Tankar

Inget är väl som en bra svensk sommar

Inget är väl som en bra svensk sommar

Jag brukar titta på ett program där engelska människor söker ett nytt boende i värmen. Det är intressant att se hur de bygger hus och inreder i olika delar av världen. Man kan få rätt mycket för pengarna i vissa länder och jag kan verkligen drömma mig bort en stund och tänka att jag sitter där med benen ner i polen och njuter. Men jag skulle aldrig flytta till värmen i ett annat land, har ju fullt upp med alla dagar här hemma som kan bli för varma. Men just nu är det så lagom för mig, lite regn och lite sol fram och tillbaka och jag njuter faktiskt.

Idag har jag sovit tills jag vaknade och det var första gången sedan operationen. Det här med dialys är ju mycket nytt att hålla reda på och min sjuksyster sa att man inte skulle ha vätskan i buken längre än 10-12 timmar och då fick jag för mig och maken likaså att det var dåligt på något vis. Så jag har ställt klockan varje morgon före nio för att hasa upp och göra dialysen. Men nu när jag träffade den andra syrran på sjukhuset så fick jag veta att jag ska anpassa dialysen efter mitt liv inte tvärt om. Det som händer om man har vätskan inne för länge är bara att den slutligen blir mättad och inte kan ta upp mer orenheter, möjligen går lite vätska in i kroppen istället så man går upp lite i vätskevikt eller hur jag ska kalla det.

Så nu ser jag lite mer ljust på mina morgnar, jag har ju fibromylagi och den är inte snäll på morgonen. Det går segt att få liv i kroppen och att ställa en klocka som ringer och väcker har aldrig varit en höjdare. På tal om kroppen så har jag haft mycket ont på sista tiden, punktmarkerad har jag blivit, först var det handleden som jag tror att jag vrickade, som den värkte. Nu har höger tumme fått en värkande knöl, det är besvärligt när fingrarna har ont. Liniment och värme försöker jag med men jag vet inte om jag lyckas med det.

I går fick jag veta att alla mina provsvar var jättebra, möjligtvis var albuminet lite lågt men det är inte så konstigt. Dialysvätskan drar ut inte bara orenheter utan även protein och miniraler så det gäller att hålla ett öga på sånt med provtagning. Jag måste äta mer protein och det är inte alltid lätt då dialysen i sig lätt gör en mindre hungrig. Mitt krea har gått från 630 sist till 529, urea från 15,1 till 9,5 så det ser bra ut. Jag ska inte tillbaka till Danderyd något mer som det ser ut. Har lovat att höra av mig efter att jag har fått en ny njure.

Ja, nu närmar sig dagen och jag har en miljon fjärilar i magen som då och då hälsar på, det är inte allt för angenämt att känna en sån här urskräck, men det går ju över som tur är. Helst skulle jag velat ha det hela gjort och vara på väg mot hälsan. Nu funderar jag mycket över den där svininfluensan, vore väl för djävligt om man fick en ny njure och sen åkte dit på svininfluensan. Jag tillhör väl dem som kommer att få vaccin i första hand, men orolig är jag för mycket sånt som kan drabba mig när immunförsvaret är lågt.

4 reaktioner på ”Tankar

  1. imse skriver:

    Det är så roligt att se att dina inlägg fått en annan karaktär! Nu lyser de av positivism och glad förväntan. Måste kännas så underbart att må lite bättre.

    Såklart att du ska anpassa dialysen efter din kroppsrytm. Lita på att kroppen säger ifrån om det blir fel.

    Jobbigt med värk i händer och fingrar, jag har mycket såna besvär med framför allt ett långfinger, som alltid värker.

    Skulle inte heller vilja flytta till värmen, men skulle kunna tänka mig att spendera vintern i Italien eller Spanien.

    Kram och ha det gott!

  2. pruddelutt skriver:

    Förstår att du räknar ner och att det är med ett visst mått av skräckblandad förtjusning! Men det kommer att gå kalasbra – det känner jag i vänster stortå 🙂
    Kram på dig!

  3. livsglimtar skriver:

    Jag hade fibron innan jag blev dålig av njurarna. Jag blev sjukpensionär efter att jag dels brakade ihop blev rejält utbränd och då bröt fibron ut totalt. Har haft fibromylagi sedan 20-års ålder men har aldrig varit sjukskriven för det utan lev mitt liv med en viss smärta ständigt närvarande. Det som var jobbigast var att jag hade svårt att ha ungarna sittandes i knät för det gjorde så sjukt ont när deras små smala rumpor skar in i mina lår. Jag har alltid varit öm över hela kroppen som om man har ett jätteblåmärke. Om någon har dragit mig i armen så där som man gör när man vill ha med sig någon så kunde jag nästan gråta för att det gjorde så ont.
    Men fibron har liksom kommit i bakvatten när njursvikten har tagit över. Den finns ju där och gör sig påmind men när man har olika sjukdomar så vet man ju inte ibland vad som är det ena eller andra.
    Kram på dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s