Hem ljuva hem, vart tog du vägen?

bassepillow.gif Här ligger jag och försöker förstå vad det är som har hänt i mitt hem. En dag kom en röd galning till katt och flyttade in här hos oss. Jag ville hälsa och hoppa och skälla mest hela tiden, men matte fick spader på mig vilket jag inte alls fattar för katten fick ju till och med klänga på väggarna.

Nu har det gått så långt att jag till och med har pussat den där röda galningen på nosen flera gånger. Men det går inte att lite på katter… han trampar med bakbenen och tar sats för att skutta rakt på mig och jag blir både lite rädd och paff och skäller allt vad jag kan och gör mina hundutfall mot den röda faran, men inte hjälper det. Kattskrället är ju redan i nästa rum när jag sätter igång..

Matte och husse sitter mest och glor så här, bld_stress6.gifhusse sätter mig i koppel och vill verkligen att  katten och jag blir kompisar. När matte blir nervös och husse säger åt henne att ta det lugnt, då ryter matte att hennes oro har fått båda deras barn att överleva, så husse ska fan i mig inte komma och gläfsa när matte känner oro. Vad skulle matte säga till sonen om han kom hem och katten var ihjälbiten?

Ni hör vilka trevliga toner som ljuder här hemma sedan den där rödingen kom in och intog alla mina sovplatser, utan att jag kan göra ett dugg. Kan ni tänka er att jag inte ens får äta lite kattmat för matte…snåljåpen.

Mest blir jag sotis när matte går in där i arbetsrummet där röda faran boar. Jag ylar och låter som jag väl aldrig tidigare har gjort, men inte skulle jag erkänna att jag blir sotis inte.

Imorgon har jag hört att katten ska flytta hem till sig igen och då kommer stora lugnet att lägga sig här hemma. Matte kan ställa tillbaka alla blommor och annat som hon nu har flyttat för att katten inte ska äta upp dem eller slå ner dem. Ja, det dundrar och smäller hela tiden när katten tar fart och far som en dåre genom större delen av lägenheten. Matte oroar sig lite för alla möbler som katten klättrar i och tar avstamp och fart mot.

Vilddjuret har nu rivit matte av bara farten både här och där, mer vild än tam, klart att en och en annan klo fastnar i mattes rygg när han kloar sig upp efter arbetsstolens rygg.

Nu har jag varit ute i över en timme med husse så nu är jag mätt och belåten, tänker  bara lägga mig ner och hoppas att de stänger in mig i sovrummet så att jag får sova i lugn och ro.

10 thoughts on “Hem ljuva hem, vart tog du vägen?

  1. millanmill skriver:

    Ha ha ha …du känner din hund du!! Stackarn..Oj vad ni alla ska njuta när allt är som vanligt!!
    Önskar er en lugn lördag då..kramisar Carita

  2. znogge skriver:

    Du Watson, ett tips från mig så här oss hundar emellan… Jag tycker du ska visa vem det är som bestämmer hemma hos dig! Låt inte en fräsande rödhårig typ topprida dig! Jag vet vem av er som borde ha koppel på sig! Visa att du är en terrier!

    Grrr… från Herr Hund

  3. Vb skriver:

    Röda faran,
    åh.Av nå´n mysko anledning är jag rädd för röd(håriga) människor, men när djur är rödpälsade blir jag impad.Ta en orangutang eller en just en maffig röd kisse.Wow!
    Lugn Watson det är bara tillfälligt, och vilken tur för kissen att hamna hos din tålmodiga matte, för din del också förresten*s*
    Hur mår tassen?Säg till matte att jag vet var hennes brevlåda bor.

    Voff!

  4. Märtagreta skriver:

    😀 Här råder också en del orättvisor, lilla Silje har två kattuslingar att samsas med och hon är säker på att de får bättre mat än henne fast den förvarar jag numera uppe på ett skåp så inte Silje ska bli ännu rundare. Katterna däremot äter glatt av hennes mat också, var finns rättvisan i det?
    kram på er alla!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s