Det är som att ha ett monster under sängen, minns hur rädd jag var som liten att sätta ner fötterna … för vad fanns egentligen där under sängen i mörkret? Det är väntan på en njure jag nu tänker på, denna jäkla väntan tar livet av mig.
Idag har jag pratat med min ev donator och hon ska på torsdag träffa den remitterande läkaren och få svar på om det är ok för henne att ge mig sin njure, om hon är frisk. Jag lyckades ta det lugnt rätt länge idag, men nu fick jag ett inre darr och jag vet inte om jag ska gråta eller hurra? Känner mig så himla ostadig på benen, psyket spelar mig spratt. Så håll tummarna nu för att hon är frisk …. kan man känna sig mindre än mig just nu och räddare?
Sen kom den ”stora katastrofen” 😉 .. sätter på tv:n och där är bara ett streck, ljusstarkt komprimerad tv sa mannen, vi har väntat länge på att tv:n ska dra sin sista suck. Jaha, fram med en liten extra tv som nu står framför vårt gamla schabrak till tv på en pall tills maken och sonen kommer hem med en ny platt tv. Det gäller att hinna in innan affären stänger klockan 20.00, som om vårt liv hängde på att få hem den där nya tv:n så snabbt som möjligt.
Då har vi lite mer att fixa i påsk … ja, ärligt talat så är det ju mannen som har mycket att ordna. Tv:n ska upp på en vägg och vi ska möbler runt lite, med vi menar jag min arma man.
Nu ska jag sätta mig och titta på en favorit ”Halv åtta hos mig”.
Livsglimtar 
jag håller tummarna när jag flyger på kvasten på torsdag!
Och jag håller också tummarna på torsdag! Har just startat min kvast, den är så otrimmad….
Kram