I kalasandets tecken

Så roligt att få gå på kalas, jag har ätit god smörgåstårta och fått hembakad biskvi till kaffet och träffat trevliga gäster för att inte glömma marsipangrisen som också var med och förgyllde dagen. Min vän donatorn var också där,  jag blir varm hela jag bara jag ser henne, glad och bullrig vilket jag tycker om hos henne. Hon ingår i den här stora släkten, hennes son är en fantastisk konstnär som förärade födelsedagsbarnet en blyertsteckning på en katt som var helt fantastisk i detaljrikedom. Sen satt jag och tittade på hans målningar i hans mobil, vad månne bliva av denna kille?

Min kompis som fyllde år har en vuxen dotter och ett barnbarn, dottern känns som om hon vore lite även min dotter och så kusinen som dök upp med sitt barn som jag aldrig har sett. Även hon är lite som en dotter i mitt hjärta, blir så glad av att se dem båda må bra.

Tänk att jag glömde ta upp kameran, den låg där i min ficka bortglömd hela tiden, tog några motljusbilder som inte blev bra så där i sista stund. Jag blir aldrig någon fotograf att tala om …

Nu är maken ute med Watson här sitter jag, kroppen är helt slut och skakig, men jag känner mig så där uppskruvad som man kan göra när man kommer hem efter en fest, så än kommer jag inte att lägga mig i soffan på en stund. Vi funderade på vad vi ska äta till middag …. vi åt ju smörgåstårtan vid två tiden, så något mer måste vi äta idag. Vi kom på att vi har landgångsbröd i frysen, kvar efter min fest. Så nu ska vi göra en landgång med rostbiff/torkad lök/brieost/ägg/kräftstjärtar och så majonäs så klart. Tror nog vi överlever kvällen …

2 kommentarer på “I kalasandets tecken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s