Efter en orolig dag så kom han hem min lilla vovve, han var så upprörd över hur dagen hade varit, käften gick i ett med gnäll, pip, ja, rent av gnissel för att inte tala om mutter och ylande. Jag ojade mig väldigt med honom och förstod varefter kvällen gick att han hade ont. Det var bara att ta fram hundens värktabletter för det behöver jag väl inte skriva att man måste ge speciella värktabletter till hund.
Han låg som en slagen hjälte på ett fårskinn med en av mig stickad grå sjal över sig … allt smalt ihop i en grå hög, hunden, skinnet och sjalen. Efter att han fått en värktablett så sov han gott, helt utslagen och natten har varit lugn. Nu har vi tagit en kort tur för han får inte gå långt alls sa veterinären, vilket passar mig bra. Han har stiliga knallgröna förband på båda bakbenen som nu ser ut som två smala spagettiben, tur att han har lite längre hår på benen eller jag förstår nu varför de alltid vill spara håret lite längre där.
Idag känner jag mig risig i kroppen men det är fibron som spökar, i väderomslag och rejäla gråväder så sätter det alltid igång att jävlas med kroppen. Man har ju svårt att hålla ångan uppe när man kommer ut och möts av ett våtvarmt omslag av fint duggregn. Men i hösten fuktiga gråhet kan jag njuta av alla buskar, träd och blomstjälkar som blir bruna, jag vet inte vad det är, men jag tycker det är så vackert med alla intorkade bruna nyanser ute. Alla döda torra blommor och barken på träden som har mörknat av all fukt..
Igår kikade grannpojkarnas mamma in för att hämta två socker som jag har stickat till de yngsta grabbarna. Det var så kul när jag ringde dit, då svarade näst yngsta som även förra året fick sockor, som nu var för små. Han svarade och blev så lycklig när han hörde att han skulle få nya nu. Måste säga att jag blev glad i hjärtat, en liten 4:a klassare som blir så glad för ett par hemstickade sockor.
Livsglimtar 
Så skönt att du hade medicin åt pyret; hoppas att han mår bättre idag!
Jag älskade mina raggsockor som fammo stickade; har två par kvar som jag bär med andakt! 🙂
Stackars lilla Watson. Men han somnade iaf när du hade drogat honom haha…
Jag skulle med vilja ha ett par hemstickade sockor *blink blink* 😉
Vad har du för storlek?
Krya på er, både du och Watson!
Så skönt att du hade värktabletter hemma för inte ska Watson behöva ha ont!
Hemstickade sockor växer inte på träd så jag förstår mer än väl att din omtanke uppskattades! Sonen har ett par brunrandiga med beiga bollar på som är hans favoriter. Nej, jag har inte stickat dem! Present från flickvännen 😉
Kram till dig och spagetti-Watte!
Så söt han är Watson (och jag gillar inte hundar så då är han verkligen söt om jag ska tycka det). Skönt att han är hemma igen hos sin matte.
Håller med dig om gråväder, mina leder protesterar vilt och tröttheten smyger sig på. Blä!
Kram
Boel
Vad härligt att någon som vill ha stickade saker. Här sitter jag och stickar, och repar upp och stickar igen till ingen nytta. Men det är ju roligt och rogivande att sticka.
Hälsa lilla hunden!
Vad skönt att allt gick så bra. Hoppas nu det läker fint och att märkena är ofarliga. Tråkigt att fibromyalgin spökar med dig nu när du har så mycket annat att tänka på. Såg på barometern att vädret går mot högtryck då kanske det lättar igen. Klappa Watson från mig Och kram på dig
Tur att vi finns: Kvinnor som kan sticka och baka och som skänker lite hopp till barnen.
Våra kor kan få Treo och Magnecyl ibland. Funkar bra fast dom är djur! Pingar du dina inlägg. Om inte kan du lära dig hur man gör i mitt inlägg idag.
Härligt att allt gick bra för karamellen Watson! Hemstickade sockar var faktiskt något jag köpte i Stockholm så jag förstår 4:e klassaren. Finns det något mysigare än hemstickade sockar gjorda med varm hand fylld av kärlek?