Mammas flicka

Väcktes av telefonen och hörde en välbekant röst som sa att hon hade börjat skriva till mig, men kom på att det blev bättre om hon ringde.

Jag masade mig upp och ringde upp när jag hade vaknat till, sen pratade vi nästan hela förmiddagen. En vän Marie-Louise som jag har haft mycket att göra med sedan våra döttrar föddes för över 30 år. Vi har alltid pratat familj, vår egen utveckling, sorger och glädje, försökt hjälpa varandra från tid till annan.

Jag kände hur något lättade under vårt samtal och det var så härligt att få prata och bli förstådd. Tog Watson på en liten tur och när jag kom hem hittade jag ett kärleksbrev i posten från min mamma. Jag överdriver inte om jag säger att det var de vackraste ord jag någonsin fått från min mamma. OM jag grät, det finns så mycket kärlek omkring mig, om jag bara blev av med det här gråtande täcket som har lagt sig över hela mig.

Det här att vara mamma går ju aldrig över, oron finns där när det händer saker och man kan som mamma känna sig så maktlös, när ens barn råkar illa ut. Jag förstår min mamma och jag känner mig så eländig över att jag inte kan vara en kraft att räkna med i hennes liv. Att jag mest ger henne oro och tårar på hennes hösts dagar. Hon har bara mig kvar, min syster dog  ju så hastigt och tidigt till vår stora sorg. Jag har lovat min mamma att jag ska överleva henne och det oroar mig så enormt att jag kanske inte kan hålla det jag löftet. Inte vet jag?

Mamma är ju alltid mamma och henne längtar man alltid efter när man blir liten och svag, ringer hon så gråter jag, just nu. Jag gör som mina barn faller tillbaka till mamma när jag går i bitar. Det är inte lätt att vara mamma alla stunder, men det finns ju mängder av tillfällen när hjärtat sväller av stolthet och glädje över barnen och deras liv. Har man en gång fått barn kan man aldrig tänka sig ett liv utan dem. Deras växande och alla olika perioder de ska igenom är obetalbara i minnet och känslan av att få vara med.

Ibland tror jag att jag helt enkelt har hållit mig ifrån så mycket gråtande som det bara går och när så skalet spricker, så kommer det så mycket att jag nästan baxnar. Tror allt hinner ikapp mig, all rädsla och ångest över allt som väntar eller inte väntar.

Det är befriande att gråta till en viss del, men det är samtidigt så jobbigt. Gråt kan ju vara så olika, en stillsam tår som långsamt banar väg ner för kinden och kittlas, kan till och med vara lite klädsamt med tårfyllda ögon vid rätt tillfälle. Men gråten jag tänker på är mer flödande och förskönar då inte min nuna som bara blir mosig och ful. Gråten som klämmer ut det mesta av orken som överväldigar och bara väller fram. Det är hälsosamt att gråta rent fysiskt och psykiskt har jag läst någonstans, men det är jobbigt att vara så på gränsen hela tiden. Vad tycker du när du känner att du inte riktigt kan hålla kontrollen på dig utan faller i gråt, när du pratar med folk? Alla har väl det så någon gång i livet, vad man än är utbildad för att hantera så finns det väl gränser för oss alla eller hur?

Ja, helt krasst så sitter jag där nu mitt i det sköra och vet inte när jag ska lugna ner mig. Kan ju säga att något i mitt liv hände som påverkade mig så starkt att detta slog ut mitt lilla pluttförsvar. Men jag kämpar på, rätt vad det är torkar väl tårarna och balansen infinner sig.

14 kommentarer på “Mammas flicka

  1. Man orkar inte hur mycket som helst, det bara är så. Marginalerna blir mindre och mindre ju sjukare man blir. Ta det lugnt och var snäll mot dig själv.

    Hoppas att det går bra med undersökningen imorgon. Hör gärna av dig på något sätt och tala om hur det har gått!

  2. En mamma är allt en marmma!
    Det gör inget att Du gråter, gråt på bara, det finns så mycket känslor i tårar och de ska man inte gömma undan. Tårar är nyttigt fast vi tycker de är jobbigt.

    Styrkekramar till Dig.

    Kram Bibbi

  3. Det är fantastiskt att kunna gråta, särskilt när det gör ont, när man är trött och maktlös. Det är lika viktigt som att kunna skratta, anser jag. Du skall bara veta vad jag har gråtit under min sjukdomstid. Snörvlat inför läkare och alla möjliga sjukvårdspersonal, har släppt ut min rädsla och trötthet, även inför vänner somstår pall.
    Jag har blivit mycket mer känslig efter allt skit jobbiga som jag och min kropp gått igenom. Det är mycket att bearbeta, kroppen har ju minnen som vissar sig ibland. Om man inte pratar om det, om man inte gråter och på sätt och visa får sörja det icke friska, hur skulle man må då?`
    Där med inte sagt att man inte skall skratta åt eländet ibland…:)

    Va mycket snäll mot dig själv!!!!

  4. Man behöver gråta ibland, så är det bara. Jag tror inte att det är hälsosamt att stänga inne gråten, förr eller senare kommer den ändå. Och det går över. Men man måste få gråta färdigt.
    Kram till dig!

  5. Det är ibland skönt för hjärtat att gråta lite tror jag. Även om det är extremt jobbigt att känna smärta. Men känner man ingen smärta glömmer man nog att man är dödlig. Man måste veta att man lever!

  6. Du skriver så, b_e_skriver något som är bland det svåraste som finns.Känslan att inse att man är inte mer än människa, och mamma.Det mest fantastiska och svåra att vara.Bara vara, att det är det som gör oss så sårbara men starka.
    men du gör det så förbaskat fint.Du målar för oss läsare det vi kanske inte ens vågar tänka,
    jag hänger din ”tavla” ovanför min säng.Så du kan vaka och jag ha ett vakande öga på dig.Det är det livet handlar om och du har tagit tillvara på.Därför gör det så förbannat ont.

    Sträcker mig upp och kramar dig hårt men mjukt

  7. Vi kan gemensamt hylla våra mammor och pappor. Min pappa är också favvopappa, har ett annorlunda förhållande till honom än jag har till mamma (som är mer emotionell och mindre rationell). Så är det nog för de flesta. I mitt fall är pappa stabiliteten, man vet orubbligt var man har honom och är min stora förebild.

  8. En mamma är alltid en mamma, så är det bara. Precis som ett barn alltid är ett barn. Det spelar ingen roll hur gammal man blir för vissa saker ändras inte.

    När det gäller att gråta så tror jag vi behöver det. Kanske oftare än vad vi gör egentligen… Att stänga inne känslor eller lägga locket på är aldrig bra.

    Kramar!

  9. Usch vad jag saknade min mamma när du skrev att du fått ett så fint brev från din mamma , ibland behöver man känna sig som mammas lilla flicka , det är läkande att gråta så bara låt tårarna flöda ….
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s