Melodifestivals huliganer och sport dito

Idag tror jag vi är i behov av lite avslappnade rekogniserande i vår besvikelse över musiklivet. Schlagerfestival blev det ju inget för oss, snopet va? Min favorit var den ungerska låten, men en hel del av det övriga som visades upp förstår jag inte mycket av. Ukraina säger jag bara, vad i helsicke var det, är det musik, musikhuliganer?

Det var nog sista året jag tog mig tid att titta på skräpet. Förr när jag var ung och upptagen såg jag aldrig på tävlingen. Inte som protest utan mer att jag aldrig var hemma. Eller så höll jag på med andra saker, ett år minns jag och det var när Abba vann.  Jag minns det för att jag hade fest den kvällen, 30-års party och ingen av oss hade en aning om att vi hade vunnit melodifestivalen den natten. Vi dansade och trivdes bra med livet  i alla fall.

Igår var min man och jag in till stan och träffade släktingar på hotell Sergel Plaza. De hade så dåligt med kaffebröd och var inte ett dugg intresserade av att ordna något till oss 10 personer, så den inkomsten la vi i Kulturhusets kafékassa istället. Vad är det för hotell som inte har vettigt fikabröd? Urdåligt där ska jag aldrig bo.

På vägen hem körde vi som vanligt förbi Stadion där AIK skulle spela mot Brommapojkarna. Där sitter vi i bilen och myser efter den trevliga släktträffen och så ser vi 12 piketbilar proppade med poliser och säkert 8 ridande poliser. Jag kunde lika väl ha fått en sten i skallen, för så abrupt blev den upplevelsen.

Jag har ju som alla andra sett bilder från sportvåldet i åratal och läst om polisens insatser, men att se det uppställt så här våra gemensamma resurser. Helt bortkastade pengar!

Så många poliser för att överbetalda pojkar ska sparka boll? Nej och nej, så här får inte vara, fotbollsförbundet ska självklart betala alla kostnader för bevakningen själva. Då först kommer det att verkligen styras upp så att huliganerna stängs av. Det enda som talar är kapitalet och det är det som gör att det fortfarande hålls öppna fotbollsmatcher. Det gäller att tjäna pengar för klubbarna, allt går i samma eviga cirklar.

Men vad är det för samhälle vi bor i och fotbollsvärlden, varför tar inte förbunden ansvar och stänger av hela publiken. Varför ska vi i samhället stå för så stora kostnader när några överbetalda snubbar ska springa omkring och sparka boll?

Jag vet att det är ”mäns värld” vi lever i, bevare mig väl. Men hur vore det om vi kvinnor kunde fostra våra söner lite bättre. Ja, visst ser det djävligt provocerande ut att säga att det är vi kvinnor som är delaktiga i skulden till ”mäns värld?”

Men det är ju precis så det är, vi kvinnor har stort ansvar för vad vi skapar för könsroller genom fostran, eller hur? I det hela ingår att de ska inse och våga ta ställning mot det som inte är bra i vårt samhälle.

Jag har ju själv varit väldigt involverad i sport via min egen familj och jag har stundtals krupit genom mitt skinn för allt tokigt som manliga ledare har påtvingat de unga pojkarna i sin träning. De vuxna männen, papporna, de deltar, men verkar aldrig reagera. Det finns så mycket osynliga regler i deras värld, som de för över på sönerna att jag stundtals tappat all tillit till män och sport.

Men nu är det en ny dag och jag känner mig rätt pigg, inte allt för mycket vatten i kroppen. Fast en del tycker väl att det är vad jag har i knoppen, när jag är negativ till män och idrott, våra heliga kor. Titta bara på TV, idrotten bara väller ut, den tar och intar snart större delen av det gemensamma utrymmet i media, all slags media. Har ni någon gång verkligen lyssnat när de heliga babbelgubbarna och förvisso en del kvinnor refererar matcher?

De måste älska att höra sina röster, ibland undrar jag om de tror att man sitter och lyssnar i radion, eftersom de måste prata sönder varje passning som om tv-tittarna vore blinda. För att inte tala om allt eftersnack, jag blir galen på babblet.