Om tappad lust och glädje

 

Om ni undrar vad jag har för mig så ser ni det på bilden, oftast tar jag mig en lur och sen hasar jag runt lite mellan kastrullerna och tv-soffan. Har blivit sämre mer påtagligt och blir lite orolig att jag inte ska orka eller klara mig fram tills undersökningen av min vän är klar. Det är ju inte så att jag kommer att dö, utan det jag vill undvika är ju att behöva operera in en slang i magen och börja med dialys tills jag får en ny njure.

Tänker alldeles för mycket på om inte vännen är frisk nog att få ge mig sin njure, det är inte mer än 7% av vår befolkning som har A- blodgrupp (6% i hela världen) och sannolikheten att jag då skulle ha turen att få en nekronjure (från en avliden) är väl minimal. Tänker på vad det innebär med dialys och undrar hur livet blir?

På tal om att tänka så märker jag så tydligt att tankeverksamheten påverkas av det här tillståndet. Inte nog med att jag inte orkar skriva alla gånger, när jag väl gör det så får jag anstränga mig och jag stavar oftare fel och får inte ihop meningarna som jag är van vid.

Lusten .. jag undrar så var den har gömt sig, det finns mest lust till att sova och vara ifred. Jag har ju hela tiden vetat att man kommer att bli sjukt trött och få en massa hopplösa symptom från kroppen. Men det är tungt kan jag lugnt säga, inte alls som jag har föreställt mig det hela.

Idag fick vi en inbjudan om ett 50 års kalas med allt som hör till i en festvåning i stan i januari. Det var som en tung sten sjönk i mitt bröst, för jag vet redan nu att det bara inte går. Bara det här att klä upp sig, föna håret, måla sig .. där tog det stopp, jag blir helt slut bara av att tänka på det hela.

Sen ska man ta sig dit, sitta vid ett bord och ha bordsgranne som förväntar sig att jag ska prata under middagen. Jag orkar inte med så där mycket på en gång. Har en inbjudan till ”Skyttens” 55-års kalas den 20:de och dit ska jag ta mig, över gatan, hissen upp och in till gamla goa vänner som vet hur det är. Ingen som kommer hissa några ögonbryn när jag behöver gå hem tidigt.

Man tappar mycket av allt det där självklara när man blir sjuk, man måste hela tiden gardera sig. Ett tag går det att gå över sina gränser, men det kom en dag när jag kände att nu går det inte att tänja så mycket mer på vissa företeelser. Envis som jag är så gör jag fortfarande en hel del som jag väl i ärlighetens namn borde låta bli. Men vad gör man med en envis oxe som vill så mycket? Jag har ju snart lagt av med det mesta, så vad ska man ta av till slut? Kommer jag att sova mest hela tiden till slut, hur långt kommer det att få gå?

På söndag kommer mamma över med en julkrans hon har gjort till oss som vi kan hänga på dörren, även sonen ska få en, dottern har redan handlat sin. Då tänker jag genast säga till ungarna med respektive över på en kaffe, ska baka en god kaka imorgon. Jag vill ju träffa min familj fast det är jobbigt och tänker att jag slår ihop så många som möjligt så är det gjort för ett tag. Låter kanske inte snällt, men det är bara för att jag ska orka och samtidigt känna mig lite nöjd med mig själv. Att även jag bjuder till …

Egentligen är det det här jag inte gillar med mig själv just nu och mitt bloggande. Jag tycker att jag bara gnäller och tjatar om min kropp om och om igen. Känslan av att jag borde sluta skriva och dra något gammalt över skallen tills jag är frisk igen. Men så tänker jag att bloggen är ju min och den skulle ju handla om den här förbaskade resan mot en ny njure. Men jag trodde inte att jag skulle bli så dränerad både fysiskt, mentalt och själsligt. Men blir helt enkelt kort i roten av att ha njursvikt.

Nu ska jag avsluta med glädjen över att Kevin i idol gick vidare till final. Han har hela hösten givit mig så enormt mycket kraft i sin naturliga glädje, man är inte van vid att se sån glädje i vårt land. Kevin är en stor själ, ödmjuk med en fantastisk röst och utstrålning. Jag är övertygad om att han kommer vinna idol.

18 kommentarer på “Om tappad lust och glädje

  1. Så trist att du mår sämre! Jag hoppas naturligvis att allt fungerar perfekt och att du får en njure av din kompis snart, men om du i allra värsta fall skulle behöva börja med dialys tror jag ändå att det skulle göra att du skulle må bättre än du gör nu. Men jag håller tummarna för att allt ska gå bra och att du blir transplanterad svart!

  2. Jag tänker på det här med att fungera och orka i vårt samhälle idag. Det ställs så stora krav och vi ska vara fruktansvärt duktiga och klara av att hålla ett högt tempo utan att tänka på konsekvenserna.

    Det bidrar till att när vi blir sjuka och inte orkar då upplever vi oss själva som gnälliga och nästan ber om ursäkt att vi finns till samtidigt som vi ska hålla livsångan och fasaden mot yttervärlden ”frisk”.

    Gnälla är ett av de ord jag tycker att vi ska vara försiktiga med, det är så negativt laddat. Du gnäller inte, du skriver hur du har det och hur du känner det. Skulle alla vara så fruktansvärt hurtiga, glada, nöjda och må så bra i alla bloggar då borde vi nog mer fundera över sanningshalten i allt det som skrivs.

    Att genomgå det du gör kan jag inte föreställa mig varken genom sjukdomen eller med väntan och ovissheten.

    Jag började fundera på något som jag tänkt på tidigare men aldrig skrivit om när det gäller det här med att få hjälp till att orka och vara mer harmoniska när vi blir sjuka. Jag återkommer, ”måste ” nu slänga mig i duschen om jag ska hinna med någonting idag.

    /Margareta G som hoppas att du får en bra dag med mamma och barn idag.

    Ps Alla älskar Kevin -en vinst i finalen allt annat måste vara röstfusk. =) när jag läser.

  3. Du ska absolut fortsätta att skriva och skriva om det som känns vuiktigt och rätt för dig! Något gnäll är det inte utan tvärtom så tycker jag att du berättar så klokt om din situation och att du har så många vettiga tankar!

    Kram!

  4. Men att kunna skriva är ju en ventil som släpper ut en hel del av frustrationen. I alla fall många gånger är det lättare än det sociala spelet mot face to face.
    Gör som du känner för.

  5. Jag orkar inte skriva mycket mer än STOR KRAM idag (sitter här i mörkret och funderar på den sjukdom som läkaren berättade om i går som finns i mitt huvud inget farligt visserligen men fan så smärsamt). Men en tanke har jag som just nu är svår att få på pränt men så där utan krusiduller – jag är glad att jag hittat till din blogg och jag gillar att läsa den – ungefär så fast mer krusidulligt hade jag tänkt mig-

    Kram
    Boel

  6. Kära Boel tackar för fina ord och omtanke. Så de har hittat någon sjukdom som hänger ihop med huvudvärken. Måtte det nu bara vara en sjukdom som de kan bota eller hålla ordning på med tabletter.
    Kram tillbaka

  7. Jag tror också på Kevin!

    Och jag tror på dig vännen. Det är väl fantastiskt att du har bloggen att skriva på, i synnerhet nu när det är riktigt tungt.

    Ingen tvingar oss att läsa. Jag gör det för att du skriver så bra och för att jag innerligt hoppas att du snart ska få en vändning på det här. För trots att dina njurar funkar dåligt, så är ditt hjärta nog ett av de varmaste och mest välfungerande jag stött på här i cyberrymden.

    Varma kramar till dig Maggan!

  8. Jag håller med föregående talare!! Människor som du finns det inte gott om.
    Vet du en sak! Du har alltid stöttat och funnits för andra människor. Det har varit upp och ner och du har aldrig ”gnällt”. Men nu är du sjuk och behöver få ur dig hur du mår, så jag tror inte att ngn ser det som att du gnäller utan det är din tur nu. Det är dax att du får tillbaka lite av vad du gett så många under flera år.

    Men jag hoppas att du får din njure snart tycker inte om att du är sjuk.

    Kul att ni kommer den 20:e.
    Kram på dig

  9. Vet du? Du har gett mig en inblick i hur det är att vilja men inte orka vara social…
    Min pappa är rätt dålig. Han hör dessutom illa, så när han sitter med i större samlingar av människor så kan jag liksom se hur han sjunker ihop. Han orkar inte delta och det tar så mycket på hans krafter. Så jag brukar ge honom en kram och en klapp på axeln och försöker visa att det inte gör något att han sitter tyst. Hellre att han är med och tyst, än att han bara sitter hemma i sin ensamhet.
    Det är du som har gett mig den insikten. Tack vare dig och att du så generöst berättar hur du har det. *tack*
    *kram*

  10. Birgitta, Malin och Paljettenq… jag har läst era ord flera gånger och det känns så starkt i hjärtat att jag får så fina kraftord av er. Jag läste, tog en paus och var tvungen att tänka .. försöka tänka, samla mig. Jag har så nära till tårar nu för tiden och de kan ju komma både av glädje och annat, man vet inte så noga när psyket skuttar runt som en övertänd ekorre.
    Mitt allra varmaste tack till er!
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s