En bild till och tankar om livet

 Här kommer bilden från min balkong om man ser åt höger sida, höghusen man skymtar bakom silon är Hötorgets höghus. Längre till vänster ligger Värtahamnen där Finlandsbåtarna lägger till, jag ser en bra bit till bortom denna bild. Här kan vara rätt mycket båtar året om, men mest fullt är det på somrarna när de stora fartygen kommer in och turisterna väller in i stan för att göra av med pengar. Stora båtar är det som kommer och jag blir lite hög när de lägger till sida vid sida.

När de åker så står ofta folk och vinkar till mig, när de ser att jag står där med min kikare. En gång så kikade jag på en av de största båtarna när den var på väg ut och plötsligt ser jag hur en dam kikar tillbaka på mig. Vi vinkade hysteriskt till varandra med den ena lediga handen och den andra höll i kikaren. Så vi skrattade det var härligt…

Om jag sitter en lugn sommardag kan jag faktiskt höra vågorna skvalpa mot land efter de större båtarna. Sen är det alla sjöfåglar som svevar här upp utanför min balkong, de sneglar liksom på mig i farten och jag njuter av att vara så nära dem. Man tänker lite föraktfullt om måsar, antingen är de Stockholmare och skränar, de finns ju så många att de inte ligger så högt på listan över spännande fåglar. Men jag tycker de är otroligt vackra, för att inte tala om hur stora de faktiskt är när de kommer glidande jäms med min balkong.

Idag är det måndag som jag brukar tycka om, själva måndagen när man kommer igång igen med ”normalt” liv. Men idag är vädret grått, min kropp är gnällig och fibromyalgin pockar på uppmärksamhet och vore det ”bara” det som var dagens melodi, så skulle jag inte klaga så mycket, men kroppen är som en vattenstinn svamp idag. Benen är stumma och jag känner mig så jäkla trött på njursvikten. Den här vätskan som samlas i kroppen är ju ett tydligt tecken på att man har fel på njurarna. Jag tar tre stycken vattendrivande tabletter varje dag och ibland verkar det inte pressa ut allt. Undrar hur jag skulle se ut och väga om jag inte hade tabletterna?

Nu ska jag tala om en hemlighet för er… jag är förälskad i två andra män. Den första är Caesar Milan ni vet hundviskaren. När jag växte upp så hade jag aldrig idoler på det viset som så många unga har, jag gillade en del så klart, men det var aldrig så där att jag satt och drömde och längtade efter kändisar. Men nu i min bästa medelålder har jag drabbats av värsta plågan. Jag bara måste se Caesar när han tar han om hundägarna, för det är ju det som jag är kär i, hans människokunskap och hur han vägleder vilsna själar till att bli bättre hundägare. Honom skulle jag verkligen vilja träffa, jag är kär.

Som om inte det räckte så har jag hel snöat in på Brolle…men vilken röst, vilken kille… man kan inte annat än bli kär. Den grabben är stooor..inte både röstmässigt utan även själsligt tror jag om han nu bara klarar av kändislivet utan att falla i kokaindrömmar eller annat skit för att som de tror överleva livet, eller leva det på ett bättre vis. Knarkdrömmar är ju inga drömmar det är ju bara skit rent ut sagt, leva ska man här och nu med en vaket sinne, njuta och ta del.

Mannen ringde precis från bilen, han var på väg för att träffa husläkaren… så skönt att han blir utredd med sin galla.

12 kommentarer på “En bild till och tankar om livet

  1. Ja jag gillar oxå Ceasar M, jag tror att många tycker att han är för hård mot hundarna, må så vara han får ju ordning på dom !!!
    Och Brolle han sjunger ju så BRA men vilken frisyr !!
    Jag tänker ofta på dig men har varit lite ”ur slag” ett tag…men skam den som ger sig
    Kram
    Wanja

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s