Sitter här och minns den underbara somaren, vinden som så ömt smekte min kind eller bråkigt blåste håret i ansikte på mig. Alla stunderna när jag var i nuet och njöt av att bara vara.
Nu har kroppen gått in i en ny fas där den inte alls är hungrig och vikten går ner och vattnet pressas ut med mediciner och jag dricker mindre. Får väl hoppas att kroppen och jag möts någonstans igen och kan känna att vi hör ihop.
Tempot blir mer och mer likt en sengångare eller kanske rent av en gengångare. Denna dag har jag medvetande gjort tempot jag har haft, har stillat mig själv mitt i steget och gått väldigt långsamt och klarar mig då lite bättre tycker jag. Luftrören kämpar jag verkligen med, de har börjat att tjockna till igen och jag känner mig så förtvivlad över det. Tar slemlösande och sprayar allt möjligt och längtar efter cortison som kan ge mig andningens friskhet tillbaka.
Satt på en bänk idag och blundade med Watson vid min sida, så njutbart livet kan vara en liten stund. Sen gick vi hem igen och jag mötte hundägare jag känner, alla rätt till åren och alla piggare än mig. Tänker på det ibland när jag åker buss att man ska resa sig för äldre, jag är förmodligen just nu sämre än de flesta äldre som är ute och rör på sig. Jag sitter kvar var så säker, har jag fått en plats är jag glad, annars får jag sätta mig på golvet jag orkar inte stå längre. Tur att jag inte åker buss så ofta, men imorgon ska jag åka och lämna in Watson på putsning och dusch. Jag har så mycket jag vill passa på att göra då, men jag vet ju att det inte går att passa på längre att uträtta många saker som förr. Sånt får mig att ruttna.
Mannen ringer och mailar, han oroas av att jag mår sämre och jag önskar att jag kunde luras lite och visa mig piggare inför familjen. Men nu går det inte längre att luras.
Livsglimtar 
Så svårt med ovissheten…….tar det lång tid kanske det måste in dialys ändå ett tag, så blev det för mig i alla fall. Nu tror jag ju inte att det är en så stor nackdel då kroppen ju ofta är förgiftad upp till nästippen och dialysen kanske renar upp den lite före transplantationen. Men bäst är ju ändå att få slippa för hur som helst är det ju också en operation och en massa om och kring med dialys. Den gick ju bra att uthärda eftersom jag visste att det fanns en transplantation om hörnet också.
Jag hade ju turen att ha en jättebra tant doktor ändå fram till transplantationen som visste allt om mig och som går så bra att prata med så vi kom liksom överens om hur vi skulle gå till väga. Jag sköt upp dialysen till dess hon sa att nu är det dags och då gav jag mig direkt eftersom jag förstod att hon visste att det behövdes.
Efteråt har jag ju haft så många olika läkare och knappt fått träffa henne och jag vet hur stressande det är. Alla har kunskapen men ibland måste det till kännedom om en särskild patient också för att man ska veta hur man ska göra…..
Att du är slut är ju inte alls konstigt särskilt som du har flera saker som ligger på. Du får ta det här som en tid när du bara måste vara innan en förändring sker, och då till det bättre!!!!
Hej. Jag kände igen mig så mycket när jag läste om dig och ditt liv med cystnjure. Det där när läkaren sa att man hade cystnjurar. Vaa vad är det och ingen info fick man heller. Gick i flera år innan man fick något redigt svar
Återkommer och läser mer 🙂
Mvh Danne
Danne hej och välkommen, berätta gärna lite mer om dig själv nästa gång.
Kram
Okey. Har en egen blogg på http://www.metrobloggen.se/kidneykillen där jag skriver om mitt liv med dialys och väntan på en ny njure. Är en kille på 41 år, gift och har en dotter och 5 bonusbarn. Har opererat bort bägge mina njurar pga dom blev för stora. Fick min diagnos för ca 10-11 år sen. Om man går in på min site så har jag skrivit om mitt liv där. Kommer att fortsätta läsa här.
Kram Danne
Hej igen !
Du skriver att Du saknar något i livet. En uppgift har Du i alla fall, det är ju att berätta för oss som ”bara” går och väntar hur sjukdomen utvecklar sig, vad vi har och vänta. Det tycker i alla fall jag är bra.
Eftersom jag nuförtiden är inne här och läser minst en gång varje dag, så skickar jag nu en hälsning till alla som också gör som jag.
HA DET SÅ GOTT och njut av varje litet ögonblick.
Hälsningar Lasse Wall
Ja, du Lasse det är ingen dum uppgift alls, faller sig rätt naturligt just nu.
Kram på dig!