Ord

Varje frö är början till något nytt
Varje frö är början till något nytt

Lufsade runt med Watson i det strålandet vädret, valde skuggiga sidan att gå på när det gick. Värme och fysisk ansträngning är inte min bästa gren eller favoritsysselsättning just nu, det blir till att hasta hem och rusa på toa. Mår illa och ja, allt som kan komma ut kommer ut.

Helgen var skön med mycket sittande både ute och inne i husbilen. Vädret växlade mellan regn och sol, vi pysslade med att ta in och ut solstolarna mest hela dagarna. Jag sov som vanligt flera timmar och visst har jag blivit ännu tröttare och svagare, inte mycket att vinka på längre. Vi pratar mycket om döden och tankar runt allt som kan hända fast vi inte har tänkt att det ska hända. Jag fattar stundtals inte att det är mig det handlar om, kan känna mig så ledsen ibland, men det går ju över.

Konstig känsla att må bäst när inte ett dugg händer och inte ett dugg uträttas, så olikt mitt tidigare liv. När vi städade ur husbilen före hemfärden så drog jag mitt strå till stacken, rengjorde det lilla badrummet och blev totalt slut. Sätt dig sa maken och ja, nu gjorde jag det satte mig med en bok eller bara tittade när han skötte om mig och hemmet.

Han stryker mig över kinden så där utan anledning när vi sitter och tittar på tv eller läser. Jag förstår att hans tankar kan vara oroliga och tunga …         Jag sa till dottern en dag att måtte det inte hända mig något för sonen kommer få väldigt svårt med det just nu. Det kunde hon förstå och klart att jag inte menar att det inte skulle betyda något för henne. Då sa hon; men pappa då, han kommer att bli övergiven, vad är han utan dig? Jag ser ju hur hon tänker, men jag har aldrig tänkt så om honom. Jag svarade att han blir nog uppraggad snabbt som ögat och det var väl inte vad dottern ville höra just då.

Måste nog säga att jag oroar mig mer för alla andra än för mig själv på något konstigt vis. Hur mina barn ska ta det hela, min mamma som redan mist en dotter, min donator som vill få det gjort NU och kanske säger de på torsdag att det blir efter sommaren. Ibland vill jag bara skita i allt och göra sluta på det hela, jag är verkligen deprimerad över hur vården handskas med mig. Ena stunden vet de inte ett dugg, andra stunden utgår de från att Huddinge inte har plats för mig före midsommar. Hur vore det om min läkare slog en signal och kollade med Huddinge före mötet med mig så att hon inte behöver oroa mig med remisser om insättning av slang om det nu är onödigt. Det finns så mycket personligt lidande som de aldrig fattar.

De verkar inte prata med varandra typ mellan den sk koordinatorn som även Danderyd har och den läkaren som är min eller med Huddinge. Den där omsorgen för att se till att jag verkligen får min njure direkt som de har sagt är målet i alla år verkar inte så viktig när det kommer till kritan. Ingen håller liksom redan på hur turerna går och att det hela funkar som det är tänkt. Alla skyller på andra, ingen kan svara på ett dugg. När jag frågar min läkare om jag får sjuktransport under den veckan jag ska åka varje dag för att lära mig dialys. Så vet hon inte det … som vanligt är det inte hennes område? Hon skulle fråga min sjuksyster … men jag utgår från att jag får fråga mig fram själv. Det lustiga är att det är min läkare som ska skriftligt godkänna sjuktransporten. Men sån kunde hon ingen om och jag fattar som vanligt inte ett dugg? Nu hoppas jag att jag slipper den där dialysen och att Huddinge säger på torsdag att de kör. Men Danderyd gjorde mig väldigt osäker när de bara talade om att de kanske inte blir av.

För att tala om något annat så vann jag 50 kronor på skraplott i fredags och fick även ett mail att jag hade vunnit 150 kronor på postkodslotteriet det är ju aldrig fel att vinna lite.

I fredags Ninnibeth stod jag här och vinkade på min balkong, men inte såg jag dig inte. Ringde men du hade stängt av mobilen vilket väl var rätt när ni åkte på semester. Så var det med det.

Nu ska jag äta lite lunch och slänga i mig en näve tabletter.

9 kommentarer på “Ord

  1. Jag tror problemet kan vara just som du säger att personalen inom vården inte pratar med varandra. Hade man gjort det så hade nog en hel del tid sparats in. Nu känns mycket ineffektivt vilket så klart är enormt frustrerande för den sov väntar…

    Hoppas du får ett positivt besked när det blir dags för besöket.

    Kram!

  2. …och jag spanade & spanade, men när man inte vet vilket hus det är är det ju svårt… Fast mobilen var på hela resan…

    Så trist att du måste brottas med så’na grå tankar när du gjort hela jobbet åt sjukvården med att hitta egen donator & allt… 😦

    1. Jag hamnade i mobilsvaret när jag ringde men det var väl inte hela världen. Tänkte tala om vilket hus du skulle titta efter, sen stack vi ut med husbilen.
      Kram

  3. Jag blir så ledsen när jag ser vad du skriver om.
    Klart att maken är orolig….
    Han ser vad du går igenom och kan inte göra ett dugg, annat än att vara där för dig.
    Jag vet inte helt vad man ska säga. Känner en stor sorg inom mig för att du inte får veta….
    Det är trots allt ditt liv det handlar om.
    Vad händer om du ringer upp själv och frågar? Får du svar, eller måste det gå genom din läkare?

    Grattis till vinsterna. Det är alltid kul att vinna.
    Vad ska du spendere den stora förmögenheten på?
    Jag tycker du ska köpa dig något till dig själv. Det har du gjort dig förtjänt av som en uppmuntring.
    Jag ska tänka på dig nu. Riktigt hårt så att mina tankevågor kanske når till sjukhuset.
    Sänder dig en bamsekram nu.
    Synne.

  4. Så rörigt det verkar…..varför måste det vara det? Håller alla tummar jag har för att det händer något snart och skickar dig styrkekramar i massor!

  5. Grattis till vinsterna! Hoppas på högvinst på torsdag. Men du får inte deppa ihop om du inte får det besked du vill ha. För det närmar sig i alla fall, även om det kan kännas avlägset.

    Kram

  6. Imse .. jag ska inte deppa ihop totalt försöker undvika det genom att skriva av mig här. Just nu känner jag mig trött på mig själv, kan inte skriva om annat än njursvikt och vård verkar det som. Men å andra sidan så händer det inte så mycket i mitt liv nu för jag orkar så lite.
    Jag ska ta tag i dialyserandet ifall det är det som blir närmaste framtiden. Vill må bättre och blir jag inte opererad nu så måste jag få dialys, det håller inte längre.
    Många och varma kramar till er alla som orkar tragla er igenom mina ensidiga texter.
    Kraaaam

  7. Så klart hoppas väl alla på att du ska få fortsätta livet. Och förhoppningsvis ett värdigt liv, ett friskt liv. Så att du orkar och att inte varje dag är en kamp. Jag tycker det är otroligt fel av vården att skicka dig fram och tillbaks, och säga ” Jag vet inte ” eller ” Det är inte mitt område ”. Man kan ju undra vad fan deras område är isf. Lite koll måste dom ju ha med allting. De måste ju veta, om dom inte gör det så måste dom ju veta vem som kan hjälpa dig med vad. Väldigt dålig stil och jag blir så arg! Det är människor dom handskas med, inte robortar!

    Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s