Det är inte sonens kattunge på bilden men den är rätt lik Rocky som han har blivit döpt till. Idag har jag passat mitt första barnbarn Rocky…vem kan låta bli att vara med en sån sötnos. Så fort jag kom så blev han hungrig och kastade sig i matskålen och sen var det dags för en tur till sandlådan. Så liten och så duktig med att göra nummer ett i ett hörn och nummer två i det andra, sen krafsades all sand upp i två högar.
Så galna kattungar kan vara, jag har skrattat så gott när han upptäckte sin svans som konstigt nog förföljde honom. Även imorgon får jag allt gå över och hålla den lilla raringen sällskap. Ni skulle se när han kryper ihop under hakan på mig och somnar….vem rör sig då? Inte jag, då ligger jag still i soffan och njuter.
Nu ska jag titta på Hundviskaren… jag älskar det den killen gör.
Det är nå´r special med kissekattungar, roliga, oinskränkta varelser, med allt på plats.Sådär gör min kisseBus oxå, nr uno i ett hörn och nummer två i det andra.Provade med två mindre lådor, men då var förståndet väck.
Är glad att hon vuxit upp till edn klokaste och rara, tjåltjejen som hon är idag.Aldrig mer en kattunge, PUH!
Kram på dig!
Kattungar är som bäst, lånade eller hälsa på. Då kan man njuta, skratta och bara ta in dessa små underbara varelser. Säger som Vb, vuxna katter, det är skönt det. Rosa som älskar katter.
hundviskaren gillar jag också. hans teorier är så enkla på ett sätt…
mysigt med kattbebis! jag förstår att du inte rörde på dig i onödan.
kram!
Så gulligt med kissekatten!
Skulle gärna ha katt själv, men maken avskyr katter.
Kram
Kattungar och hundvalpar är gôr goa´ man kan bara inte låta bli att bli glad när man ser dom.
Hundviskaren är bra det tycker jag med.
Kram
Wanja
Å sån söt misse ..visst är de härliga ..min komis har just skaffat två svartvita långhåriga ..hel mysiga ..å tack gumman för de fina i brevlådan ..varma kram till dig min klon
Kattungar är bedårande…
Ha det gott!
Lyckliga du som får gosa med en kattunge,,lite avis e jag…Onsdag kramar Millanmill
Ja, åååå, det är gulligt med kattungar. Vår ”lilla” katt har nu hunnit bli 4 år, men jag minns som igår när hon kom på nyårsafton för 4 år sedan och tog in hela hemmet med hull och hår, så liten hon var. Och så sög hon sig fast i nacken på kvällen när man skulle sova, men först slickade hon allt hår på ens huvud.
Och skratta kan man göra fortfarande och…nej, inte vill man röra sig ur fläcken när det lilla livet kommer och lägger sig och spinner på en. En nåd att stilla bedja om, när det gäller katter.
Och vikten. Det är ju ett gissel. Har nästan gått upp alla kilon som jag gick ner för 10 år sedan. Bara på sista halvåret. Men jag har bestämt mig för att det är en värdslig sak. Det finns viktigare saker att bry sig om, och framförallt är det bara jag som ska bry mig om min vikt. Och när jag tänker så, bryr jag mig faktiskt inte så mycket. Självklart blir det lite krångligare om man av hälsoskäl ska hålla sig smal, men … det tycks ju ändå inte vara det största problemet.
Ha det gott!