Tankar om kvinnans kropp

Jag läste hos Witchbitch ett inlägg där hon funderade över frilandsjournalisten Cissi Wallin som har en kolumn i Metro.

Cissi har en längtan efter att bli som tex Clair Wikholm, det jag ser framför mig är en äldre kvinna med ett sprakande rött hår, hon tar plats hörs och syns. Cissi har en egen mamma som tydligen var lite brokig och glittrig i uppväxten och då var det väl lite skämmigt att ha en sån mamma. Men nu så är det så hon själv vill vara, synas och höras inte blekna bort med åren och bli till en anpassad tant utan färg eller form.

Tänk att jag förstår precis vad det hon menar, för visst är det väl rätt härligt med kvinnor som vågar vara raffa tanter eller för den delen vara som de själva vill, inte bryr sig om vad som är ”lämpligt” för en dam av äldre modell.

Men när jag först läster Witchbitch inlägg och sen idag ser Cissis text i Metro så känner jag att nja, jag gillar ju kapp och hatt tanten. På något vis så känner jag att när man blir tant när nu det än kommer så ligger det en viss lättja i hela väsendet som jag inbillar mig är rätt skönt. Det behöver inte betyda att jag är grå för att jag är glitterfri eller utan modekläder och färger.

Det mest befriande med tantåldern är ju att man ska bli just befriad ifrån att bli bemött och betraktad efter det jag har hängt på min kropp. Att få bara vara i en kropp som inte alls är hipp längre. Att slippa se ut på ett visst vis för att vara ok. Vi kvinnor har jag alltid det där hängande över oss hur vi ska klä oss för att passa in för att vara sexiga, tilldragande, matchande, avsmalnande, förfinande osv i all evighet.

Tänk att få dra en klänning över skallen en sommardag hänga en kofta över armen, rediga skor på fötterna och gå ut. Inte en tanke på att behöva vara tilldragande, bara vara praktisk. I hela det här uppklädandet av oss flickor/kvinnor så ligger det så mycket av vad andra tycker om oss. Vi ska hela tiden vara något för andra att vila blicken på.

Jag längtar till tanten i mig får ta plats, det skulle passa mig med kaftaner i olika färger för grå behöver jag inte vara bara jag får vara bekväm i mig själv och i mina kläder.

Jag hyllar tanten vare sig hon har hatt och kappa eller en raffigt glittrig urringad överdel. Jag vet att den där raff tanten alltid väcker starka känslor hos andra. Vet inte om jag ska beklaga den ofta dåliga smaken eller om jag ska applådera hennes fria sinne. Det ligger något utmanande och vulgärt i henne uppenbarelse, själv föredrar jag nog att vara mer grå och osynlig.

Men inte för att jag tycker att jag inte har rätt att ta plats eller finnas utan för att jag anser mig själv vara så färgstark att jag kan få vila i mig själv som tant, äntligen.

Jag läser Amalia och jo, jag gillar den tidningen på många vis, men deras desperata jakt på allt kvinnor ska göra så fort de når den magiska åldern som kallas medelåldern är grym att ta del av. Kvinnorna ska förverkliga sig själva och det är mest överklasskvinnor med höga löner de vänder sig till.

Ska fan vara högavlönad kvinna och inte ha kommit längre än att man bara ser sig själv som något som ständigt ska förbättras för att duga. När de inte svälter sig själva så får plastikkirurgen göra det åt dem med fettsugning. Målet verkar hela tiden vara det man möjligen var i tonåren smal, rynkfri och med liten hjärna.  😉

Sin späkta taniga tantkropp hänger de dyrbara kläder över med rätt logga, allt för att vara rätt i betraktarens öga. Jag ser en del av de här kvinnorna på vår ö och jag tycker så synd om dem. De har ju gått på världen nit och inser det aldrig utan ser oftast lite ner på oss andra. Visst är det kul att vara lite uppklädd vid rätt tillfälle, sätta lite smink på ögonen och fixa håret. Men att leva efter att se ut som om man ska gå på middagsträff dygnet runt måste vara en ok att bära på hela livet. Tänk att ständigt tänka på att vara rätt för andra, vilket helvete till liv.

Nu tappade jag bort raff tanten i det hela för hon har mycket lite att göra i Amelia kretsar, där ska man vara rätt klädd och smyger sig en geopard överdel in så är det en godkänd sån, dyr som vore den äkta päls. Men samtidigt så hänger inte god smak och pengar alltid ihop, men bara man har rätt logga så går vad som helst hem.

24 reaktioner på ”Tankar om kvinnans kropp

  1. strömma skriver:

    Hej och tack för din påhälsning hos mig *glad*.

    Grattis till att du har hållit samman din familj så länge.
    Det är få idag som klarar det. Som du säger så är ju det
    allra bäst. Framförallt för barnen.
    Men hellre ensam med barnen än ett uselt äktenskap.
    Det mår dom sämre av. Mina barn var så små när jag blev
    själv med dom, så dom minns inget annat. Visst har det varit
    kämpiga år på många sätt. Men det positiva överväger helt ändå.
    Det finns för och nackdelar i allt här i livet.
    Barnen går först i allt och dom vuxna utflugna går det så bra för
    och förhoppningsvis så kommer det att göra det för dom som
    bor hemma än också *ler*.

    Nattkram
    strömma

  2. Fjärils Ingrid oinloggad skriver:

    tassar runt lite …en tant med kappa å fotriktiga skor kommer jag nog aldrig att bli …eller ..man ska kanske aldrig säga aldrig 🙂 ha en fin dag min klon
    kram

  3. Birgitta Alvskogen skriver:

    Vad som är ”utmanande och vulgärt” är väl en synnerligen subjektiv bedömning. Självklart handlar det inte i själva verket om att spöka ut sig för att ”bara” synas.

    En äldre kvinna i ”tantdräkt” hur beige eller grå den än nu är, kan självklart vara väl så karismatisk som en glittrig primadonnavariant av samma tant.

    Huvudsaken är såklart insidan. Kläderna gör inte kvinnan. Men det jag vill uttrycka är att man inte MÅSTE vara grå och osynlig för att man är kvinna över femtio.

    Inte heller MÅSTE man ta stor plats och synas p g a detta.

    Det viktiga är såklart att man själv har rätten att välja. Att uttrycka sig så som man har behov av, utan att bli förlöjligad eller hånad, oavsett.

    Den ultimata utmaningen är nog för övrigt en kvinna över sextio som vågar visa upp sin kropp helt utan kläder…eller skam…
    😉

    Kram!

  4. madonnan skriver:

    ”Tänk att ständigt tänka på att vara rätt för andra” – den meningen fastnar jag för och det verkar ju jättejobbigt, men är nog ganska så vanligt att många lever i det…

    Själv lär jag nog alltid vara så som jag är 😀 På gott och ont; men inte inse att jag kanske borde tanta till mig mer för att spegeln säger en annan sak än kläderna?

    Nåja, ett härligt inlägg att läsa och få ta del av dina tankar kring det här.

    Ha en fin fredag och kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s