Sent ska syndaren vakna… nu är det inte morgonväckningen jag tänker på utan min vikt. Kom på att jag gick med i aftonbladets viktsajt i juni, betalade för ett år och har sen inte varit in där. Klart jag har fått mail från dem där de vill höra min veckovikt… ha ha ha ja, nu blev det ju nästan ett halvårs vikt och inte hade jag gått ner i vikt. Så där ser man att det inte hjälper att vara med i viktsajter….jasså, måste man äta rätt också?
Nu jäklar blir det hårda bandage igen, jag har kopierat och studerat veckans matsedel som om mitt liv hänger på den och faktiskt gör livet väl det. Om inte allt för länge så ska jag ju tillbaka till min njurläkare och vägas. Då är det dags igen för att känna hur misslyckad jag är, spelar ingen roll hur bra jag sköter allt annat…inget är som vikten i min läkares ögon. Jag får nästan en känsla av att hon väntar in den dag hon kan säga att jag inte kan få en ny njure för jag är för tjock. Men det är väl min fantasi sånt händer i…
Öroninflammationen vill inte riktigt ge med sig och jag känner av bihålorna då och då så jag ska tillbaka till min husläkare idag och kolla hur det ser ut. Har jag vatten i öronen, skvalpar det i hela skallen nu eller håller det sig lokalt? Det var frågan det och lite mer slemlösande behöver jag….
Jäkla ämne att dra upp…. men jag är i botten nu och måste ta tag i mig själv viktmässigt. Jag har tänkt mig 10 kilo ner….ska det vara så sketans svårt?
Men så det regnar idag… jag önskar att jag fick sitta här hemma och kura med tända ljus. Men nä, hunden ska ut och så iväg sen till doktorn, har tänkt lämna in alla mina recept på apoteket, så får de hålla ordning på det hela åt mig, en fin service man kan få numera.
Livsglimtar 
Charlotte… nu är jag tillbaka från doktorn.
Vad jag har prövat mera? Lättare att säga vad jag inte har testat. Jag började med netdoktorn för en del år sedan och har fortfarande vänner som jag både träffar och mailar med därifrån. Har kvar mitt namn där men vill inte börja där igen. Ordet Viktväktarna vill jag inte ens skriva, så många gånger som jag har misslyckats där…blää!
Det som jag vet funkar bra på mig är en diet åt Atkinshållet till, jag bara smalt bort konstigt nog. Men med njursvikt får man inte äta mycket protein tvärtom, man äter mindre protein för att njurarna ska orka. Så glöm det som funkar, jag är fast i kolhydrats träsket och får nog hålla mig där. Men jag gillar kolhydrater fast man blir tjock av dem. Så ett är säkert jag kommer nog att hålla vikten… hrmf.
Ps jag ska kolla noga på din frukost senare….
Kram
Wanja skruttan, jag väntar här på kommande rapport om ditt tillstånd. Sjutton jag kan väl inte vara ensam om att skriva om vikten eller humöret? Nej, tänkte väl det!
Kramsingen på dig
Jag har bantat både med Aftonbladet och Viktväktarna. Det har gått jättebra att gå ner, men att hålla vikten har inte funkat alls. Vissa av oss ska nog vara lite runda. Och rundheten skyddar skelettet om man faller. Försöker jag intala mig… =)
Kram
Imse Vimse… systra mi vi får väl överleva med lite hull på kroppen. Precis så sa den där killen på sjukhuset som mätte min bentäthet att ”sånna som mig var det oftast ingen fara med”. Vi skyddades av hullet och drabbades inte lika ofta av benskörhet. Så vi kan vara glada åt att vi är som vandrande krockkuddar.
Kramis
Hej..
Är man njursjuk och har dåliga njurvärden som du har, så samlar man ju vatten i kroppen pga att du inte kan kissa ut allt eftersom njurarna inte fungerar som dom skall, och det gör samtidigt att du kan bära på kilon som bara är vatten och också känna sig pluffsig och seg. Därför är det ju svårare att banta sas för det är svårt att veta vad som är vad. Jag gick ner jätte mycket i kilo när jag gick in i dialys,eftersom jag fick ut vattnet ur alla cellerna där vattnet gömmer sig. Då blev jag också mycket piggare eftersom blodtrycket också gick ner och kroppen blev fri från alla gifter som man fick ut genom dialysen. Nu när jag är transplanterad så måste jag börja tänka som en frisk person igen om jag vill gå ned i vikt. Gick upp över tio kilo pga matlusten som slog ned som en bomb ( härligt härligt men…)plus kortisonet som hjälpte till. Men medecinerna sänks i ertapper, så tillslut har jag inget att skylla på…:)
Men tyvärr är det så att man inte kan vara för stor om man skall få en njure. Känner personer som fått jobba med att gå ned några kilon innan transplantionen gick att genomföra.Vet dock inte vad gränsen går. Ställ alla hundra frågor du har och tycker du att din läkare inte kan ge dig svar,ring transplantion och fråga där. Man få lov att vara sin egen doktor ibland eller hellre vara frisk medan man är sjuk..
Att gå in i dialys är inte lätt, men ingen katastrof. Du kommer må SÅ mycket bättre,du kommer orka tänka igen och få mer kraft tillbaka,känna igen dig igen osv.Dialysen rensar ju ut allt gift och samtidigt dra överskottvätskan i kroppen som du går och bär på. Ett barn sa till mig så himmla klurigt och klok när han såg mig när jag hade påsdialys: dialys är ju som din njurvikarie…
Lycka till!
Vänligen Harriet
Jag mår så bra av att läsa om din kloka kunskap. Jag tänker kopiera över det här inlägget och stoppa in det på mina sidor där jag försöker samla kunskap om njurarna och dess problem. Tänker att det kommer varje dag in folk, som har letat på internet efter information till mina sidor om njurar och där har det här inlägget en självklart plats.
Kolhydrater ÄR gott!
Har precis avslutat ännu ett varv med gi – och aldrig har en macka smakat bättre. Och även om det funkar viktmässigt att vräka i sig proteiner så är det nog inte särkilt nyttigt för kroppen.
jag har ju varit med på både viktsajten och viktväktarna ..men jag klarar inte all tid det tar att skriva in å planera ..jag har inte energi för det…jag har hittat mitt sätt nu ..med maten..eftersom jag gillar att bli ordentligt mätt klarar jag inte av att äta små portioner ..jag woockar… rejält med grönsaker..enkelt är det med en påse djupfryst blandning på brockoli blomkål och morötter..sen köper jag olika burkar ..champinjoner bönor bambuskott ..osv osv ..sen är det bara att ha i räkor..lax..korv…kyckling ..fläskbitar( färdigstekta) ..bacon och krydda med olika kryddor ….ibland skivar jag ner lite kokt potatis , ris ,eller kokt risnudlar ..det blir mycket och jätte gott..å framför allt ..magert..vill man ah det lite kladdigt ..akn amn som jag ha på lite lättkocosmjölk ..eller kaffegrädde å mager ost ..det blir krämigt å gott..om man klarar att äta ägg ..är det oxå väldigt lätt att göra olika omeletter ..ja du vet ..vispa ägg å någon matsked vatten ..salta å peppra ..häl i smord stekpanna ..ha på grönsaker och fisk räkor ..osv ..en grönsallad till ..också mättande och magert å framför allt gott..sen gäller det ju att varva lite med vanlig mat så att säga ..typ go köttbit å mager gratäng på söndagsbordet..lycka till min klon
Hej.
Tack,roligt att du mår bra av mina små inlägg. Jag känner ju igen mig i dina beskivningar om hur kroppen beter sig, den enorma tröttheten,hur all muskel kraft liksom rinner ur en för det lilla minsta och otåligheten mot stort och smått.Man får ju anemi och det är inte roligt,det gör ju att man blir oerhört trött. Dom värdena kan man få hjälp med av Epo, dopingsmedel i mindre mängd.Det hjälper de röda blodkropparna att bildas så att syre tillsätts i blodet. Det är en revulution inom njurvården och cancervården som kanske har funnits i runt 15 år. Vet ej om pre
-dialys patienter kan få det om man har lågt blodvärde, men järn tabletter kan man ju ta även om det inte är lika effektivt. Blodvärdet skall ligga på 115 -130,då mår man som bäst tycker jag.
Jag tycker att du skall vara mycket snäll mot dig själv och ge dig mycket credit.Att vara i det stadiet som sjuk som du är i nu är mycket tufft, att då ens tänka på att banta och ställa ytterligare krav på sig själv är enligt min mening dumt.Du lever dag för dag och det är livviktigt för dig att fokusera på det friska som fungerar och samtidigt ta hand om ditt psyke.Banta kan friska människor få syssla med,du har nog med att överleva.Det är en stor sorg man går igenom när kroppen helt plötligt blir sjuk och annolunda,man sörjer det som var. Jag fick kontakt med en oehört fin kurator som jag hade regelbundna samtal med. Hon har varit en livlina,ett oehört stöd för att jag har klarat av livet under min sjukdomsperiod. Anhöriga och vänner är mycket viktiga,men dom kan inte ta allt och förstår inte allt, att ha någon oberoende som bara är till för dig som stöttar på ett annat plan är jätte skönt. Man behöver inte va så duktig hela tiden.
Följer din blogg med glädje faktiskt. Du skriver väldigt bra. Har du gått på skrivarkurser, du kanske skriver annat också?
Vänligen Harriet
Vet du Harriet att jag gråter när jag läser det du skriver idag. Av lättnad, det är så skönt att inse att det finns fler som verkligen förstår hur det är. Det är så segt vissa dagar och jag kämpar på, men faller så lätt ner i tröttheten eller deppigheten. Pendlandet är det som jag faktiskt mår sämst av, att jag har blivit så känslig och gråter så lätt. Arg blir jag också eller lättirriterad ska jag säga. Jag vet ju aldrig vad jag orkar nu för tiden, ena stunden går det bra sen går luften ur mig och jag vill bara hem.
Jag tar dubbla järntabletter och har fått veta att jag när det inte funkar med tabletterna får ta Epo. Jag har gått på olika kurser och framförallt har jag haft en njursyster som har varit ”min egen” och hon har verkligen varit en pärla. Men i somras så blev jag flyttad till de syrrorna som tar hand om dialys informationen och behandlingen, så nu har jag en ny syrra. Inget fel på henne, men jag skulle velat ha kvar min syrra för det är ju hon som känner mig efter alla år. Nu när jag är som mest svag och inte orkar stå på mig då fick jag en ny.
Jag har blivit erbjuden samtal hos kurator och vi har träffats en gång, men jag känner inte riktigt för henne och på den vägen är det.
Jag skriver ju här rätt rakt och ärligt och det är ju en slags terapi det med. Sen betyder ni alla som kommenterar mycket, mer än jag tror att ni fattar ibland.
Du har så rätt, jag tänker inte banta utan äta vettigt och följer Aftonbladets viktklubb och där är det mest vanlig mat.
Sorgen…ja, nu rinner tårarna igen, det är väl den som är svårast att hantera. Man tänker så mycket på sin kropp och på andras kroppar. Tungt blev det när min syster dog vilket kom som en blixt från en klar himmel. Jag kan ju säga som så att hennes öde gjorde min kropp svagare, jag fick mitt störta kreatin nedgång efter att hon dog. Jag kom under 20% funktion och då fick jag svar på att kropp och själ så väl hör tillsammans. Oron och sorgen med min syster gjorde att min kropp blev väldigt mycket sämre i ett huj.
Ibland blir jag bitter och arg över att så många missköter sig med droger och då kan jag känna att det är orättvist att min kropp är sjuk. Varför just jag??? Så tänker väl alla små människor som blir sjuka. Jag som ville något och var en hjälpsam person. Men det är bara att konstatera att livet är inte rättvist som vi ser det alla gånger.
Jag blir väldigt glad av att du gillar att läsa min blogg. Nej jag har inte gått skrivarkurs men jag vet att min lärare på komvux ville få in mig på ett ställe för skrivare. Men du vet hur det är jag hade fullt upp då med ungarna och komvux som jag läste full kurs och så hade jag eget företag som jag skötte på den tid som inte var över får jag väl lov att skriva. Så det blev inget av med det hela.
Skrivandet har väl följt mig på så vis att jag har fått hjälpa andra att skriva både det ena och andra genom åren. Så jag har ingen sån utbildning alls utan har jobbat med antingen vård, barn eller gamla och så en hel del som sekreterare bla på en tidning där jag fick skriva en del.
Jag kommer att kopier ditt inlägg igen och flytta över den till informations sidan om njurar. Du skrier så himla bra själv om allt vi njursjuka behöver veta.
Många kramar till dig