Rännilar av blod som banar sin väg

Dagen har mest bjudit på en slags dvala sängliggandes, själva förkylningen vet jag inte vart den tog vägen. Antar att det var en synnerligen fibromylagimärkt dag med både halsont och förkylning. Men trött så in i norden var jag redan igår, tänkte ett tag att kanske hade det hela med mitt provsvar att göra. Jag har ju förr alltid fått en svacka när jag har lämnat prov och väntar på svar. Som om jag varje gång förbereder mig på det värsta…

Redan igår ringde sonen och sa att han skulle komma och fika på kvällen, han skulle ta med sig den lille godingen. Jag insåg då när de kom att jag var svag och trött men det gick att rycka upp sig några snäpp när han den lille kom i min famn. Jag tror banne mig han healade mig när han låg där och sov så tungt. Jag har sagt det tidigare, säger det igen, det händer något med mig när jag får vara nära honom.

Då kan man ju tänka sig att jag ska vara piggare idag.. men se så har det inte varit, jag har nog sovit så där 3 timmar i två omgångar.

Jag drömde en så otäck dröm, jag satt ute på en filt på den grönaste gräsmattan och njöt i solen med en bok. Det fanns andra personer runt om men ingen som jag kände igen. Rätt vad det var dök det upp en hemmagjord farkost med två killar i ovanför vårt huvud.

Jag minns att jag blev rädd och tänkte att de kunde landa någon annan stans. De hovrade över oss inställda på att landa där jag satt, maskinen såg ut som en sån som man ställer ett stort parasoll i, de satt på den ”tunga” delen och över sig hade de faktiskt något som såg ut som ett parasoll. Ljudet av en båtmotor hördes, de skrek ner till oss att vi skulle flytta på oss.

Men det hann vi inte för motorn bara la av och så singlade de rakt ner från hög höjd. Plötsligt var det min dotter som satt med mig och jag tänkte bara på hur jag skulle se till att hon inte såg det hemska som höll på att hända. SPRING skrek jag åt henne och tog hennes hand och drog bort med henne i samma veva som jag hörde de två pojkarna slå i marken. Jag vågade inte titta, min fantasi skrämde skiten ur mig.

Vi sprang in i ett hus som inte var vårt, men öppet för allmänheten. Väl där tappade jag kontakten med min dotter, jag hade hela tiden så svårt att se tydligt. Jag tänkte att det är som när man vaknar och inte ser så bra den där första stunden. Jag kliade mig i ögonen och såg så dåligt och var hela tiden medveten om att jag inte såg klart.

Sen insåg jag att jag måste ut och hjälpa de där pojkarna fast jag var så rädd för det jag skulle få se. Skrek åt någon ”har ni ringt ambulansen”? Vet inte om jag fick något svar för jag gav mig ut igen mot olycksplatsen.

Gick genom något som liknade en vårdcentral och som tur var fick jag höra att det var det någon på plats som vårdade pojkarna. Jag gick med tveksamma steg för att hämta min filt och min bok. Vid gräsmattan stod det många och tittade nyfiket på ingenting, jag genade över gräsplätten och såg till min fasa långa rännilar av blod som banade sig väg mellan grässtrån och lite smågrus som fanns i slutet av gräsmattan. Åhh, läskigt mycket blod och jag tänke att de nog inte kunde ha överlevt. Tog min filt och bok som låg lite på sidan om olycksplatsen.

Det var i stort sett drömmen och jag funderar nu över vad det är jag inte ser klart på? Är ju inte så svårt att tänka sig att jag är rätt förvirrad rent mentalt inför det här jag ska gå igenom med donation eller ej. Jag är tröttare än trött och sover lätt och hur länge som helst. Kan vakna upp och liksom känna att jag bara måste gå upp någon gång, men kroppen är så trött att det är lättast att bara vända lite på sig och somna om. Jag flyter omkring i någons slags dvala när jag sover på dagarna, mycket konstig känsla och ett tillstånd som inte hör till en normal lite tupplur. Förr om jag la mig en stund på dagen så sov jag sällan länge, en kvar eller 20 minuter sen var jag pigg igen. Nu kan jag sova i timmar och klart att jag känner mig lite piggare när jag vaknar. Men piggheten brukar inte stanna på besök så länge hos mig.

10 reaktioner till “Rännilar av blod som banar sin väg

  1. Huij… det är otäckt med drömmar som hänger kvar när man vaknar. Jag har också mycket mardrömmar just nu… nära på varje natt. Beror säkert på stress. Men det är ändå intressant att minnas vad man drömmer så att man kan få en blick in i det som bekymrar och får en att drömma som man gör.

    Härligt det låter med det lilla energiknippet som spiller över kraft till dig 😀

  2. Drömmen som redskap, finns det en bok som heter, den är bra. Annars kan jag bara säga att jag förstår din trötthet, känner igen den. Har ju inte mycket fibrovärk nu för tiden, men aj så trött jag kan bli. Förra veckan somnade jag mitt på dagen, nästan tre timmar och två av dem försökte jag vakna, försökte förmå mig att vakna, men kände mig helt bedövad av trötthet. Det är typiskt min fibrotrötthet. Men samtidigt så går ju hela du på sparlåga, måste ju vara riktigt trött och du som inte hör till den slöa typen också, i vanliga fall…

    Härligt att sonsonen ger energi. De brukar kunna göra det de små knytena.

  3. Är det fullmånen som spökar för oss? Jag har också haft så’na där fullspäckade drömmar på sistone, och MG hade också en drömnatt. Hoppas vi alla får en lugnare natt i natt! 🙂

  4. Hej på dig.
    Fann dig inne hos Cattis där du skrev om ditt surdegsbröd. Nyfiken som man är så måste man ju in och kolla.
    Har nu läst din blogg och jag måste säga att jag är imponerad över hur du tacklar ditt liv just nu.
    Jag hoppas det är ok om jag länkar dig?
    återkommer mer än gärna.
    Ha nu en fin kväll. Nu ska jag se programet på svt1 som heter på liv och död.

    Stor kram från nabolandet.
    Synne.

    Hej Synne och välkommen till min blogg, jag har kikat lite i din och återkommer imorgon när jag är lite piggare.
    Även jag tittade på Liv och död men tyckte det gick lite för snabbt med njurtransplantationen, skulle gärna sett lite mer efter själva operationen. Nu fick man en känsla av att de opererades och sen åkte de hem, allt frid och fröjd. Jo, jag såg ju att allt gick bra men det finns ju en tid när man ska få ordning på all medicinering och den tiden är inte alltid så enkel. Kram

  5. Vilken läskig dröm. Ibland kan man ju vakna alldeles svettig eller av sitt egna skrik av nåt man drömt.

    Ja, barn är livets mening och krydda. De är bara till låns och vår uppgift att fostra dom till självständiga starka individer så att dom kan klara sig ute i livet.
    Omän man själv finns där i bakgrunden.
    Jag har ju fostrat mina själv. Inga föräldrar eller andra som avlastning eller hjälp.
    Så jag känner mig ganska sliten och mätt på småfolk just nu.

    Natthälsningar
    strömma

  6. Vill bara tala om att jag varit inne och läst hos dig. Tänker på dig när jag ser programmet som går på TV nu om donationer. Att det är så fantastiskt för alla de som får nya organ och det ser så lätt ut. Som om de bara är att lyfta in och ut. Vet ju hur du kämpar på, men förstår att det är skillnad på organ och organ också. Trevlig helg, Rosa.

  7. Rosa.. även jag ser de programmet och jag retar mig på att de gör det hela så himla lätt. Man får möta en glad lättat njursjuk som åker in och sitter i en säng tillsammans med sin donator. Sen ligger de och förs till operation, förs därifrån och sen åker de hem.
    Ingen om tiden direkt efter operation, inget om medicineringen som nästan tar livet av folk, avstötning eller andra biverkningar av medicineringen.
    Ja, det ser lätt ut och jag tror att det för vissa är lätt, när allt funkar och medicinen inte ger biverkningar eller den omtalade lunginflammationen som många får och andra infektioner som man kan drabbas av.
    Men bra är det att det hela visas upp så att folk får se hur det går till. Tänker på mannen som ville fiska med sin son och fru när han blev frisk… sorgligt och så kan det också gå när man transplanteras.
    Roligt att du tittar in hoppas du har det skapligt.
    Kram

  8. Hej, jag har också sovit oroligt! Det kanske ligger något i att månen har visat sig med sin helhet? Hur som haver önskar jag dig en skön helg! Kram Laijnen 🙂

  9. Du kanske har sett att jag skrev ungefär samma sak om programmet igår, visst verkade det otroligt lättvindigt alltihop? Men vem vet, det kanske kommer att gå så lätt för dig nu snart? Jag hoppas på det i alla fall! (Så har jag något positivt att tänka på när det blir min tur…)

    Ha en fin helg med den goda maten 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s