Sneglar på det som var

Nu längtar jag efter vanlig vardag igen, det här går inte med allt man petar i sig och all motion man aldrig får. Vardag betyder att jag kommer upp och ut med hunden och äter vid vanlig tid och normala mängder.

Som det är nu sover  jag halva dagarna och äter frukost vid lunch och lunch vid eftermiddagskaffet och middag hur ofta som helst på kvällen. Mellan alla mål skramlar jag med mina många påskägg, tro sjutton att man känner sig som en ända lång rap. Som om inte det räcker så har vi luft i mitt element och det blir så kallt i rummet, jag klär mig rejält när jag sitter här som tur är har mannen den där lilla nyckeln som gör att han kan lufta det hela, så att värmen kommer tillbaka.

Sneglar upp på min anslagstavla  och tänker för mig själv att den har stannat i tiden för mig. Inget nytt har kommit upp på väldigt länge, utan det är rester från det liv jag tidigare levde som envist håller sig kvar där med färglada nålar. Foton från olika möten och reklamlappar från drömda drömmar som aldrig blev något mer än drömmar. Så mycket man tänker att man ska göra, förverkliga.

Anslagstavlor kan nog vara rätt avslöjande för innehavaren, på min ser jag en fin tävlingsbild på min hunds pappa, stolt vinner han allt han deltar i. En liten ikon som jag fick av dottern för länge sedan, inköpt i Linköpings kyrka tror jag, om jag inte minns fel. Ett stort fotografi på mig själv och två andra bloggerskor när vi träffas och fikar i stan. Vackra blomfoton så klart och  en hel del visitkort med viktiga adresser. Ett buddistiskt talesätt; Om man vill veta något om sitt tidigare liv, se då på dina närvarande förhållanden; om du vill veta något om din framtid, se då på dina nuvarande gärningar.

Så en liten vacker målad tavla som jag en gång fick av en nöjd kund, med en fin text.

Jag ska nog ta och rensa rent där idag så kanske det kommer upp lite nytt med tiden.