Djävulen gör ett försök

Mitt naiva jag
Mitt naiva jag

Det finns dagar och det finns dagar .. igår kväll när brödet som jag slet så med äntligen såg ut att hyfsa till sig i ugnen så ringde telefonen. Det finns samtal man inte vill ha, inte orkar med och naturligtvis är det familjen det handlar om. Ingen har dött kan jag lugna mig själv med om inte annat. Jag kan av familjeskäl inte gå in på vad som avspelade sig i samtalet. Men jag tappade helt fotfästet …

Ibland förstår jag mig inte på världen, all ondska och elände som vissa väljer om och om igen. Vi vet ju alla att livet inte är så där sockersött som i min naiva bild ovan, men snälla ta inte alla min goda tankar om hur livet borde vara och trampa sönder dem. Kan man inte få leva i en stilla frid, som att de flesta är kärleksfulla mot varandra? När ondskan kommer utifrån och tränger sig in i vår familj, fullkomligt raderar allt som jag har fostrat mina barn att vara. Kärleksfulla, omsorgstagande om andra…

Nog finns det en djävul här i livet inte tu tal om saken, läs en tidning, se nyheterna så ser man vem som håller på att ta över jorden. Inte är det godheten…

Min kropp, mitt psyke förstår vad den har att göra med och vet en del om vad som ska göras, men jag klarar inte av det. Här satt jag med tårtan och tårtfaten och bara grät, sa till mannen att ställa ut tårtan på balkongen för jag ville inte ha. Ännu en kväll som jag kan lägga till handlingarna som en av de sämsta, med två sömntabletter i näven, ville jag bara somna bort från allt.

Jag som skulle ätit tårta och skrattat med Kjerstin Dellert Sjärnorna på slottet. Jag som skulle kommentera till boggen tvillea´s ena sida där han satt med ett stort gäddbestånd som han pimplat under dagen, jag med mina limpor skulle ju gärna erbjuda ett byta; nybaka ljust surbröd mot en gädda. Men vad blev det? Tidig nerbäddning av mig och torkande av förbaskade tårar mellan deckarens rader tills sömnpillren tog mig dit jag tillfälligt ville vara.

Ibland ter sig livet inte som ett liv, man drömmer om kärleken och vänligheten till sin nästa, men får bara en käftsmäll tillbaka hur man än försöker. Käftsmällarna fördelar sig över hela livet med lagom mellanrum, aldrig någonsin ska man tro att man är klart med något eller att man är något att ens handlingar alltid leder till något godtagbart. Man kravlar sig om och om igen upp ur gropen och tar nya tag för inte kan väl ondskan få för mycket spelrum i vårt liv.

Jag är envis och vägrar att släppa taget om det goda livet, jag kommer att kämpa mot djävulen så länge jag står på mina ben. Men en dåres envishet vill jag tro på godheten och kärleken till medmänniskan, det är så jag vill gå en dag med den känslan som en gnistrande juvelprydd tråd mellan mig och himlavalvet.

9 kommentarer på “Djävulen gör ett försök

  1. Nejjj, inte nu, aldrig förresten.Men just nu när du är så sårbar behöver du inte sån´t här.

    *ställer mig framför dig när Djävulen attackerar och tar första smällen*

    Kärlek och frid till dig min fina vän

  2. Hmmm…. livet suger allt emellanåt. Man står där som ett bamsefrågetecken, undrar vad som är meningen egentligen. Om man utgår ifrån den där gamla tanken, möjligen floskeln, om att ”allt har en mening”. För att inte snacka om att ”allt som inte dödar, stärker” eller hur det nu var…

    Kram

  3. Höörrö damen.
    Se till att vila ordentligt och att du orkar vara farmor till den lilla prinsen ett bra tag framöver… du är behövd och saknad redan här på bloggen.
    Jag hoppas verkligen att eländeshelvetet blir kortvarigt och att du snart är på benen igen. Jag har beställt massor av vårsol till din balkong så att du kan njuta av vårvintersolen som värmer både kropp och själ.
    Tänker på dig! *kram*

  4. Ja, man slutar inte förvånas men man har hela tiden en tro om att alla vill en gott… så är det inte och det får vi nog alla uppleva men då man redan har det tungt tar man detta ännu tyngre. Om det är en liten tröst så tror jag att de ”onda” en dag får vad de förtjänar och tyvärr slutar i ensamhet. Försök att inte ta illa vid dig, tänk på alla goda människor du har runt dig. Massor med kramar till dig från mig.
    bibbi

  5. Jag är som did där i tankarna. Därför har jag så svårt att förstå att en arbetskamrat kunde berätta för Knaschefen om min blogg. Det var något som inte fanns hos mig när jag började blogga. Visst att jag kunde bli igenkänd, skrev ju vasastan och jag är rosa, men att någon skulle berätta vidare. Sådant som inte finns i min värld och som jag lärt mina barn inte finns hos dem heller. Hoppas det ordnar upp sig./Rosa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s