Ni får ursäkta mig och mitt bytande av gardiner, tror att det speglar min längtan och lust efter ett nytt liv. Risken finns att jag snart inte hittar in till mig själv, så jag kan ju fatta att ni undrar och har svårt att hänga med. Ni får ha lite överseende med mig, jag är mig snart inte lik på något alls.
Igår kom ju dottern och hämtade Watson och vet ni vad jag gjorde? Bäddade mannens säng och sträckte mig efter lakanen i min säng och kände hur trött jag var mitt på dagen. Stod där en stund och drog i underlakanet och så gav jag efter för den trötthet jag kände och kröp ner med nattlinne och morgonrock på mig, somnade som en stock och sov till 16.30… det var den dagen det och idag ringde dottern igen och sa att hon hämtar Watson och har honom på eftermiddagen. Min första tanke var ahh nu kan jag sova igen, men hur sunt låter inte det?
Vet ni, jag hade inte tänkt mig att min blogg skulle bli så här påverkad av min sjukdom, fast jag hela tiden har tänkt att det är sjukdomen det ska handla om och min väg till en ny njure. Inte förstod jag i början att man inte skulle orka att vara i sig själv som vanligt folk. Fattade aldrig att jag skulle få alla dessa upp och nergångar, att det skulle väntas så intensivt och att besvikelse skulle kanta min grusväg så ofta. Att orken inte skulle finnas här som jag önskar.
Det finns många lärdomar under vägen och just nu vet jag inte vad jag ska använda dem till, men sånt brukar lösa sig med tiden. Det är då man kan titta tillbaka och tänkta att det var då jag lärde mig, vad det nu var. Det som är mest oväntat för mig är de här stunderna när jag vill ge upp, kasta in handduken, smita ut bakvägen. Att just jag skulle bli så uppgiven och frustrerad, att jag kan känna att saker spelar fan i mig ingen roll längre. Allt kan bli meningslöst, jag kan verkligen bli dum i min frustration, säga dumma saker till maken; vad tjänare det till? Hans jobb och alla andras meningslösa jobb, vända papper och räkna en massa skit.
De jobb som verkligen är viktiga inte bara för de som utför dem utan även för dem som är mottagare är ju all tänkbar vård och omsorg. Det är jobb det! Det här förringandet av alla Svensson som springer i hamsterhjulet och alla rika som inte gör ett vettig dugg, fast just de borde ha möjlighet att verkligen göra något för andra.
Ingen ordning alls på mina tankar när jag sätter den sidan till och jag tänker inte be om ursäkt för det heller, fast jag kanske stampar på tår både här och där. Det är själva känslan jag försöker skriva om inte vad den i ordväg låter som. Att inte vilja längre att känna det meningslösa är nog det jobbigaste med det hela, när i ett vanligt liv tänker man att man lika bra kunde dö? Bara somna in.
Nej och Nej tänkt inte ens tanken att jag ska ta livet av mig eller så. Det handlar bara om olika delar av den här sjukdomsresans tankar, att man faktiskt tänker sånt och jag kan ju aldrig hålla käften utan berättar sånt som de flesta tiger om.
Uppe på detta är det fredag och jag har faktiskt planerat middag för en gång skull, det är som om ätandet har slutat vara viktigt på senaste tiden. Men klart att det fortfarande är viktigt, bara jag som inte tänker på det som vanligt, nu tänker jag mer i termer om vad som kan vara mest nyttigt om jag nu måste stoppa i mig något.
Jag hoppas att jag sent i eftermiddag kan få åka iväg till svampskogen med mannen, jag längtar så till skogen och all svamp och en liten tur före middag skulle göra gott för min själ. Nu vet jag att jag inte ska trampa på så långt in i skogen, inte låta tiden dra iväg med mig. 
Livsglimtar 
Bytt format ser jag, detta är så tydligt och snyggt tycker även jag 🙂 Var inne och kollade listorna och såg att jag var med. På 97 plats medan fru Livsglimtar var på 63, grattis! Jag har sett sidan med de första bloggarna, men har aldrig klickat på more 🙂 För mig var det bara en inloggningssida.
Kram och tack
KRAAAAAMMM!! Och ett :-)…
Ditt tänk känns igen och jag är mittuppi det jag me.
Vadfan e meningen med detta liksom??
Vadtusan ska jag lära mej denna gång??
Hur länge orkar jag?
Ja du vet.. 😉
Att försöka hitta de små positiva bitarna blir svårare o svårare..
MEN!!!
Idag! Just nu!!
Solen skiner!!!! 🙂
Hoppas du kommer iväg en sväng senare, du behöver det!
Ständigt tänker jag på du gumman..
Vad fint du gjort det här. Jättebra.
Du det är skönt att sova på dagen. Gör det när du har möjlighet.
Kram
Men fördelen med en blogg är att man kan bara låta tankarna flöda helt fritt och precis vart de vill. Det står ingen med rödpenna och rättar. Jag tycker du skriver så bra!
Kram!
det är verkligen svamptider nu. Var ute och gick 6 km i skogen igår.. Och det var svamp precis överallt…
Nu fick man sig ett gott skratt igen, åt din kommentar på min sida.Det är väl inte så tokigt med en korvhund. Vad är det för ras igentligen? Vi har funderat på att skaffa en liten byracka när jag kommer att vara hemma mycket. Min svärmor har haft schäferuppfödning sen 50-talet så vad hon tycker vet man ju. Jag vill dock ha en mellanstor hund, inte för liten heller eftersom jag är klumpig av mig, så är jag rädd att jag skulle trampa på den.
Visst är det roligt när man säger fel och pratar baklänges och allt vad det är man kanske ska bilda en felsägarklubb.
Visst blir man besviken när det inte kan gå fortare med njurbytet,men man vill ju att det ska bli bra också.
Ha en givande skogstur och en trevlig helg.
Kram Bettan
Sov du så länge så är de så att du behöver den där sömnen och det ska du inte ”skämmas för”. Idag är det på något sätt fult att ”göra ingenting” utan hela tiden ska det hända saker runt omkring en. Det är samma detta med människor som är morgontrötta de ses inte som ”lika bra” som de som stiger upp tidigt på morgonen och håller igång men sedan kanske lägger sig redan vid … i alla fall tidigt på kvällen. Vi tycker ju att människor som stiger upp tidigt och går och lägger sig tidigt är duktiga och rejäla, är det inte så.
Jag är en riktig blandras, och det vet man ju hur det är med dem. Jag gillar att stiga upp tidigt, jag gillar att vara uppe länge på kvällarna samtidigt som jag gillar att sova och jag skäms inte för det. En eftermiddagslur tycker jag är suveränt, speciellt de dagar jag är ledig och kan vara uppe riktigt, riktigt sent.
Hoppas att du orkar och får lite svamp med dig hem. Ikväll åker vi till stugan igen och imorgon ska jag gå i en riktig ”trollskog” som en gång i tiden varit älvbotten innan man drog om flöden för att bygga kraftverket. Där finns det svamp i massor, men eftersom jag är totalt värdelös i ämnet så plockar jag absolut ingenting. jag skulle nog inte ens tordas plocka en kantarell ifall att det finns någon art som är snarlik. Nej, jag håller mig till svampen i affären.
Du behöver inte ursäkta dig, men visst kan jag hålla med om att du har en förmåga att byta layout på din blogg med jämna mellanrum, det är alltid spännande att se hur den ser ut idag.
Jag skulle också vilja göra om min, men då med helt egen design. Jag gör det inte eftersom jag inte vet hur det fungerar i wordpress, om det går överhuvudtaget. Sedan vill jag ju att alla ”små” detaljer ska fungera.
/Margareta som nu hör att mannen kommer hem och då är det bäst att börja packa.
Turez… åhh du skulle ha plockat, tänk om jag var med dig då du hade du haft lite att göra nu med att sitta och rensa svampen.
Kram på dig sötnos!
Bettan… Watsons ras är cairnterrier och det är en mellanstor modell av envis pigg och promenadvänlig ras. Inget man kliver på i första taget men klart att det har hänt…
Alla terrier är kul hundar, alltid pigga på att hänga med och gillar oftast folk och orkar gå långt. Kaxiga rackare eftersom de ofta är avlade för att våga krypa ner och skrämma upp djur ur gryt. Fast han har ju aldrig varit nere i något gryt, men han kan skrämmas rätt bra när han blir sur över att jag säger att han ska flytta sig ifrån sängen så att jag kan lägga mig när han har gosat in sig och tycker att nu är det natt, här ska sovas.
Man måste vara envis själv med en terrier och väldigt bestämd, har du lyckas fostra barn då klarar du en terrier. Men är dina ungar hopplösa då ska du nog välja en mer lättstyrd modell av hund.
Kram o Trevlig Helg
Din stackare… Jag tycker inte att du ska behöva må så här illa dåligt! När jag pratade med min dåvarande läkare för ungefär ett år sedan frågade jag om han trodde att jag skulle kunna klara att plugga under våren, med tanke på att jag närmade mig dialys. Absolut, svarade han. Vi kommer att starta dig i dialys så fort du börjar må dåligt, så du ska inte behöva känna dig sjuk. Nu blev det inga studier för mig, men jag fick börja med dialysen innan jag kände mig riktigt dålig. Det är jag jätteglad för, i synnerhet när jag läser om hur hemskt du har det.
Klart att du ska sova precis hur mycket du vill. Din kropp behöver säkert det. Har jag sagt att du inte ska äta för mycket protein? 🙂
Man får byta gardiner hur ofta man vill även om de förvirrar andra och man inte vet om man tittat in i rätt ruta. De där tankarna om det viktiga i livet tänker jag ofta. Det är som när man diskuterar ordet inteligens. Att vad är det egentligen. Är det att jaga en karriär och springa förbi livet brukar jag tänka. Många som missar det viktigaste de har – nuet. Jag förstår din frustration. Att vara instängd, inlåst, skapar frustration hos alla. Som du i din kropp. Pratade med min mor idag som var så irriterad för att hon inte orkade göra allt på landet som hon ville. Hon åker dit över dagen och måste passa bussen hem, så då hinner hon inte med det hon vill. Nu var hon tvungen att lämna vimpeln/flaggan på sängen. Ja men gör det nå´t undrade jag lite försiktigt. Ja där ska den inte ligga svarade hon upprört. Hoppas du kommer ut i skogen.