Lite mer tänkande

33587zolwg1wqxbBörjade igår med en surdegsblandning som nu har fått puttra hela natten i skafferiet, har nu satt en deg på jäsning av det hela. Själva jäsningen kommer att ta resten av dagen, så det är inte så mycket bök med det hela.

Igår blev vi barnvakter en stund till vår marsipangris, han var trött när han kom så vi satte oss skönt i soffan och gungade tills ögonen gick igen. Sen sov han gott i vagnen som vi dragit in i vardagsrummet. Trevligt att få sällskap av hans föräldrar lite senare med kaffet. Jag har mått skapligt nu ett tag och det är lite som högsta vinsten så länge det vara.

Det går upp och ner med orken mest hela tiden, man får en bra dag här och där för att sen gå ner för räkning och bara vilja sova. Jag ringde idag och fick provsvar, det ser ännu stabilt ut och jag blir glad över det. Ska jag klara mig fram tills jag får en njure så måste det vara stabilt.

Idag är jag stel i överryggen, som en krypande nackspärrskänsla … men det brukar gå över, jag får så där ibland.

Idag blir det nog inte så mycket sittande på balkongen, mycket moln. Ska snart gå ut och gå med Watson, tror det blir en sovasoffandag med avbrott för att vända på min jäsande deg då och då.

Tänkte på det vi pratade om igår, de nya mammorna. Varje generation har ju sina nymodigheter och sitt sätt att hantera tillvaron på och det är ju sånt som är tidens gång. Vi, den äldre generationen är ju betraktare av det hela ur ett annat perspektiv. Klart som Susanne skrev igår att alla föräldragenerationen har åsikter om de nya som växer upp om hur de beter sig.

Men tro inte ni att det har hänt något ”större” med de unga föräldrarna, de har tappat greppet om själva föräldrarollen. Från att ha varit en glädje med en del bekymmer på vägen så har det blivit mest problem och något som de mest verkar vilja smita ifrån. Generalisering är inte bra för klart att det finns föräldrar som är suveräna.

Holm ifrågasatte igår varför de har så bråttom? Jag ställer mig samma fråga och tänker på när jag själv äntligen blev mamma. Det var ju en njutning att få vara där i mitt eget hem och ta del av varje liten utveckling mina barn gjorde. Att tvingas ut och jobba var tvunget när de blev äldre, men inget jag hade någon större glädje över utan såg mest som ett sätt att få in pengar. För vilket jobb kan vara bättre än det att ta hand om sina barn? Ja, kanske är jag gammeldags, föråldrad rent av men jag känner ännu så starkt att det var det som hela mitt liv gick ut på. Allt annat är bara en piss i Nilen jämfört med kärleken till barnen och hemmet.

Det är väl vägen det handlar om inte målet, ni vet som man säger. Har ni inte upplevt att när ni äntligen har kommit i mål och gjort det där efterlängtade så kommer en tomhet ofta med en känsla av; var det inte mer än så här? Vi människor har behov av att inse att det är vägen det handlar om, hur vi tar oss till ett mål, då själva målet ofta lämnar ett, jaha inte mer med det.

Antar att det är samma sak när man får en kroppsdel, själva transplantationen är det högsta målet och först kommer euforin, oändlig lycka över att vara där, för att sen säkert som amen i kyrkan falla ihop i ett intet som ger en depressiv svallvåg. Man kan nog inse att det hänger ihop så här men igenom det hela ska man ändå, psyket hanterar saker på det viset.

Man kan vara som jag ha en positiv grundinställning att hela tiden falla tillbaka på, måste ju vara hopplöst att vara pessimist som hela tiden självförverkligar sina negativa förväntningar. Jag är naiv nog att tro att allt på något mirakulöst vis ändå kommer att gå bra och det tror jag också banar väg för lyckligare slut. Nu ska jag väl i sanningens namn erkänna att jag stundtals kämpar med mig själv för att vara positiv, men tror ändå att man har en grundinställning som man dras till.

Tankar styr det mesta hos oss och jag tror också att man kan programera om sig när så behövs, inte är det en lätt sak, men insikten av att man alltid tar sats i något negativt borde kunna få även en pessimist att omgruppera sig.

Nej, nu halkade jag inte på evighetstankar som jag inte har tid att rota mer i just nu, ska ut med Watson.

8 kommentarer på “Lite mer tänkande

  1. Hej Maggan.
    Läste ditt förra inlägg precis innan jag läste det här.
    Jag är nog väldans enig med dig i dina funderingar.
    Många unga tjejer tror jag inte ens vill ha barnen för barnens skull.
    Utan för att det är nått man ska göra….
    Skaffa barn alltså.
    Sen att de så sitter och sörplar Latte hela dagarna med sina små i vagnen gör att man funderar.
    Jag själv har aldrig fått glädjen att bli gravid. Då jag har en sjukdom som endometriose. Därför tillhör jag gruppen de ”OFRIVILLGT BARNLÖSA”. Det känns som man har pesten eller nått. Alla undrade över när man skulle skaffa barn. Att man sen sa att man hade en sjukdom som gjorde så att det inte gick gjorde inte saken bättre. För då kunde man ju bara adoptera….
    Jag har gjort ett IVF försök. Det blev bara ett, då jag var 37 år gammal, nu är jag 48. Jag ångrar inte att tog chansen. Men det hjälpte inte..

    Att få vara hemma med sina små telningar och ta hand om dom, vad är väl bättre?
    Tja en kaffe latte på ett fik kanske…
    Men de hade väl inte behövt sätta barn till världen för det….
    Blev kanske lite fel det här, men det jag tänkte var att en del som inte vill ha barn får barn och struntar sen i barnens behov och liv och vill fortsätta leva som om de är 20 och singla. Så finns vi andra som vill ha barn, men som inte kan….
    Nu är det bäst jag slutar. Känslorna tar överhand och jag blir lite ledsen.
    Inte meningen.
    Sköt om dig.
    Kramen Synne.

  2. Synne

    Vill bara ge dej en liten kram!
    Och ett litet 🙂

    Jag kan inte säga att jag känner dina känslor men jag
    förstår dina tankar!
    Och du, här hos Maggan får man både känna och tänka! 🙂

    Varm kram igen

    /Angeli

  3. Här sitter ni och tänker när jag sover som en stock … vilken arbetsfördelning? Skämt och sidor, allvarliga saker du tar upp Synne och jag har tänkt väldigt mycket på det där problemet med att inte kunna få barn just för att det var så viktigt för mig. Bara tanken på att gå igenom det du har gjort, sorg och sorg innan man accepterar och på något vis kan släppa taget och gå vidare.
    På tal om klokskap så var det väl rätt kvinna, Angeli som klev in och kramade till när jag sov. Skönt att det finns så härliga kvinnor här på min blogg.
    Många kramar till er Båda!

  4. Hoppas brödet blev gott. Surdegsbröd har jag aldrig gjort. Det brukar bli godare
    än vanligt matbröd.

    Jag tror att ju äldre man är när man får sitt första barn, desto svårare är det att
    ställa om sig till att ta ansvar för ett nytt litet liv och att förändra sitt liv utefter det.
    I dag så utbildar dom flesta sig i många år och sen måste dom in i arbetsmarknaden för att ha användning av sin långa dyra utbildning. Världen är
    större idag och möjligheterna fler att leva sina liv än det var när jag var ung.
    Det är nog inte helt lätt att vara ung kvinna idag och få alla bitarna på plats. De är
    oftast äldre än vår generation var när dom får sina barn och jag tror inte det är
    helt lätt i denna stressiga egovärld att få allt att stämma. Lite får vi nog också i
    vår generation ta på oss av hur det har blivit. Vi som födde dom och fostrade dom
    in i vuxna livet.
    Att efter en lång utbildning med stora lån och en hård arbetsmarknad ställa sig
    på sidan om och bli hemmamammor är nog svårt för många. Alla vill inte eller
    passar till det.

    kram
    strömma

  5. Nu har hela da’n gått & jag har fortfarande inte kommit på vad jag ska svara här…
    Men många tankar & funderingar har du väckt…
    (((kramar)))

  6. Jag njöt av att få vara hemma med barnen och kände inga större behov av att göra något. Men i dag är det babysim, babybio, babyyoyga, babygympa och fikande på stan. Men det är väl så att varje tid har sina traditioner. Fast ibland undrar jag om det finns ett samband med altt som ska hinnas och alla barn med koncentrationssvårigheter?!

    Kram!

  7. Om man tänker på hur livet är nu – 20 år efter att jag blev mamma- så går ju allt så rasande mycket fortare. Det ska hända saker hela tiden, man ska vara nåbar och uppkopplad och hänga med. Och att då dra ur sladden från ena dagen till den andra och bara gå upp i att vara mamma är nog inte helt lätt. Jag kan inte förstå hur jag t ex skulle ha hunnit med en blogg när barnen var små, men många hinner ju det också, trots att dygnet bara har 24 timmar. För det lär vi ju aldrig få någon ändring på!
    Kram kram!

  8. Du Magg Ni är för mysiga i erat resonimang, ja både du och A, jag räknar med, honom åsså, som du förstår. Husbil, jo ja. när man har blivit av med körkortet för en stroke, är Piss, Men du M får jag råd med en H.D, ska jag köpa en, å köra endå!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s