I väntans tider

Nu är det på gång och jag känner hur mitt hjärta bara vill svälla av glädje och förväntan inför mitt första barnbarns födelse.

Jag har så mycket tankar i skallen att jag blir snurrig.

Tråkigt bara att Danderyds sjukhus håller sig med så usla läkare som den som mötte dem med misstro första gången de var inne. Jag blir så förbannad över att läkare kan få vara bäst fan de vill utan att behöva ta ansvar för sitt beteende.

Det blev en barnmorska som ställde allt till rätta, men det är ju så dåligt att det inte ingår en koll av hur folk är som ska utbilda sig till läkare. Empati kontroll borde de få genomgå, en del förlästa personer har ju liksom glömt det viktiga under alla studie år när de bara jagade högsta betyg i allt. Det viktiga är ju samspelet mellan människor, säkert hälften av allt helande sker om man har en läkare som ger det man behöver. Att möta en invandrad läkare med dåligt språk och kantigt sätt är ju så botten att man inte har ord för det, lika dåligt som om det är en infödd som beter sig. Att vara förstföderska och bli avfärdad är så grovt att jag darrar invärtes. Snacka om att åka hem och känna sig övergiven, här har vården varit efter henne hela graviditeten för att det är så viktigt men sen när man kommer till BB så får man en hink kallt vatten över sig. För att inte tala om hur förbannad sonen behövde bli för att de skulle bli trodda, en del läkare är nog den mest korkade yrkesgrupp jag har mött.

Även jag blev misstrodd av läkaren när jag skulle föda, inte kunde vattnet ha gått inte sa idioten. Jag sa att jag inte hade kissat på mig i 5 timmar vilket jag blev beskylld för. Men vad är det med läkare som alltid utgår ifrån att vi är så korkade, att vi aldrig känner våra egna kroppar, vi vet inte hur ont ont gör. Jag tror att vi alla har mött dem och visst kan de också få ha en dålig dag och visst kan de behöva fråga saker som låter konstigt för att fastställa hur det är på läget. Men vi vet alla hur det känns att inte bli betrodd att inte räknas när det gäller något så viktigt som vår egen kropp och vår egen kroppsuppfattning.

Jag har mött många jättebra läkare och tur är väl det, men det finns ännu lite för många som inte håller måttet och nu menar jag de som inte har lärt sig att umgås med andra. Varför finns det ingen instans som har koll på hur de under utbildningen funkar med människor. De kunde väl ha samtal med de som egentligen inte passar som läkare och se till att de fyller ut forskningssidan eller blir obducenter eller den typ av läkare som har minst med folk att göra.

Jag vill som vanligt hylla min egen husläkare, över henne dräller jag rosor och lovord, hon förstår det där med kontakten med sina patienter.

Men nu ska jag laga en rysk soppa som heter Bortsch som jag har längtat efter. Nu fortsätter jag att vänta in Tim …

Så här känner nästan farmor sig invärtes
Så här känner nästan farmor sig invärtes

22 kommentarer på “I väntans tider

  1. Det var ju så att vattnet började rinna hemma tidigt, men läkaren som de väntade på hela eftermiddagen sa kallt att det inte var ett dugg, när sonen ilsknade till och undrade vad det var som rann sa läkaren att det var en flytning. Så flytningen kan rinna ner efter benen då sa min son skitargt och då sa läkaren att jag får väl ta er på era ord, kom tillbaka på söndag, så gick hon. Där satt de och fattade inte ett dugg.
    Skitkärring till läkare skulle jag säga.
    Men vilken tur att de flesta avdelningar, mottagningar har sjuksystrar, barnmorskor de är de som kan och vill göra ett bra jobb. De är vana att få ta hand om patienterna efter att läkare bara har hafsat över sitt jobb.

Lämna ett svar till livsglimtar Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s