Paus

13 kommentarer på “Paus”

1. Jag har läst och begrundat.
   Efter 26 år som trnsplanterad kan jag bara säga, Försök att acceptera situationen. Mitt liv har varit fantastiskt. Vid 24 års ålder fick jag mitt besked att njurarna var slut. Där står man……i början av sitt vuxna liv. Massor av frågor. Hur blir det med familj? Tjejer? Barn? Ja….allt det som en ++normal++ person ser så självklart. Mitt liv efter transplantationen har varit fantastiskt. Jag är gift, har två barn. har en yrkeskarriär. Ja, allt det en ++frisk++ mäniska kan önska sig.
   Jag har också en väldigt fin erfarenhet av njursjukvården. Har alltid fått en bra vård och support.
   Men…..nu…efter så många år börjar det krångla. Min njure börjar svikta. Det klart att jag känner en ledsamhet, samtidigt som jag inser att 26 år med ett fantastiskt liv som transplanterad kanske inte är en självklarhet. Det finns så mycket som kunde ha varit så mycket värre. Jag vet vad som väntar, jag harj u gått igenom detta en gång tidigare.
   Mitt goda råd är, tänk positivt. ALLTID.
   Det hjälper mer än man någonsin kan tro.
   Kan jag hjälpa någon som är i en liknade situation finns jag här. Min erfarenhet som transplanterad är nog ganska unik, vi är inte så många som levt med ett transplantat som är över 25 år.
   Min mailadress är.
   stefan.b.knutsson@telia .co

   Svara

2. Stefan: Så härligt att höra att en transplanterad njure kan hålla i 26 år. Det ger mig hopp också. Hoppas att din nästa transplantation också går riktigt bra.

   Svara

3. Stefan … stort tack för ditt hoppfulla inlägg. Jag har nog inte svårt att förstår att man kan leva och må bra med både dialys och en ny njure men vägen dig är olika för oss alla och hur vi tar oss dit skiftar ju också.
   Min blogg kan nog verka fylld av både ångest och tårar rätt ofta och det är för att jag har givit mig själv tillstånd att visa den sidan för er andra som vill ta del. Jag sitter inte hela dagarna och gråter och ömkar mig själv men använder bloggen som en ventil och låter det flöda ut när jag känner för det och har behov.
   Allas val av hur livet tas är ju personligt och jag tror att det är skillnad på att bli sjuk som ung och hamna i dialys och allt runt om en njursjukdom snabbt mot att som jag ha levt större delen av mitt liv och långsamt gå mot detta slut som jag ändå ser som en början på ett nytt liv. Jag tror att du nu som vuxen med ett liv, familj, ungarna kommer att oroas på ett nytt vis inför de försämringar du nu upplever. Vad jag menar är att man tar saker lite olika beroende på vilken period man är i livet, med ålder kommer lite mer tankar och jag tror att du kommer känna mer av det den här gången. Men för den skull ska man ju alltid ha sitt hopp och tron på att det löser sig och det gör ju det mesta här i livet bara lite oväntat ibland och inte som man alltid har tänkt sig.
   Jag tänker på dig och önskar att allt ska gå din väg och du ska få en stor kram för att du tog dig tid att skriv så fint i min blogg titta gärna in igen.
   Kram

   Svara