Vem vill vakna med tuppfan?

Just nu är jag väldigt bra på att sova, synd att man inte får pris för sånt. Det här med en god nattsömn är ju prisat, men att sova för länge på dagen har ju av de morgonpigga fått en väldigt negativ klang. Många gånger har jag retat ihjäl mig på de där morgonpigga som tror att just de med den medfödda gåvan att vakna tidigt är något som borde ge dem första pris i alla tävlingar. Om jag bakar en limpa på kvällen och de en tidigt på morgonen så är deras förbaskade limpa så mycket mer värd än min limpa. (I deras ögon)

Har alltid uppfattat morgonpigga som jävligt självgoda, de framhäver så gärna allt de gör i arla morgonstund och fnyser föraktfullt över andra som erkänner, om än motvillig att de sov vid 05.30 tiden när deras limpa stod färdiga på galler för att svalna.

Att vara uppe med tuppen är en rest från vårt bondesamhälle då man var tvungen att gå upp och ta hand om djuren. Att sen vara född morgonpigg är ju ingen match, det är ju något man bara råkar bli precis som jag är kvällspigg och en jäkel på att normalt prestera mycket senare på dygnets timmar.

Idag har jag skummat igenom en del bloggar och det slog mig så tydligt hur avslöjande våra bloggar är med våra tillkorta kommanden i livet. Vad vi söker och vad vi tror oss behöva, det är rätt avslöjade att läsa vad vi skriver om våra liv, ibland kan jag verkligen känna att jag värjer mig från saker som skrivs, som jag själv har svårt med eller helt enkelt sånt som samhället anser är fint, men som inte faller i så god jord hos just mig.

Som när morgonpigga ska skryta om hur tidigt de var uppe och nu tänker jag verkligen inte på znogge som lider så med tidiga morgnar och har börjat simma i ottan för att komma igång. Nä, jag tänker på de där självgoda morgonpigga som alltid ska köra ner i halsen på andra normala att just de är utvalda till ett eget glänsande släkte som går upp med tuppfan.

När jag läser sånt som får mig att reagera negativt så läser jag alltid en gång till för jag vill förstå vad det är jag reagerar på i texten. Jag vill förstå vad som gör mig upprörd eller negativ för oftast är det ju mig själv det handlar om. Vi har ju alla våra skavanker och våra läxor att göra här på jorden, vissa är mer blinda än andra eller man ser sig inte själv i samma dager som andra ser än. Det gäller ju även mig så klart och jag funderar ofta över vad ni ser som jag inte ser hos mig själv i mina texter som är ett sammelsurium av mitt jag.

Men det jag oftast ser är hur goda ni vill vara i era liv och era tankar, jag tänker på er alla med kärlek för att ni kämpar på med era olika liv. Är det inte så vi vill ha det i våra liv, vi vill vara en varm kärleksfull kraft att räkna med för våra nära och kära. Att sen livet inte alltid ger oss rätt redskap och det tar ett tag att hitta det rätta för någon har stängt och låst redskapsboden. Det är väl det som är själva livet att hitta i sin egen redskapsbod. Inte kommer många av oss att bli fulländade varken på det ena eller andra, men vi försöker och det är det som jag ser kärleksfullt på.

För alla sjukt morgonpigga kan jag nu tala om att brödet mitt jäser och ska fortsätta med det större delen av dagen. Ärligt talat vet jag inte om det finns någon av mina bloggvänner som är så där morgonpigga, de flesta av er verkar vara släkt med mig och släpar er upp och iväg när ni måste.