Urk nu känner jag mig gammal… vaxpropp i örat sånt har väl bara gamla människor? Så nu är jag gammal då, livet är kört men hej och hå så bra jag ska höra när proppen lossnar. Allt som har med öron att göra är så läskigt för mig, är man ”öronbarn” så är man tänker jag. Man får sina trauman med sig från barndomen på ena eller andra viset. Jag sattes i systers knä hos öronläkaren hela uppväxten, vad de gjorde med mig? Jo, de stack hål på trumhinnan varje gång jag fick öroninflammation. Det gjorde fasansfullt ont och i samma veva så slutade det att göra ont för att trycket släppte i örat.
Ofta sa de åt mig att säga pepparkaka och det kan man ju tycka är ofarligt att säga, men akta dig om du är hos en öronläkare och de ber om det ordet. Innan du vet ordet av, så har de blåst till med en grej så att det öppnade sig både här och där i alla tänkbara gångar i allt som finns i skallen på en.
Jag hatar sånt, tänk att jag satt hos min läkare nu i veckan och de kollade öronen igen, ”de” skriver jag för det var en läkare under utbildning som gick med min vanliga husläkare. Hon under utbildning fick ju uppdraget att kolla mina öron och det gjorde hon länge och jag blev stelare och stelare i hela kroppen. Åhhh, det är så obehagligt när de pillar i mina öron, håll för näsan och blås ut sa människan. Äru galen sa jag, jag får ju ågren bara du säger sånt till mig. Sen fick jag ju tillfälle att berätta om barndomens misshandel, för det var det banne mig.
Vilken tur att jag är vuxen så att jag kunde säga ifrån och slippa blåsa ut. Men vaxproppen i örat skulle jag ta bort hemma själv med den där Revaxör som syns på bilden. Jag var nog lite rädd och feg när jag droppade in det i örat, för att inte tala om hur rädd jag var när jag skulle ta den där lilla blåsan och försiktigt stråla ut lite ljummet vatten för att skölja bort vaxproppen. Inte såg jag något konstigt som kom ut, kanske blir det bara som vatten det hela? Jag får nog göra allt en gång till och nu är jag inte lika rädd för det längre har ju testat och det var inte så farligt.
Livsglimtar 
hallå.. jag är 17 år och jag har haft 2 vaxproppar. hur jävla gammal är inte jag då? förresten är revaxör inget farligt.. 😛 det kan ju bara bli bättre, eller hur?
Haha, vi har samma problem du och jag.
Fick alltid sitta i morsans knä när jag var hos öronläkaren, jag skrek och grinade och om jag fick och kunde så skulle jag bete mig likadant i dag.
Jag har gjort många medicinska ingrepp i mitt liv, många – för andra helt otroligt otäcka saker, men för mig är fortfarande en vanlig undersökning på Ö.n.h det absolut värsta jag vet!
Jag har kollat runt lite om det är en möjlighet att bli sövd under en undersökning om man har sån läkarskräck? det fungerar ju för de med tandläkarskräck liksom!
Idag slipper ungarna den där tortyren för det låter trumhinnan värka sönder av sig själv.
Vi är nog många som har trauman från barndomsvård … det går aldrig över jag är precis som du Ö.n.h. är det värsta tänkbara. Minns när jag en gång som äldre tonåring skulle följa min pappa dit då han blödde näsblod som inte ville sluta. Häng med sa han så att jag inte blöder ner mig när jag kör bilen. När jag stod där vid inskrivningsdisken så svimmade jag faktiskt nästan av, blev vit i nosen och liksom dalade ner mot golvet hängande i själva disken. Det kom folk och hjälpte mig … är ju inte klokt och jag var ju bara med som hjälp till pappa.
Tror aldrig de kommer att söva för en undersökning… tråkigt nog.
Kul att du hittade till min blogg.