Jag kan andas i tråkigheten…….

Så underbart att få vakna en mulen morgon med en lägre temperatur ute. Inget regn ännu, men jag hoppas verkligen att det ska slå till idag.

Jag har legat i soffan och tittat på morgonprogrammet, myst med Jonas Gardell, han är verkligen allt man kan önska av en man. Han pratar med sån passion om medelåldern, det grå, att inget händer.. underbart.

 

När jag var liten så stod min mamma upp för att vi barn var i behov av att bara vara, så när alla andra åkte på semester då fick vi stanna hemma. När de andra kom hem då åkte vi bort.

I området fanns inte en unge kvar och jag minns att jag satt på trottoarkanten i ingenting och lyssnade på insekters surrande, det var helt tyst på den stora gården. Alla var bortresta och jag vet idag att jag ofta hamnade i meditativa tillstånd bara av att jag satt där i solens land, ensam och lät mina tankar vandra.

Den ensamheten gav mig en försmak för det som kom att vara viktigt för mitt välmående, att vara ensam. Att ständigt längta till de där stunderna när jag är för mig själv, bara är i mig själv mitt i det liv som levs runt om mig. Borde inte det vara det viktigaste vi har att lära våra barn; att trivas med sig själva i sin ensamhet, för ensamma är vi ju hela livet till och från.

Förödande tråkigt för barn, men så välsignande vilsamt för kropp och själ. Att ha tråkigt, att ingenting ha att göra är väl nästan förbjudet i vår hysteriska värld. Vi ska vara så mycket och göra så mycket, det är fint att vara upptagen, det är bevis för hur viktig jag är i vårt samhälle.

Att ha en fulltecknad agenda det är det högsta beviset på att vi är någon, vi behövs.

Min agenda är nästan tom och jag gläds för då, då kan jag andas och leva det liv som nu har blivit mitt.

8 reaktioner till “Jag kan andas i tråkigheten…….

  1. *suck* Det va längesen jag fick ta det så lugnt! Det är ju FULT att inte ha något att göra, och folk rynkar på näsan när man säger att man inte gjort nånting i helgen, utan tagit det lugnt. Och det innebär ju oftast inte att man kunnat göra ingenting, utan ”att ta det lugnt”, då är man hemma och kanske städar, och plockar och målar och… jaa, men man är ju inte ute och gör något så det räknas ju inte.. eller??Jag längtar till sådana ögonblick, då man kan göra som du beskriver.. bara vara, utan stress, press och krav.. själv behöver jag en hel del tid för mig själv, annars blir jag knäpp.Barn måste nog få känna på den känslan, det håller jag med dig om. Och som sagt, barn måste få ha tråkigt, inget att göra, det stärker nog bara fantasi och kreativitet. Dessutom blir det som är roligt, mkt mkt roligare. 🙂

  2. Jag trivs oxå i ensamhetens land ibland…kanske därför jag lärt mina barn att ”slappa” eller bara ligga å lyssna på musik ..eller gå å skrota i myskläder en hel dag.ha en fortsatt bra söndag//Ingrid mysmupp

  3. Så sant så sant. Satt p-vakt på den stora mässan i vår lilla stad. Och hamnade sista dagen på en enslig parkering för husvagnar m.m. dit nästan ingen kom. Där satt jag o flätade grässtrån. Sånt är ju verkligen ovanligt nuförtiden, åtminstone i mitt liv. Det är så man får insikter.

  4. Så fint beskrivet. Tror det är jättebra att kunna vara ensam ibland, att tycka om sin ensamma tid (bara det inte är hela tiden förstås, men ibland) och att ha tid att bara vara.Barn behöver ha tråkigt ibland, de behöver sortera sina intryck och få nya i lugn och ro emellanåt, tror jag. Dessutom får de använda sin fantasi o kreativitet o mysa lite. Ha en bra dag 🙂

  5. Självvald ensamhet är ju härlig! Fast den hittar jag oftast i skogen på mina promnader. Ja, om man bortser från insekterna då. Jag är ju nästan aldrig ensam hemma. Naturligtvis håller jag med om att det är viktigt att ungarna får ha tråkigt men väldigt svårt att genomföra. När man tvingar dem från datorn så går de till tv:n. Suck!Kramar/Annika

  6. Jag var mycket ensam som barn. Inga syskon, få kompisar och förmågan till fysisk aktivitet begränsad. Så jag flydde till böckernas underbara värld, och lärde mig att underhålla mig själv. Idag har jag ett stort ensambehov, blir nipprig av sällskap för ofta och för långe. Människor som rubbar mina cirklar är ohyggligt störande. Det är bara i ensamhet min själ kan slappna av ordentligt. Och jag är lyckligt lottad som har den möjligheten. / ataxia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s