Vänder om, ser tillbaka

Som den äldre generationen, ser jag på den yngre, nygifta i starten av allt det där som blev mitt liv och alla er andras liv.
Jag ser samma unga ansikten som när jag tittar på mitt och makens nygifta ansikten, det där unga, naiva, oförstörda med en öppen blick mot livet.
Det smärtar mig när jag vet vad livet gör med oss, hur tillvaron ständigt förändras och kräver direkt ansvar, slår luften ur oss med allt ett liv kan bjuda på.
Men vi stapplar upp och tar nya tag och nya tag … i vårt intensiva inre arbete med oss själva i den frotterande tillvaron mot andra.
Det gör ont och kostar på, ibland ville jag smita ut via personalingången, men så fungerar inte livet om du vill leva med i nuet.
Lära sig att stå upp, stå på, våga språnget ut i det okända för att landa i sin käraste famn.
Lusten, kärleken, barmhärtigheten, generositeten, glädjen, förlåtandet är sprängskott in i den allvarliga leken ett liv är. Alla dessa känslor vi ska manglas genom, alla tankar om vad som är rätt, vad som är fel, vilka stigar vi ska gå eller trilla in på, val vi gör, inse att vi ständigt väljer tar nästan en livstid.
Att idag titta på maken och tänka, känna in allt vi har gått igenom, som ett slags paradisiskt slagfält där jag förvånat inser att vi är kvar, vi lever, trots livet skulle jag vilja påstå.
Jag som alla föräldrar önskar mina barn allt gott och lite till, om de en dag sitter som mig och tittar på sina gamla bröllopskort och med ett inre leende ser på sig själva, ser sina barnsliga oförstörda ansikten öppna för allt och kan tänka Gud så unga och oförstående vi var där, i allt som komma skulle. ❤

Vem har rätt att ha åsikter?

Igår var en sån där dag när vemodet la sig i mitt inre, kände mig lite låg och så ringde dotter, miljökämpen och hade ett och ett annat att köra ner i halsen på mig. Jag brukar aldrig skriva något inne på hennes Fb sida som har med politik eller miljö att göra. Var och en är ”fanatisk” på sitt vis och det vet vi ju alla att många av mina tankar om politik får gamla tanter att gå i spagat. Ordet är inte så fritt som många tror, men vem som får vara fri att tala, hoppa på, förnedra andra med vilka oförtjänta nötta ord som helst, det vet alla vi som inte är så PK.

Samtidigt med detta försökte jag hjälpa en PK vän att hitta de namngivna personer som påstod hade satts upp på Kjell Bergqvists lista över alla kändisar som ville visa upp sitt gemensamma S-ställningstagande. De personer som inte satt upp sig själva, utan var ditlagda som Börje Salming. Vännen var ju i affekt, ville bevisa att det var fejk och jag började leta efter de källor alltid politiska affektmänniskor kräver. Ärligt, jag brydde mig inte ett dugg om dessa kändisar och listan, sånt dyker alltid upp vid val.

Men den källa som namngav personerna som jag hittade, blev ju starkt ifrågasatt, hade jag koll på vad det var för nazistsida? Näää, det hade jag inte, brydde jag mig inte om, men där var namnen på de som påstods inte själva ha velat medverka i listan. Men det räcker aldrig och syvende och sist blir det jag som var boven. Jag gjorde inte eftersökningen för att bevisa ett dugg, hon bad om namn och fick namn. Det här med att visa källor till olika information, det skriker alla läger efter så fort det i deras tänkande absolut inte kan vara sant. Spelar ju ingen roll var man letar upp för källa, den är alltid en skitkälla oavsett PK eller resten av oss andra.

Som ett sent efterspel fick jag en riktig käftsmäll imorse av vännen, hon med eftersökta namnen igår på Fb. Suck, jag var väl förtjänt av den käftsmällen, som vi alla andra ständigt är, vi som inte tänker som andra, vi borde alltid hålla käften.

Så med detta blandat med vemodet åker maken och jag ner till Ica för att handla lite mat med till landet. En röst ropar mitt namn bakom mig och där står paret, jag förstår vem det är, men maken hennes är så tärd av cancern att jag inte känner igen honom. Vi kramas, vi pratar och sorgen landar och blandar sig med vemodet, rör upp starka känslor som tränger ut Fb tramset, PK folket, mitt eget tänkande, sånt skit rent ut sagt. Vän och barn som ska tala om vad som är rätt eller fel, hur hemsk är inte jag i mina hårda åsikter, hur värdelös är inte jag som inte förstår att mina barnbarn kommer gå under på jorden om 30-år. Hur vågar jag ha andra elaka, felaktiga åsikter?

I bilen på väg mot tidlösa lugnet kommer gråten, inte för att jag är en så usel person, utan för vännen med cancer, allt rörs runt och upp inom mig. Mina egna tankar om döden, väntan, ovissheten om hur det skulle gå för mig, då när njursvikten var som värst, nu är paret i det limbo, man inte önskar någon alls, hängandet i ingenting där man samtidigt hysteriskt kämpar om överlevnad till varje pris. Jag gråter av sorgen, av hopplösheten att stå där och inte kunna göra ett dugg. Hur tung är inte den känslan … källa på det?

Dagen bjuder skön höst med sol och blåstens frasande i träden som villigt släpper sin löv mot jorden, för att multna ner i det eviga kretsloppet vi alla tillhör.

Stick här eller där absolut inte där

Efter några veckors lättare huvudvärk och yrsel fick jag idag tappas på blod, så skönt att få det gjort. Maken såg att jag var risig och körde mig både dit och hem som tur var, mitt blodtryck var så lågt att det inte gick att mäta med blodtrycksmanschetten efteråt. Tur att maken slog armkrok med mig till bilen, nu en svag dag och sen mår jag bra igen, hoppas jag.

Vet ni jag har ledsnat på en tjej på mitt VC labb, sist visade jag var det gick bra att sticka, jag skulle lämna blodprov inför tappningen, bara konstatera att det var dags. ”Stick här eller där” pekar jag och vill inte att hon sticker mitt i min bulliga åder som är så känslig efter alla stick. ”Jaha säger hon” jag tittar aldrig precis när de sticker, så frågar hon ”om det gick bra”. Ja, säger ja, det går bra även i ”bullen” ibland, men jag vill inte chansa. Sen är hon snabb med sudden och tejpar fort som sjutton, för att jag inte ska se.

När jag kom hem och tog bort tejpen så hade hon stuckit mitt i bullen, det står inte rätt till i skallen på den människan. Det var hon som för några år sedan kastade mitt urinprov när min son skulle hjälpa till och lämna in det. Hon vägrade ta emot mitt  urinprov med namn och födelsenummer på röret, utan min son med barn och vagn skulle ta en nummerlapp och vänta tills alla i väntrummet fått lämna sina prover. Han blev ju förbannad, det var ju bara något hon hittade på, han lämnade påsen med provet och hon kastade det på en bänk. Sen när han gick kastade hon det i soporna. Hennes chef hittade den där när de letade, tossan nekade, min son fick åka dit och identifiera henne.

Sån personal låter de vara kvar, kan ni fatta sånt? Hon får aldrig mer sticka mig …

En jobbig vecka började i måndags med hopp ur bingen tidigt och åka och lämna provet. Igår kunde jag inte sova, inget vidare varken på natten eller morgonen och likaså imorse upp och hoppa och iväg. Så skönt det ska bli imorgon tänkte jag, glöm det, hantverkaren ringde nyss, han kommer imorgon kl 08.00 och sätter in nya bänkar i köket. Denna typ av stressiga veckor är rena rama terrorismen för min kropp, som inte orkar leva så här ovaggat och rörigt.

Nu ska jag fika och doppa en skorpa, sen somnar jag nog en stund i soffan eller stickar vidare på sockan.

Fridens

Åker buss och längtar efter döden men väljer raggmunkar

Tar bussen över bron för att byta buss och åter åka tillbaka över bron, finns ingen tvärförbindelse, fint med kollektivtrafik. Not!

På min väg mot gynbesöket hoppar jag av en hållplats för tidigt … men så får man inte göra mot mig, jag klarar nästan inte av att gå så långt. Stannade halvböjd vid många lyckstolpar, svetten rann, flåsade helt hysteriskt. Om jag gjort vad jag ville, hade jag lagt mig ner på trottoaren och gråtit. Dessa stunder när fysiken är lika med noll, då vill jag inte leva längre, det är så obeskrivligt jobbigt att jag inte har ord för det.

Jag rasar in på min underbara gynläkares mottagning, mer i upplöst tillstånd än något annat. Som ”tur” var fick jag åka väldigt tidigt för att hinna med mina bussbyten, så jag hann sitta och flåsa och svettas en stund tills det var min tur. Så skönt att ha det gjort, cellprov och lite andra prover som alltid görs vid dessa tillfällen.

Sen skulle jag promenera en bit, till den busshållplats som var rätt för mig att åka ifrån. Det var helvettet på jorden att ta sig dit, min hjärna hade massor av flykttankar, kan jag kliva in i den här trädgården, be mannen som slipar på något ha förbarmande med mig, stolen, där jag kan sitta, hammocken, där jag kan ligga, eller varför inte gräsmattan rakt av, låt mig bara vara. Knäna knäar, svetten flödar, hjärnan håller på att tappa greppet om kroppen, signalerar yrsel och dimsyn den lilla stund före kroppen vill släppa taget och just svimma.

Det är då busskuren som en hägring med sin träsoffa bjuder mig in att sitta. Jag sitter och snurrar upp, sväljer gråten och andas in syret som ska få mig att orka kliva på bussen om fyra minuter. Bussturen med yrsel och svimkänsla … sitta i ny busskur, byta buss, snurriga snurren och gråten sitter på lur i halsgropen, högre upp får den inte komma, håll ihop, håll igen. Sen evighetsturen hasande till min port med en lägligt placerad soffa, där jag seriöst funderade på att bosätta mig.

Hem ljuva … soffa … nu är orken slut, jag ringer maken och ber honom fixa mat och hämta ny medicin åt mig på apoteket.

Dessa dagar, turer, inser jag hur litet skiktet är mellan önskan att leva och lusten att hoppa över det hela. Stark medkänsla med andra som drabbats värre, kanske fly undan krig, stormar, tyfoner, jordbävningar. Tänker att jag aldrig skulle överleva något sånt, inte orka rent fysiskt.

Men nu är jag hemma, vilar och bygger upp lusten, viljan att fortsätta med livet. Tänker mig Icas raggmunkar som de gjorde reklam för, sån mat är något att längta efter, riktig husmanskost. Men klart att hemgjord mat alltid är godas, men dagen går i svaghetens tecken och jag välkomnar Icas raggmunkar.

Fridens

Skatten eller katten

Så spännande att se hur det går till när de asfalterar vår uppfart och gångstigen vi har efter huset. Det luktar rätt gott om ny asfalt, men jag ser dessa män som skottar asfalt och krattar ut asfalt. Tänker ni ibland på vilket hårt jobb en del ännu har i samhället? Tänker ni ibland på att vissa borde ha rätt att gå i full pension tidigare, om kroppen tagit skada? Alla, mest kvinnor/män inom vård och omsorg, de sk SVB- sveda, värk och brännkärringar, som läkarna tidigare skrev om oss. Vi alla som tog hand om andras barn, mammor, pappor.

Just nu mår kroppen och jag så bra, utom när jag börjar göra något, då flåsar jag och svetten rinner. Tror det är dags att tappas på blod igen, Hb:t är för högt igen.

I lördags var maken och jag barnvakt till fyra av barnbarnen, vi var i sonens hem, de har tre och så var dotterns äldsta med. För dotterns dotter var det så spännande, hon skulle sova över där för första gången, vi låg som backup ifall modet tröt. Det som oroade mig var sonens yngsta, hon är pipig när mamma hennes är med, men det gick så fantastiskt bra. Alla var nöjda med kvällen, sonen och svärdottern fick fira sin bröllopsdag, dottern med make var på 40-års party. Jag kände mig så glad och kärleksfull, tänk att alla små skunkar är en bit av mig och min man. Det tanken är väl fantastisk, vi lever vidare med alla våra gener än här än där i andras liv.

På tal om gener så ska jag idag skicka in ett genprov, för att se mina rötter över världen, det ska bli galet spännande.

Asså ungar som leker kan verkligen roa en farmor/mormor som lyssnar på dem. Femåringen smög runt och letade efter skatten, fyraåringen uppfattade att det var katten de letade efter och jag skrattade så gott med maken. 🙂

Fridens

Slukad av kraften

Märklig känner jag mig ibland, denna dag skulle jag besöka en vän, men kände så fort jag klev ur sängen att det blir inget av med det. Det tillståndet stavas fibromyalgi och sitter vissa dagar på tvärs, med vad jag vill. Visst kan jag ta lite värktabletter, men inser att jag har varit iväg då i tisdag och igår satt jag flera timmar på bänken och pratade med en granne och vi slängde käft med resten som gick förbi.

Klart att det kommer en dag utan ork, ringer min vän, det är upptaget och upptaget för vi sitter nämligen och ringer varandra samtidigt. Hon somnade på morgonen och hade vaknat sent, så vi avbokade vårt möte. Det som är konstigt är att vi ofta avbokar våra möten tillsammans, vi har fibron ihop och vet inte alltid hur vi mår den dag vi ska träffas. Så skönt att inte oroa sig för att just ställa in ett möte, hon vet ju att jag inte bara har fått något roligare för mig och skulle det nu vara så, skulle jag vara den första att berätta att något oemotståndligt har dykt upp.

Så nu duschade jag i lugn och ro, tänkte plocka fram lite barnmönster till typ T-shirt. Samtidigt kommer posten med en Stoff & Stil katalog, nu är lyckan total, bläddrar i katalogen bland hösten nya tyger och mönster. Tänker att jag borde äta något liknande lunch samtidigt som jag vill sticka på nya disktrasan … har säkert stickat tio olika i sommar. Samtidigt som jag får ett infall att gå in på Livsglimtar, så glad jag blir när ni har tummat upp inlägget. Nämen nu ska jag skriva några rader och när jag börjar med det inser jag att jag är mitt i en sån där ofokuserad dag, som jag har skrivit om tidigare.

Jag var inte så här förr, förr som i mitt friska liv, men föredrar att se det som ett friskt drag trots allt, lusten att göra, kreativiteten från förr, den kraften har slukat mig många gånger.

Se där, några rader blev det.

Mot lunchen …

En kristen en ateist

Kommer precis hem från ett spännande möte, jag har bytt en medicin och undrade om det var någon som ville ta över oöppnade medicinkartonger, någon med samma medicin. Det frågade jag på stället vi njursjuka, transplanterade eller dialyserande håller till.

Fick snabbt napp, hon bor i min barndoms kommun och vi bestämde möte på ett fik här där jag bor. Jag satt utanför fiket och höll koll på bussarna, såg en kvinna som såg ut så där som man gör, när man inte hittar, men letar efter ett speciellt ställe. Så jag ropade hennes namn och visst det var hon.

Inte nog med att hon bar ett efternamn jag kände igen från uppväxten och med lite hjälp från en barndomskamrat fick jag ordning på hennes styvson och styvdotter. Sen pratade vi, inte nog med att vi hade samma njursjukdom, båda är vi transplanterade, så mycket att utbyta tankar om. Denna kvinna, tio år äldre än mig, var verkligen berest och hade i kyrklig regi jobbat mycket i öststatsländer där kristna hade det svårt. Äventyrligt smugglat biblar och haft ett annorlunda liv än mitt, sånt är ju bara så underbart att få höra om. Jordanien, Syrien … namn som flödade förbi i berättandet, kan man önska bättre fikastund?

Så där satt vi, en aktiv kristen och så jag ateisten med hennes mått mätt. Klart vi pratade om samhället, hur kan man undgå det, som det ser ut. Där var vi väldigt ense om att flatheten var allt för stor i vårt land, men frågan är om det inte är för sent att göra något.

Alla de där no-go-zonerna som makten gjort allt för att mörka har ju nu vällt över alla andra som haft både tankar och synen öppen för det skeende som har slukat vårt land. Oavsett vilka som kommer till makten efter valet, makten som de har misslyckats så kapitalt med, så det ser ut som det gör i vårt samhälle så kommer de med all säkerhet misslyckas. De har ju så otroligt mycket att stå upp för och de har ju inte tidigare, före valet menar jag, velat låssas om hur illa det är där ute.

Alla tänker olika, vissa är så nöjda … tills de själva drabbas, en del är så, de fattar inget förrän de själva drabbas.

Äsch, eftermiddagen har varit väldigt trevlig.

Fridens

Knäckt tält och platt frissa

Ikväll vankas det fest för dottern som fyller 40-år, vi i familjen firade henne på riktiga födelsedagen, då få är hemma 25:te juli. Så nu blir det fest för hennes vänner och så får vi päron också vara med.

Jag tänkte, nu bokar jag tid hos frissan och inställde mig 13.00.

Nu sitter jag här med tvättat och fönat hår … ser ut som kvinnorna gjorde på 60-talet, det var snyggt då med volym i den släta, sprayade, kortare pagen. Men näää, jag ser bara konstig ut och kommer trassla till håret när festandet närmar sig.

Igår satte dottern med man upp beställda partytältet som äntligen kom fram, inte bara PostNord som inte sköter sig. Allt såg fint ut med bord, bänkar, fin belysning tills ovädret kom och tog tälttaket. Knäckte några stålrör och betedde sig riktigt illa, märkligt, här kommer inget regn och rusk att tala om på hela sommaren och precis när de får ordning på allt blir det kaos. Svärsonen har nog förstärkt och gjort allt han kan, silvertape i mass antar jag och en stort plastskynke las över allt för att skydda tältet från regnandet under kvällen.

Jag som så storstilat erbjöd mig att baka bröd till förrätten kände att det skiter jag i och ringde upp vårt prisbelönta bageri Patisserie och beställde 40 källarfranska a’ 11 kronor styck, värt varje krona. Maken har hämtat dem, tänker lite på hur dottern förväntar sig något av mina goda hembakta, men hoppas hon blir glad ändå.

På tal om förväntningar så ringde igår en kvinna och sa att hon hade blommot till mig. Så jag funderade på vem som skickat blommorna till mig. Tänkte att kanske dottern av någon slags tacksamhet över att jag ”bakade” brödet. Men nej, hon har så mycket utgifter just nu med festen, men tänk om, då blir hon nog sur när jag inte har bakat själv. Ärligt talat fattade jag inte alls från vem de skulle komma blommor, pratade med min vän A och luftade mina tankar tills jag var tvungen att åka hissen ner och sätta mig på bänken, väntandes på blombudet. Vår portkod är ännu inte installerad, så vi måste springa ner och öppna när buden ringer, om att de är på plats.

Satt en kort stund på bänken så dök L upp med valpen Doris, vildbasare i sin värsta bitålder. Sen kom grannen i porten, hon som har så mycket problem i kroppen. Hon slängde käft med oss en stund och sa på väg in i porten att ”healingen” jag gav henne på bänken sist gjort susen, hon hör av sig. Men det var ju roligt, tänk att så lite kan göra skillnad, sånt gillar jag.

Så kom blombudet och jag sa, ”De är till mig” han såg tvekande ut och klart jag måste visa mitt leg. Så nyfiken jag var, rev upp pappret upptill och kikade ner på kortet. Grattis på din dag lite i förskott! A

Först fattade jag inte ett dugg, ännu en granne kom, som sa att han lämnat svärmor i bilen och så satte han sig hos oss. ”Va sitter svärmor i bilen”? Han väntade på frun, de skulle alla till landet.

Men varför får du blommor undrade alla och då insåg jag att det är nio år sedan jag fick min njure. Kära A hon har ordning på mig, mer än jag själv har, fantastisk känsla att få blommorna. Varmaste Kramen och Stort Tack!

Så nu ser jag fram emot en Mexikansk afton med god mat och trevligt sällskap, ska bli roligt att träffa dotterns vänner, en del från förr som jag inte har träffat på många år.

Fridens och ha det härligt i helgen!

Först brölar det, jag lyssnar, undrar

… vad tusan är det för oljud? Sen hör jag mer som sång, operasång, upp ur soffan och tittar ut på ett större fartyg som går ut. Först en manlig operasångare som får håret att resa sig på armarna, sen en kvinnlig, men då var de så långt ifrån att det inte var njutbart. Tänk så vatten bär toner …

Från ingenstans skriver jag att Blåvalen bajsar ungefär 4 kubikmeter om dagen, som en bil ungefär. Det skulle ta en medelbajsande människa ungefär 44 år att bajsa lika mycket.

Jo, det är sant inga fejk news för det är SVTs Studio Natur som säger att det är så och då måste det vara sant.

Bajs är dagen inlägg kallas också faeces, exkrement eller rent av skit.

Alla gör det, fast inte alla fina flickor så klart.

Vi gör det 3 ggr/dag eller 3 ggr/vecka allt är helt ok, bara man inte är hård i magen och gör det sällan av den anledningen, då får man ta till lite medicin.

75-250 ml/dag bajsar vi ut.

Håll i er nu … 7-10 liter gas passerar tarmarna/dag.

1/2 liter pruttar vi ut.

Det tar 1 dygn från tuggan sväljs till den kommer ut i toan. Tarmarna tar upp ytan av en fotbollsplan, inte klokt men sant.

Prutt på er! 🙂

Trevlig tid flyger

Finns det något mer stressande än när man inte kommer in i paddan, eller när betalningen inte går in på kontot när du ska betala något. Jag får hjärtklappning av den förbaskade banken där inga siffror accepteras, jag tar bort alla komma, mellanrum, bindestreck, tar bort va fan som helst, inget fungerar. Ynka jäkla 85 kr för ett privat mönsterköp, att det ska ta så mycket tid, skapa så mycket stress och ilska. Nu har jag testat allt, bara fel. Får vänta till min man kommer hem, han brukar ta över när jag är så arg att jag inte ids ta en sekund till i skiten.

Samma upplever jag vid avslut på beställningar på internetbutiker, de trasslar också hur galet som helst. Många gånger har jag tagit bort hela beställningen för att de har obegripliga instruktioner, går inte att få ett avslut. Ska väl lägga till att min man också suckar och undrar vad sjutton de håller på med, så det är oftast inte jag som är korkad.

Det finns ett ord jag vill lägga till efter dessa rader ett ord många programmerare inte fattar ett skvatt av. Användarvänlighet är ordet, så missförstått av så många i den branschen.

Efter en helt underbar helg med resten av sonens familj, började ju med bb-barnbarnet och mig som åkte dit torsdag kväll. Sonen och maken har gjort en utmärkt jobb med nya gräsmattan framför ungarnas hus. Alla hjälpte till med jordhögen, var härligt att se tre snart fyra kratta ner jorden, nio-åringen slet, lassade skottkärran tillsammans med sin mamma, ensam också för den delen. Papporna fyllde skottkärror och krattade, krattade, blev så fint, fram med stora plankor som de flyttade efter hela marken och hoppade på, levande vält helt enkelt för att platta till jorden, sen såddes det frön för kung och fosterland. Eftersom vattningsförbudet nu är avslutat, lät vi vattenspridaren vattna lite, mest så att frön och ytlig jord inte flyger bort. I veckan ska det regna från och till, passar blivande gräsmattan utmärkt. En insats gjorde jag, hjälpte till att dra vattenslangen över verandan … det är till att ha det bra.

Igår gick luften helt ur mig och kroppen värkte envis, det blev till att ta en Alvedon och ta det lugnt. Idag ljuva måndag, lagom grå, en skvätt har himlen släppt ner och jag njuter av svalkan. Ser första programmet av Hem till gården efter sommaruppehållet. Känns inte alls fel.

Sen ringer hon som jag tänkte att jag skulle ringa till, men hur länge är det sedan vi pratade? Två timmar har vi nu bara pratat och så bokade vi in att träffas nästa vecka. Passar så bra vi bor i samma område, ungarna gick i samma klass, gammal go vän på alla tänkbara vis.

Fridens!

Herr jordgubbe på besök

Igår packade jag och blev körd till landet, med mig var äldsta barnbarnet, bb. Vi hade som uppgift att visa jordgubben var han skulle lasta av just jord idag vid lunchtid. Han kom som han skulle och vi hälsade så klart på jordgubben som aldrig blivit kallad det, skrattade lite och upplyste att han brukar kallas för JordKalle efter sitt namn. Det var spännande att stå på altanen och se detta stora lass fara ner i backen, bb var väldigt imponerad. Imorgon ska farfar och vår son kratta ut jorden, så vi kan så ny gräsmatta.

Kan ni tänka er att det har regnat 40 mm på 1 1/2 vecka, här är en oas av grönska och gräsmattan har vuxit så mycket att bb sa att ”han inte såg sina fötter” när han stod i gräset.

Idag vaknade jag tidigt eftersom jag någonstans var orolig för att sova för länge, jordgubben fick vi inte missa. Så jag smög upp, åt frukost och fikade i lugn och ro. Straxt före 10.30 fick jag ett nysanfall som väckte bb, jag som tänkte han skulle få sova ut och vakna av sig själv, men tänk att han sov så länge, tonårsvarning va?

Men han såg så lycklig ut när han kom tassande, vilken dag vi har haft. Han har fått dra upp egenplanterade morötter och grävt upp potatis till middagen. Vi har spelat Kinaspel och jag har instruerat honom om bra strategier för att vinna, han var och nosade på mig, men än klarar farmor av att spela. Klart jag lät honom vinna, spännande var det för oss båda.

Mysigt att vara så samspelt med en nioåring snart tio. Allt vi pratar om, kan ni fatta hur stort det känns att han lyssnar så intensivt och funderar öppet om så mycket. Jag larvade mig, skränade som en operasångerska till en låt och han håller på att skratta på sig. Roligt att ha en så pigg och tokig farmor, sa han. Gäller att passa på, suga i sig för tider kommer nog, när man mest är en gammal tant som inte hänger med hahaha!

Han ville som vanligt hjälpa till med matlagningen, då jag gjorde en tjock omelett med tomat och riven lagrad ost så fick han ta hand om att riva osten. Passar alltid på att lära honom lite nyttigheter för framtiden, blev 1 dl ost kvar som vi stoppade i frysen till annat tillfälle. Lite ekonomiskt tänk är aldrig fel att liksom av en händelse prata om i det här att ta tillvara.

Varmt har det varit 25-26 grader större delen av dagen, men mörka moln och lite muller på avstånd har vi lyssnat in. Vi satt på bänken på altanen och var helt tysta, tog in suset i träden och tittade på fåglar. En Gröngölingsunge hade fullt sjå att picka i sig mat och vi kikade ordentligt på hackspettsläktingen. Den var så gullig med lite ljusare rött på huvudet än de vuxna. Vi gick in och letade upp Gröngölingen i min fina fågelbok med både bilder och inspelad fågelsång. Så läste jag högt om pippin och så lyssnade vi på ljudet.

Lagom till middagstid kom regnet, rejält vräkte det ner och jag njuter och drömmer om allt regn jag har missat sedan jag var här sist, för hemma har det inte kommit så mycket. Maken kom lagom till att slänga över ett stort plastskynke över jorden, blir bara jobbigt om den är för blöt imorgon.

Så nu laddar vi upp med kräftor till imorgon middag, nu har sonen med familj också kommit och mitt älskade bb drog sent om sider ner till sin efterlängtade familj. Nu mår han som bäst, när vi finns här uppe i herrgården som vi skojar om och de i annexet.

Fridens

Böcker och garn samma dag kallar jag lycka

Med posten kom En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström. Hon var Sveriges första Wallraffjournalist anställd på Svenska Dagbladet 1914, fatta hur tidigt hon var ute och vilket nytänk på den tiden. Jag ser verkligen fram emot att läsa inifrånrepotage – hur pigorna på landet hade det.

Fick samtidigt förlagets tidning med många intressanta böcker både nya och äldre. Jag har redan prickat för Helen Keller Mitt livs historia, Laura Restrepo Mörkrets brud, Peter Glas Livets mening är en hägring, Anita Desai Dagens klara ljus sist men inte minst en favorit Fjodor Dostojevskij Spelaren.

Förlaget heter Bakhåll som främst publicerar skönlitteratur och avantgarde och moderna klassiker. Så nu tänker jag beta av några böcker i månaden …

Jag kom nyss in, har hämtat paketet med fyra nystan och boken Sömngåtan Matthew Walker, tänk att man kan köpa garn och annat tillsammans med böcker, det gillar jag.  Den nya forskningen om sömn och drömmar. Den bok min läkare pratade om när jag fick förnyat recept på sömntabletter. Läser på baksidan och tror jag kommer ha nytta av mycket i boken.

På min väg till postutlämningen blev det många stopp, kondis vad är det? Hela tiden träffar jag folk som vill prata, på tredje bänkstoppet fick jag sällskap av grannar jag känner. Mötte en härlig kvinna jag tidigare har bott med på samma våning, hennes barn och mina gick i samma klasser. De kom från Chile och jag minns att jag var ner till källaren och hämtade mattor, lampor och annat som bara stod, de hade inget mer än det som sociala hjälpte till med i början. Sen pratade vi genom åren, de jobbade och slet och ungarna växte, idag har alla partners och barn, det har gått bra för våra ungar. Nu är det hon och jag som suckar över våra kroppar som banne mig agerar svikare. Hon har haft lika stor otur som mig genom åren. Idag såg hon ”tagen” ut på något vis, berättade att läkarna inte hittade något och hon går bara ner i vikt. Jag fick dåliga vibbar, ni vet som man kan känna ibland.

Nää, kan hon inte få leva i harmoni med sig själv och familjen, hon är så go och jag tänker på alla skratt vi har haft tillsammans. Hennes man åkte hem till Chile när hans föräldrar blev sjuka, men kom tillbaka så klart, en gång ringde det på min dörr och där stod han direkt kommen från Arlanda med en enorm bukett med nejlikor till mig. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så stora och kraftiga nejlikor, hans familj hade nejliksodling i Chile. Jag älskar dessa blommor sedan dess och undrar varför ingen odlar dessa stora vackra blommor så att de går att köpa här.

Nu väntar jag på att maken snart ska ringa på väg hem från jobbet. Jag ska då ringa och beställa sushi som han hämtar på vägen hem. Vi har ett ställe där de verkligen kan det där med japansk mat.

Fridens

Inget dunk från fiskebåt

Bilden är från i söndags, vi hade celebert besök av ett Japanskt krigsfartyg, visst är det konstigt att man aldrig berättar om dessa militära besök nu för tiden. Tänk förr, då var det alltid lite uppståndelse när något lands flotta la till i Stockholm.

Som ni vet bor jag mitt emot en hamn med stora, ibland de största kryssningsfartyg i världen som ankrar upp. Undrar just om de gör det i hamn, använder ankaret? Varje sommar händer det att vissa fartyg spelar oftast sunkig musik, så det dunkar ut över nejden. Först kan jag ibland känna att det är störande, men främst undrar jag hur det är att bo på en sån båt som spelar musik så det dånar. Hur kul är det att bo på den båten?

Idag är en sån där degig ”dagen efter” för mig, har man fibromyalgi kan man räkna med en kass dag efter en med stress och mycket görande. Så skönt att inte ha något alls att göra mer än vika in lite tvätt, städat och fint är det, Sandra var här igår och gjorde så fint. Fast vi ännu har rörigt med bokhyllor som är tömda, ingen ide att ställa ordning på det nerpackade, de kommer ju i höst och tapetserar resten och lägger nytt golv i vardagsrummet som också sträcker sig in i balkongrummet. Så vi har en cirkus kvar med möbler som ska flyttas runt varefter hantverkarna jobbar.

Nu är det absolut ljuvligaste tiden med måsarna, de flyger, glider utanför alla fönster och balkongen. Jag bara älskar deras skrattande, de unga som ännu tränar upp sina skrän är kul att höra. Nyss stod jag med bröd i handen som jag bröt och kastade ut, de tar bitarna i farten och allt går åt, plötsligt flaxar mängder av måsar på marken och vips är allt bröd uppätet.

Jag tycker mig höra avlägsen åska, himlen är ljus och mörkgrå, det är ingen garanti för regn. Kommer det inget går jag nog ut och sätter mig på soffan och stickar ett tag. På tal om sticka, igår skickade jag efter mer garn till fler sockor och jag får lite dåligt samvete. Om ni bara kunde se hur mycket garn jag har, så skulle ni förstå att jag inte riktigt vill visa maken ännu fyra nystan. Jag vet att han inte bryr sig på det viset, jag gör ju sällan något ute som kostar, inte köper jag så mycket kläder eller annat. Inte gillar jag att dricka mer än något glas till mat ibland. Jag är med andra ord billig i drift. 🙂

Köper böcker gör jag, böcker och garn, jag köper mycket kläder till mitt äldsta barnbarn. Nyss fick han två nya byxor och två skjortor, ska vara snygg när skolan börjar tänker farmor. De har tre ungar och jag minns från när våra två var små, hur vi aldrig fick någon hjälp med klädköp eller ett paket blöjor, ni vet bara så där, när som helst och vi hade verkligen inte mycket pengar, eller bil, det var ju så då.

Så jag har försökt göra det jag själv saknade som småbarnsförälder. Köpt många kassar med mat, blöjor, kläder, stickar en mängd sockor, ja ni vet hur man är och jag köper väl lite till alla fem ungarna, men har siktat in mig på min nio snart tioåring.

Så skolstart, vinterkläder, skor, vinterkängor, fina reaklipp då slår farmor till. Dotterns barn har en farmor som handlar och handlar gör även dottern. Finns inte ett dugg att handla till de barnen i klädväg, leksaker ska vi bara inte tala om.

 

 

 

 

Stå på huvudet med statens kontroll

Inser när jag plockar undan på mitt nattduksbord att resten av min kartong med sömntabletter ligger på landet, tog bara med mig den karta jag höll på med, suckar för mig själv över den klant jag kan vara ibl … ofta. Ringer till min vårdcentral som hittills varit toppen.

Agneta i VC:s reception, född samma år och dag som mig svarar när jag förklarar mitt behov av ett nytt recept. Jo, det går bra, men från och med idag måste jag komma in och hämta receptet, nya regler, kan jag komma klockan 14.00?

Känner  mig som om jag är narkoman och ska in, kollas och ev få min dos. Jag har haft samma läkare i massor av år, ätit samma sömntabletter i alla år, vilket både njurläkaren och VC läkare är överens om att jag ska äta för att sova.

Det betyder att jag nu på en gång får skaffa mig en ny besökstid hos min vanliga läkare för att garanterat få mina sömntabletter nästa gång de håller på att ta slut, behöver de öka på besöken, får de mer betalt om jag åker dit och hämtar receptet?

Min njurläkare skriver bara ut medicin som direkt är kopplad till njurarna. Resten av det jag behöver får VC skriva ut och det har gått bra att bara ringa och få påfyllning. Men nu krävs ännu ett personligt besök för att få ut sömntabletterna.

Nog förstår jag att det blir svårt att få en läkartid i framtiden, de fixar så mycker trassliga omständigheter hela tiden och förmodligen handlar allt bara om att få in mer besök vilket säkert ger mer klirr i kassan.

En lugn måndag? Städerskan min kära, kommer snart och jag ska kasta mig i duschen så jag kan ta bussen till VC sen. Så onödigt, nog kunde de ha koll på uppenbara missbrukare när det gäller sömnmedel och narkotiska preparat?

Jag som brukar älska måndagar gör inte alls det idag, blir lite för mycket jox för mig.

Fridens