Här står jag och planerar… den smyger sig på hösten, för mig är den så 
här. Ha ha, nej så tänker jag inte på hösten utan mer på allt jag ska göra, för finns det en tid av görande så är det hösten som gäller för mig.
Jag kommer att stortera och städa ur skåp och lådor, lite i taget tills allt ser ut som det ska. Jag suger just i mig en bok om GI med färdiga menyer och den är ett måste att starta med… måndag ser bra ut som första dag.
Tro mig, skriver man om trollet så står det i farstun. NU fick jag med posten min bokade tid till Huddinge Transplantationskirurgin … ohhhhh magen pirrar, äntligen händer det något. Jag vill så gärna åka dit, finns bara en sak som gör mig nervös och det är min vikt. Men nu j*vlar ska ni få se på viktminskning. Den 28 augusti är besöket inbokat, det är snart det…
Nä, nu rinner det en fånig tår om det är lättnad eller spänning vetegudarna…
Idag ska jag baka kladdkaka till kvällen, ungarna kommer ju med respektive, nu fick jag lite mer att fira ikväll. Mannen kommer hem och det är jag så glad för. Han saknas mig när han är borta, jag behöver honom här hemma, det bara är så fast jag kan känna att det är skönt att vara helt för mig själv några dagar.
Nej, men jag blev lite nervös med den där inbokningen… känner det och ska sätta igång här hemma så att det där nervösa dämpas. Finns inget att vara rädd för…. mer än själva väntan, visst är det den som oftast ger en myror i magen och konstiga tankar. Hur ofta har jag inte gått ifrån saker och tänkt för mig själv att det där var ju verkligen inget att oroa sig för. Så dags då. 
Jag ställer in mig för landning!
Livsglimtar 
Inte alls konstigt att du blir både glad, ledsen, orolig, förväntansfull och lite gråtmild. Du har väntat länge och din väntan har inneburit många tankar. Nu börjar det närma sig… Men du är i goda händer och det kommer säkert att bli bra!
Trevlig kväll med barn, respektive och kladdkaka. Hoppsan, glömde guben din;-)
Tack.. har varit ute med Watson och bölat för lite av varje, pappa som hämtar sonen vid dagis= klockrent bölande… en tant som går så snett att jag undrar hur ont det gör= bölande… gräset som frodas efter regnet, dofterna tänk att man kan böla för allt här i livet. Försökte ringa min mamma och sen min dotter, ingen var inne och lika bra det, vem vill prata med en som bölar i andra luren?
Är det det som kallas för bitter-sweet?
Jag förstår mycket väl att känslorna skvalpar över; men tänk va’ skönt att du fick tid någorlunda strax efter att du fått kallelsen så du slipper gå på kol i flera månader iallafall!
Tänker på dig & skickar en hel låda med cyber-kleenex!
(((kram)))
Tack, jag har flitigt använt cyber-kleenexen du skickade, känner mig rätt skakig och ruggig. Som om det nu först är verkligt att jag är i behov av en njure. Fick en broschyr från sjukhuset om hur allt går till före under och efter, brrr så mycket immundämpande, kortison och annat så det inte är klokt. Helst inte dricka kaffe och sprit på 3 månader… vaaa jag som älskar morgonkaffet, pliten kan jag vara utan hur länge som helst. Ska lägga mig en stun vore skönt om jag kunde somna ett tag.
Kram tebaka
Vad härligt att det händer något..pirrig, nervöst…kan jag tro!!
Om du behöver någon som följer me så finns jag här….Ha en jätte lugn o mysig helg…kram Carita
Ser man på, då ligger du inte riktigt ett år efter mig… Efter besöket kommer de säkert att ta tag i att utreda din väninna. Jag håller tummarna!
Annars tyckte jag mest att de ägnade besöket åt att gå igenom alla möjliga biverkningar av medicinerna man måste ta efteråt. Det var knappt att jag ens ville bli transplanterad när jag gick därifrån… Riktigt så illa kan det nog ändå inte vara.
Vet inte riktigt vad jag ska tycka känner mig mest bölig… mannen kom hem med stor vacker bukett och fin choklad. Fick en folder om allt runt en transplantation från Huddinge och har läst och läst om märkliga små rör och snöre som kommer hänga ut genom kisshålet och tabletter, tabletter och biverkningar och provbesök 2 ggr i veckan till Huddinge i 3 månader. NÄ, så orkar jag inte åka med tåg och tunnelbana det tar säkert en timma att ta sig dig för mig för färdtjänst får man ju inte om man kan gå några steg längre än de som är svårt hjärtsjuka. Jag får väl sitta där på tunnelbanan med munskydd och sluta andas för att klara mig.
Känner mig så upp och ner, fast jag bara borde vara jävligt glad. Jo jag är nog glad nä lättad men samtidigt omtumlad.
Kram
Det kommer en tår här också… minns ju glädjestunden när de ringde och den fantastiska tiden på avdelningen i Huddinge…
Du ska inte ha blandade känslor! Det här är det bästa som kan hända dej nu och i hur allt är, var bara jätteglad, det är början på ett nytt liv och mediciner, provtagningar och sånt är bara småsaker, låter mer än det är.
Kan ett barn klara det, så kan du!
Och som den person du är så kommer det att gå kanon, för tänk att du kommer att vara superpigg och alert sen, det går inte att jämföra med din trötthet i dagsläget… klart du inte orkar nu. Men sen gör du det! Det blir ett nytt liv, en ny livsglimt men ny gnista!
Klart att jag klarar det, men fick nog som en känslomässig chock idag, kanske var det mycket gråt som ändå skulle ut. Men ikväll kommer hela klanen, ungarn med respektive och mamma så då får jag nog tillfälle att böla lite till av glädjen att se dem. Ibland blir jag så här ”fänslig” som vi brukar skoja om… men tycker nog att jag har rätt att få en reaktion på det ena eller andra viset.
Ja visst är vi konstiga vi människor och reagerar inte allid som man tror att man ska. Jag ska tänka på att jag nu snart får dra upp min ena fot ur graven och leva igen.
Åhhh kram på dig och dottern som lever med sin nya njure, vill tala om det för er andra om ni inte visste det.
Ja tänk att man kan gå och längta att dom ska skicka en kallelse så man får hjälp med det man har problem med. När det kommer blir man orolig och tycker att det kommer hastigt. Jag hade väntat varje dag i nästan 4 månader på att få tömma cystan i levern då dom ringde på en torsdag och jag skulle läggas in måndagen därpå, då tyckte jag att det kom plötsligt. men då sa en vän att det är väl bra du som har väntat så länge och nu behöver du inte gå och vara nervös för ingreppet så många dagar. Jag kunde ju bara hålla med. Förstår att information du fått hem kan bli för mycket helst i det tillstånd du är i. Man kan inte ta emot så mycket när man är lätt stressad och lite känslig. Men ingen undrar på att man kan behöva gråta av sej lite oro. Allt brukar kännas bättre när det väl sätter igång. Ha en skön kväll med nära och kära, låt dom omhulda dej lite. Jag ska också göra en kladdkaka i kväll som vi ska ha med oss i morgon när vi är bjudna till vänner på surströmming, mums.
Som jag har väntat och ändå blev jag lessen…ja så det kan bli. Fattar precis vad du upplevde.
Surströmming älskar jag har en burk sedan förra året, den är nog för den delen nästan 2 år men inte bucklig så det går nog att äta. Vi brukade äta med min syster varje år, men så dog hon och då har det inte blivit mer än att jag köpte den burken.
Smaskens kladdkakor går alltid hem.
Kram på dig och trevlig helg.
Nu återstår bara lite, lite väntan…
DU är en klok kvinna och klarar av det här. Tankarna kan du också styra – kom ihåg det.
Kram och trevlig helg önskar jag dig!
Maggis,
shit!Tappar orden, så stort, så respektfull blir jag för livet nu.För dig min kära vän.
Ring igen när du är redo, låt mannen omfamna dig ikväll,
Kärlek
Men då är du nu på väg mot ditt nya liv. Så skönt för dig när allt är över och du har lite energi igen. Allt kommer att gå som en dans då.
Jag träffade häromveckan min gamla arbetskamrat som fick en njure för många år sen. Där var det full rulle, jobb, tre barn, tre hundar, hus på landet osv.
Så du har mycket att se fram emot! Kram
Gud så jag längtar tills jag har allt det här bakom mig. Sen ska vi träffas du och jag en dag på ett fik och mysa. Då har jag en ny njure och är farmor, inte illa och en massa normal energi ska jag ha. Åhh jag vill så mycket, jag vill gå på stickcafé med andra sticksugna och mysa jag vill, jag vill… massor av saker.
Puss o Kram
Åh, åh, jag hoppas, trots dubbla, trippla, känslor från dig, att du äntligen får din operation! För hur det än är så känns det för mig som riktigt jobbigt att vänta på att bli ÄNNU sjukare! Stor, stor kram till dig! (och du vet vad jag anser om GI, lycka till. Det är konstigt, jag såg inte dig som överviktig när vi hade vårt lätt kaotiska möte i februari, är du säker på att du är så vansinnigt överviktig?)
Jo, övervikt har jag, min förra njurläkare snackade om min övervikt i flera år. Den nya läkaren har aldrig sagt ett ord, men jag antar att transplantationsläkarna har något att säga om det hela, jag tror jag vägde 86-87 kg när vi sågs och nu har jag gått upp, antar av vatten i kroppen till 90 kg, ha ha tänkte först skriva nästan 90 för det låter ju lite tjusigare. Jag är ju rätt lång och har kilona ganska väl spridda som tur är, en del får det ju bara över ändan/magen och låren eller så.
Men visst är det underbart att det är på gång, det har tagit mig större delen av eftermiddagen att böla och känna mig så konstig. Men nu är jag mig lik igen…. tack o lov.
Kram