Dagen efter tankar

Just idag är jag trött, alla känslor inför förlossning och barnbarn tar ut sin rätt. Det här att det sjunger i hjärtat, kan jag tala om är sant, en sån där jublande sång med religiösa förtecken. För att inte tala om den nesliga rördheten om det nu finns ett sånt ord, låter lite konstigt. Fick skärpa mig  rejält igår, för att inte falla i stor gråt när jag såg bebisen och mamman ligga där.

Man kommer farande som en vårvind med massor av kläder och kalla händer och vill bara kasta sig fram och klappa, krama, men så står jag där och tårarna stockar sig och orden liksom bara simmar iväg ut genom dörren och vi, mamman och jag ser varandra i de tårfyllda ögonen och känner en sån där obeskrivlig närhet.

Jag vet vad hon har gått igenom och hon vet nu att jag vet, kvinnonärhet och jag älskade henne stort i denna stund och det känner hon.

Att det är omvälvande att få barn vet vi som har gjort vårt, men att det verkligen var så här stort att få barnbarn, har jag inte fattat förrän nu. Vännerna har ju varit så där mormor/farmor terrorister som hela tiden framhäver sina fantastiska barnbarn, som man hela tiden ska se foton på och höra på oändliga helt enastående berättelser om. Nu ska jag tillhöra den där enögda farmors skaran, som tar varje tillfälle i akt för att visa upp mitt, just mitt barnbarn, som är så mycket mer än andras barnbarn 🙂

Imorgon börjar livets vardag igen, maken ska börja jobba och det är dubbel. På ett vis ska det bli skönt att få ordning på sig själv, komma upp, gå ut med hunden och äta sin lunch normal tid. Sen ser jag fram emot lite ensamhet, jag gillar sånt och det kan man ju göra när den är självvald. Faktum är att jag får mer gjort när jag är ensam hemma, så har det alltid varit. Men samtidigt så har maken varit ett sånt stöd med allt här hemma under sin ledighet att jag inte vet om jag vill att han åker iväg och lämnar mig med allt här hemma.

Har nu fått en tid till gastroskopin, tvi vale den 23 januari, men jag har insett att jag nog har magkatarren som man får av njursvikten och behöver nog lite starkare doningar för att få ordning på det hela. (Det var magsår.) Tänk att jag som har varit en stor kaffekonsument har slutat helt med kaffe. Räcker med att jag känner lukten så mår jag illa. Har prövat en koffeinfri kaffeampull, ni vet jag har ju en espressomaskin som man stoppar ampuller med en dos kaffe i och det finns koffeinfritt. Igår drack jag en sån med mjölk det var första sedan julafton om jag inte minns fel och den gick ner. Det blir så konstigt när man är van att dricka kaffe, framförallt på kvällarna, det saknas något hela tiden när man inte får sitt kaffe. Jag dricker te och välling, men samma sak är det inte.

14 reaktioner på ”Dagen efter tankar

  1. PaljettenQ skriver:

    På mitt nattjobb fick jag anklagande blickar från några arbetskamrater som undrade varför jag hade beställt tein-fritt te… – Men det var inte jag! Jag lovar!
    Jag tycker det verkar helt idiotiskt att ta bort tein och koffein, det är ju en del av grejen.
    det är som att dricka alkoholfritt vin… kan det vara gott?
    Då är nog ett riktigt kallt gott vatten festligt nog. 🙂
    Önskar dig en slappar skön kväll /PQ

  2. livsglimtar skriver:

    Mitt koffeinfria kaffe är helt ok när man har kört det genom espressomaskinen. Anledningen är ju att jag har sån magkatarr, annars skulle jag aldrig vara utan kaffet.
    🙂 Jag skulle berätta om just alkoholfritt bubbelvin som vi drack på nyår till Vb i telefonen, det var gott, men jag sa alkolistfritt vin och det var ju rätt kul faktiskt.
    Kram jag är på väg att hälsa på lilla bebisen som fick lite gulsot och inte fick åka hem idag. Jag har bakat bullar och packat ner lite goa kakor till dem att smaska på.
    Tråkigt att de aldrig får komma hem.
    Kram

  3. cazzandra skriver:

    Hej,

    hittade din fantastiska blogg genom Pruddelutt. Min dotter Hanna väntar sitt andra barn vilken dag som helst och jag går omkring här som en äggsjuk höna. Hon har det jättejobbigt och jag kan ingenting göra. Men jag har redan 2 barnbarn så det kommer nog gå bra med detta också. Jag är nog inte den som tjatar om mina eftersom jag själv fortfarande har egna ganska små barn hemma…

    Du skriver bra och om saker som berör.
    Hit ska jag nog kika in lite då och då.

  4. livsglimtar skriver:

    cazzandra … hej och välkommen till mig, så du går i väntans tider, åhh det är jobbigt att inget kunna göra. Jag är så glad att ”mitt” är över.. nu gäller det att få hem dem, lite gulsot la pirra för hemgång idag så de börjar kroka och längta hem.
    Tack för allt trevlig beröm.
    Kram ska kika in till dig så klart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s