Bokstäver eller hunden ska ut

Livgivande strålar så efterlängtade
Livgivande strålar så efterlängtade

Efter en knölig natt när jag har vaknat och rullat runt, läst min deckar och släckt lampan och försökt sova igen. Tänk så hopplöst det är vissa perioder att sova, jag tar min sömntablett och vaknar 2-3 timmar senare och sen börjar knölandet. Somnar om gör man alltid i sista stund, så  när man sover som bäst då är det dags att gå upp.

Men idag ska jag inte klaga för solen strålar och jag som trodde jag var smart, hade satt ut olika maträtter i kylan på balkongen, som jag har lagat under helgen inför våra middagar i veckan fick i nattsärken ila ut och packa in all mat så gott det gick i kylskåpet.

Den här kommande veckan har jag längtat efter, inget ett skit ska hända, det är min dröm. En helt vanlig vecka när allt går i samma invanda tempo, inga överraskningar ska oroa mig … tack!

Har väl varit lite väl på bettet på sista tiden, det gnager i mig och känslor tankar far omkring och har ett behov att släppas fria. Ni har ju friheten att låta bli att läsa min blogg när jag blir för randig.

Jag trodde aldrig eller fattade aldrig att en kronisk allvarlig sjukdom skulle ockupera mig så totalt. Man kan inte förbereda sig inför sånt, lika lite som man kan göra det inför att någon är väldigt sjuk och snart kommer gå. Man tänker när saker händer för snabbt att ”hade jag bara haft lite tid” så skulle allt gå lättare att acceptera och hantera. Men vi människor är inte alls som vi tror när det händer saker. I vissa fall, har jag slagit mig själv med häpnad över hur fantastiskt bra jag klarar av dödsfall, händelser man sällan har tränats inför. Andra gånger blir jag mest ett ryggradslöst blötdjur och gråter floder och tappar all go.

Det finns liksom skillnader i hur man möter olika saker, det besvärliga är ju att man inte då i förtid vet hur pass bra man ska hantera det där som man inte vill vara med om.

Jag har massor av ord som står på kö och vill ut, men även hunden vill ut så det är inte så svårt att veta vad som är viktigast just nu.

Vi hörs snart igen….

Ps. Vi blev barnvakter igår en liten stund, har inget ord för den njutningen.

10 kommentarer på “Bokstäver eller hunden ska ut

  1. Hellre en bokstavskö än hundpink i hörnen eller vad sa man?Tänker också att det var någon speciell mening med att den lille kom just nu, när du är så skör?

    Kärlek till dig!

  2. jag fick reda på att jag hade min sjukdom när jag var 20 år och idag är jag 48 år och har ännu inte fattat att jag har en allvarlig sjukdom. Nog för att jag mår dåligt till och från men i vad…halsont…?nej…feber?…nej något annat som jag inte kan ta på jag är bara sjuk

  3. Ja det var riktigt fint väder i huvudstaden idag! Lite hann jag märka av det när jag promenerade raskt från tåget till jobbet.
    Klart att en kronisk sjukdom tar en i sitt grepp – den är ju liksom där hela tiden….
    Kram till dig!

    PS Har du sett makens lyckade bakning??

  4. Vissa saker kan man inte förbereda sig på vilket jag tycker kan vara på gott och på ont! Att du blir påverkad fysiskt och psykiskt av din kroniska sjukdom är inte alls konstigt. Det hade nästan varit konstigt om det varit tvärtom!

    Så mysigt att få ta hand om den lille mannen igen. Förstår att du njöt!

    Kram!

  5. Jag hatar sådana nätter när man inte sover riktigt och sen måste upp och ta hand om dagen. Jag älskar att sova när det är en riktigt bra natt.. Det tär verkligen på humöret om man inte sovit rätt och något så ”litet” som bra väder vänder verkligen tillbaks humöret till det bättre!

  6. Vb .. tack för länken har läst nu, jag ringer dig snart. Kram

    Susanne … det är så det är man känner sig aldrig riktigt frisk, men det kommer säkert att ordna sig för oss alla på en eller andra viset. Välkommen för den delen, här får du tänka högt och tycka som du vill. Kram

    Prudelutten .. nämen att du var i hufudstaden idag nu har jag har tydligen inte läst på någon dag inne hos dig. Ska in och kolla brödet och läsa ikapp. Kram

    Turez min kloka vän, precis som du skriver är det hopplöst med sömnlösa nätter. Ibland undrar jag varför man inte bara kan koppla av tända lampan och läsa, koka en kopp te och bara ta det lugnt jag har ju inget jag ska upp och passa mer än att Watson ska ut och kissa, husse har ju redan gått morgonkissen med honom. Kram

  7. Allt vi har är tid och ord. Inte bara alla gånger. Men solen skiner och månen var full igår. Och du har setat med ditt barnbarn och känt. För det finns det inte ord däremot. Det är så stort och grandiost. Det är väl det som kallas lycka. Lycka har vi bara korta stunder. Tur det för annars skulle man ju inte fatta att man var lycklig.

Lämna ett svar till Nina Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s