Hallucinerar jag

gladIgår kom maken hem med en present i form av en säck med färsk potatis och ett presentkort till en fiskhandlare i Hötorgshallen, sånt blir jag glad av.

Det finns mycket i mitt liv som jag har tänkt extra mycket på, jag tror ju på karma och tänker ofta i termer ”som man sår får man skörda”. Det här med karma är inte så lätt att förstår mer än att gör man gott för andra så kommer det gott tillbaka. För många år sedan när jag började lägga märke till att det gällde att ge med hjärtat och inte förvänta sig något tillbaka, då såg jag hur den här karmiska tanken fungerade i det verkliga livet.

Det är ju ofta så att inte förrän man är mogen för vissa saker så ser man det runt om sig. Man behöver inte gå så långt för att inse att det finns väldigt mycket bebisar och barnvagnar runt om när man själv var i åldern att man började tänka på att skaffa barn. Eller när man kände sig ensam utan partner så höll ju alla andra någon i handen och såg så där äckligt kära ut.

Det är så det funkar när man kommer till insikter, plötsligt ser man något som man inte sett tidigare och medvetenheten kliver in i ens medvetande.

Jag har mött stor vänlighet och generositet från andra genom åren och jag har ofta tänkt att jag är beskyddad på något mysko vis. Ett tag höll jag på med indisk astrologi av ren nyfikenhet, vi hade Sveriges bästa i området i vår astrologiförening. När vår lilla kurs tog slut hade vi som avslutning bjudit upp Europas bästa inom området, av honom fick vi var och en en egen stund och möjlighet att fråga om sitt framtida liv sas det och jag gick hem och funderade mig halvt fördärvad över vad som var viktigt att fråga.

När jag väl satt där framför mannen med den stora boken och det tända ljuset med en knut i magen av spänningen så tittade han på mig och frågade när jag var född. Jag talade om det och skulle i nästa andetag börja ställa mina frågor när han avbröt mig och bara svarade på precis alla frågor jag hade i mitt hjärta. Jag tänker inte berätta allt han sa men en sak som han avslutade allt med var att ”du kommer få allt du önskar dig av det materiella”.

Omtumlad gick jag ut ur rummet och tänkte att ”vad var det han sa det där sista”? Sen har jag tänkt mycket på det när vårt liv har rullat på med bättre inkomster och större möjligheter än jag någonsin hade haft en tanke på då när jag var en två barnsmamma som satt halva nätterna och skrev menyer för att se till att vi fick ihop allt näringsmässigt som man behöver äta, fast man är fattig. Ja, jag kan verkligen säga att han fick rätt mannen med boken, jag är inte stormrik men jag har fått allt jag önskade mig. En önskan har jag kvar som jag har haft i många år och det var det där lilla stället där jag kunde få sitta på trappen och dricka mitt morgonkaffe en ljummen morgon med fåglarnas kvitter som sällskap. Det blev en husbil och det ångrar jag inte en sekund. Men den lilla täppan jag ville gräva i fick väl vänta till ett annat liv.

Men livet gör sina krumsprång för samma dag som Huddinge ringer och säger att jag inte kan få min njure inopererad före midsommar så ringer en av min manliga vänner och vi pratar som vi alltid gör länge i telefonen. Han är äldre än mig, barnlös och lever ensam. Plötsligt frågar han mig vad jag tycker om hans landställe? Åhhh, jag älskar hans ställe, som den andligt orienterade människa han är andas hela stället frid och sparsamhet.

Han hade tänkt lite … förr satte man de äldre på undantaget och så fick de yngre flytta in i stora huset. I vårt fall så skulle jag och min familj få jag skriver tillgång till hans fantastiska hus om han fick bo i det lilla huset på tomten som har varit gästhus. Vi ska träffas i höst för att prata igenom det hela säger han …

Ett hus med stor fin tomt i skärgården med två minuter ner till havet… jag drömmer, hallucinerar tror inte det är sant. Livet är så smeksamt mot mig, jag har ett karma som är tufft med sjukdom, men så ljuvligt mjukt och osannolikt när det gäller andra saker. Så idag är jag verklige euforisk och darrar hela jag av bara tanken på att det kan bli så där. Undrar vad jag gjorde i mitt förra liv som får ta emot så fantastiska gåvor från vänner runt om. Jag som inte har ord för njuren jag ska få av min vän …fattar ni hur det känns inne i mig?

Nu rinner det mycket vatten under broarna tills det är höst så vi får se hur allt blir, men jag bugar väldigt ödmjukt inför tanken att någon tänker en sån tanke och vill dela något så underbart, ofattbart med mig och min familj.

3 thoughts on “Hallucinerar jag

  1. ninnibeth skriver:

    Men oj!
    Som man sår får man skörda, som sagt, men vilken jätteskörd! 🙂
    Och tänk vilken trygghet för din vän att få ha er nära också…

    Det är banne mig på tiden att allt börjar gå din väg nu efter så jobbiga njur-år! 🙂

    (((kramar)))

  2. PaljettenQ skriver:

    Jag tror också på att ge utan att förvänta sig något tillbaka. Det gör att man kan känna stor lycka då man själv får något 🙂
    Det funkar även i yrkeslivet, att ställa upp för andra… det gör att jobbet blir roligare i längden.

  3. Znogge skriver:

    Att ge med hjärtat är alltid rätt men att ge för att få tillbaka handlar egentligen bara om att byta. Jag tror det kan bli en väldigt lyckad lösning för alla!

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s