Ikväll satt jag och läste lite nya bloggar och tänkte för mig själv att jag vill bli mig själv igen. Jag vill skriva trevligt, underhållande rent av, inte ett ord ska handla om elände, sjukdom eller andlig missär.
Tänker på de som ska leverera texter till tidningar året runt, hur gör de för att hålla sig så där lagom svala, distansiga men ändå roliga och intima. Tur att jag inte har ansvar för någon spalt i en blaska då hade jag nog blivit arbetslös rätt snabbt.
Visst är bilden ett under av ljuvlighet, där skulle jag vilja sitta i skuggan och njuta av livet. För visst kan livet vara njutbart mest hela tiden med en del ankringar i grumligt vatten, sånt är ju själva livet.
Nu ligger min man och snarkar i vår säng och det är skönt att ha honom hemma igen utan operation denna gång. Han har fått ställa sig i kö men skulle få förtur för att hans operation inte ska krocka med min. Ett helt batteri med suppar och tabletter ska hålla mig gubbe på benen tills det är dags. Tufft för en som aldrig har varit riktigt risig att inte kunna rå sig själv.
Dottern tog Watson över natten så att vi kan sova ut imorgon, hon ville behålla honom hela helgen, men det vill inte vi som längtar efter vår lilla scanterrier som mamma trodde att rasen hette. Damen som undrade såg väldigt lustig ut efter det svaret sa mamma. Tja, den där lilla ”scankorven” är vi beroende av fast jag ibland önskar honom dit pepparn växer. Precis som det är med ungar under de år de växte upp. Älskade dem och kunde inte vara utan dem men jisses så förbaskad jag kunde bli på dem.
Nu ska jag sova klockan har dragit iväg och jag är såå trött.
Livsglimtar 
Åh vilka härliga färger! Vem har målat den? Skulle vilja köpa affischen & rama in till köket där den skulle passa perfekt! 🙂
Tack för färgerna du spred hemma hos mig ikväll också, även om mycket är grått & svart så lyser dina egna färger igenom & sprider ljus! 🙂
Så tänker jag också ibland, att jag bara borde skriva trevliga och positiva saker på bloggen. Fast livet är ju tyvärr inte alltid trevligt och positivt, och jag tror att man mår bättre av att skriva av sig ibland. Det är ju ingen som tvingar oss att läsa 🙂
Sov gott!
Ninnibeth .. jag har ingen aning om vem som målade den underbara tavlan, hittade den på en sån där saite där man kan ”ta bilder”.
Det var skönt att prata med dig igår, vi blir ju alla som vänner i bloggen, så det är ju inte så konstigt att vi kan prata lätt med varandra. Det hade vi ju inte svårt för när vi oväntat möttes över en fika i stan utan att vi visste ett dugg om varandra. 😉
Kram
Vilken underbar bild! Den lättar verkligen upp i det gråa!
Hej vännen:) Jag la upp en bild på valpen på din begäran, nu har han blivit 12 veckor! Det går fort när man har kul. *kram*
Ja, vilken vacker tavla! Den fullständigt andas harmoni och ro. Skönt att meken din är hemma. Det verkar väldigt praktiskt att han får förtur med tanke på vad som komma ska för dig. Smart tänkt inom vården.
Kram till er och Scanterriern 🙂
Maken ska det så klart vara!
Fiin bild 🙂 Hoppas ni blir bra igen, aldrig roligt med att man ska vara dålig, dessvärre opereras..
Kämpar själv med att slåss mot inflammation i tarmarna, så får hoppas vi alla får bli bra så småningom!
Trevlig helg /Kristoffer
Hoppas att du får sova riktigt gott och känna dig pigg imorgon, lagom tills scankorven kommer hem igen 🙂
Kramar