Ibland tar det tid att förstå

Musig eller hur?
Musig eller hur?

Julkort frågade min man?

Nä, orkar inte du får skriva om du vill sända dem sa jag som har skrivit och skickat mängder alla år. Sen slog det mig att maken inte har sagt ett ord detta år om alla sina julkort som jag varje år har fixat åt honom, de till kunderna. Nej, känner verkligen inte igen mig själv… glömmer så lätt att det där normala jag brukade göra.

Hur kan det var så grått ute hela tiden? Jag får snart spader på vädret, brukar inte bry mig så mycket, men just i år behöver jag ljuset och den energi jag känner då.

Här sitter jag och runt mig far min make med dammsugaren och skurtrasan. Han är en pärla, flitig och starkt, extra snygg när han städar. Snart ska vi åka och titta på heltäckningsmatta till sovrummet. Jag har fotat sovrummet från början så att jag sen kan visa hur det såg ut och hur det ser ut som klart. Men det dröjer väl ett tag till vi måste leta ny gavel till sängen. Men det här med att måla väggarn har vi lagt på hyllan, tapeten som vi har där är rätt ny och vi har valt den själva.

Inatt har jag sovit drygt elva timmar och vaknar trött … snart sticker vi till heltäckninsparadiset. Jag räknade med att vi skulle handla en matta på en gång, men nu säger min man att han inte vill handla och börja lägga in den idag och rätt var det var så såg jag klart. I mitt disiga tillstånd så var det bara att åka iväg och skära till en lurvig matta och sen hem och fixa till det. Glömde liksom att hela sovrummet måste röjas ur och allt jobb runt att få in mattan. Sen om vi skulle köpa en idag så skulle rullen vara så lång att vi inte vet var vi ska ha den liggande tills maken är ledig i jul och kan sätta igång.

Så nu blir det till att sätta sig i soffan och sticka en stund och titta på tv. Redan som liten sa min mamma att jag skulle få fyrkantiga ögon för jag gillade verkligen att titta på tv. Vi skaffade tv rätt sent, minns en äldre dam som var vår granne hon av alla hade skaffat tv och där satt jag som fastglödd, Andi Pandi var en stor favorit och allt man såg var i svartvitt, det fanns bara en kanal från början.

2 reaktioner till “Ibland tar det tid att förstå

  1. Här får det sparas in på portot i år…….. tänk att ha en man som far omkring och städar. Låter så fantastiskt. Jag hade gipsat ben en gång. Kunde inte böja knät. Alla blommor överlevde inte för även fast jag påminde så glömde han. Tur att jag har så mycket användning för honom när det gäller min dator och program jag behöver, speciellt nu, för att inte tala om filmer som jag numera styr direkt in i storbilds TVn. Annars skulle jag sura mycket. Nu tänker jag att han gör sitt ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s