Tänk att det finns så mycket tårar?

Helgens sista dag har jag tillbringat för mig själv, maken och dottern är ju ute och åker stor båt tittandes på Volvo Ocean Race och jag njuter av tystnaden och lugnet.

Hela den här helgen har varit så vilsam och jag har gråtit många tårar över att det är min sista helg när kroppen sköter sig själv om än rätt dåligt. Kanske svårt för er friska att förstå att man valsar runt i toppar och dalar i ett evigt flöde. Det är ett stort steg att bli beroende av dialys varje dag för att överleva. Att sen få en njure är så omvälvande att jag har svårt att fatta att allt det här händer mig. Jag som står så stadigt på fötterna (fläckvis) tappar ändå balansen och vinglar runt som jag vet inte vad.

Jag har gråtit av en inre sorg över att min kropp inte längre kan ta hand om mig och jag har gråtit för att livet är så skönt och naturen så smärtsamt vacker, som om inte det räcker så gråter jag för att min man är som han är och mina barn och barnbarnet och mamma och vännerna ja, lika bra att ta i när jag ändå är på gång.

Sen är jag rädd för en massa saker som har med sjukhus att göra … vem vill dela rum med en massa sjuka? Usch jag avskyr alla sjuka ljud som man kan tvingas ta del av. Var jag rik skulle jag köpa mig ett eget rum precis som jag alltid betalar extra för eget rum när jag har varit på resande fot, men sånt finns väl inte på ett vanligt sjukhus.

Sen funderar jag över om det kommer att göra ont att få så mycket vätska i buken när man ännu inte har läkt ihop i magen, jag menar slangen tar tre veckor att läka och jag lär väl bli liggande med nattdialys rätt snabbt efter operationen. Hur tror ni det känns med 1½-2 liter vätska i buken? 😉 Nä inte allt på en gång utan lite i taget, det fattar jag, men ändå?

En sån strålande dag skrämde jag om inte vettet så skiten ur en fiskmås som seglade förbi balkongen i samma veva som jag spände upp parasollet. Tack du polarn för skiten du lämnade på min nyputsade inglasade balkongruta, var väldigt svårt att få armen att räcka så långt bort och skura.

På tal om djur så blev jag väldigt glad över att se så  många när vi var ute med husbilen. Inte blev det Kapellskärs naturområde vi stannade i för det var bara en liten P-plätt precis brevid vägen, så vi irrade iväg utan mål och hamnade på vårt vanliga ställe Svanberga vid badets P-plats med utsikt över Erken en fin sjö, rätt stor och tänkt som vattenintäkt.

På vägen såg vi en älg som ensam satt och log i en sönderskjuter skog  🙂 nej, fel årstid som tur var för älgen. En rovfågel satt efter vägen och bara glodde på alla bilar som forsade fram, antar att han väntade på något överkört. Rådjur så klart, vacker och smidig men ett av de farligare djuren säger de som vet. Så var det fasanen som tjusigt stolpade fram nära den där P-platsen vi inte stannade vid. Jag blir väldigt euforisk när jag ser vilda djur i naturen, ibland tänker jag att de nog visar sig för att jag så gärna vill se dem, hoppas de känner min lycka över att de finns. 😉