Inte bara en sjukling

2273214095

 

Så ligger han nu i sin säng och snarkar mest…det är skönt att han är hemma. Fyra kilo har han gått ner i vikt,  han säger att det är klart inför beach 2009, själv ska jag hålla mig i vassen fast även jag går ner i vikt. Nej, det var väl inte sant, jag ska mysa i husbilen i sommar, drömmer om den nästan varje dag. Maken har sakta men säkert antagit vanlig hudfärg, den drar ännu lite åt det gula men går inte att jämför med hur han såg ut i söndags. Han hann ju duscha sig i Hibiscrub  flera gånger och håret ser för kul ut. Framtill står det rakt upp,  jag tycker att han liknar Buddy Holly nu när han har den frissan och sina nya glasögon.

Det grå ger sig inte och  i leken har nu snöoväder blandat sig, inte ser det inbjudande ut och jag sitter nöjd här inne. Watson har precis blivit hämtad av hundvakten och det är en stor befrielse att veta att Watson får vara ute på långa promenader för det är så våra hundvakter är, de är räddande änglar och jag kan inte nog tala om hur mycket de betyder för oss båda just nu.

Igår vet jag inte vem som var tröttast av oss vi sov mest hela dagen och la oss tidigt så fort jag hade gått en liten kisstur med Watson på kvällen. Det finns ingen extra energi över för att hantera saker som händer i familjen. Just nu kräver jag att alla är friska och inget händer överhuvud taget, här ska bara vara vanlig vardag utan överraskningar

Jag har nu tappat så mycket muskelmassa att det är väldigt jobbigt att resa sig från hukande ställning. Jag har ingen kondis och dålig matlust gör att jag inte bygger upp min kropp som normalt. Jag dricker nu en näringsdryck om dagen så att jag vet att kroppen får mer av det den behöver. Fick ett helt lass med näringsdrycker i måndags från dietisten, lite som milkshake med olika smaker för att gömma den äckliga smaken av nyttigheterna, vitaminerna, mineralerna och allt vad det nu är. Nu ska jag skaka om er lite och berätta att jag har dykt i träningslådan, hämtat upp gummiband och träningshäfte.

Tanken levde väldigt starkt i mig igår framför tv:n, jag såg mig själv sitta där och dra i det gula bandet för att stärka upp den utarmade kroppen. Så det gäller att vara snabb för dessa tankar har en förmåga att ila och gömma sig när jag ska komma till skott. Men nu sitter jag här med bandet och boken så nu har jag ingen utväg mer än att sätta fart ikväll framför tv:n.

När man bli så här svag och ynklig så blir man samtidigt rädd för att utsätta sig för ansträngningar för man blir så sjukt, flåsande utpumpad. Ni vet när ni går er första tur efter att ni har överlevt influensan. Knäna darrar och man tror ofta att man inte ska orka ta sig upp för backen, trappan och hem. Svettig, skakig och helt slut tar man det väldigt försiktig, det är väl inte ett träningsgym man direkt tänker bege sig till i det läget.

Där har ni mitt dagsläge … men jag ska försöka öka upp lite på konditionen, det kan man fast man är rätt sjuk. Små trix får man ta till som ett gummiband i soffan.

Idag ska jag steka en stek, bara vända den om i grytan, fräsa den i smör, sätta en termometer mitt i härligheten, så sköter den sig själv. Tänkte mig stek, sås, potatis och gelé till middag. Sen är det så bra med en stek för det blir alltid rester över, så man lätt får ännu en god middag utan stort besvär.

Mer än så blir det inte idag …

8 kommentarer på “Inte bara en sjukling

  1. 4 kilo? Hmm, undras om jag kan dra på mig lite gallbesvär? 😉 Nej då, jag vet bättre, men det skulle vara skönt med en liten vikt-skjuts! 😉

    Stek är ruskigt gott! Jag brukar peta ner lite lök runt om steken också, och kanske smula ner lite torkade trattisar i en gräddsås… Mmmm, nu blir jag hungrig! Och tack för den indirekta påminnelsen att jag ska be mamma om mer gelé när maken åker upp med ungarna till dom på sportlovet! 🙂

  2. Åh, heja heja, jättebra att gummibanden kom fram:) Glöm inte att sätta på en sådan härlig musik som det kan ”pirra” till lite extra i mage, det brukar göra susen för träningen. Lycka till och kram:)

  3. Det är alltid nyttigt att träna och man kan ta det i egen takt! Även om man börjar så sakta så är faktiskt all motion och rörelse bättre än ingen alls! Det gäller oftast bara att komma igång!

    Skönt att maken din börjar bli bättre nu och nästan antagit vanligt färg. Min pappa såg likadan ut när han var sjuk och det var inte bra alls…

    Ta väl han om er båda två!
    Kram!

  4. Vilket sammanträffande! Jag tänkte göra en stek jag med idag 🙂 Min man köpte en picnick bog som han nu inte vill kännas vid… så jag tänkte laga till den när han är på kurs *ler*

    Skrev ett svar på din kommentar; jag vill också träffa dig när du blir pigg och rask 🙂 Då tar vi en fika tycker jag!

  5. Nu har jag varit härinne och hälsat på flera gånger utan att ge ifrån mig ett avtryck – fy på mig. Men i tanken har jag haft uppmuntrande tillrop, stärkande kramar och annat smått och gott. Nu får du allihop på en gång – massor av extra ;=)

    Kram
    Boel

  6. Jag vet precis hur det är gör ju lika dant själv ibland, vill läsa men orkar inte alltid kommentera.
    Allt extra suger jag i mig direkt var så säker.
    Kram tebaka

  7. Hej Maggan!

    vilket elände ni gått igenom…
    Förstår att du tycker det är skönt att gubben är hemma igen

    Det är tufft att vara den som skenbart är den starka. Vi behöver alla få möjligheten att vara små klängrankor emellanåt. Men vissa har svårare för det. Känner igen det där. Man visar upp ett glatt yttre in i det sista.

    Skam den som ger sig…
    Önskar er bättre tider.
    och skickar stora Kramar!
    Cattis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s