Äntligen

Idag kom äntligen en remiss för provtagning och en läkartid hos en ny läkare. Jag drog en lättnadens suck kan inte säga annat.

Idag har jag virrat runt efter mina terminalglasögon …. jag ser inte på datan utan dem, så jag blev rätt hysterisk innan jag fann dem. Tänk så konstiga ställen man kan lägga saker på och tro att man vet var man har lagt dem.

tr Även idag känns våren väldigt långt bort, ute är det bara grått och kallt. Jag funderar på att bjuda mina hundvakter på kaffe när de kommer tillbaka med Watson. Mycket mer lär väl inte hända idag. Jag är bara så glad att jag äntligen fick en tid till provtagning och sen en ny läkare.

26 reaktioner till “Äntligen

  1. Trots att jag inte är sjuk som du så deppar jag för att jag inte har någon läkare heller, man känner sig som du säger, värdelös.
    Funderade i morse på varför läkare behandlar mig som korkad, för det upplever jag att de gör. När de talar om för mig att jag ”ska akta mig för en höftröntgen för det är farligt” så blir jag så förbannad, istället fick jag en korticonspruta i höften! Jag har kanske röntgat mig fem gånger i livet, men korticon, det har jag fått insprutat i många år i mina leder. Så pass intelligent är jag så jag fattar att det är farligare när man ser på frekvensen…
    Igår klarade jag av frissa, idag kanske jag klarar hävda min rätt till en läkare som tar mig på allvar…

    Jag hoppas verkligen saker och ting kommer din väg nu, så du får starta din resa mot ett piggare liv! Det är du värd!

  2. härligt att det verkar hända något för dig och att vara utan läkare. Vad prioriterar de på sjukvården när du blir utan läkare?

    Ha tröst, jag förlägger allt.

    /Margareta G

  3. Skönt att du har fått tid.
    Jag hittade in här till dig via en annan blogg.
    Bloggandets värld är bra kul, för nu kom jag hit och kommer gärna tillbaka.
    Mvh Lallis

  4. Nu har jag läst lite. Vill ju se hur du har det. Det går sakterliga framåt ser jag även om jag vet att uttrycket blir fel i det här fallet. Men tänker på provtagningen. Här går det inte alls sakterliga framåt snarare bakåt *suckar*. Nu går vi båda två hemma, känns så sjukt. Jag sitter och skriver i en bok som jag börjat på. Mannen håller på och gör om i sin studio och har fått ärva en ny elgitarr av en kompis, så han håller på och stämmer. Ganska så kreativa är vi mitt i eländet. Söker jobb gör vi också, de få som finns, men inget napp. Sonen spelar träningsmatcher som vi nu kan gå på utan stress. Igår var det mot AIK. Min mor kommer också hit emellanåt, håller på och lär henne Internet. Bra matcher är det. Fortsätter att hålla tummarna, kram, Rosa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s