Det där med kärlek

Jag satte mig här för att läsa lite bloggar, då smekte någon mig på bakhuvudet, en fjäderlätt beröring som fick allt hår på armarna att resa sig. Jag blev så rörd och önskade välkommen till vem det nu än var…

Det var så länge sedan jag fick en sån påhälsning och jag känner mig tacksam för de upplevelser jag har fått genom åren och de jag har att se fram emot. Med åren så har ju en del nära och kära gått över till andra sidan och jag märker att med ålder och sjukdom, så dras mina tankar allt mer till de jag saknar.

Konstigt det där med kärlek, när en person dör då först vet man om de har sin plats i ens hjärta. Man kan ju tycka om personer på så olika vis och visst har alla man gillar sin plats i mitt hjärta, det finns gott om utrymme där. Men några speciella har liksom etsat sig in i mitt kärleksminne och det är de personerna jag oftast tänker på när jag saknar.

Jag tänker ofta på det som var… familjen jag växte upp i som inte finns på det viset längre. Alla relationer jag har haft genom livet, människor som har passerat förbi och givit mig kraft och kärlek. Eller en smocka nog så viktig för min utveckling…

Allt som var som jag bär med mig i famnen, hjärtat är fullt av minnen och stunder som vore de konserverade för all min tid i livet.

Jag ser bilder av mig själv som barn i en stor skola med slitna stentrappor, jag minns hur utlämnad jag kände mig, så rädd jag var och världen de vuxnas värld var något jag inte ens kunde kika in i. Man knackade på lärarrummets dörr och väntade på en vuxens vänlighet som aldrig kom.

Jag minns min mormors trygga famn, stora tuttar och bastanta kropp där ett barn fick mycket plats. Minns hur vi satt på en filt med kaffekorgen, mormor hon virkade varv på varv, jag satt där och lekte med hennes garn. Minns hennes hattar och det röda läppstiftet på hyllan framför spegeln i hallen, det enda synliga av fåfänga i hennes liv.

Minnen kan staplas på varandra bli sida upp och ner och ändå skulle jag aldrig kunna fånga alla mina upplevelser av mänsklig kärlek, alla korta sekunder av total kunskap om att jag har ett liv att leva.