Inte alltid man är så glad när man är sjuk, tankar plöjer sig igenom hjärnan som en snöplog och lämnar stråk efter sig som tonar ut i tunga tankar. Livets förgänglighet tänker jag mycket på när jag långsamt går mina promenader och tar del av naturens eviga kretslopp. Nu betyder inte tyngden av mina tankar att jag är självmordsbenägen, nej, mina tankar gör så här lite då och då, dyker vare sig jag vill eller ej. Detta tillfälle som jag inte minns, utan hittade nerskrivet på ett papper, delar jag med mig av.
Allt stort kommer att stå kvar
Grässtrån vajande för vinden
Trädens gungande rörelser och vindens smekningar mot allt den möter
Jag kommer inte att finnas mer
min kropp kommer dela upp sig i de små beståndsdelar
den från början
byggdes upp av och bara försvinna ner i jorden
ner i det eviga stoftets rundgång
Livsglimtar 
Väldigt tänkvärda ord…
Tittar in och önskar dig och Watte god morgon och hoppas dagen blir lätt och bra!
Kram
vackra tankar som beskriver annars det många är rädda för…
kram anki