlön via våra EU-pengar och fortsätta gå extremt tidigt i pension, medans svensken som ska betala jobbar över pension.

Respektlösheten för naturen och vår gemensamma omgivning har tagit över, det syns så tydligt när man åker mot vissa trakter, väggrenen är full av skit. Jag låter arg, men är egentligen ledsen över förfallet vi har bjudit in i vårt land.

Men livet går vidare som tur är.

 

 

Envis på ett dumt vis 🐘

Bilden är ovanligt goda Mandelkubb, smidigt och smart att baka i form.

Några regndroppar på mitt fönster och jag vill skrika Nej! Snälla väder, dra på kylan igen, det blir så tråkigt för alla när det blir grått och slaskskitigt utan snö. Tänk på ungarna, snart är det sportlov.

Här händer inte så mycket, jag fick ju höra av läkaren när hon opererade mig, att jag hade ett likadant ”märke” högt upp på låret, att visa upp på hud, du måste ringa och boka tid sa hon. ”Nämen sa jag, det är väl ett blåmärke” sa jag. ”Nej, du måste ringa och be dem kolla upp det” sa läkaren.

Ringa kunde jag glömma, alla tider var varje dag uppbokade. Paniken steg i mig, men så fick jag för mig att nyttja 1177 eftersom jag redan är patient på hud, har så att säga rätt att få be om hjälp. Så nu har jag fått tid till början av mars, allt skedde smidigt via 1177.

Jag har inte varit snäll mot mig själv sista veckan. Som vanligt snurrar tankar om att minska medicineringen, inte den som har med njurarna att göra utan sömntabletten. Vilket rävgift dessa tabletter är, fast de fungerar bra som just insomningspiller. Hittade en förpackning med speciella sömntabletter, som inte gör en beroende, tänkte … trodde jag. Att jag skulle sluta med de andra och ta detta rävgift istället, för dessa blir man inte beroende av. Men jösses jag har varit helt väck, legat och inte kommit upp, fast jag har sovit som en stock på nätterna. Dessa förbenade biverkningar och utsättningsbesvär i kombination så klart, av den tablett jag har sovit på i mängder av år. Efter en vecka hjälpte maken mig att inse att jag ska ta de vanliga sömntabletterna, ingen ide att gå igenom detta, då den nya icke beroendeframkallande tablett fick mig att må prutt, vilket den är känd för. Därför låg den kvar i min medicinlåda minus ett par tabletter sedan tidigare försök. Envis och dum som en åsna.

Jag förstår inte varför jag envisas med jämna mellanrum att försöka avgifta mig själv, det blir ett helvete. När man nu är en sån som ogärna tar tabletter, så får jag perioder, när jag vill befria mig och min kropp ifrån gifter. Det har fungerar flera gånger, jag har trappat ut sömntabletten under fysisk vånda, konstaterat att jag klarat av det och sen efter några sömnlösa sängrullande nätter gett upp och tagit tabletten igen.

Imorgon är det barnkalas igen, bakom dotterns villa ska vi träffas, om nu inte regnet vräker ner. Risken finns, om det bara duggar tar jag med paraply … jäkla väder, jag vill så gärna träffa de mina och ungarna.

Annars händer inte så mycket, jag stickar mest, har börjat följa en serie Bridgeton på Netflix, vackra kläder, överklassens baler och intriger. Faktiskt rätt skönt att låta sig vaggas med i en fantasivärld, tanken på att överklassen, adeln och de kungliga faktiskt haft och har så många privilegier. Fast fy tusan för att som i The Crown som handlar om engelska kungahuset, ha folk runt om sig i hela sitt liv, bli på-avklädda, slippa allt som är vanligt liv och ansvar för sig själv och det självklara runt om. Men intressant att följa just engelska kunga … borde heta drottninghuset i generationer.

Fredag igen, entrecôte, pommes och bea till middag, klart bra inledning på helgen. Hoppas ni får det bra. Kram 🌷⭐️🌷

Inre besök av kärlek

Idag vaknar jag tidigt och har ont i skallen, ligger och småsover på förmiddagen i soffan och ser för min inre syn plötsligt Frasse tillsammans med vår första hund Watson, de står tillsammans i vårt vardagsrum. Jag häpnar av hur verkliga de ser ut … hör hur Frasse på riktigt går ut på golvet, kastar upp tennisbollen i luften. Så fint besök, jag känner mig lycklig, tänker ju ofta på Watson.