Långt bort hör jag en envis telefonsignal, jag masar mig yrvaket till telefonen och mannen undrar hur det är? Nyvaket svarar jag och får lite panik när jag inser att jag har sovit till klockan 10.00 och snart ska vi åka till veterinären för att kolla att Watsons sår ser ok ut. Det blev en faslig fart på mig, ok då jag snabbade på lite mer än vanligt. In i duschen och ut med Watson han måste ju få kissa och nr 2 innan vi åker … illamåendet kom som ett brev på posten, konstigt att jag bara vill ulka och ha mig när jag blir stressad.
Men iväg kom vi och regnet föll som vanligt så fort jag stoppar ut näsan. I väntrummet satt det lite folk och alla var olyckliga på sitt vis. Två kvinnor såg så sorgsna ut att jag inte ville tänka på vad de väntade på .. en skötare kom ut med en liten tom djurbur och i andra handen en papplåda med ett nyligen avlivat djur. Suck, det kan vara så tungt att vara djurägare och vad många inte inser när de inga djur har, är att vi som har djur vi sörjer dem lika djupt som när anhöriga dör. Men det var ju bara en kanin, eller en mus tänker någon, men det är inte så känslolivet fungerar i sorg, finns det kärlek finns det djup sorg.
Ett par satt med sin lilla hund och väntade på remiss till stora sjukhuset, jag hörde sånt jag inte ville höra då väntrummet är litet. Tumör, kvinnan, såg ut som om hon kunde falla ihop när som helst och mannen han tröstade och klappade så där lite tafatt fast kärvänligt som män kan i svåra situationer.
Just idag var vi vinnarna i detta väntrum, Watson skuttade glatt in i undersökningsrummet och jag tänkte för mig själv att han är ju frisk, än så länge.
Livsglimtar 
det jobbiga är att dom inte kan berätta att dom mår dåligt så man måste förlita sig på hur dom beter sig.
skönt att watson var piggast..
Finns det något värre när man är tvungen att ta bort ett djur…Jag gråter floder och det känns som att jag ska gå sönder inuti….Har varit med om det ett antal gånger och det blir bara jobbigare med åren. Skönt att allt är bra med den lilla W!
Lev och må väl vännen!
Hu ja…det är baksidan på livet med både människor och djur. När det gäller djur tycker jag det jobbiga är att man har makten att faktiskt bestämma över liv och död. Men å andra sidan kan man ju önska att man hade det ibland när det gäller människor. Men frågan är väl om man skulle palla med det….
Svåra frågor som det inte finns något enkelt svar på. Skönt att vovven mår bra iaf!!