Vattenfyllda ben och tjocka luftrör, hopp om livet
Så är det vardag igen, gårdagens eufori har ersatts av vattenfyllda ben och tjocka luftrör som varnar för astma. Det går ju inte att sveva omkring allt för länge utan kontakt med vardagens irriterande problem.
-Mannen är feberfri för första gången sedan i onsdags och det firar han med en promenad med Watson. Jag firar med att sitt här i nattlinnet, när ni alla har varit uppe med tuppen och jobbat sedan flera timmar. Jag är tacksam att ni sköter Moder Svea under tiden jag hasar omkring i särken.
Det drar ihop sig till läkarebesök och det blir första gången jag träffar min nya njurläkare. Klart jag är lite nervös, men sannolikheten att få ett stolpskott till läkare är väl inte så stor. Jag har funderat över hur jag ska presentera mig och vad jag ska lägga tonvikt på av det jag vill få ut av besöket. Men är ni som mig, så tänker ni en jäkla massa före besöket, sen sitter man där och minns inte ett smack. Jag har till och med haft ”komihåglapp” som jag har suttit och hållit utan att komma ihåg att jag har den i handen. Mycket handlar ju om ifall läkaren är en som bryr sig, där jag känner att jag vågar ta upp det som faktiskt är problematiskt för mig. Om läkaren bjuder in till ett riktigt samtal, det är frågan?
Livsglimtar 
Jag känner verkligen igen det där. Att inte komma ihåg att ta upp det viktigaste, fast man har kom-ihåg-lapp och allt. Nu har jag ju haft vråltur med läkare dt senaste året, som verkligen bryr sig, men vad hjälper det när jag sen har glömt hälften av vad de har sagt när jag kommer hem. Borde spela in….hmm…fast då kan de väl tro att man är från ”uppdrag granskning”. Hoppas allt går bra! Och vad duktig du är med stegräknare och allt…Ska bli kul att höra hur det ”går” 😉
Kram!
Du kanske har kvar den äldre generationens dån för vitrockarna och känner stor respekt. Det behövs inte längre. Dom är bara människor dom också. Bestäm dig nu för att fråga det du vill. Styr läkaren. Låt inte han styra dig. Ta för dig. Det är ditt liv.
Här är det alldeles vitt på backen. Vackert med snö! Det blir så ljust.
Jag har inte tid att blogga. Synd – men så är det. Det får blir det det blir. Hoppas din dag blir bra och ha det så kul med allt!
Hallå där sköna Helena, så roligt att höra ifrån dig.
Nej, jag har inte alls respekt för läkare på det viset, mer att jag har haft otur med den läkare jag haft sedan 2003. Men nu har jag tagit ansvar för mig själv och sett till att jag har fått den läkare jag förtjänar.
Kram och saknar dig jätte mycket här i bloggen!
Moivoila…tack för sköna rader, alltid kul när man får skratta.
Kram