Praktisk och krass

Gårdagens resa till sjukhuset gick bra fast jag hade mjölksyra i hela kroppen, blir så himla slut rent fysiskt. Stegen blev långsamma och korta… men fram kom jag och min syster tog alla prover. Träffade dietisten och vi kom fram till att jag ska fortsätta på den matväg jag har slagit in på så får vi se hur det funkar till nästa gång vi ses. På vägen hem så kikade jag in i en liten presentshop där jag hittade två stycken stora som glasbubblor, tanken är att man fyller dem med något. Jag tänkte direkt att jag skulle lägga in fina stenar och snäckor som jag har sparat genom åren, köpte även en burk med glasbitar ser ut som sand.

Taxi tog jag hem och det var inget att välja på jag var slut. Hemma gjorde jag iordning de där glasbollarna och hängde upp en i fönstret där mina Streptocarpus står och den andra gav jag till min dotter som kom sen på kvällen på en fika och fick samtidigt sin lilla boll.

Mannen har nu fått en ny lampa och satt upp allt efter konstens alla regler och det är så fint där inne.

Imorse så ringde min sjuksyster och talade om att det hade blivit sämre, ett rejält skutt i mina ögon och kaliumet var för lågt och det kan jag förstå som hjärtat pickar på och all mjölksyra jag känner i mina muskler när jag rör mig. Så nu minskas urindrivande tabletter lite och jag får lägga till en kaliumtablett varje dag och en banan varannan dag. Alla undersökningar och läkareträffar tidigareläggas, så nu får vi se hur det går den här hösten.

Jag känner mig ändå lugn, tåget går jag kan inte göra ett dugg mer än att hänga med. Ingen ide att hetsa upp sig över att själva målstationen inte verkar ligga där jag trodde från början. På ett vis så vet jag ju nu att jag är inne i slutsvängen hur det än blir… och det gäller att passa på att njuta av sin sista tid med sina egna njurar, i sin egen kropp. Vad som händer sen när den nya njuren sitter där vet man inte, alla mediciner jag ska ta för att behålla Rosans njure är farliga saker med mycket biverkningar. Man kan undra varför just jag skulle drabbas speciellt svårt, men samtidigt måste ju någon få alla de där biverkningarna, hoppas kan man ju att man slipper det mesta.

Idag är det min dag, jag ska bara ta det lugnt gå en sväng med Watson och sen fortsätta att rensa ur lådor och skåp. Jag tänker att hur det än går så är det rätt skönt att sen komma hem och veta att det är städat och utrensat i skåp och lådor. Skulle jag inte komma hem igen så är det mindre skit för andra att ta hand om efter mig, men så tänker jag egentligen inte alls så ofta, det är bara min praktiska del som visar sitt tryne då och då. Praktisk och krass det är jag, sån är jag.

9 kommentarer på “Praktisk och krass

  1. Hej Maggan!
    Va tråkigt att du har blivit sämmre. Men jag tror att din tur kommer snart..
    Jag känner igen mig i din tanke om att vara praktisk och krass. Så brukar jag oxå tänka. Och jag ser inget fel i det, så är det ju.
    Btw, jag kommer oxå att ligga på Huddinge sen när jag är opererad.

    Ha en bra dag.

  2. Tänk om vi ligger där samtidigt! Det vore väl något att drömma om… då kunde jag kika över till dig när jag kommer på fötterna.
    Kram från krassa mig till dig

  3. Konstigt att du hade lågt kalium, det brukar tvärtom vara högt hos njursjuka vad jag vet. Kanske är det de vätskedrivande pillren som spökar. Hoppas bananerna gör susen!

    Hur ligger ditt krea nu? Det brukar stiga snabbare när man närmar sig dialys/transplantation. Mejla mig om du vill!

    Jag är lite ledsen över att jag inte kommer att få bli transplanterad på Huddinge, där jag känner mig ganska hemma, utan på ett helt annat sjukhus. Det blir nog bra det också.

    Krassa Bönan

  4. Blä är det enda jag har att säga till denna eviga sjukdom som du har. Hoppas att det iaf bli snäppet bättre när du fått en ny njure. Helst så skulle man ju vilja att de skedde ett mirakel och att du inte får några biverkningar alls. Efter allt du har gått igenom så ska du inte behöva några biverkningar, hoppas dom är lindriga iaf. Jag bara hoppas och hoppas 😉 Men det sägs att det är hoppet som är de sista som lämnar människan.

  5. Det är nog bara bra att vara praktisk och krass. Då är man ju liksom förberedd för allt som kan hända.
    Och när du kommer hem från sjukhuset kan du bara njuta, behöver inte tänka på städning och sånt i första taget.

    Kram

  6. Så tråkigt att du blivit sämre även om det inte kom oväntat. En märklig situation måste det vara att vänta på att bli ännu sämre för att bli bättre. Om man nu redan vet att det inte blir bättre menar jag! Fast jag är ju inte så insatt…
    Kram!

  7. Ett tips till glaskulan ..häll i lite vatten ..köp en blomma å knipsa av å lägg den i kulan ..jätte fint ..särkilt en sån dära ..hm ..vad heter de nu igen ..ja den ser ut som en stor prästkrage men finns i massor med olika färger..såg en granne som hade de å det var jätte fint…ha en sån bra dag du bara kan…blir säkerligen fint m4d en stor ros oxå å ibland dina fina snäckor
    kram kram ingrid

  8. Husdjur kan vara en styggelse. Vår kattfan ska ha mat kolckan 04:30 annars gör han livet surt för mig. När han har ätit ska han gå ut annars river han halva huset.

    När jag läste ditt inlägg så önskade jag att jag bodde i närheten och kunde gå ut med din hundfan någon dag när du inte orkar eller så kunde lille V få göra det, han gillar hundar och kunde få känna sig viktig.

    Kram
    Boel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s