Trött kropp

Här sitter jag med en mycket trött kropp efter en trevlig kväll hemma hos sonen och hans fästmö. Maken och sonen har tapetserat köket, fästmön och jag har pratat och pratat. Efter att ha sovit i snart två dygn, så var det dags att ge sig ut bland de levande och känna sig som en vanlig mänska.

Maken gjorde en räd ner i källaren och kom upp med två stora kartonger med barnkläder som jag packade upp. Det fanns vissa kläder där som jag känner mig så rörd av att se igen, där var jamasen med lamm som jag älskade att sätta på ungarna när de skulle sova, overallen röd och fin och så vettig med två dragkedjor för att enkelt kunna få ner en lite plutt utan att bända och vrida så mycket. Alla dessa små tossor och mössor, tänk att vi var så där pyttiga från början även du och jag.

Nu sorterade jag ut finast av allt till sonens son, första barnbarnet, vi vet att det är en pojke så alla söta flickkläder sorterade jag undan till nästan gång det vankas barnbarn i familjen. Fästmön sa att det var ofattbart att magen snart skulle vara borta och barnet ligga där utanför. Lika ofattbart tror jag att det är att få barnbarn, jag tänker att den där lilla killen på något märkligt vis är en bit av mig. Kanske egoistiskt att tänka så men släktet går ju vidare på det viset. Jag minns hur jag själv låg och kikade på dottern när hon sov i sin låda på BB, ofattbart redan då och säkert för all framtid för alla kommande föräldrar. 

Jag har inte varit mig själv under några dagar, vill mest sova och har lite svårt att få ordning på hjärnkontoret, tankar slingrar sig iväg och jag vet inte hur jag ska få ordning på mig själv. Ibland känns det som om bloggen är min sista utpost överhuvudtaget, men det är ju inte riktigt så men nästan och jag kan känna mig hopplös när jag blir så här trött, disträ går ju inte att skriva ihop en vettig rad. Jag oroar mig för att jag ska fortsätta vara så här trött och att oviljan att skriva ska bita sig fast.

På tisdag ska jag till sjukhuset och ta prover igen, undrar just om jag har blivit sämre i njurfunktionen eller om det är något annat som härjar i kroppen. Min kropp får ju allt hålla ordning på sig fram tills jag vet om kompisen är frisk nog för att få ge mig sin njure. Om njurfunktionen går åt pipan nu så blir det inte kul med en operation och dialys. Jag har krypit in i ett hörn just nu och vill banne mig inte krypa fram förrän läkarna säger att vi ska boka en tid till transplantation. Just nu vill jag inte vara med längre, jag hoppar av och skiter nog i resten. Drömmer om att vakna en morgon och vara frisk, vakna utsövd… låter som en utopi just nu.

Nu bara måste jag sova skakar i hela kroppen och är slut.