Det här med födelsedagar är ju väldigt olika för oss alla. Vissa firar med dunder och brak varje gång och andra bara glider igenom och förbi. När jag växte upp så blev jag firad, men så där lite i farten för syrran fyllde ju år den 1 maj så allt krut las på henne. Alla var lediga och kom hem till oss och så var det Grattis och mycket väsen till henne. Sen var det jag då som liksom i farten fick mitt grattis och present..för jag fyllde ju inte den dagen, vilket alla var noga med att tala om.
Så när jag blev vuxen och fick egna barn så har jag varit noga med att fira båda ungarna med allt som hör till. Men med mig själv var det en vän som tog tag i hon sa, ”självklart ska du firas” och med henne fick jag ta tag i mig själv och baka lite till mitt eget kalas.
Jag har blivit väldigt firad sedan jag blev vuxen av vänner och min egen familj. Men det har tagit många år att känna att det var ok att fira även just mig.
Hur har ni det med era födelsedagar? Känner ni igen något av det jag skriver? Jag tar gärna del av hur just du firar din dag, jag tycker det skulle vara intressant att höra.
Idag vill jag avsluta med en ”tänkvärd fråga”
Varför tvättar vi handdukarna, händerna är väl rena när de torkas? Fniss…
Livsglimtar 
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN GUMMAN!!! 🙂
Hoppas du har en bra dag idag!
Tänker på dej..
Varma kramar i massor!! 🙂
Hallå där .. Tack så mycket och jag tänker på dig med!
Kramar
Grattis !
Hoppas du har firat ordentligt nu. Ja, det handlar ju om att ta plats även med sina födelsedagar.
Jag minns att min mamma (och pappa också) gick till mammas väninna som fyllde år samma dag som jag. Inte varje år men rätt många gånger när det var jämna födelsedagar för henne. Och om inte mamma kunde eller ville komma, eftersom jag fyllde år också, blev väninnan alltid väldigt sårad och stött.
Men min 7-årsdag minns jag med glädje. Jag hade kalas och jag fick en klocka och mamma stannade hemma !!!
Men även för mig har födelsedagarna nog blivit viktigare än för många andra i vuxen ålder, just för den där lite kluvna hållningen från min mammas sida.
Ha det bra och fyll på nu !
Jag är lite kluven med mitt firande. Dottern har alltid nå´n liten tillställning. Sonen och Mannen fyller i juli samma vecka. Då kommer det och går folk lite då och då, aldrig samtidigt det innebär ett himla pysslande. När augusti kommer är jag trött. Om det fortfarande är varmt vill jag helst ligga på stranden på landet och läsa en bok. Sist sa jag åt Mannen att säga till alla hur jag ville ha det. Som vanligt gör han tvärtemot. Blev så förbannad så när vi stod där på landet sa jag åt honom, ja jag tänker inte vara hemma. Så jag lämnade honom och stack. Han skrek efter mej, gå inte. Där stod han med sin mor som kom först så lite andra släktningar (mina kompisar och föräldrar visste om det, det var från hans sida). Ja han var ju tvungen att ta hand om dem. Fixa fika osv. Hitta på nå´t om mig. Varför då? Det var ju hans familj? Han skämdes att jag stuckigt. Jag sa som det var till hans mamma dagen efter och hon bara skrattade och sa jag förstår dej Rosa, varför sa han inte nå´t, men så tilla hon, men vet du nu fick vi tid att umgås med honom. Han smiter ju alltid undan. Nu fick han sitta och konversera. Hon var så nöjd när hon sa det så då skrattade vi rått båda två åt hans dumhet att inte respektera min ensamhet med sol, strand och en bok. Eftersom det blir jag som får jobba när det kommer folk.