Livsandarna kommer åter…

Ser ni hur hon blåser livgivande kraft mot er…..                                                                              

Här ska skrivas i rött för livsandarna ska in här igen…jag tackar min dotter som skrev en hälsning från mig till er. Jag visste inte alls då hur länge jag skulle bli kvar och avsaknaden av bloggandet gav mig gräsliga abstinens sug som jag inte kunde bota på sjukhuset.
Jag hittade en dator och kastade mig över den med hull och hår, men se det gick inte alls för den var internet lös, där fick jag bara goda råd om hjärtsvikt.. ren undervisning var det.

Jag har skrivit mer om vad som hände mig om du vill ta del kan du hoppa in på min nya blogg där jag har skrivit om det hela. http://livsglimtar.wordpress.com

Lång helg för många är det och jag är glad att det är det just nu för min man får ta hand om både mig och hemmet och det är rätt skönt att tillåta sig att ha det så.
Nu vet jag att det är mycket mer känslosamt att få problem med sitt hjärta än sina njurar. Jag kan inte riktigt förklara varför det är så, men jag kände mig mer direkt hotad när hjärtat rusade iväg allt för fort.

Sen som ett brev på posten så har min hjärna malt på om att nu är mina chanser att leva länge ännu sämre…jaja jag vet att jag inte ska dö imorgon, men psyket lever sitt eget liv. Jag läste i fass om de tabletter jag fick för att hjärtat skulle slå långsammare och trycket gå ner, där stod att jag skulle få ett längre liv tack vare dem! Jo jag tackar för det och skönt är det att hjärtat har slutat rusa, jag blev så jävla andfått fast jag låg ner.

Om man nu lägger ihop ett skithjärta som rusar och att kroppens renhållningsverk njurarna håller på att lägga ner, hur många år mindre tror ni att det ger?
Jag kan inte låta bli att undra..en stilla undran bara så där mitt i livet? Jamen klart att jag lever här och nu inte ta ut saker i förskott inte tänka bakåt bara här och nu. Men förlåt en liten ynklig själ som har tankar med egna vingar… inte lätt att tygla sig när tankarna far iväg.

13 kommentarer på “Livsandarna kommer åter…

  1. Det är många känslor som studsar i dig nu och det är väl inte annat att göra än att låta dem finnas. Klart du blir rädd när hjärtat krånglar även om det finns bra medicin att få. Du har ju nog av dina andra krämpor. Många som haft hjärtinfarkt hamnar ju i en depression. Se till att du har någon att prata med om du behöver.Tänker på dig!P&KAnnika

    1. Å jag tänker på dig och hur ni har det med era gäster? Allt trevlig ni gör äter och dricker..Känslorna får allt studsa runt ett tag till så lägger de sig nog efter ett tag.Skönt att du finns…Puss på min lilla skrutt!

  2. Förstår att du tänker så. Det räcker att närma sig 50 och vara frisk, så kommer tankarna om andra sidan närmare. Låter så ironiskt i det här sammanhanget, men så är det. Har du då njurar och hjärta på det så förstår jag att det inte går att tänka på något annat sätt. Jag har sagt i alla år till min mor som alltid lever med en fot i graven (som fortfarande är vital och 80 år) att du kan också bli överkörd av en buss i morgon så greppa nuet. Lättare sagt än gjort, men så läser jag om honom som putsade fönster och drunknade i sin hink. Ja det är så mycket med livet men tankarna och ångesten finns där och i ditt fall befogat upplever jag även om livet är detsamma för oss trots de olika förutsättningarna. Greppa nuet och de sina är det som gäller och att njuta. Det hoppas jag du hinner med många år till. Jag också – trots kommande ålder. Och visst hade du rätt som svar på kommentar: Regnet bara öste ner. Kallt blev det också. Hann dock förbi kolonilotterna, så promenaden blev njutningsfull. Vi stod under tak.Ps. Intressant det du berättar om hjärtat, funderade på det och tänkte ja hjärtat är en sårbar tanke också. Precis som med kärlek.

    1. Rosan du är mig så nära ibland när jag läser dina tankar så lika mitt i allt..Jag försöker njuta av allt och lite till men i små mängder då jag inte orkar så mycket.Jag har sagt till min mamma att hon inte behöver oroa sig..jag ska banne mig överleva henne. Tänk så orolig jag blev att det skulle hända något med mig..inte fan ska hon få begrava sin andra dotter också eller hur? Sånt kan jag vara rädd för..mest för hur det skadar andra om det händer mig något.Att jag inte kan göra ett smack åt det hela, verkar inte spela någon roll hur jag gör, motion, mat och vila.Aj då jag förstod att du skulle möta regnet..Men det var säkert en trevlig match.Nu har jag packat ner mat till mina ungar..man är ju mamma mitt i det hela. Jag har gjort (hur det nu stavas) taramasola..den där grekiska romröran och så den med aubergine. Till det hade vi grillat bröd som vi droppade olivolja på och så lite flingsalt och oregano, sen åt vi rörorna med brödet och så svarta oliver till. Så nu måste jag bjuda ungarna för det blev ju en del över.Stor kram till dig min vän.

  3. Sotalol eller? Fan vad länge jag ska leva i så fall! Skönt att du är hemma igen, jag blev jämrans orolig av din kommentar häromdan. Har inte vågat kika i din blogg förrän nu. Varma kramar i massor.Har hittat lappen! ”A message from and a message to/the spirit world is what we do/hope beeing able to put througn”

    1. Jag fick betablockerare som heter Emconcor CHF.Mmm kan tänka mig att du inte ville ta del, lite för nära med din mans resa.Så du har hittat lappen..så kul för jag tänkte faktiskt på dig idag och på lappen..tänkte att nu i flyttröran så försvinner kanske lappen. Men det var ju kul att den dök upp. Var rädd om den så kan jag väl få den när vi träffas nästa gång.Kram tillbaka..

  4. Ibland skulle man vilja vingklippa tankarna som kommer flygande …hur jobbiga de än är så finns de nog till för att vi ska kunna bearbeta de jobbiga man varit med om. Hoppas du får några bra dagar så att du återhämtar dig å att tabletterna får dig att må bättre. kram Ingrid

  5. Såklart att du blev rädd, men ditt hjärta kanske rusade för att du var lite extra sliten och trött pga våren och dina andra problem, inte därför att DET var sämre.Tänkt på det?

    1. Ja det är så jag försöker att tänka, men man är inte alltid så klok och logiskt när det händer saker, det tar lite tid att låta det nya lägga sig där det hör hemma.

  6. Försökte komma in på din andra blogg men där stod ”sidan går inte att visas”. Kommer säkert igång igen. Ja Mammarollen är en huvuduppgift vi fått med oss i livet, som finns där alltid i vilket tillstånd vi än befinner oss i. Lät gott det där med rörorna, älskar röror att doppa bröd i. Hoppas du får en bra dag, kram Rosa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s