Katrinplommon i fokus

Idag har jag kokat katrinplommonkompott en rätt som jag förr blev serverad hemma hos mormor, den åts med kall mjölk. Vad jag inte då insåg var hur välgörande dessa plommon är för en hård mage.

Letade lite fakta kring katrinplommon och fann några rader på recepthjälpen.

Begreppen sviskon respektive katrinplommon avser troligen samma sak, och ordvalet verkar regionalt anknutet. Sviskon förefaller vanligare i söder (Skåne och Halland), medan katrinplommon är vanligare i övriga Sverige. En vanlig uppfattning är att det endast är torkade plommon som kallas sviskon resp. katrinplommon, men egentligen handlar det om en viss sorts plommon som odlas främst i Kalifornien och Frankrike och som lämpar sig bra att torka då det är så söta.

Ja, så nu vet vi det. Grådisig dag och jag ska snart göra mig iordning för en promenad med Watson.

Jag har gått omkring och tänkt på hur man egentligen känner sig med njursvikt. Framförallt så funderar jag över hur andra mår av njursvikt. För allt här i livet är olika fast man till synes lider av samma sjuka.

Jag har blivit svagare rent fysiskt med tiden, kan jämföras med när man var frisk och sprang tills man fick mjölksyra i kroppen och allt tog stopp. Den utmattningskänslan eller den man kände när man hade legat i en vecka i förkylning och feber och på skakiga ben skulle ge sig ut på första lilla turen utanför dörren. Man klarade det, men det var inte mycket mer.

Sen mår jag häftigt illa och det kommer farande så fort att jag inte vet var det kommer ifrån, ingen förkänsla bara illamående som inte för den delen behöver betyda att jag kräks, ofta ulkar jag bara, och försöker dricka vatten för att stävja det hela. Stress utlöser garanterat illamående och att äta precis före man ska iväg.

Yrsel och en matthetskänsla i kombination kan komma när som helst, gående eller sittandes.

Törst … vidrig törst som jag inte får släcka som jag vill, utan det gäller att tänka sig lite för. Dricker jag för mycket eller äter för salt så får jag dagen efter en kropp som väger mer, vilket betyder att den har sparat vätska och då får min hjärta jobba mer än normalt.

Matlusten tappar jag mest hela tiden och plockar upp den en annan dag. Fram och tillbaka med matlusten, en del maträtter smakar inte som förr och jag vill inte ha dem. Gamla favoriter är just gamla favoriter.

Psyket hoppar vi över, ni ser väl själva hur upp och ner det går.

Huden blir torr, benens skinn krackelerar hur jag än smörjer.

Sömnsvårigheter och en hel del annat smått och gott.

Nu måste jag ut med Watson.

13 thoughts on “Katrinplommon i fokus

  1. turez skriver:

    Jag tycker verkligen inte om katrinplommon. Visst, jag kan tugga dom under pistolhot men aldrig frivilligt. Vet inte varför! De smakar ju egentligen inte så farligt..

  2. råck48 skriver:

    Du Magg var orolig när jag skulle pypassas, fan öppna hela pröstkorjen: hela livet rullade förbi i någon underlig passats vet inte hur, tänkte nej var inte nävarande vid operationen, vaknade upp nej var ej närvarande isissådär 10-12 timmar, frun hadde tydligen ringt och frågat hur jag mådde!! Tydligen sa jag att jag inte hadde någon fru ack vad världen kan vara bissarr. Du Magg om du inte kommeer tillbaks så blir jag djävligt besviken efter som du och jag tydligen är, ja du vet: Detta är hela början på ett nytt liv! Jag vill inte bli lädsen i ögat: Magg du kommer att stå på barikaderna tro tro: livet är inte värdigt att je upp å det vet jag att du inte kan.Ödmjukaste.Fan skit på dej: katrin plommon.råck48

  3. livsglimtar skriver:

    råck48 Du är banne mig det bästa sviskonet i hela påsen. Jag blir så glad att du tittar in till mig och tänker högt. Ja, fy för den lede, det var en orolig tid när du blev sjuk. Jag tänkte så mycket på dig då och att det bara måste gå vägen. Livet är skört och tänk att livet bara rullar iväg med en sån farlig fart. Man trixar och fixar och rätt vad det är så inser man att medans man höll på som bästa med att få ihop alla bitarna så var det det som kallades livet.
    När man blir sjuk och nu pratar jag inte om en förkyld karl utan om en redig sjuka som gör att man får spunk i hjärnkontoret av alla tankar på livet och döden, det är då man inser att livet är så stort och så skört. Det är då man blir så där varm och ömsint i hjärtat när man ser på alla sina nära och kära, sina vänner som alla ju har åldrats med mig och sliter med sina liv. Det är då man banne mig inte alls vill dö, vad man än tror om det som kommer efter döden så vill man till varje pris vara här mitt i det hela och delta. Ja, min bästa likörpralin här ska minsann kämpas på barrikaderna och tro, tro var så säker.
    Med kärlek till dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s