Lite syrliga skivor till morgonkaffet

Min ev donator R ringde, berättade att hon nu hade pratat med en av de där ssk som ska ha hand om utredningen av henne.

Det visade sig att ssk ljög för mig när jag ringde för några veckor sedan och frågade om  remisserna var utskickade till undersökningarna av min donator. Bara en sån sak sitta och ljuga när man ringer och frågar????

Det visade sig att R skulle få ännu en läkare, den tredje, men hon var hemma och vabbade. Så inget skulle hända förrän även den här tredje läkaren skulle ha ett samtal med R. OM VAD? Sa R, angående det här att de ska skriva remisserna. Men de är banne mig inte klokt tyckte hon och krävde att de skulle ragga upp en annan läkare vem som helst som kan skriva de där remisserna eftersom det alla vet vad som ska stå i dem.

Ska hon behöva träffa läkare nr 3 utan att de två andra har gjort de de ska? Men inget funkar ju där av det man förslår, R sa att hon krävde av ssk att hon skulle se till att remisserna blev skickade och att hon personligen skyndade på de mottagningar som ska göra undersökningarna. När R åker bort den 6 mars vill hon att allt är klart och att tiden sen arbetar för oss den tid hon är borta (två veckor).

Sen när hon är utredd och godkänd vilket vi får hoppas, så ska ju Ds sammanställa allt det lär väl det ta en evig tid. Sen ska de skicka de sammanställda journalerna våra, till Hs som lär ta rätt många veckor på sig för att kunna putta in oss två för en ev operation. Så om allt funkar .. jag sa om, så är vi nog i slutet av april-maj. Ni ser hur jag hela tiden får skjuta fram den ev förväntade operationen.

Skulle R inte få lämna sin njure så blir det till att läggas in och operera in en slang i magen för min del. Undrar just hur länge de ska hålla på med en sån sak för att få den gjord. Sen ska jag springa där i en veckas tid och lära mig fylla upp magen med en sockerlösning som drar ut föroreningarna via bukhinnan. Föroreningarna fastnar på sockerlösningens molekyler om jag fattade rätt. Sen tömmer man magen på sockerlösningen ner i en påse som ligger på golver. Tar en ny på med sockerlösning, hänger upp på en krok låter nya vätskan rinna in i buken och så börjar allt om igen. Det är sk påsdialys. Ser verkligen inte fram emot att åka kommunalt fram och tillbaka med både tåg och tunnelbana för att få lära mig dialyserandets konst. En veckas resande … jag får väl sitta där med munskydd på. Eller så kan jag kanske gömma mig i någon kulvert och sova över där i något hörn. Usch blir trött bara jag tänker på det.

På tal om dialys och slang i magen så satt min sista läkare två gånger under det sista samtalet  och sa att jag kunde passa på att få lite omvårdnad av min slang nästa gång jag kom. Där satt maken och jag tittandes på varandra, gapandes invärtes över att hon läkaren inte kom ihåg att jag inte hade slang och dialys. Så ni kanske fattar hur jag har haft det med de läkare jag har mött… jag finns liksom inte, den sista visste inte ens att jag hade en donator. En dag började hon planera för att jag skulle få en slang inopererad för dialysen. Men sa jag har ju en levande donator, för den delen flera ?????

Inte hade hon läst min journal inte.. man är som en sak som inte är värd att ta reda på allt om, rätt värdelös med andra ord.

Nu har jag tänker igen 😉 ja, lite självskryt, men jag har tänkt att hädanefter ska jag försöka förändra min allt mer nersvärtade bild av vården och mina möjligheter. Jag måste försöka programera om mig lite för det är inte bra att tappa för mycket av sin gnista och tro till livet och till andra. Jag kommer ju att tala om hur det går framöver så klart, men jag ska försöka att rycka upp mig några snäpp.

Men visst är det för sorgligt att R ska behöva hålla på så här, jag tror inte att den där syrran har så mycket go att hon kan sätta sprutt på det hela. Jag bugar och bockar åt min R som har skinn på näsan för tre och en stor bred käft, envisheten själv för jag har ju läst att man ska vara så + frisk för att få dem att göra det som de är där för.

7 thoughts on “Lite syrliga skivor till morgonkaffet

  1. Znogge skriver:

    Men att ha läst journalen borde väl ändå vara en självklarhet kan man tycka…Det är liksom grundläggande! För står om du blir både irriterad, frustrerad och arg!
    Kram!

  2. PaljettenQ skriver:

    Jag sitter också och läser med en gapande mun… det är ju förfärligt att det är så dålig samordning och överblick inför en så viktig operation. De borde ju se på dig och dina problem som en helhet och inte bara som om du är där tillfälligt …*knorrr*. Jag har drömt om att jag har organiserat och strukturerat ett rörig kontor i natt så jag går lite upp i varv igen nu när jag läser ditt inlägg… 😉
    *kram*

  3. Gun Ahlgren skriver:

    Att en läkare läser i journalen är väl en sån sak som hör till det mest självklaraste man kan tänka sej. Och för min del tycker jag att det ska vara gjort innan man kommer in till läkaren så ha har reda
    på vem det är han sittewr och pratar med.
    Själv har jag en mycket kunnig och skicklig läkare
    men jag kan nog tycka att han läser för mycket i journalen speciellt under tiden jag sitter hos honom. Jag skulle önska att han kunde lyssna lite på mej med inte bara på sina sketna provsvar.
    Jag får ofta kommentarer om att povsvaren ser bra ut men jag mår skitdåligt jag försöker förklara hur jag mår men får då till svar ja men alla proven är ju bra. Vad F-n gör jag där då
    gun.ahlgren@comhem.se

  4. livsglimtar skriver:

    Precis så där känner jag det ofta att de inte bryr sig om hur jag känner, utan visar blodproven att det är ”stabilt” så kan jag tydligen överhuvudtaget inte må annat än bra. Speciallist vård? Se mig som två vandrande njurar va? Längre har vår sjukvård inte kommit och helhetsperspektiv finns ju nästan aldrig. Vad det beror på fattar jag inte?
    Jag sa sist till min ssk att jag inte behöver träffa läkaren som jag ändå inte har, det räcker om jag tar prov på mitt labb här hemma och så kan väl någon titta att det inte drar iväg för mycket. Varför ska man behöva åka dit och sitta där när läkaren tittar på proven?

  5. Vb skriver:

    Men vad säger man?Jobbar inte dom här typerna med att rädda liv kan man fråga sig.Det här inte ngn vardagsgrej även om det görs många transplantioner.Det här handlar om livet för två personer med familjer och omgivning.Har du tänkt på att kontakta ngn patientförening och få hjälp med detta?Du har inte kraften just nu för sjukvårdens blamager, att styra upp dom.Kan man ringa Transplantionsrådet eller något liknande som kan bistå?Etiska rådet?
    Skandal!

    Kan vi bloggare hjälpa dig på något vis?

  6. harriet skriver:

    Det är sant som det är sagt…man bör vara frisk för att orka vara sjuk!
    Är det på en vårdcentral du går på? Har nog missat information tyvärr…

    Kan du inte ringa direkt till Transplantations mottagningen och be att få tala med en transplantationsläkare och fråga hur dom tycker ni skall gå vidare och hur fort det går när man väl hamnar hos dom. Vet att dom inte transplanterar med levande donatorer under sommaren. John Sandberg, tex, är en fantastisk läkare och väldigt fin att prata med och han är klok…hoppas han är kvar. Vet inte om det är någon bra ide,men ibland är det skönt att få rikta sin energi och sin frustration någonstans och det är ju dit ni längtar….
    All styrka till er båda!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s