Rörigt blir det

Önskar du ett själsligt lyft föreslår jag att du hoppar över mig idag, jag gungar i helgens alkoholfria baksmälla, det finns så mycket jag kan vara, frustrerad, arg, ledsen och uppgiven, men slås mest ner av den tunga tröttheten. Allt det andra fysiskt onda är jag van vid.

Kroppen körvar till sig, så jag vet varken ut eller in, ok den gör ont här och där, det är jag van vid. Som den klant jag numera är råkade jag sova på högra bröstet. Det där bröstet som fick ett inplantat för över trettio år sedan. Ett inplantat som självklart blev inopererat även i det andra bröstet. Jag valde ett litet inplantat den gången, tror det var -84. Jag ville inte ha bröst som ett sexuell attribut, jag ville bara ha lite nytta av alla insydda bröstveck som fanns i alla kläder.  Se ut som alla andra.

Att växa upp och aldrig få några bröst att tala om, var något som tog mycket tid att tänka på. Hela släktens kvinnor var tungt utrustade, utom jag, vilket blev en slags blyghet som hämmade mig på många olika vis. Hela gänget reser iväg och festade, badar näck, badar bastu … jag stannar hemma, rös vid tanken på att ha klarat mig. Sexdebut … kunde utan minsta problem slita av min undertill, men ”BH” och överdelen försökte jag alltid ha kvar på mig i yngre år.

4DFB0A19-8612-448B-9B5F-27F39840F3AF

Sen opererade en äldre kvinnlig vän in bröstimplantat på ett väldigt tidigt nymodighetstadie i Sverige och hon, hela hon, var min fristad på alla sätt och vis. Kunde hon kunde/vågade jag många år senare.

Strunt samma, i nutid vill jag operera bort dem, har velat det i många år. Om du tänker dig mig då när de opererades in vägandes 55 kg till mina 1.75 centimetrar, mot nutid, vikt lite över hundra kilo. Det är ju ingen som helst ordning eller tjusigt med dessa hängande taxöron med rester av plantat. De gör galet ont om jag somnar liggandes fel, oftast på den vänstra. Speciellt nu efter mammografin med alla lämnade ömmande blåmärken, önskar jag inte värken i bröstet kombinerat med hjärtklappning, vilket jag har även nu när jag skriver. Kollade trycket, övre 86 undre 56 och hjärtklappning 111, klart jag inte mår bra. Så hela helgen ont i vänstra bröstet, ont i bröstkorgen med känning i hjärtat vilket hänger ihop med fibromyalgin. Ett sjukt flåsande så fort jag skulle röra mig, jag vill yla av idiotin som drabbar mig, men vem skulle orka det med mitt flås.

Så idag upp i ottan, iväg till vårdcentralen, ta blodprov, kolla om Hb:t verkligen ligger för högt. Det känns i hela kroppen, knoppen att det är för högt, fast jag blir lika vilsen och osäker varje gång, har svårt att skilja alla symtom, är det jätteskovet FibroTorsten som har invaderat min kropp, POTS, yrsel, mjölksyra i en salig röra,  extra allt eller är det bara fibromyalgi och/eller högt Hb, dags för blodtappning?

Maken kör mig dit och hem, Frasse hänger med så klart, han kan ju inte vara ensam hemma ännu. Hade aldrig en tanke på att hunden inte skulle klara av att vara ensam, tänkte för den delen aldrig på de ev problem en omplacerad hund kan ha. Men vi har haft sån tur med Frasse, han är rena drömhunden. Hör här så lyhörd han är.

Jag har mina bra och dåliga dagar rent fysiskt, de totalt ”glöm bort att jag lever” dagarna har varit två sedan Frasse kom. Jag släpade mig ut med honom och tänkte rätt snabbt att nu orkar jag inte gå mer, jag måste vända och gå hem. Direkt vänder Frasse och går hem, jag tänkte att det var konstigt, kunde han vara så lyhörd? Är det verkligen möjligt eller läser jag in något som inte finns? Sen har dagarna rullat på och i fredags ensam på landet blev jag så där galet vissen igen och trampar ut med Frasse i mörkret. Pannlampan på och så gick vi, inte kom vi långt, jag flåsade och tänker ”nu orkar jag inte längre.” Som på en signal vänder han om och går hem! Helt otrolig hund!

Vad tror du?

Fridens på er som orkade läsa mitt gnäll idag.

Här vare blåst

EF148561-496B-4CA8-A829-37C420AC895D

Blåser hårt ute och jag måste snart ge mig ut i det grå, blåsiga.

Jag har nu fått en remiss till blodprovstagning av mitt Hb, jag har så svårt att få ihop mina besök nu med Frasse, som inte kan vara ensam. Maken måste ju vara med, köra mig och ha Frasse under tiden jag undersöks eller vad det nu än är. Jag mår  skunk och tänker ta blodprovet på måndag morgon, sen ringa min sjuksköterska och boka in tappning samma vecka.

Såg idag efter duschen när jag torkade mig att jag är helt full av blåmärken efter mammografin, det gjorde ont i mig bara av att se blåmärkena.

Min vän ligger ännu kvar på sjukhuset och det verkar inte gå något vidare. Lilla Skruttan så tråkigt det är och inget kan jag göra. Dottern tyckte jag skulle hälsa på, men jag vill nog att hon ska vara så pass att hon vet att jag är där. Jag funderar på att bjuda upp min väns man på middag någon kväll nästa vecka. Jag har tänkt så många gånger men jag är ju så hopplöst svag just nu. Går ut med Frasse med ben som är så svaga, har haft Rulle med mig för att ta mig runt.

Jäkla jobbigt, spelar ingen roll vad jag gör, finns ingen kraft i kroppen. Innan detta började, skov eller för högt Hb, så gick jag fint ut med hunden och ökade längden på promenaden vissa dagar. Nu är jag glad om jag klara av det lilla. Men Frasse går ut tre gånger med maken, så det går ingen nöd på honom. För den delen sticker jag till landet ikväll, så imorgon kommer jag kasta boll, då får han springa fram och tillbaka på tomten. Det känns skönt för både honom och mig.

Igår blev han duschad och schamponerad med ett schampo som ska avlägsna allergener. Göta Petter så han fäller efter badet, nu ska jag ut och borsta honom. Ni skulle sett honom efter duschen,  han for i hundra knyck runt i lägenheten, upp i soffan, snurra på mattan och så runt överallt igen. Jag skrattar så gott, så kul detta fnatt de får när de ska torka sig.

Fy fåglarna, nu har vi varit ute, det blåser så jag höll på att ramla i en backe med vinden från Värtan i ryggen, det ligger på rakt in, vi bor i ett blåshål.

Nu har jag värmt lite pannbiffar med sås till sen lunch.

Ha det gött!

 

Mamm

Igår var det min tur, maken körde mig dit och jag vet inte säkert om det var nya delen eller den äldre. Väl inne såg allt nytt ut och det var verkligen allt att drömma om, när det gäller hur de hade organiserat det hela. Redan vid ingången knappade jag in mig själv med mina födelsesiffror, ombads åka en våning upp och sätta mig i väntrummet. Snygg mottagning, många syrror och andra till tjänst, effektiva, trevliga, helt enkelt en stämning redan när jag klev in som fick mig att trivas.

När det var min tur, på rätt tid, så rullade syrran in en snygg stol i undersökningsrummet för mig att sitta i. ”Brukar du svimma?” frågade hon. Det stod så i journalen att jag behövde en stol, tack till omtänksamma Danderyd som noterat det, där jag tidigare har gjort denna undersökning. Tur att jag fick sitta, gungar och har sig och så blir jag vit i nosen, men allt gick bra.

Jag har ju i andra fall rätt hög smärttröskel, vilket läkare och annan sjukvårdspersonal har sagt rätt många gånger genom åren. Men mammografi, det är värre än att föda barn och jag frågade, hur är det, får alla lika ont eller är det bara jag och några till? Det var väldigt olika, många tycker det gör ont och en del föder hellre barn än blir klämda på mammografi. Så svaret blev som väntat vi är olika, det har jag ju alltid tänkt om det mesta, vi är olika.

Men så satte syrran igång och berättade om när hon var gravid och ofta höll på att svimma i kön i affären, tipset hon fick av en läkare som sa att blod lätt samlade sig nere i kroppen, antar hon menade när man kände sig svimfärdig. Då skulle man göra som hon Lanefelt sa knip, slå ihop skinkorna helt enkelt. Det kunde man göra många gånger utan att andra ser att man står där och kniper ihop skinkorna. Hahaha så ser ni mig stå där och se ut som om jag håller på att gå i baklås, då vet ni vad jag håller på med. Självklart ska jag testa detta nästa gång jag vinglar runt.

 

 

 

 

 

Långnäsornas helg

Den här helgen känns lite som alla långa näsors helg. Barnbarnen kom ju inte och det lämnade spelrum för annat, som att inse att det är första advent och lite ska ju pyntas, med betoning på lite. Ljusstakarna i fönstret och den fina adventsljusstaken i mörkblå keramik med en snygg tomte skulle få sin mossa och ljus.

Nog är det bra med en händig karl, men min gubbe är känd för att ta i lite för mycket, avsaknaden av fingertoppskänsla vid spikning av Ikea-möbler har spräckt en hel del möbler och prylar genom åren. Så när han ska sätta ner första ljuset i keramikstaken vars ljushållare så klart är i keramik, så spräcker han den. Jag vill ju inte påstå att jag är snäll när jag blir besviken och arg, korkade gubbe rent ut sagt. Det finns ju lim att räkna med nu för tiden och mossan kommer gömma hans klantighet.

Nästa långnäsa dök upp när jag öppnade en förpackning med nya köksgardiner med stjärnor i guld, inte alls min vanliga smak, tycker jag tog i där och var lite vågad. Tror min dotter kommer säga något om smaken, när hon ser dem. Tar fram strykbrädan och upptäcker att det bara är en gardinlängd jag har köpt. Gardinlängden är bred, undrar om jag kan klippa den mitt itu? Nu la jag den bara på bänken i arbetsrummet, sur på mig själv. Säger bara orka med att fixa, vilket år som helst.

Imorgon är det dags för mammografi igen, maken hämtar mig, ska vara där 16.00 på nya Karolinska, ska verkligen bli spännande att åka in i området. Nu vet jag inte om det är den nya delen jag ska till, men intressant att se hela komplexet.

Här en bild på gårdagens inköp från servettfabriken. De säljer billigt av de servetter som används när de ställer in färger i maskinerna. De vita kan ha någon färgrest och vem bryr sig, använder det som tork och hushållspapper. Lådan är fullproppad med servetter, tog bara upp en omgång för att ni skulle förstå. Tjing e ling!

Trevlig 1:a advent ❤

97340DF1-8C3E-4118-BFFF-BE3E12F78A3C

Ibland blir det inte som man bestämt

Precis när vi skulle sätta igång och fixa för vårt barnvakteri så ringer dottern, äldsta flickan har fått feber. Så hon var djupt besviken och ledsen, i bakgrunden skrek yngsta argt för hon ville till mommo. Dottern själv var minst lika besviken, första gången utan båda ungarna, hon såg middagen ute på restaurang flyga iväg, såg ännu en timmes harvande vid nattning och ingen unge som vill somna framför sig och sovmorgon med frukost i lugn och ro. Allt puts väck!

Här blev vi sittande och tittade på varandra, jaha då får vi ta han om saker här hemma som ligger och bara väntar på att få komma i ordning. Maken har redan rensat handfatet, tvättmaskinens filter och duschen. Nu drar vi snart väg till servettfabriken och sen ska jag kila in och handla lite julklappar, maken får sitta i bilen med Frasse.

Snubbla på målsnöret!

37224240-6AA6-41DD-8EBD-68F4BC1F6F64

Ringer sonen som är på landet med familjen och berättar att det inte blev som vi tänkt. Han tycker vi ska komma ut, men som sagt vi tar tag i annat hemma. Sen berättar han att ungarna tycker det är tråkigt att inte vi är där. Så nu är vi efterlängtade av alla fem fast på olika vis, inte illa pinkat av en trähäst.

Tingeling!

Tröga tankar

Några trötta dagar, inser att det är dags att tappas på blod igen, vill ju inte känna mig så här trött i onödan, jag ska ringa och boka en tid imorgon.

Undrar just hur många timmar av sol vi har haft denna månad, fem-sex? Funderar på att önska mig en ljuslampa i julklapp.

I mitt huvud snurrar dotterns flickor som ska vara här lördag till söndag, det är första gången yngsta barnbarnet ska sova borta. Ungarnas önskemål om middag är pannkakor, här ska stekas pannkakor, vispas grädde, sylt, köpas glass, klart som korvspad, här ska smaskas extra till pankisarna. Lördagsmys och tankar om vad vi kan tänkas hinna, tror jag släpar med dem till servettfabriken på lördag eftermiddag. Där kan vi köpa massor av servetter, ungarna kan välja egna att ta med hem. Lite spännande med alla maskiner kan nog sexåringen tycka, sen alla fina motiv hon kan välja mellan.

C4EBD17E-FAAE-4B8F-B9D8-28448BCCB960

Igår kom julklappen som kommer göra succé, tänk er flera barnbarn i kiss och bajsåldern, jag har köpt Bajsspelet till femåringen, han kommer jubla. Jag har alltid tyckt den här åldern när vissa ord känns så ljuvliga för ungar att uttala är en rolig tid, vissa ungar har det lilla behovet, andra blir som förryckta under en lång period. Min pappa sa alltid att jag aldrig hade kommit ur kiss och bajsåldern, undrar just vad Freud tänkte om det?  🙂  Fnissar gott med mina barnbarns orgier i kiss och bajs.

Jag gör duktigt mina fotövningar för att bli av med det smärtsamma i högerfoten, är glad att de flesta rörelser kan göras framför tv:n, blir lättare att få det gjort, komma ihåg det hela. Jag har några tåhävningar kvar som jag ska ta innan jag lägger mig, jobbig rörelse.

Nu har jag möte med John Blund, jag är sist på hans lista, lika bra att lägga sig och läsa i väntan. Gnatt!

Vem gör jobbet nu för tiden?

Idag skulle jag ha en väninna på besök, jag skulle baka och bjuda på scones …

Redan igår sov jag i soffan och kände mig eländig, imorse samma eländiga visa, så jag ställde in besöket. Känslorna blandar sig som en cocktail, sötsur smak, visst känner jag lättnad och kryper upp i soffan med filtar, men besviken samtidigt.

Så ringer bostadsanpassaren från kommun och undrar hur det går? Ska han fråga mig det, det är ju han som beställer hantverkarna, jag är ju den som väntar på att något ska hända. Igår ringde elkillen och ville att jag skulle komma och öppna dörren för honom till torrsoprummet. Det hela slutade med att elen nu är dragen in till hörnet i det rummet, där ska min elscooter ska stå. Jippi!

Men nu undrade jag vem ska flytta alla bokhyllorna, så jag får plats? Lås mot stöld, bortsätt från det jag själv kommer sätta på scootern. Något skydd/lås på stället jag ska sätta upp laddaren.

Konstigt samhället har blivit, den som ska ordna allt, den kommunanställde för uppgiften, han som ska boka rätt hantverkare, han ringer mig och frågar hur det går, hantverkaren själv ringer mig och frågar var, vad ska göras och kan jag släppa in honom? För andra gången. Det har varit många turer hit och dit. Den som borde vara kontaktad är ju min bostadsförvaltare och hans killar som fixar allt, ok de har godkänt rummet som parkering och laddning för scootern.  Men i rummet behövs ju bokhyllorna flyttas, dras iväg lite, jag behöver borra upp några tjocka ringar i väggen som en extra säkerhetskedja kan sättas fast i, sen vet jag inte hur själva laddaren ska skyddas från att inte bli stulen.

5F0C0037-158C-47C8-B546-E9063823D528

I-landsproblem och inte borde jag klaga. Men i mitt eget servicetänk skulle det aldrig få gå till så här taffligt, är det den som ska få hjälp som ska sköta allt? Då är vi inne på ett välkänt tema ”någon annan ska alltid ta hand om jobbet” vad sjutton har gått åt folk nu för tiden, skamligt lata är många och gör liksom knappt halva det jobb de har betalt för. Det hela slutar med att min make och son får flytta bokhyllorna, borra fast ringar i väggen, på något vis ordna en skåp över själva laddaren. Om det nu alltid är så att den som ska få hjälp, ska sköta nästan allt själv, då tycker jag det är den kommunanställde som ska informera mig om det från början.

Detta framgick aldrig vid kontakten med killen på kommun, hur han hade tänkt sig det hela om det varit en helt handikappad person, utan familj som kunde göra grovjobbet, kan man ju fundera över, men så klart det är ju alltid någon annan som ska göra jobbet.

Nu går Frasse och jag ut, skakar av oss det arga och matar fåglarna bakom huset.

Gick inget bra

Kom precis hem efter en tur till en sjukgymnast med min galet onda fot. Hem kom jag med ett papper med övningar och hör långt ut på gatan hur Frasse skäller, det gör ont i mig, han klarar inte att vara ensam ens en timme.

Översvallande lycklig anfalls jag av pussar och svassande utan ände, nu ska vi ut, jag  måste lugna ner mig en stund och vila innan. Det tråkiga är att grannens lilla ViffVaff skäller oavbrutet inne hos sig, stackarn. Antar att de har jagat upp varandra i sitt skällande, så ännu mer träning för att lämna Frasse själv. Nu ligger han här nära mig och sover, tro jag det, måste vara tröttande att få separationsångest.

2EED4992-5BCA-4D82-B03A-B7C155A06EAC

Han är ju nästan alltid helt tyst, inget skällande varken på nerdunsande post, gubbar på taket som dundrar och klampar runt, eller andra hundar som skäller, han är så lugn och tyst. Men ensam klarar han inte av att vara, maken har ju kört mig till alla undersökningar och gått på långpromenad med Frasse, när jag har varit inne på mina undersökningar. Nu får jag avboka återbesökstiden, funkar det och går åt rätt håll, så behöver jag ju inte gå dit igen. Lämnar inte Frasse ensam igen, funkar inte foten måste Anders komma hem och ta Frasse. Hahaha, har man inte problem så skaffar man sig … me hund. Men honom är jag så kär i att det inte är klokt.

Nu sticker jag, Frasse och Rulle ut på byn en tur, sen får jag gå hem, äta lunch och somna i soffan, en sån dag blir det.

Det grå blöta sliter på oss alla

8583EF19-27BB-4BE3-9764-EB655E04F82F

Igår på promenad fick han hoppa upp och ner på stenar och stubbar. Mitt ❤

Förbenade takläggare, av sex uppgångars tak var det mitt de bökade med igen imorse, trodde de var klara, med min del av hustaket. Väckarklockan repeterar sin uppmaning och jag vill inte, stänger av flera gånger. Har huvudvärk och känner mig mest som något som sitter på tvären. Ett ben över sängkanten, kliver upp och undrar om det finns något ljus överhuvudtaget ute. Jämn smet av grått och regn, så idag blir det inte någon längre tur med Frasse.

Ibland tycker jag det är märkligt hur uselt vädret ofta blir just till helgen, jag som är ledig året runt bryr mig inte så mycket, men känner alltid för andra som jobbar i veckorna. Vi ska kura ihop oss inne, tända brasa och njuta av att läsa, prata och äta gott.

Jag handlar julklappar på nätet, det är lika ”jobbigt” varje år, dels verkar ungarna ha allt i leksaksväg redan och sen ska jag även köpa något från min mamma till dem. Jag satsar på kläder och sen vet jag två av fem ungars leksaksjulklapp, lika bra att få det gjort.

Min väninna på intensiven gör framsteg, men infektionerna har kommit, ett vanligt bakslag och så ska de kolla en stroke hon tydligen fått. Hur det går vet vi inte än, hennes dotter har hälsat från mig och fick en mm till svar. Varken tal eller vakenhet verkar ännu vara som det ska.

Nu måste jag fixa frukost. 7697767A-F77A-4859-BF89-5D67AB10EEB9

Cancerfri och solen skiner

Blå himmel och sol, som om inte bara resultatet från hudundersökningen på Danderyds sjukhus nyss skulle räcka för att få mig lättad och glad.
Hudcancerfri ännu ett år, jag förstod liksom aldrig vad som hände för tre år sedan, blir undersökt första gången och hudcancer hittades på bröstet.

Direkt operation, bedövningsspruta och så satte de igång, ont gjorde det, jag hann inte med, förstod inte alls vad som hände mig. Efteråt kom alla tankar, rädslan for in som en stormvarning, medicin jag äter pga njurtransplantationen ger många av oss transplanterade hudcancer. Jag har läst om andra som inte gör annat än bedövas och skärs bort bit för bit pga hudcancer.

Ännu hör jag inte till de som drabbats på det värsta tänkbara viset, känner det som jag lyckas smita ut personalingången vid varje besök.

Lyckan idag var också att jag kunde hiva in 30-40 pocketböcker till korridorsbiblioteket på sjukhuset, min lilla grej som jag gör för att hjälpa till, glädja andra. Känns alltid så bra att tänka på andra i generös form, ge av sig själv, skänk vidare, tänk osjälviskt, bästa receptet på välmående.

Nu har jag ätit en smörgås och druckit cappuccino, somnar nog tillsammans med Frasse en stund.

Fridens 51D1173D-1BC4-4F34-80F8-B214663C91F8

Ungar, hund och kalas

Igår var en ”dagen efter” för mig och jag är väl inte så uppkäftig idag heller. Helgen var urmysig med sonens grabbar, som kom på lördagen och sov över hos oss. Massor av prat, skratt, lek med Frasse som verkar älska ju fler vi är. Det var bubbelbad, hårtvättning, godispåsar och kycklinggryta. På tv hittade jag en teater gjord av ”Fem myror är fler än fyra elefanter.” Den var både roligt och lärorik, ”jag är här du är där” lärde sig femåringen, häftigt att se när de plötsligt begriper. Sen började femåringen krokna, fast vi inte hunnit äta några chips, vilket är väldigt viktigt för L, han bäddades ner med löfte om att älskade storebror kommer senare. Tror han sov innan dörren drogs igen, han är extremt lätt att ha att göra med, som sin bror T. Men T har ju närmast vuxit upp med oss som extraföräldrar, eftersom sonen varit ensamstående med honom.

Söndag var det fart igen, brygga kaffe i stor termos, packa ner allt till mammas kalas, fixa ungarna, hämta smörgåstårtorna och tårtan. Sen bar det av till boendet, vi stormade in, kändes ungefär så i detta rätt stillastående vatten. Ner från andra avdelningen kom mammas favorit och kramade alla och grattade mamma. Han Saied den fantastiske invandrade mannen som har sin familj utspridd över hela världen. Han med största hjärtat jag tror jag har mött, på rätt plats i livet.

34A7B392-9D9A-4196-972C-C619257F1327

Sen tog vi mamma i hissen ner till rummet vi får låna, dukade upp, sen kom resten. Full rulle med alla fem ungarna och Frasse. Vi trängdes runt bordet, 14 personer mamma och hennes bror i rullstolar, ni minns säkert honom, den fina morbrodern med syrgas. Ett redigt kalas.

Dotterns yngsta är fullkomligt förhäxad av, håll i er, armbågar. Hon hjälper till att dra upp ev ärm och sen börjar hon pilla, nypa och kramas med armbågen hahaha, jag ser direkt när hon kommer att nu gäller det att kavla upp ärmen. Efter en omgång leker hon vidare och jag ropar ”nu drar jag ber tröjärmen” Hon svarar direkt ett bestämt ”Nej!” vi skrattar åt älskade tossa.

Både sonen och vi har korg med ostar, kex, 3 flaskor vin, frukt, vindruvor och goda italienska delikatesser och choklad. Så nu kan tanterna ha lite party några kvällar.

Imorgon ska jag till hud och kollas, hoppas ingen cancer har poppat upp sedan förra årets kontroll.

Annars bara lugnt denna vecka, så skönt.

Att inte vakna efter operation

I går kväll när maken var ut med hunden mötte han en god vän som berättade att hans fru, min vännina, inte ville vakna efter en planerad aortaoperation.  Min vän och jag har haft så mycket tillsamman under alla år ungarna växte upp. Vi hade gemensamt intresse av att sy och satte igång att laga kläder åt en kemtvätt, från början var vi två, men senare hoppade hon av, bar ner kläderna till mig, de kläder som hon inte visste hur hon skulle laga. Hon hann inte med så jag tog över.

Sen sydde vi privat åt våra familjer, jag sydde hennes brudklänning till nuvarande maken och hennes bröllop och hjälpte henne med hennes dotters brudklänning senare i livet.. Åhh, så mycket minnen, fyrmansvist med hennes förra make, alla goda middagar, skratt och prat, ungar som sprang ut och in, lekte och växte. Våra sorger och bekymmer, vi bodde i samma port och trivdes så bra ihop och hjälpte varandra med allt och lite till.

Idag ligger hon med dialys, en njure fungerar den andra har gett upp, hon är ännu inte vaken, nu sänker de smärtlindringen för att få henne att vakna, av smärtan. Det gör så ont i mig, jag har tittat på en bild av henne och vill bara gråta när jag tänker att kroppen brukar göra så där, ett organ i taget som lägger av. Men ”kom igen nu” tänker jag, kämpa på lite till. Några år till vill dina närmaste ha dig här, barn, barnbarn. ❤ 92807F35-8D9F-4F89-8859-F9D2298C139A

Knappt fyra veckor sedan vi pratade i mobilen, om allt och lite till som vi brukar. Vi får se vart åt det lutar, om hon vaknar vill jag hälsa på. Förra gången hon akut åkte ambulans och blev opererad i hjärtat berättade hon att hon ”hade så ont, men hoppade i badkaret och duschade av sig mellan benen.” Ja, fy tusan för att komma in akut med otvättat underliv och smutsiga underbyxor. Raringen min, så lika vi är som kvinnor … tror ni någon man med hjärtfel skulle ställa sig och tvätta snoppen och byta kalsonger innan ambulansen kom?

Men oss kvinnor får det inte lukta illa om, så inpräntat i oss att fast vi håller på och dör, vaskar vi av oss. Hel och ren, undrar om yngre generationer känner trycket av det som vi/jag har gjort.

Här blir det ett skutt över till trevligare saker.

Jag har idag beställt två olika smörgåstårtor till mammas kalas på söndag, till oss vuxna en lax/räkor och ungarna rostbiff/skinka och en 16-bitars citronfromagetårta, tänkte att smaken på tårtan skulle gillas av både små och stora.

Jag har också ringt till optikern för att be dem kolla hur hennes synfel ser ut, om jag kan köpa ett par vanliga läsglasögon till henne, mamma säger att hon inte kan se vad det står i TV- tidningen. Men vi bestämmer att mamma behöver en synkontroll igen. Så nu får jag ta det med boendet. Fan så jobbigt, de är inte så villiga att hjälpa till, de är ju som överallt underbemannade. Undrar alltid hur de som inga anhöriga har klarar sig, vem köper kläder till dem, alla hygienartiklar, frukt, lite godis, en bra bok, betalar räkningar, ser till att de får syn kollad, hörseln kollad, batteri till hörapparater, tusen och en behov som de har?

Nu ska jag ut och slita i köket, jag vet vad vi ska ha till middag, men måste öppna kylen för att se vad sjutton det var. 🙂 minnesluckorna blir alltid större när jag har mycket att ringa fixa. 🙂

Tom i bollen

Här i min lilla soffa på landet envisas Frasse med att tränga sig in bakom … vad tror ni? Min ända så klart. Vi två i tystnaden, lyssnande till regnet och en del dunsar från de som lägger ner fiber på andra vägen efter vår.

Upp och ut snubblar jag varje morgon med snälla hunden, imorse var allt fras från frost och kyla borta. Senare kastade jag boll och han sprang, ju mer han sprang ju svagare blev jag i benen. Haha låter inte klokt, men jag orkade inte idag, som igår. Så vi fick gå in och kura ihop oss igen.

Det blir liksom inget gjort känner jag, hade tänkt, planerat lite, men det händer inget. Stickar på sista sockan till dotterns yngsta, gjorde ett par med fint mönster till henne, men de var för små, så på söndag när vi träffas på min mammas kalas, kan hon få nya sockor hon också.

Så tomt i bollen idag, kanske alla dagar enligt vissa, men sånt struntar jag i. Ute är det svart som i en säck, regnet trummar, Frasse sover och jag ska snart sätta in en Janssons frestelse i ugnen. Maken kommer om några timmar, imorgon kommer fiberkillarna hit och installerar, bra att maken är här då. Jag är så totalt ointresserad av teknik, det ska bara funka.

Fridens

E73E162A-A589-429C-BF34-891D04C874E0

Gräset prasslar

När mobilens inställda larm väcker oss kryper Frasse intill mig och vi har en mysig stund. Jag kliver upp och inser att jag har sovit i gårdagens tunika, glömt att sätta på nattlinnet. Nya rutiner när maken är borta, att gå ut med Frasse sista kissturen, fick mig tydligen att tappa ordning på kläderna. Inget jag dör av, mer häpnar över hur lite som behövs för att störa mina rutiner, får kanske vara glad över att jag kom ihåg att borsta tänderna.

-1 grad och tunt lager snö, det frostnupna gräset prasslar och vi ger oss av, i mitt huvud har jag planerat en kortare tur. Vi går och Frasse gör sitt, jag hänger med, tänker att nu är vi snart vid vägen där jag vill vända. I samma stund tanken far genom mitt huvud tvärnitar Frasse och vänder hem. Makalös denna hund är, brått hem är det och när jag utanför vår tomt drar av honom kopplet, far han iväg som skjuten ur en kanon, raka vägen till vår ytterdörr.

Ett stilla snöfall drar ner utanför fönstret, det är vilsamt att titta på, allt som hörs är skator och kråkorna som härjar runt i sina försök att äts småfåglarnas mat. Den silvrigt kalla solen skvallrar så tydligt om kommande tid med kyla och snö.

Ett har jag planerat, på eftermiddagen ska vi ut och kasta boll tills Frasse kroknar, då mår han bra resten av dygnet.

Sen tänker jag inte göra ett smack mer än att sticka, läsa, krama Frasse och ev skriva.

BFC66B9A-3DB6-4CFC-B705-28AC89006E7A

 

Ord bara ord

I pannlampans fokuserade ljus

virvlar himlens alla snöflingor

likt glänsande stjärnor och jag stannar i steget

liksom hovrar i tystnaden och mörkret runt ljusstrålen

en makalös natt

en fågel skränar ångestfyllt

vi lyssnar stilla

jag håller andan för en sekund

ser ner på hunden

han ser upp på mig

sen går vi vidare

lämnande avtryck i det tunna krispiga snötäcket

506C28B3-9EC5-4DBB-88EE-B90711C5EAB2