Människor är så ovarsamma

Ibland är livet så tungt och orättvist, vi har varit på en trevlig utställning idag på Nyckelviksskolan och på vägen hem var vi in till Willys och handlade mat. När vi sen åker på vägen hem så ser jag i backen en ekorre som ligger på vägen, svansen rör sig och jag bara måste dit och se hur det är med den lilla sötnosen. Min man han sa inte så mycket, bara vände bilen så jag fick komma tillbaka till den lilla korren. Den tid det tog för oss att ta oss dit var jag halvt hysterisk över att någon bil skulle köra över honom.

Påkörd och död var han, varm fortfarande när jag kände på honom, jag flyttade honom in på trottoaren för att han inte skulle ligga på gatan. Så mjuk och len han var och på mig tårades ögonen och gråten ville bara bryta fram. Jag är onekligen helt lost när det gäller känsor för djur i en sån här situation, tycker att vi människor är så ovarsamma med allt i vår omgivning.

Jag undrar varför vissa av oss är så här blödiga och andra bryr sig inte alls, bara konstaterar att jaha, påkörd ekorre, så är det inget mer med det. När man tittar på en sån liten vän, så är de så perfekta att man blir helt tagen, rätt stora mörka vackra ögonen, den lilla nosen och morrhåren. Små fötter eller klor kanske man säger och svansen så kraftig, tänk så smidigt de springer omkring i träden och tjattrar och retas.

Allt är en kretsgång jag vet det, men döden är så oväntad ibland, att jag helt enkelt inte vill vara med. Tänkte ett tag att jag kanske reagerar starkt för att jag själv lever som i ett vakuum i väntan på den där njuren, vilket betyder att vad som helst kan hända och gör så för många med njursjukdomar. Allt kan gå allt för fort åt fel håll om kroppen inte orkar och det är jag ju rädd för. Jag vill leva, jag vill leva hör du det?

Jag vill vara som alla andra som bara lever på och inväntar allt som med åren ska komma, utan tankar på att jag kanske inte hinner med allt som andra räknar med. Tänk att få gå till jobbet igen och känna fredagskänslan och planera inför helgen med allt man ska göra. Eller planera för semestern och be om ledigt och allt som hör till ett normalt liv, suckar för mig själv. För att inte tala om alla kafferaster och luncher när man umgås med alla de andra och pratar om livet med varandra. Fester man har hemma och allt kul man har rest till genom åren.

Det är redan nu så många resor och annat som roar som jag har fått avstå ifrån, min högsta önskan är att bli mormor och farmor, jag vill baka bullar med mina barnbarn och finnas för dem, vara den som har tid och ork att delta i deras liv. Men kanske får jag nöja mig med att jag har fått vara med hela vägen med mina barn, sett dem växa upp och bli självständiga människor.

Nu tänker någon att allt ska gå bra så det är inget att oroa sig för, det är ju lätt att säga när man sitter ”fint i sin egen båt” där ingen har dragit ut pluggen i botten. Vi är gjorda så att vi oroar oss när vi ligger risigt till, man kan inte hela sitt liv bara låssas som att inte livet är skört och kan ta slut väldigt snabbt. Jag bejakar normalt all livsglädje jag kan uppbringa, men svackorna finns och kommer indundrande i svallet efter vad som helst känner jag ibland. Det finns en väldigt tunn sträng inom mig, som darrar på ett ängsligt, känsligt vis och kommer den i svängning så faller det tårar och jag blir så sorgsen. Jag har alltid haft nära till både skratt och gråt.

Men det här blev ju sorgset och tradigt. Imorgon blir det nog en mindre tungsint dag, om jag bara får sova på saken, så tar jag nya tag.

Man kan inte rå för hur man ser ut.
Det får Gud ta på sig skulden för.
/Hassan 6år

9 reaktioner på ”Människor är så ovarsamma

  1. znogge skriver:

    Men ibland får man bli sorgsen. Så tradig tyckte jag däremot inte att du blev! Jag blir också väldigt ledsen över att se skadade eller döda djur. Förmodligen beror det väl på att jag är djuvän in i hjärteroten och inte för mitt liv kan begripa hur man avsiktligt kan skada något levande! Sedan må det vara djur eller människa!

    Hoppas det ordnar sig så att du får din nya njure. Jag misstänker att det är en viss väntetid för det råder väl brist på organ. Dessutom är du väl tungen att vänta på att bli sämre… Verkar lite fånigt för varför inte göra ingreppet när man mår hyfsat bra? Bara en tanke…
    Kram och god natt från mig!

  2. Annika skriver:

    Du… det är klart att du dippar ibland. Det är tur att du har det där korkbältet som gör att du flyter upp igen och iaf får näsan över vattenytan. Ibland är det ju oväntade händelser (som ekorren) som gör att man trillar ner i det där mörka hålet.

    Styrkekram/Annika

  3. Linda Garbén skriver:

    Har själv problem med njurarna men pga. att jag ej fått adekvat vård för njurbäcksinflammation. Ska äntligen få göra njurfunktiondsprov denna vecka – clearence- men undrar om du känner till om det är ett bra, säkert test eller?
    Kan inte äta kött utan att få värre ont.
    mvh
    Linda

  4. Witchbitch skriver:

    ja, vad kan jag säga. Annat än att jag känner med dig i det här stämningsläget du är i. Du har trots allt en väldigt utvecklad förmåga att ge uttryck för dina känslor. Det tror jag är en stor tillgång i sammanhanget.

    Du har ju också nära till känslorna och då blir det ju ibland tvära och jobbiga kast fram och tillbaka.

    Det är klart som korvspad att du är i en utsatt situation, jag vet inte hur jag skulle klarat av det. Förmodligen skulle jag inte klarat av det.

    Men jag är glad för att du gör det, fast jag såklart önskar att din väg vore lättare och ljusare.

    Jag tycker att du oftast ger prov på din enorma styrka och kan känna mig glad över att du har den, men samtidigt så kanske det inte är odelat positivt i alla lägen att du har den förmågan.
    Så kanske är det bra att du dippar ibland.

    Å jisses, det här såg inge kul ut alls. Men det är så jag tänker när jag ser ”dig” nu.

    Du får gärna maila mig om du vill. alvskogen@hotmail.com

    kram min vän

  5. Klimakteriekärringen skriver:

    KRAAAAAAAMMMMM!!
    Känner igen och känner med dej Going!

    Ett litet leende och en liten hälsning har jag som kom igår vid halv 11 tiden på kvällen om jag minns rätt.. Kändes som bekant men inte som syster. Tryggt o varmt bara.

    🙂

  6. livsglimtar skriver:

    Go´morron på er alla sötnosar! In tu tal om saken jag fick en redig dipp igår, men idag är jag mer normalt sinnad.
    Znogge, klart att jag deppar ibland i min väntan, men igår sa jag till min man att jag nog har börjat känna mig ”nöjd” med min väntan. För den dag det är dags att börja med dialys så börjar livet i en helt annat vinkel än det jag är van vid och det är ju då med dilays och inopererad ny njure som så mycket kan hända. Så jag har bestämt mig för att varje dag så här är banne mig en bra dag.

    Ankan Pankan…min lilla smula, tack så mycket för stödjande besök. Känner mig lite tjatig i min uttryck när du nu är in igen och läser så är det samma gnöl på mig som förr. Med lite tur går det över och blir mer normalt igen…vilken dag som helst.

    Hej Linda.. du behöver inte oroa dig för den testen, det som är jobbigt är att det tar lite tid det är allt. Om jag inte minns fel så sprutar det in en isotop i ena armbågens veck, du vet där de tar vanligt blodprov. Sen fick man gå runt och vänta till isotopen vandrade runt i kroppen. Sen tar de prov från blodådern i armvecken var det varje kvart? De satte väl in en grej där som de tog blod ifrån.
    Nej, var inte orolig för det testet du.
    Men jobbigt att du får ont när du äter kött. Jag äter mindre protein av bara farten som om kroppen själv vet vad den vill ha mindre av. Det är ju tydligen jobbigt för njurarna att bryta ner just proteinet och det är ju därför man äter mindre protein när man har kraftig njursvikt. Hör av dig så vi får veta hur det gick och vad du får för svar på provet.
    Kramar och lycka till!

    Witchbitch du har nog klurat ut vad jag är för en, förbaskat klarsynt är du. Tusen tack för tröstens ord och kloka insikter.
    Kram

    Lilla KK vem var till dig och gav en hälsning. Våra vänner på andra sidan vet nog att jag deppade ihop igår och vill vara ett stöd. Vi hörs snart av du och jag.
    Kram

  7. Rosa skriver:

    Det var sorgset skrivet precis som livet. Sorgsna tankar måste också finnas och ibland kan man undra varför vissa funderar och känner mer. Hela min familj hade stått där runt ekorren och varit ledsna.

  8. Maja Mella skriver:

    Tack för fina ord på min blogg! Livet är gåtfullt och lärorikt. Jag är precis som du, blödig när det gäller djur – har alltid varit det och kommer alltid att vara det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s