Den som gapar efter en bit får en hel tårta

Vi har varit en tur till ett husbilscenter, vi drömmer om olika saker som vi vill fixa i husbilen när det är dags att hämta den från vinterförvaringen, så där i slutet av april. Kikade in i husvagnar som stod uppställda, fantastisk inredning, stort och praktiskt. Det blir lite skillnad på husbil och husvagn det ser jag klart nu. En husvagn är egentligen bättre rustad för boende med en ätdel, sovdel, kök och ”vardagsrumsdel”. Man kan nog få mer om man köper en ännu större husbil än vår 6,30 lång, men den vi har är perfekt för oss två.

Sen åt vi en hamburgare som lunch på vägen hem, kom på att jag inte har ätit en sån sedan vi var ute med husbilen sist.

En sväng in på Ica blev det för att handla det som behövs för nästa veckas matlådor till sonen och oss. Då var jag väldigt trött och mådde lite tjuvtjockt, hade glömt min lilla flaska med vatten i bilen, så jag var försiktig med att inte ta i så illamåendet skulle överraska mig. Mötte en gammal vän och jag ville bara gå orkade inte stå där och ”slösa energi”. Ha ha, jag som förr kunde prata i evighet när jag sprang på någon ute.

Tänkte på det Lasse Wall så vänligt skrev i en kommentar till förra inlägget. Det är väl så det är med bloggvänner man tänker på er alla ofta och undrar hur olika saker i era liv går. När någon tar en paus bli man ofta lite orolig och saknar den som släpper bloggandet för ett tag, man längtar alltid till att allt är som vanligt igen. Just det där att man inte har träffats eller egentligen känner varandra, men ändå så är man väldigt nära varandra. Märkligt fenomen eller hur?

Igår frågade maken mig om jag ville ha något speciellt, något han kunde handla på vägen hem. Efter en stund sa jag en bakelse, vi har en affär som heter PrisExtra, där har de jättegoda tårtor och bakelser väldigt billigt. Det är dit vi brukar åka när det är kalas på gång. Men denna gång ville jag bara ha en bakelse, men maken kom hem med en helt tårta… fanns inga bakelser kvar. Synd nog var det en Schwarzwaldtårta med för lite nötbotten så det var bara grädde. Men en hel tårta, jag som äter så lite själv.

Jag kom på att jag har totalt gått ner 7 kilo och det är jag så nöjd med, 5 kilo sedan jag var hos transplantationsläkaren som sa att jag inte fick gå upp mer och jag sa nä, oro dig inte jag ska ner. Jag visste att jag skulle hamna i den här fasen av självsvält… matleda med naturlig viktnedgång. Det är väl alla småtjockisar dröm att inte vilja äta, men det är banne mig inte så kul när man ingen direkt hunger känner och när god mat bjuds så vill man inte ha.

Jag skrattade för mig själv en dag för till lunch blir det A-fil, kokta katrinplommon 😉  för magen du vet och så Kalaspuffar, det mest onyttiga man kan äta, det är vad jag äter till lunch. Men socker är också energi och äter man inget annat så duger det gott med Kalaspuffar. Minns i min  uppväxt att syrran och jag sällan fick de där åtråvärda puffarna, för dyrt sa mamma, tror inte man då var så medveten om sockerhalten i saker. Det var på den tiden vi alla åt husmanskost med smör och fläsk och drack läsk bara när det var fest. Läsk var något man längtade efter och fick sugrör, det var väldigt poppis när jag var barn, man fnissade så man fick upp läsken i näsan och det var läbbigt kan jag säga när kolsyran bubblade runt där i snoken på en.

Nu ska jag sätta mig i soffan en stund med en kaffelatte … blev lite sur på Ica, såg att de hade baristamjölk och tänkte att det är ju bra för mig. Den är fet och lättvispad, passa fint till min enda kaffelatte per dag, så är det bra med lite extra fett när jag äter dåligt. Kom hem och såg att idioterna självklart gjort en lightvariant av baristamjölken bah, sur jag blir det är bara 0,9% fett i den. Helt bortkastade pengar tycker jag.