Här ställer jag mig nu och utbrister i ett semester vrål…ja, nu är äntligen min man hemma några veckor. Långsamt kommer den glädjen att bytas i en längtan tillbaka till vanlig vardag, det vet jag av erfarenhet.
Är det inte så med de flesta familjer att semestern tär lite på er? Eller är det bara jag som är konstig?
Eller tär på plånboken om inte annat. Många av er lär ta lån för att göra som alla andra, resa utomlands, släpa er familj till allt som ni tror att man måste för att det ska kallas semester. Inkvarterade hos stönande släktingar eller goda vänner som mest bara vill bli av med er. Men det är ju billigt eller rent av gratis…så är semester livet för en del och ironi för andra.
Det var många år sedan vi slutade att planera så sjukt mycket för semester som vissa gör. En del borde vara i behov av semester efter semestern.. allt ska de hinna på de där stackars veckorna. Att man kan behöva stanna upp och hinna med sig själv har de ingen aning om. Nej, det ska resas hit och dit väl hemma så går tvättmaskinerna för fullt med tvätten som sen ska packas ner i väskorna för nästa tripp.
Hur var det med ”fånga dagen” som många tycker är så viktigt i den rena vardagen?
Såg i tidningen att allt fler får råd att resa bort på semestern.. jag vet inte om jag har lust att se det som ett slags straff att tillbringa sin ledighet i ett sommar Sverige. Det är ju inte all sommar som regnar bort…
Det är det här med belöning som vi människor hela tiden anser att vi måste ha. Belöningen att bara vara, bara leva räcker liksom inte utan vi måste känna att vi gör något som berikar oss på så vis att vi kan säga att vi har flygit än hit än dit. Belöningen ligger nog inte i resan alla gånger utan i att säga att vi har rest till de mest ”exotiska” stället.
Mer exotiskt än grannen hade råd med, däri ligger belöningen.
Inte har vi kommit långt inte i utvecklingen och det gäller väl oss alla inte bara just du eller du som läser detta utan oss alla.
Ähh jag får nog gå ut på balkongen och vattna mina blommor en lagom semester sysselsättning.
Livsglimtar 
Hej Semester handlar tycker jag mest om avkoppling o miljöbyte.Inte nödvändigtvis i ett annat land.:)
Det viktigaste är väl att man får göra det man vill? Vill jag ligga på stranden ska jag få göra det, vill jag resa ska jag få göra det, vill jag sitta på balkongen/verandan ska jag få göra det. Sedan är det som vanligt en kompromiss med övriga familjemedlemmar. Om jag ser tillbaka så har det varit så för mig. En del år har jag rest bort nästan hela semestern, en del år har jag mest varit hemma. Det följer livets skiftningar. Det gäller att inte ha för stora förväntningar. Ha det gott på din balkong!Annika
Hade jag en balkong kanske jag skulle tänka så. Här blir jag instängd om sommaren är fin. Måste iväg. Som tur är har vi nära till landet så vi slipper planera. Kan ta det som det kommer. Är det regnigt älskar jag att vara hemma. Älskar också att resa. Kom hem från Prag som du vet, sitter här och funderar och tittar ut på regnet att blir det inte bättre då åker jag och dottern en vecka till Grekland. Vill få bada och sola. Jag tycker om ledigheten. Att bara få vara. Vår familj skulle kunna vara lediga länge. Vi har lätt att koppla av. Leva billigt. Umgås med vänner. Bara datorerna finns och musikstudion, som det gör här hemma. Vi har alltid varit lediga länge på somrarna. Men att ha en sommar inplanerad efter ett schema skulle jag inte tycka om. Jag låter vädret styra. Samt någon hållpunkt så att jag vet att tiden inte bara helt försvinner bort. Rosa tankar……
Maggis!Vilket tänkvärt inlägg. Nickade instämmande medan jag läste. Samtidigt skrev du texten väldigt roligt så ibland drog jag på smilbanden.Du har så rätt. Många gånger får människor alldeles för höga förväntningar på semestern.Hemma igen kan besvikelsen komma över att den inte riktigt blev vad de trodde, och…Är dessutom plånboken tom, ja då blir slitningarna större.Har läst att skilsmässofrekvensen ökar efter semestertider.Vilken fin balkongbild. Här fick du verkligen med kanonutsikten.Ha det riktigt gott och var rädd om dig!Sommarkramar
håhåjaja, inte har jag fattat att du fortfarande skriver på den här bloggen. Men Nu vet jag. *L*Förövrigt håller jag med både dig och Annika. Liksom Annika har jag haft vissa semestrar som var fyllda av aktiviteter, andra var mest vila. Samtidigt håller jag med dig om att man ska uppleva så mycket idag. Livet är så upptrissat så en enkel semster är liksom inte tillräckligt bra längre.