Jag vill att du är ”DU” för mig

När jag blir trött nu för tiden så krymper min känsla för andra tillfälligt, min empati, naturliga omsorg om andra förminskas av min trötthet. Jag vill möta människor i det filosofen Martin Buber beskrev som att betrakta den andra som ett subjekt ett ”Du” som är likvärdigt med mig själv och angår mig. Till motsats från att betrakta andra som ett ”Det” som inte är likställt med mig och som inte heller angår mig. Det finns ju inga riktiga möten i att betrakta andra som ”Det” och för mig är själva livet, kärnan till att se sig själv att mötas i ”Du” och bejaka möten med andra.

När njursvikten tar mig som idag under min lilla tur till biblioteket, då lider jag. Det är då jag känner att sjukdom förminskar mig som människa och jag tycker inte om det. Att inte orka titta på dig vackra invandrade kvinna med son på bussen, att inte ta emot ditt leende för att jag inte orkade se dig som ett ”Du” just då. Mannen med sin droppsnuva under näsan som nickade vänligt, jag såg inte dig, jag såg bara droppen och kände ett äckel, ett avstånd.

Den här personen som tröttheten gör av mig känner jag inte igen, jag blir sorgsen och förstår samtidigt så mycket som jag förr inte tog in. Alla gamla som jag har jobbat med, som var så trötta och oroliga så fort de skulle åka en liten bit. Rädda att missa tiden, att komma försent, inte upptäcka när man är framme med bussen, deras irritation och otrevligheter. Nu känner jag alla de sidorna hos mig själv, jag är nog i mig själv, när jag är ute och rör på mig. En lite promenad en dag som idag, är som första turen på månen, stort att orka, att våga ge sig iväg fast stegen är vingliga och gatan mellan busshållplatsen och hemmets port är kort.

Att komma hem äta en bit och sen sova resten av dagen, det var mitt liv idag.

Ändå kan jag tänka att jag är tacksam som får uppleva de här speciella känslorna, för de tillhör inte en frisk människas liv. Jag smakar med fasa på en del insikter jag drabbats av, tänker att jag med tiden kommer att förstå så mycket mer, just för att jag har vandrat i de yttre kanterna. Vandrat med små steg, vaksamt passande på mig själv för att orka ta mig dit det är tänkt.

14 reaktioner på ”Jag vill att du är ”DU” för mig

  1. MajaPiraja skriver:

    När jag läser dina rader så uppfylls jag av din värme, godhet och klokhet. Ta väl hand om dig och tack för fina kommentarer, det värmer i det just nu snörika nord!
    Kram 🙂

  2. carin skriver:

    jag tycker att du någonstans och det har jag alltid tyckt att du är en stark människa och det gör att du kommer att klara detta till sist. Jag har en arbetskamrat/kompis som har fått cancer i bröstet och dom har tagit ut knölen och analyserat den och dom säger att det är från medel till svår cancer, nu har hon börjat med cellgifter och ska sedan få strålning och även hormonbhandling i fem år. jag har jobbat i vården ett antal år som du vet och jag ser framför mig ett sinario som heter duga med jag vill inte se det riktigt, jag tycker så mycket om denna tjej och jag vill verkligen att det ska sluta bra precis som jag vill att det ska sluta bra för dig och jag önskar det verkligen.
    kram carin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s