Livet är halt, man halkar än hit än dit och plötsligt har ens halva av liv sliprat iväg utan att man ens har insett det. Överraskad blir man ofta av det liv man lever och inte kan man ens lägga till en ny blogg utan att hamna på en “systerkanal” till den blogg jag normalt har. Sånt är livet, oförutsägbart.
Att leva livet är ju så självklart och njuta och förverkliga så mycket man bara kan men inte varje dag. Det finns dagar när jag faktiskt tänker att det inte vore så svårt att lägga sig skönt och bara somna utan att vakna mer. Men tro för all del inte att jag är självmordsbenägen för att jag skriver så… bara inser att jag har kommit dit i tanken av den sjukdom jag har har. Det går att leva vidare med min kropp, men resan har ett pris och vissa dagar inser jag hur tunn den där hinnan är mellan levande livet och den där sidan vi helst inte vill befatta oss med, döden. Så där hade jag aldrig tänkt före min sjukdom, alla blir vi deppiga ibland och funderar över hur många som skulle komma om man dog knall fall. Komma på begravningen menar jag, minns att jag tänkte så rätt ofta som tonåring, kunde leva mig in i sorger jag inbillade mig att vissa skulle känna när jag inte fanns mer. Mm det är till att pröva sina känslor i tonåren…
Huga så deppig jag blir ibland, fysiskt trött och psykiskt störd av allt som inte blir som jag har tänkt det. Ändå tänjer jag på gränserna så mycket jag orkar för leva måste jag. Men på något vis tycker jag det är skönt att jag har kommit till den där närheten i tanken om att jag kanske dör rätt vad det är och framför allt snabbare än jag någonsin trodde både i tonåren och som vuxen.
Döden, döden… den har vi alla gemensamt men ibland tror jag att jag är ensam om att dö, många slår snabbt ifrån sig när de läser dessa rader och en del kommer kanske att tro att jag behöver stöd eller att jag har dödslängtan. Men nej, jag är helt vanligt (tror jag, ska känna efter en stund) men har fått smaka på mer dödstankar än man normalt får om man har turen att vara frisk. Då lufsar livet bara på, sjukdom och döden händer bara andra och med lite tur händer det ingen i min närhet så att jag behöver ta del och tänka på det alls.
Nu ska jag halka vidare in i köket och se till att vi får middag, fisk med räksås och potatis står på menyn.
Livsglimtar 
Jag förstår precis vad du menar. De tankarna ligger nära till hands när njurarna börjar svikta, tycker jag. Hade vi levt för femtio år sedan hade det inte sett så ljust ut 😦
Jag är väldigt glad att tekniken har kommit så långt på senare år. Det känns som om dialysen gett mig ett ”bonusliv”, och kanske kan det bli ännu bättre med en ny njure så småningom.
Det har varit mycket döden här hos dig på sistone…
Jag är också en som lever med tankarna där då och då. Ibland mer, ibland mindre.
När jag för drygt ett år sen för första gången och förhoppningsvis sista, beslöt mig för att jag var färdig med det här livet, och gjorde slag i saken, kände jag en fridfullhet jag aldrig tidigare känt.
Sen gick det inte helt enligt min planering, vilket jag är glad för idag, men efter det har mycket förändrats och jag har påbörjat återresan till livet, på livets egna premisser.
Jag tycker inte det är konstigt att man filosoferar över döden. I alla fall inte i vår ålder och om man har en sjukdom som är tärande och svår. Väldigt många värjer sig, det vet jag. Men varför är döden så tabu och nästan otillåten?
Den är ju faktiskt en del av allas våra liv. Det enda vi egentligen kan vara riktigt säkra på, faktiskt.
kramar!
Tack gode Gud att du överlevde, att du finns här hos oss med din kloka skalle och vassa penna. Ja, jag vet att jag har skrivit mycket om döden på sista tiden, har tänkt mycket runt om döden och kan som vanligt inte hålla truten om mina tankar här.
Men faktum är att det nästan aldrig står ett skvatt om döden i andras bloggar, större delen av wp:s bloggare skriver bara om politik som för mig är döfött ha ha. Så tråkigt ämne att man får krupp!
Jag vill läsa om era tankar kring livet/döden misslyckanden och lyckan ni har fått uppleva på vägen. Visst finns det flera här som skriver väldigt öppet och naket om sina liv och det ska de ha heder för. När jag läser om någons tillkortakommande eller lycka då jag känner igen mig själv så händer det saker inom mig. Jag känner en delaktighet och kan tänka att jag är inte ensam om mina tankar och upplevelser. Det är sånt som gör gott… att dela med sig av livet, det vi lever var dag.
Du har ju verkligen delat med dig av både tungt och lätt och det tackar jag för.
En helvetisk massa kramar tillbaka!
Döden är ju en del av livet och det är klart att de tankarna kommer när man kämpar med en allvarlig sjukdom.
Kram på dig!
Hoppas verkligen att det ordnar till sig för dig så att du kan få en ny njure och få må helt bra! Men först måste du väl bli lite sämre om jag förstått saken rätt vilket känns väldigt knepigt…
Kramar till dig!
Just så är det jag måste bli ännu sämre innan det kommer att hända något. Oroar mig också för att jag om det går för lång tid måste ta om alla tester inför operationen. Du har väl hört en del från din man så du fattar hur det hänger ihop. Ps. Ska väl skriva att jag är övertygad om att jag får en njure och att jag kommer att bli frisk.
Puss
Har de börjat utreda din väninna som lämplig donator än? Det kan i värsta fall ta bortåt ett år med alla undersökningar, som du säkert vet.
I den bästa av världar borde operationen kunna göras så att du slipper starta dialys överhuvudtaget, men det är tydligen inte så ofta man lyckas få det att passa så bra i tid.
Jag tycker du är fantastisk som skriver om det så ärligt.
Lämnar en stor kram!
stor bamse kram ..vi behöver nog alla sorters tankar å funderingen …ha en fin fortsatt vecka min klon ..kram ingrid
Döden döden, det eviga funderandet…. jag gör det jag också…
Jag förstår precis vad du menar jag tänker också mycket på döden och livet efter , det blir väl så när det kommer nära en ifjol vid denna tid gick jag bara och vänta på när det skulle drabba mig efter både mamma och lillebror gått bort med 3v. mellanrum så var jag helt nojig. Tankarna kommer och går hos mig .
Hoppas så att du snart ska få en ny njure så du kan få njuta av livet .
Kramisar
Lotti