Imorse åkte min man med Watson till veterinären, sporren han gjorde illa måste nog tas bort tänkte jag igår och beställde tid. Som tur var följde jag inte med för Watson blev inlagd för operation lite senare idag och ska hämtas efter klockan 15.00.
Det här med att ha djur, när man blir med ett djur så tänker man inte på hur fäst man kommer bli vid djuret. Jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå hur nära man blir sitt husdjur, hundar har för mig tidigare varit just hundar.
Men när vi väl skaffade en själva, så växte ju kärleken i hjärtat på samma vis som när vi fick barn. Samma kärlek, besvär vid fostran och oro när de är sjuka, de som antyder annat har nog aldrig haft ett djur som har öppnat hjärtat på dem. Jag vet att det är så för jag har själv upplevt den resan.
Ni vet att jag skrev att Watson blev så arg att man inte fick titta på tassen ordentligt, nu vet jag att sporren var itu delad längst in så jag fattar att det gjorde djävulsk ont.
Han ska få ett gott ben när han kommer hem mitt lilla hjärta.
Mitt hjärta har han redan.
Livsglimtar 
Jag förstår precis hur du menar och hur ni känner för Watson! Men vilken tur att ni kontaktade veterinären för han måste ha haft gräsligt ont. När Herr Hund skulle kastreras var jag väldigt orolig och insåg verkligen att den fyrbente beige typen är bara min favorit!
Herr Hund låter hälsa att benet ska vara mycket stort och gott!
Kram!
Lillstackar’n… 😦 Hoppas att han frisknar till sig fort & inte har nå problem med att läka som han ska! Jag kan inte ha husdjur eftersom jag är allergisk, men visst kan ett husdjur bli som ett barn för en! 🙂
Jag förstår vad du säger om Kuba, men den där ”stressen” och ”hungern” finns redan i hög grad på Kuba, kanske t o m mer än vad vi har här eftersom vi redan har tillgång till allt. Där är ju allt en ”kamp” och att visa status genom prylar är kanske en ”snuttefilt”?
Man kanske inte har mat för dagen, men en tv/dvd kan ta udden av hungern & distrahera tankarna? Fast det är klart, på Kuba är ju en 14″ tv med klädhängar-antenn en statuspryl… 😉
Och den där hjälpsamheten lever i stor grad kvar hos exilkubaner också, jag har lärt mig mycket om generositet av maken.
Jag förstår ditt resonemang, men med min insyn bakom kulisserna håller jag inte riktigt med dig… 🙂
Znogge.. igår när vi var ute så stod han där igen med tassen i luften och jag bara visste att det där går inte. Jag bar honom en bit för han ville inte gå, då han hade fastnat i något med sporren när han krafsade. Så jag gick direkt hem bokade in en tid till veterinären idag. När magkänslan är stark brukar jag alltid ha rätt.
Kram och hälsa Herr Hund från oss…
Ninnibeth… oftas så ser man olika saker av ett skeende beroende på varifrån man tittar, de som är inne ser inte samma som de utifrån tittandes.
Båda kan ju se rätt fast från olika håll..
Det finns fullt av synvinklar ha ha här i världen.
Kram
Jag som skrev igår att jag hoppades att det skulle bli bättre med Watsobs ben, och det hoppas jag fortfarande. Jag har öppnat mitt hjärta för många djur därav inget djur idag. Nu när barnen börjar växa upp känner jag att några år vill jag andas på och känna att jag kan komma och gå hur jag vill. Sist hade vi två marsvin. Det ena, Busan blev opererad två gånger, Smulan en. När Busan för tredje gången kom in sa veterinären åt oss – nu måste vi nog låta Busan få somna in. Hon blev 4 år. Gammal för ett marsvin. Det allra sorgliga i denna historia blev Smulan som fick två otroligt ensamna år. Hon blev hela 6. Smulan var en sur pensionär så vi kunde inte ge bort henne. Skaffa en ny ville vi inte heller, börja om. När det gäller tänder så gäller inte försäkringarna heller så de här var våra dyraste ägodelar till slut. (Busan låg med dropp två dygn, ingen billig historia.) Har så mycket djurhistorier så jag förstår precis. Kärleken finns där så stor, så gränslös och tomheten därefter. Min man är likadan när det gäller djur, något som har förenat oss.
oj, stackars liten.
Som sagt det måste gjort ont som f-n
Antar de tog bort sporren nu så han slipper besvär med den framöver.
Jag fyller år den femte så vi kommer ju att fira på Kreta ~hurra!
När firar du din födelsedag?
kram
Cattis
Cattis… ja, de har opererat bort sporren idag. Min man ska hämta Watson efter klockan tre, så han kommer snart hem.
Jaha, då fyller vi nära varandra för jag fyller den 3 maj. Då är vi oxlika du och jag!
Kram
Åh, dom små liven vare sig det är barn eller djur river alla barriärer till känslolivet.Dom kliver rakt in i kärlekshjärnan, andra kallar det reptilhjärnan så djupt går dom in.
Blåser Watson på tassen och tröstar matte lite grand.